Mörkrädd

13:10

Titel: Mörkrädd
Författare: Andreas Roman
Antal Sidor: 247
Läs också: John Ajvide Lindqvist

David är sjukligt mörkrädd. Sen han blev jagad in i skogen av några äldre barn när han var nio har han inte kunnat sova ensam utav rädsla för att Det där ska komma och ta honom. Han har gått i terapi länge, och det sista steget är att bo ensam i en stuga i skogen, långt bort från civilisationen. Det blir inte riktigt så enkelt som David tänkt sig, för ute i skogen finns något som knackar i väggarna och skymtar i fönstren. Något som vill in.

När jag köpte den här boken tänkte jag faktiskt på mig själv. Det var inte länge sen jag kom underfund med varför jag har så svårt att gå och lägga mig på kvällarna. Jag är mörkrädd och bävar inför den stund då jag behöver släcka lyset. Jag har inte varit med om något traumatiskt i mörkret (vad jag kan minnas i alla fall. Freud hade blivit överlyckligt och menat att jag förträngt hela händelsen), utan tycker bara att det är jobbigt. När andra barns rädsla för mörker växte bort gjorde inte min det. När jag var liten kommer jag ihåg att jag knep ihop ögonen hårt när jag skulle sova för att inte råka titta och se att en orm stack ut sitt huvud under sängen. Spöken var jag inte så rädd för, men däremot trodde jag ofta att det låg farliga djur under sängen. Ormar var mitt värsta djur, och i mina drömmar såg de alltid ut som tecknade ormar på film (tänk typ Kaa i Djungeloken och Sir Väs från Robin Hood), men också rävar, björnar och vargar gömde sig under min säng. Senare var det tigrar och leoparder som rymdes under sängen. Nu är jag snarare rädd för att se en rörelse i spegeln som inte hör dit, en skugga som skymmer den lysande knappen på datorn, eller känna ett kallt drag över fötterna.


Nog om mig. Jag tyckte att den här boken verkade intressant, eftersom jag själv är så pass mörkrädd att jag inte kan sova. Självklart fick den mig att få ännu svårare för att gå och lägga mig... Den är dödligt spännande, och ibland kunde jag inte sluta läsa, bara för att jag var så rädd för att släcka lampan när jag väl slutade. Andreas Roman har blivit kallad John Ajvide Lindqvist's kronprins, och det är han helt klart värd!

Du kanske också gillar

0 kommentarer

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg