Joyce Carol Oates

Nyårslöften del 1

22:15

Dels så tänker jag följa upp några löften jag gav förra året, dels tänker jag ge några nya. Idag tänker jag endast utvärdera mina gamla löften. Imorgon kommer löften för det nya året!
Jag gjorde en lista på tio hyllvärmare som skulle bort. Den såg ut såhär:

  1. The Dirt - Mötley Crue
  2. Jurtjyrkogården - Stephen King
  3. Pretty Vacant - Phil Strongman
  4. Den hemliga trädgården - Frances Hodgson Burnet
  5. Fallen - Joyce Carol Oates
  6. En god människa - Nick Hornby
  7. Självbiografin - Johnny Cash
  8. Det här är inte en bok - Linda Skugge
  9. Sagan om ringen - JRR Tolkien
  10. Utrensning - Sofi Oksanen

Pinsamt nog har jag bara läst en av dessa böcker, nämligen Den hemliga trädgården. Resterande nio står fortfarande kvar i bokhyllan.
Jag hade också två bok-relaterade löften som jag aldrig nämnde på min blogg.
1.När 2012 är slut ska jag ha färre olästa böcker i bokhyllan än när 2011 är slut
2. Läsa fler böcker än 2011

Tja, angående det första löftet så vill jag bara skratta rakt ut. Jag hade kanske ett 40-tal olästa böcker då (om inte färre till och med). Idag skulle jag nog säga att jag har det tredubbla ungefär. 2011 läste jag totalt 46 böcker och det har jag slagit med marginal i år. Det är nästan så det låter löjligt när jag säger att jag läst 135 böcker i år – alltså 89 fler än förra året. Men 2012 har varit året då jag verkligen upptäckt att jag älskar böcker med hela mitt hjärta.

Sammanfattning december

22:14

Fick ni några bokiga julklappar? Den enda bok jag fick var Vegetariska kokboken, så när jag väl kom hem från julfirandet passade jag på att köpa Den mörka materian del två och tre i julklapp till mig själv. Eftersom jag inte tror att jag kommer hinna läsa ut några fler böcker den här månaden så kommer månadssammanfattningen redan nu! Tolv böcker har jag hunnit läsa:

  1. Krigiska ord - Olle Bergman
  2. Den glädjelösa ön - Enrique Fernandez
  3. Aurore - Enrique Fernandez
  4. Divergent - Veronica Roth
  5. Falla sönder - Tahereh Mafi (egentligen är den här en novell, men den får vara med eftersom den ändå är på en hundra sidor eller så)
  6. Den magiska kappan - Katarina Genar
  7. Rum 213 - Ingelin Angerborn
  8. Beautiful Creatures - Kami Garcia & Margret Stohl
  9. Häxorna - Roald Dahl
  10. Var är Alaska? - John Green
  11. Vi kom över havet - Julie Otsaka
  12. Gilla Hata horan - Johanna Nilsson
En novell till har jag fått in också - Tio stationer av Jenny Valentine.
Oj, hur ska jag kunna välja en favorit den här månaden? Divergent - älskar den. Falla sönder var ett perfekt substitut i väntan på Rädda mig inte som kommer i vår. Beautiful Creatures - jag vill att filmen bara ska komma nuuuunununu. Och Var är Alaska? har jag haft stående i bokhyllan länge. Är så glad att jag läste den nu. Så himla fantastisk bok. Vi kom över havet gillade jag också otroligt mycket.
Månadens bottennapp trilskas jag fortfarande med. Lev Grossmans Magikerna var inte alls lika bra som jag väntat mig. Den är som en blandning av Harry Potter och Den hemliga historien - två av mina favoritböcker. Problemet är bara att huvudpersonen Quentin är totalt omöjlig att gilla för att han är så himla osympatisk.
Nåja, helst vill jag bara sätta igång med årssammanfattningar, men det får vänta tills året faktiskt är slut på riktigt

Jag fick ett paket...

22:13

Jag hade totalt glömt bort att jag deltagit i den här tävlingen på Bokmässan, men jag som aldrig vinner något fick hem ett brev


"Grattis! Du har vunnit ett av de hundra första inbundna exemplaren av Magikerna på svenska!"
Och i paketet låg även en bok, såklart!


Så var julläsningen räddad! Ni vet när man är så pepp att man nästan sprängs? Det är jag just nu. Vill strunta i allt vad uppsats heter och bara läsa den här. Nu.

intervju

Det var inte meningen att det skulle bli en roman

22:11

Ransom Riggs är aktuell med boken "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn", en berättelse baserad på ett gäng vintagefotografier. När han inte är romanförfattare jobbar han med att skriva filmmanus. Just nu skriver han på den bok som ska bli nummer två i serien om 16-årige Jacob och den värld han hittar.

Hej! Hur känns det att vara här?
Jag har aldrig varit utanför USA för en bok. Det är coolt och väldigt smickrande att boken ges ut på ett annat språk.

Har du hunnit se stan än?
Nej, jag har spenderat mest tid i sängen, för att hämta igen mig från jetlag. Men det jag sett än så länge ser verkligen ut som den vykortsbild jag hade av Stockholm.

Hur var den att skriva jämfört med de andra faktaböcker du skrivit?
Det var mycket roligare och väldigt fritt. I en roman är det mindre begränsningar kring hur man kan skriva, vad du kan skriva och hur saker ska vara jämfört med när man skriver ett filmmanus. Det fanns mycket utrymme att leka på, och att göra det jag gillar.

Var det svårt?
Det var svårt, men inte så svårt som jag trodde att det skulle vara. Det tog ungefär tio månader. Jag skrev en hel version av boken som jag sedan bestämde inte var tillräckligt bra och slängde bort. Så jag skrev den två gånger. Det var mycket arbete, men det tog inte fler år av hårt arbete. Så på lång sikt så var det inte speciellt svårt. Det kändes mest naturligt.

Var det meningen att det skulle bli flera böcker redan från början?
Jag visste inte om jag skulle få möjlighet att skriva en andra bok, för jag trodde inte att den skulle bli så populär. Så jag ville hålla dörren öppen för en andra bok ifall att det skulle finnas intresse för en till. Men jag var inte säker på om det skulle bli en till. Men sen gillade folk den och ville ha en till, så jag jobbar på den andra nu.

Kommer det bli fler än två?
Jag vet inte. Den första slutar väldigt öppet, men tvåan kommer inte sluta med någon cliffhanger eller öppet slut. Så inte nödvändigtvis. Jag har inte planerat någon tredje bok, eller någon Harry Potter-serie som håller på i all evighet. Men jag kommer inte spränga hela världen, så den kommer finnas kvar där om jag vill återvända.

Varför valde du att skriva en roman?
Det var inte meningen att det skulle bli en roman. Jag började samla på de här konstiga fotona och hade jobbat med ett förlag tidigare med mina tidigare böcker. Vi gillade att jobba tillsammans och letade efter ett nytt projekt. Så jag visade upp min samling för min redaktör och sa: ”Jag tycker att det här är speciellt, lite som en Edward Gorey-lik bok med morbid poesi och fotografier.” Min redaktör föreslog att jag skulle skriva en roman istället och att jag kanske kunde väva in bilderna i en berättelse. Så jag kom på historien utifrån fotografierna.

Varför började du samla på fotografier?
När jag var liten och växte upp i Florida brukade mina morföräldrar* dra med mig till loppisar, antikvariat och second hand-butiker på söndagseftermiddagarna. Jag var alltid fullständigt uttråkad men sen hittade jag skolådor fulla med gamla, gulnande foton som underhöll mig ett tag. Så jag började samla på dem, och för några år sedan kom jag in i samlandet igen. I Los Angeles, där jag bor finns det mycket loppisar och jag bestämde mig för att undersöka några av dem. Då hittade jag massor av gamla foton, och det var speciellt några stycken som fångade mitt intresse. Dessutom älskar jag fotografier och dem här är väldigt billiga. De kostar en dollar och är alla unika. Det är inte som att köpa ett tryck av ett foto som alla har sett förut. Utan det är bara den här lilla bilden som jag har bestämt är bra. Det är som att jag själv är curator och plockar fram just det fotot ur dunklet och säger ”Det här är coolt!”

Hittar du inspiration någon annan stans än i foton?
Ja! Jag lyssnar gärna på musik när jag skriver och läser mycket faktaböcker. Jag tittar mycket på film, speciellt skräck och thrillers inspirerar mig. Och från mitt eget liv. Jag tänker att det är det du gör som författare – snor en bit här och en bit där och blandar allt. Det är författande.

Har du några tips till andra med skrivarambitioner?
Var inte rädd för att prova konstiga saker som du aldrig stött på förut. Många nya författare säger: ”Jag skriver precis den här typen av bok och den passar bra på marknaden”, men om man försöker tillfredsställa vad läsarna och förlagen vill ha är man redan för sent ute. De har redan gått vidare till nästa grej. Utan ta bara reda på vad som intresserar dig, och var inte orolig för att det ska verka konstigt. Om det är något du inte sett förut är det bra. Och börja skriva. Om man sitter och väntar på att inspirationen ska komma... tja, då kommer den aldrig komma.
__________________________________________________________________
*Här blev det en liten miss från min sida. Egentligen sa han ”grandparents”, och dumt nog frågade jag aldrig om han menade far- eller morföräldrar, så det kan egentligen vara vilket som.

Att jaga kicken

22:10

Jag tänker lite att läsning är lite som att ta droger. Efter att man upplevt kicken för första gången jagar man den resten av sitt liv. Men varken amfetamin eller LSD är inblandade i mina kickar. Berusningsämnena går istället under namn såsom Harry Potter eller Hungerspelen.

Men om själva läsningen är fruktansvärt angenäm så är avtändningen inte det. Snarare fruktansvärd. Den är kort, men för min del kan den räknas vid en kallsup. Jag vaknar upp och ser att världen är precis som vanligt, trots att den inte borde vara det. Jag vaknar upp och inser hur hög min puls är, att jag har gåshud på armarna och att alla muskler är på helspänn.

Och sen jagar jag. Jaga, jaga, jaga efter nästa gång. Nästa bok som har förmågan att sätta mig i trans. Även om jag inte hittar just själva ruset i en bok, så är det ganska trevligt spenderad tid ändå.
Nu är jag totalt uppe i varv. Mitt senaste rus stavas nämligen Divergent, och hur mycket alla än klagar på att det är ännu en ripoff på Hungerspelen kan jag inte låta bli att älska den. Jag vill bara fortsätta läsa den i alla evinnerlighet! Men, som med alla böcker, har även denna ett slut. Jag väntar med spänning på nästa.

mobbing

Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd

22:30

”Fan, det luktar apa här.”  
Caroline höll för näsan, låtsades flämta efter luft.  
”Typ apbajs. Apsvett.” 
Sara och Madde åker tillsammans på konfirmationsläger. De har redan i förväg planerat allt – vad de ska välja för fördjupningsämne, vilka kläder de ska ha med sig, att de två ska dela rum. Men ingenting blir som de har bestämt.

Madde blir tillsammans med Peter. Sara dras med av Lina och Caroline som inte alls gillar Madde. De tycker att det är fånigt att hålla på med sport. Därför är det i hemlighet Sara måste gå upp varje morgon och springa. Tre dagar i veckan. Hålla sig till reglerna, trots att hon har ett knä som inte alls är med på noterna.

Tonåring och väldigt osäker. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt hur glad jag är att jag lämnat den perioden i mitt liv. Den där perioden som Sara befinner sig i i boken. För vem ska egentligen tycka om en om man inte presterar? Vem bestämmer vad som är bra och dåligt? När personer runtomkring en gör saker som man vet är fel är det så svårt, så svårt att inte bara hänga på. Jag tror att vi alla någon gång hittat oss själva insnärjda i lögner, när allt vi ville bara var att få vara omtyckt.

Det är precis Saras position i den här boken. Insnärjd i något som inte är hon. Alla andra baserar sina intryck på lögn efter lögn. Till slut är Sara så fast i nätet att hon inte vet hur hon ska ta sig loss.

Det här är knappast den enda boken i sitt slag – men få har berört mig så otroligt mycket. Jag känner det där obehaget som sitter långt uppe i halsen genom nästan hela boken. Trots att jag var lite skeptisk från början – det där med sport är jag ju inte ett dugg intresserad av – måste jag säga att jag är positivt överraskad. För trots att Sara i boken är väldigt besatt av att sitt springande så skulle jag inte se det som ett huvudtema för boken. Egentligen skulle springandet kunna bytas ut mot vilka tvångstankar som helst. Träningen blir ett sätt för henne att förhindra att tillvaron kantrar.

Något som jag verkligen gillade med den här boken var att språket i dagboks-delarna kändes väldigt trovärdigt. Den känns överlag väldigt trovärdig, kanske mycket för att jag känner igen så mycket av mitt eget 14-åriga jag i Sara. Och nu när julen börjar närma sig vill jag helt klart julklappstipsa om den här. Jag vet åtminstone att en lite yngre jag hade blivit väldigt glad över att få den här i ett paket!

Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd | Anna Ehn | Opal | 2012

John Ajvide Lindqvist

Sammanfattning november

22:09

November, november. Ynka en månad kvar till det nya året. Läsmässigt har det här varit ett otroligt bra år. Så bra att jag bara längtar efter att få sammanfatta det! Men först har jag en månad till på mig att proppa med en massa fantastiska böcker.
Nåja, i bokväg såg november ut såhär:

  1. Låt de gamla drömmarna dö - John Ajvide Lindqvist
  2. Kitty som detektiv - Carolyn Keene
  3. Kitty i det öde huset - Carolyn Keene (omläsning)
  4. Måste Jennie välja? - Caroline B. Cooney
  5. I dödsskuggans land - Alden Bell
  6. Marias docka - Morten Dürr & Lars Gabel (barnbok)
  7. Hugo får en hund - Orscar K. & Teddy Kristiansen (barnbok)
  8. Jag är världen - Mårten Melin
  9. Legend - Richard Matheson
  10. En sekund i taget - Sofia Nordin
  11. Vi måste börja med orden - Kristian Johannesson
  12. Guldkompassen - Philip Pullman (omläsning)
  13. Mandomsprovet - Jonas Cramby
  14. Underbara Clara: vintagepimp och hemmafix - Clara Lidström
Åh, den här läsmånaden har varit så bra! Jag kom över en hel hög med Kitty-böcker (som jag fullkomligt älskade när jag var yngre! Någonstans där började mitt bokintresse) för en 50-lapp, och sträckläste två stycken. Jag är världen är jag väldigt positivt överraskad av. Jag brukar inte gilla poesi, men den var faktiskt himla bra. Och tja, I dödsskuggans land, Legend och Guldkompassen ska vi inte ens tala om. En sekund i taget får jag inte recensera än, men åh. Ni ska läsa den boken. Ni skaaaaa läsa den boken! Are we clear?
Så, något bottennapp? Nä, inte ett enda faktiskt.

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg