sammanfattning

April

12:12

Eftersom jag inte kommer hinna läsa klart något av det jag håller på med just nu är det lika bra att jag sammanfattar månaden redan idag. Spännande att jag lyckats läsa typ 1. väldigt många böcker för lite yngre åldrar, 2. två författare två gånger. 3. tre klassiker (både Matilda och Tordyveln flyger i skymningen tycker jag definitivt går in under barn- och ungdomsklassiker. Och så har vi Candide förstås). Nåja, till listan.

I april läste jag:
32. Varelserna: Emmas bok, Magnus Nordin
31. Tordyveln flyger i skymningen, Maria Gripe (omläsning)
30. Candide eller Optimismen, återberättad av Oscar K., Voltaire *
29. Matilda, Roald Dahl
28. Flickan i de vindlande gångarna, Moa Eriksson Sandberg
27. Den första flickan skogen möter, Moa Eriksson Sandberg *
26. Avgrundens änglar, Magnus Nordin
25. Expeditionen, Bea Uusma *

Totalt: 8 st.
Bästa bok: Expeditionen!
Sämsta bok: Avgrundens änglar. Sorry, men jag och Magnus Nordin verkar fortfarande inte som någon höjdare. Jag är helt enkelt inte såld än, but I keep on trying.
Största överraskning: Den första flickan skogen möter var inte alls vad jag trodde, men var mycket bra!
Största besvikelse: Avgrundens änglar. Alltså går alltid in med jättehöga förväntningar när jag ska läsa Nordins böcker och så skiter det sig alltid.
Den här boken var precis som jag förväntade mig: Matilda! Har faktiskt inte läst den tidigare (skandal!) men hört så himla mycket fint om den. Och precis så fin var den!


För övrigt 1: jag varit hos studievägledare idag och pratat om att DOKTORERA. Får svindel, men tänker att jag faktiskt kan göra det här. Är så. så. så. så. pepp. Det verkar så himla kul att läsa masterprogrammet i litteraturvetenskap så jag vill göra det nuuuu.

För övrigt 2: jag tänker ta ledigt över helgen! Uppsatsstress + feber som gör kroppen helt urlakad + min fina fästman kommer hem på långhelg + känner mig lite stressad över bloggen just nu. Så vi ses på måndag istället, okej?

Ha en supertrevlig valborg och glöm inte att dricka lite så ni är pigga nog att fira FÖRSTA MAJ!
__________________________________________________________________________________

apokalyps

Top Ten Books If You Like X tv show/movie/comic

08:04

Okej, veckans Top Ten Tuesday. "Om du gillar den här tv-serien/filmen/serien gillar du förmodligen det här" är alltså temat. Jag är rätt dålig på tv-serier/filmer/serier, och tittar faktiskt sällan på sånt som jag skulle läsa (förutom att jag är en sån himla postapokalypstönt. Varning för halvlångt sidospår: När jag och min lillasyster var på bio och såg den nya Captain America hände det så mycket som TVÅ gånger att jag bara: "OMG DEN HÄR VILL JAG SEEEEEE" efter att ha sett typ första bilderna av halvkrossade städer. Första gången svarade min lillasyster: "Alltså det är Godzilla" och jag bara: "Meh, jaha" *inte lika sugen längre*. Andra gången svarade min lillasyster: "Alltså, det är Divergent" och jag bara: "Meh, jaha" *har redan sett*.). Men är nog rätt dålig på postapokalyptiska filmer också...

Men, jag ska plocka fram mina bästa postapokalyptiska tips efter den spännande serien Revolution*. Det här blir nog i och för sig nästan mer "Om du gillar de här böckerna skulle du nog gillar Revolution" eftersom jag ännu inte träffat någon som sett denna eminenta (om än ibland rätt mallade och förutsägbara och med rätt trista könsroller) serie. För att inte tipsa om samma böcker som jag tipsat om en miljon gånger redan blir listan kort den här gången.

  1. En sekund i taget - Sofia Nordin
    Det här är lite typ samma situation som i serien, även om den utspelar sig under helt andra skeden i processen. Alla dör (och därmed dör all elektricitet) förutom Hedvig som bosätter sig på en gård och ska lära sig att leva ett helt nytt liv. Inte så mycket action som serien kanske, men helt klart intressant.
  2. De vassa tändernas skog - Carrie Ryan
    Helt klart lite tveksamma könsroller i den här också (eller? Är fortfarande tveksam till om jag gillar den här eller inte efter att ha gjort en genusanalys av den i min b-uppsats), men här lever de också i en väldigt primitiv värld. Liksom i Revolution ger sig huvudpersonen av för att söka efter något - i det här fallet havet.
  3. I dödsskuggans land - Alden Bell
    Alltså jag undrar varför jag aldrig recenserade den här, för jag vill minnas att jag gillade den. Temple reser ensam genom ett zombiehärjat USA. Ibland träffar hon på lite folk. Ibland är de snälla, ibland inte. Väldigt spännande!

Okej, nu är det såhär va: När jag skrev den här listan kom jag att tänka på ett hål i min läsning. Jag eftersöker helt enkelt tips från er. Jag letar efter äventyrsböcker som innefattar resor av olika slag. Postapokalyptiska eller ej! Vad har ni för tips?

*Det här är en mycket intressant serie som utspelar sig 15(?) år efter att all elektricitet som genom magi bara slutat fungera på jorden. Samhället är styrt av militärer som inte är snälla. Vi får följa Charlie vars pappa blir dödad och bror blir tillfångatagen av militärerna. Charlie ger sig ut för att leta efter sin bror och lyckas på resa hitta sin farbror som varit försvunnen sen länge. Har bara kommit en bit i säsong ett än, så vet inte vad som händer senare i serien!
__________________________________________________________________________________

övrigt

Just nu

20:16

Det vet ni väl att halsont och feber botas allra bäst såhär:


(Nej, snusar inte. Vet ej varför min crappy webcam tog bort min överläpp.)

För övrigt 1: Har varit i skolan och fått respons på min uppsats. Känner mig för första gången sen i onsdags pepp på att skriva uppsats igen! Woho!

För övrigt 2: Vad läser ni just nu?

__________________________________________________________________________________

listor

I love spring book tag

07:32

Blev taggad av Elina! Tack!

1. Hur är våren där du bor?
Superfin! Var ju en sväng i Östersund över påsken och där var det inte alls lika grönt som här i Stockholm! Går knappt ens att kalla det vår. Är redan barbent-väder de fina dagar (vilket har varit typ alla dagar sen jag kom hem).

2. Vilken är ditt mest efterlängtade boksläpp i vår?
Prodigy av Marie Lu och Det handlar om dig av Sandra Beijer!

3. Visa ett bokomslag som får dig att tänka på våren.



Ljuset här är så himla vårigt och fint!

4. Var kommer du sitta och läsa i vår?
Om jag hade haft supersköna stolar på balkongen hade jag BOTT där, but since I have not... kanske en park! Annars hemma i soffan, sängen eller vid köksbordet.

5. Hitta ett omslag med en sol på!
Oj, den här var jättesvår. Får nog hoppa.

6. Vilka är dina favoritböcker att läsa på våren?
Eh, det som jag i vanliga fall läser? Allvarligt talat tror jag inte det är någon större skillnad. Det blir dystopier och fantasy och ungdomslitteratur som vanligt. Den enda skillnaden är nog att jag läser mindre skräck under det ljusare halvåret.

7. Hitta en bok med många olika färger på omslaget.


Fast filmaffischen är ännu snyggare (vill ha den i mitt kök alltså).

8. Vilka taggar du?
Ingen! P.g.a är sjuk, så orkar inte riktigt uppdatera mig med vilka som bloggat osv. Eller jo, en! Alexandra, here you go!
__________________________________________________________________________________

övrigt

Gnäll från en sjukling

11:47

Saker jag hade tänkt göra idag:

  1. Sy en kjol och tre par shorts.
  2. Titta igenom min uppsats inför handledning imorgon.
  3. Städa.
  4. Blogga för halva veckan.

Saker jag gör idag:
  1. Äter kakor, päronsplitt och dricker te.
  2. Tittar på teknad film (nu Anastasia, sen Svanprinsessan och efter det Aristocats).
  3. Gråter inne på Willys för att mitt kort inte fungerar (okej, riktigt så dramatiskt var det inte, jag lyckades hålla inne med tårarna, för mitt kort fungerade sen).
  4. Gråter när jag inser att jag tog med HDMI-kabeln till Playstationet till min lillayster igår och att den inte kom med hem (tittar alltså på Netflix i Playstation).
  5. Gråter när jag inser att DVD-spelaren och sitter med HDMI så jag kan ta den.
Med andra ord: Är superförkyld. Ont i halsen, hosta och feber. Kommer inte blogga något vettigt pga tycker synd om mig själv. Pusshej.

__________________________________________________________________________________

Bokbloggsjerka

Bokbloggsjerka 25 - 28 april

17:10

Åh, bästa dagen, fredag och lönedag! Och bokbloggsjerka, så klart! Den hittar du hos Annika. Veckans fråga lyder:

Känner du igen dig i något eller några av de påståenden som du kan läsa om på ”21 signs you´re suffering from a book hangover”?
Okej, jag tänker svara såhär:
1. You’ve started to take your lingering feelings for the hero/heroine a little too seriously. - Yep.
3. You find yourself casually using the fake slang from the book in your real-life conversations. - Ja.
4. You’ve started to think of “reality” as the world where the book takes place. - Oh yes.
5. You’ve ordered everything else the author has ever written. - För många gånger.
6. And furiously researched any possibility of a sequel - Japp.
7. Or any possibility of a movie adaptation. - Ja.
10. And the more beat-up it gets from dog-earing pages and marking passages, the more you love it. - Except I DON'T viker sidor, because YOU DON'T. Nej, men jag stryker under och sätter post-its. Jag tycker det räknas!
11. You feel irrationally jealous of people who haven’t read the book yet. - JA! Vill läsa alla bra böcker jag läst igen för första gången. Eh...
12. You’ve explored the book’s fan fiction community online. - Tja, jag är inte jätteinto det, men det har hänt!
15. You’ve bought jewelry based on the book, and worn it with pride. - Jaaaa! Och tatuering!
17. You’ve tried to make yourself move on by starting a new book, but it just isn’t the same. - Det här händer nästan FÖR ofta?!
18. Which makes you panic, because you might never find a story you love as much again. - Tänker det här superofta. För grejen är att det liksom aldrig blir som första gången igen. Så då måste en ju hitta något NYTT.
19. But, after some time, you inevitably do. - Ja, alltid <3
20. Because whether you realize it or not, there’s always room in your heart for another great book. - Mitt hjärta är fint på det sättet. Djur och böcker liksom, vad mer behöver en egentligen?
21. And the cycle starts all over again. - <3

__________________________________________________________________________________

att växa upp

Recension: Den första flickan skogen möter - Moa Eriksson Sandberg

07:28

Det är sommar och Hanna är tolv, nästan tretton år. Förutom att hon tampas med allt det där som tolv-, nästan trettonåringar tampas med - balansgången mellan att vara sig själv och att vara det som alla andra vill att en ska vara, att hitta sig själv osv - händer två saker utöver det vanliga den här sommaren: 1. Hannas pappa flyttar ut. Han och mamma behöver paus från varandra, säger mamma. 2. Skolans populäraste tjej, Linda Palm, blir våldtagen och mördad.

Plötsligt är Hanna inte säker någonstans. Mördaren åker aldrig fast, och hon vågar inte gå själv någonstans. Trots att orten som Hanna bor på är väldigt liten är det omöjligt att veta vem det kan vara.

Jag uppskattade den här boken väldigt mycket, även om den inte riktigt var vad jag hade tänkt att den skulle vara. Jag trodde att det här mordet på Linda skulle vara liksom huvudproblemet i berättelsen - alltså att den skulle vara mer thrilleraktig - men så var det inte riktigt. Eller det var i varje fall inte det som jag uppfattade som det huvudsakliga när jag läste boken. Snarare är det en bok om att växa upp. Att vara nästan vuxen, men samtidigt barn. Att VILJA vara vuxen och att samtidigt VILJA vara barn.

Jag tycker att det är en väldigt fin skildring av Hanna, som står mittemellan, som är varken eller. Hon hånglar inte med killar som Sabina, men hon är inte heller lika barnslig som Jonna. Hon vill gå åt båda hållen, men vågar inte, kan inte och ibland vill inte. Som jag redan tog upp i senaste Top Ten Tuesday känner jag väldigt mycket igen mig i Hanna. Jag tyckte - precis som jag skulle tro att de flesta gör - att det var väldigt svårt att växa upp och bli liksom medveten. För med medvetenheten kommer liksom även en insikt i att även andra är medveten om en själv. Jag tycker att det är väldigt fint med den här boken att den är så himla spot on, och blev ännu mer sugen på att läsa Eriksson Sandbergs kommande bok Välkommen till LA, baby.

« Den första flickan skogen möter | Moa Eriksson Sandberg | 185 s. | Rabén&Sjögren | 2012 »
« Goodreads »
__________________________________________________________________________________

övrigt

Fem fina grejer

07:52

1. Vi fick betyg på förra delkursen igår och jag fick A. Uppdaterade säkert tjugo gånger under den senaste timmen och kunde konstatera att det fortfarande stod A. Helt overkligt. Har alltid sett A som ett sånt där betyg som egentligen inte går att nå. Det bara finns där för att skapa prestationsångest. Så fick JAG det. Herregud.

2. Jag har ork att plocka upp Allegiant igen. Halleluja! Har inte haft ork att läsa en till dystopi när jag skriver om dystopier, men nu när uppsatsen inte är lika ångestfylld längre känns det lättare!

3. Idag får jag hämta hem min bokkatt (hon har varit på semester hos min sambos föräldrar medan jag varit på semester i Östersund). Saknar henne innerligt.

4. Jag har blivit inspirerad av Maddis och skriver en bra sak om dagen i hundra dagar. Jag har plockat fram den finaste tomma anteckningsbok jag hade (ja, jag har faktiskt en hel massa tomma anteckningsböcker) och  har hittills skrivit åtta dagar. I den står bland annat så fina saker som att det är soligt och att jag får pussa på min Victor och sånt. Livet blir finare när en uppmärksammar fina saker.

5. Det här är den minst bokiga grejen, men: Keith och Ramones i tröjform är på väg hem till mig. Vill gå runt i baseballtröja exakt hela tiden, så behövde införskaffa fler sådana. När de anländer växer min samling från tre till fem.

__________________________________________________________________________________

Joyce Carol Oates

Top Ten Characters Who X

10:54

Åh, jag är av naturen en väldigt velig person och hatar verkligen när jag måste bestämma saker själv utan att ha alternativ att välja på (exempelvis: om någon säger "vad vill du dricka?" blir jag låst och kan inte svara. Om personen istället skulle säga "vill du dricka cola eller vatten?" skulle jag kunna svara utan problem).

Och det här är en sån Top Ten Tuesday när en får fylla i vad en vill i X:et. Jag tänker helt sonika välja åtta (för jag kommer inte på fler) karaktärer som jag identifierar mig med (och därmed älskar typ innerligt för att jag bara vill krama på dem). Okej, shoot.

  1. Matilda i Matilda (Roald Dahl)
    Duuuh, tror knappt det finns någon som gillade att läsa när de var små som inte identifierar sig med Matilda. Jag läste väldigt mycket när jag var liten, och kände mig rätt ofta missförstådd eller understimulerad.
  2. Hanna i Den första flickan skogen möter (Moa Eriksson Sandberg)
    Jag känner väldigt mycket igen mig i Hannas rädsla för att verka konstig. Hon vågar inte säga att hon ibland onanerar för hon vill inte verka "äcklig", men möts istället av att hennes kompis tycker att hon är konstig för att hon inte gör det. Jag tänker att det är typisk sådan balansgång i alla fall jag gick när jag var 12-13 - det här att hela tiden förhålla sig till hur omgivningen ska reagera på saker.
  3. Elsa i Min mormor hälsar och säger förlåt (Fredrik Backman)
    Jag var inte i närheten av lika cool som Elsa när jag var sju år, men jag önskar att jag var det. Elsa känns snarare som en sjuårig version av 21-åriga mig.
  4. Merissa i Två eller tre saker jag glömde berätta för dig (Joyce Carol Oates)
    Jag har haft otroligt mycket problem med att jag velat vara perfekt, vilket väl var en bidragande orsak till att jag knappt var i skolan en enda dag på hela gymnasiet (ja, det här är motsägelsefullt, men jag fick ångest när jag inte lyckades. Tänker fortfarande att gymnasiet är min största bedrift i livet).
  5. Hanna i Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet (Linn Spross)
    Jag har nog alltid känt mig som den där personen som bara hänger med - vilket Hanna gör i den här boken. Hon hakar på Imagines alla galna upptåg, men är egentligen ingen större initiativtagare. Det här är väl lite story of my tonår. Och det här att vilja förändra världen, men att inte orka och att hela tiden dras med någon himla dubbelmoral.
  6. Hermione i Harry Potter (JK Rowling)
    Alltså, återigen: Vilket läsande barn identifierar sig INTE med Hermione?
  7. Minoo i Engelsforstrilogin (Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren)
    Jag tror att det även här är någon "duktig flicka"-grej som gör att jag identifierar mig med henne. För Minoo är snäll och fin och gör sina läxor osv.
  8. Jag i Det handlar om dig (Sandra Beijer)
    Jag var inte själv typen som hånglade med killar och festade supermycket, men jag kan ändå identifiera mig så himla mycket med den här namnlösa huvudpersonen. Typ hur mycket allting känns och hur ONT det gör och att det känns som att ingenting ska gå över.

Och jag inser nu att det är väldigt få karaktärer som jag identifierar mig med NU. Alltså de som jag har listat får ju på något sätt representera hur jag var när jag var yngre. Jag tror att det är svårt att säga hur en är just nu (eller jag har det i alla fall), på samma sätt som att det är svårt att säga vad som är typiskt för den tid vi lever i JUST NU. Äsch, jag gör en ny lista om tio år. Då kanske.
__________________________________________________________________________________

30 dagar

Dag 07 – Den mest underskattade boken

16:07

Jaha, okej. Så den mest underskattade boken. Sist jag svarade på den här blev Kafka på stranden mitt svar, men dels vill jag nog inte riktigt hålla med om det längre, och dels så är det ju kul att svara något annorlunda. Och alltså, nu blir det inte den MEST underskattade boken, för det är ju omöjligt att svara på. Utan det blir EN bok jag tycker är underskattad och som borde få mer uppmärksamhet.

Nu har jag inte läst En man som heter Ove, utan bara Min mormor hälsar och säger förlåt, men kan inte föreställa mig att Ove skulle kunna vara MER magisk och fantastisk än Min mormor. Trots det pratar alla exakt hela tiden om Ove och ingen någonsin om Min mormor. När en tar upp Backman så är det alltid: "Ja! En man som heter Ove!". Och en bara: "JAHA MEN MIN MORMOR HÄLSAR OCH SÄGER FÖRLÅT DÅ?!?!?!?!?!".

...det kan ju hända att jag inte borde uttala mig om den här utan att ha läst Ove, men jag tycker gott att Min mormor kunde få lite mer uppmärksamhet. Det är nämligen en mycket fin och mycket, mycket bra bok som jag tycker att exakt alla borde läsa.

__________________________________________________________________________________

recension

Recension: Avgrundens änglar - Magnus Nordin

07:46

Goodreads
Den här boken har jag haft stående i min bokhylla sedan i höstas när den kom, men jag har inte riktigt kommit mig för att läsa den. Jag och Magnus Nordin har inte direkt någon superbra relation. Jag vill hemskt gärna gilla hans böcker mycket mer än jag gör, för idéerna är liksom bra.

Avgrundens änglar handlar om tre ungdomar och en lärare som bestämt sig för att ta lagen i egna händer och sätta dit män som groomar - dvs raggar på unga tjejer på internet och låtsas att de är någon annan.

Så tar de fast en man, tar honom till en övergivet mentalsjukhus och läraren tappar kontrollen. Hon gör mannen så illa att han dör och hon hamnar i fängelse. De tre ungdomar fortsätter nysta själva. Varför blev hon egentligen så upprörd av det han sa? Snart är de inblandade i något som är mycket farligare än de hade tänkt sig. Så farligt att någon vill tysta dem helt.

Den här boken låter ju hemskt spännande, och det är den också. Men jag tycker också att det är något med dialogerna i den här boken som gör att de känns så himla krystade. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Det är bara något som inte känns helt rätt. Det är inget fel på det språk ungdomarna pratar - tvärtom tycker jag att Nordin fångat slang och sånt riktigt bra. Men något är fel.

I övrigt tycker jag att boken håller bra tempo - rätt högt, vilket jag gillar. Berättelsen trappas upp oerhört snabbt, men om en som jag är en otålig läsare (som dessutom var i en lässvacka och behövde action) så är det perfekt. Den passar utmärkt om en vill ha lite slö läsning en regnig höstdag!

« Avgrundens änglar | Magnus Nordin | 283 s. | BonnierCarlsen | 2013 »

__________________________________________________________________________________

döden

Recension: Expeditionen - Bea Uusma

08:02

Jag har ett vagt minne av att vi ägnade en lektion åt Andréexpeditionen i gymnasiet (i kursen Kultur- och idéhistoria), och blev väl fascinerad men glömde det rätt fort. När Expeditionen kom var jag till en början helt ointresserad, men blev nästan besatt vid tanken på att äga den när jag såg den på bokrean. Tyckte dock att 199:- fortfarande var lite mer än vad jag kunde lägga på en bok just då. Det visade sig att is i magen faktiskt lönade sig den här gången! När jag till slut lyckades lägga vantarna på den var det på halva reapriser på Ica Maxi i Arlandastad - ett Ica jag aldrig brukar handla på. 100 ynka kronor för den här fantastiska boken, den illustrerade varianten (på Adlibris får en punga ut hela 288 kronor för samma bok)!

Expeditionen handlar dels om mysteriet om varför Andrées polarexpedition egentligen dog, dels den olyckliga kärlekshistorien mellan Nils Strindberg och hans fästmö Anna Charlier. Men den handlar även och Uusmas egen kärlekshistoria - och varför egentligen en bekväm person som hon, rädd för allt vad kyla heter, blir så besatt av en polarexpedition. Hon gjorde många försök att nå ut till Vitön innan hon faktiskt tog sig fram - övertygad om att hon skulle kunna lösa mysteriet om hon bara fick komma dit.

Ouppklarade mysterier gör något med mig. Jag älskar dem. Det spelar ingen roll vad det handlar om, men det saker som folk i hur många år som helst försökt hitta svar på men inte lyckats fascinerar mig. Jack the Ripper är ett sådant fall. Och varför Andréexpeditionen dog. Fast jag förstod inte alls innan jag började läsa hur otroligt tagen jag skulle bli av den här boken. Efter att jag hade läst klart den drömde jag mardrömmar i flera nätter. Det var allt det vita, det konstanta ljuset/mörkret, blåsten, i övrigt tystnaden, att allt var öde. Jag trodde aldrig att en polarexpedition (eller en faktabok) skulle få mig att känna så här mycket.

Boken är uppbyggd nästan som en roman. Uusma växlar mellan hennes egen berättelse och expeditionens, samtidigt som hon stoppar in faktabitar i form av deras dagboksanteckningar, hur fort det går från konstant ljus till konstant mörker, hur troligt det är att en dör av trikiner och så vidare.

Om du inte är student och har 300 kronor att lägga på en bok tycker jag definitivt att Expeditionen är värd det. Att ha betalat 100 kronor för den känns nästan skamligt lite, med tanke på hur tjock och fin och BRA den är. Uusmas besatthet av den här expeditionen går liksom att känna bara genom att hålla i och bläddra i boken. Så tydlig är den. Och även om en tycker att det där med polarexpeditioner inte låter så himla intressant så tycker jag att en ska våga ge sig på den här boken ändå. För det är så himla mycket mer än bara en bok om Nordpolen.

« Expeditionen: Min kärlekshistoria | Bea Uusma | 313 s. | Norstedts | 2013 »
__________________________________________________________________________________

film

Bokbloggjerka 18 - 21 april

10:07

Svår fråga hos Annika den här veckan, tycker jag. Men ska försöka mig på att svara i alla fall.

Vilken är den mest skruvade tv-serie/film du har sett i din favoritgenre?
Anledningen till varför jag tycker den här är så svår är för att min absoluta favoritgenre är mindfuck-filmer. Alltså filmer som går ut på att vara totalskruvade. Och ju mer skruvade, desto bättre. Om jag knappt förstår i slutet, då var det en bra film. Eftersom jag inte kommer på någon bättre så tänker jag säga Inception här. För att den vrider åt så många gånger att en inte vet vad som är upp och ned till slut, och jag ÄLSKADE den. Sjukt bra.

I tv-serie-väg blir det väl inte lika mycket sånt och jag kan nog inte säga att jag sett någon tv-serie jag skulle säga är skruvad, faktiskt.

För övrigt borde jag seriöst skriva ner alla filmer jag ser på samma sätt som jag skriver ner alla böcker jag läser. För det är svårt att komma ihåg vad jag sett när någon kommer med en sån här fråga. Okej, tar en av alla tusen skrivböcker jag har och börjar skriva upp alla filmer/tv-serier i så fort jag kommer hem från Östersund! Deal!
__________________________________________________________________________________

drömmar

Recension: Panic - Lauren Oliver

08:29

"Panic" är en typ av spel som varje sommar spelas av avgångseleverna på den lilla orten där Heather bor. Heather har egentligen inte tänkt att hon ska vara med. Men så står hon där. Hon har precis blivit dumpad av sin pojkvän och känner sig ledsen och övergiven. Och hon bestämmer sig för att hoppa nedför klippan - den återkommande ritualen för att få vara med i Panic. 

Under spelens gång tvingas hon göra inbrott, stanna i ett brinnande hus och gå på en smal gång mellan två torn. Tävlingsgrenarna är inte bara farliga, de är rent av dödliga för de som tar ett enda snedsteg. Heather är nära att stryka med, men hon MÅSTE vinna.

Det känns som att temat för utgivningen den här våren måste ha varit HÖGA FÖRVÄNTNINGAR. Det var Hollow City. Det var Det handlar om dig. Och så var det Panic. Innan jag började läsa boken hade jag inte ens läst vad den handlade om, så jag blev glatt överraskad när det visade sig vara en väldigt intressant historia. Jag upptäckte efter att jag läst den att många på Goodreads var rädda för att det skulle vara en ny Hunger Games-rip off. Ärligt talat tänkte jag inte tanken en enda gång under den tiden jag läste boken att den har några som helst likheter med Hungerspelen.

I boken får vi växelvis följa Heather - uppvuxen i en "trailer park" med en mamma som tar droger - och Dodge - som tävlar för att hämnas sin syster som blivit förlamad i benen. Men givetvis handlar inte boken bara som själva spelet, Panic, utan också om allt runtomkring: Familj, vänner och kärlek. Heather försöker skydda sin lillasyster från deras mamma. Dodge försöker hitta en plats som är hans. Och allt cirkulerar förstås kring Panic.

Jag älskade den här boken. Jag älskade den typ mer än vad jag älskar Delirium. Efter att jag hade läst klart den här boken fick jag den där känslan av att varenda nerv i hela kroppen är utbränd, avsågad. Jag ville inte ens börja läsa Champion. Så bra var den.

Dock märks det ju rätt tydligt att det är Lauren Oliver. Fick frågan på instagram om en skulle gilla den även om en ogillade Resten får du ta reda på själv och Delirium. Alltså jag skulle säga nej. Oliver använder liksom fortfarande samma skrivsätt, och om en ogillat det i tidigare böcker lär en inte gilla det i den här boken heller.

« Panic | Lauren Oliver | 343 s. | HarperCollins | 2014 »
__________________________________________________________________________________

övrigt

Resepackning

08:48

Som bekant är jag hemskt dålig på att resepacka böcker. Och nu... tja, idag åker jag till Östersund och hänger i en vecka. Min sambo jobbar 12-20 alla vardagar, så det är meningen att jag ska hänga på biblioteket och skriva uppsats. Typ så.

Så till att börja med behöver jag ju alla uppsatsböcker jag ska. Hela Legendtrilogin. Sex teoretiska böcker. Totalt nio stycken, med andra ord. Sen vill jag ju plocka med mig lite nöjesläsning också.

Igår var jag på biblioteket för att lämna tillbaka böcker som jag inte vill ha liggande hemma när jag är bortrest. Råkade även plocka med mig Matilda av Roald Dahl, för jag har nämligen inte läst den (jag vet, hemskt dåligt). Nu äter vi! har jag inte läst, så även den får följa med. I läsplattan har jag väl inte så mycket jag egentligen vill läsa (är hemskt dålig på att använda den. Har lite recex och Den store Gatsby i den bara), men jag plockar nog med mig den ändå. Och sen får det nog räcka. För 1. jag kommer flyga = 1 timmes resa istället för nästan 6. och 2. all himla vaken tid ska jag skriva skriva skriva på den där himla himla uppsatsen vars grovis som ska in nästa onsdag. Och kramas med min fina pojkvän förstås.

Men frågan är ju: Hur sjutton får jag plats med allt det här?!

__________________________________________________________________________________

övrigt

Alltså oj

16:08

Vaknade som vanligt imorse och läste bloggar det första jag gjorde. Och upptäckte att jag blivit länkad av SANDRA FUCKING BEIJER. Förutom att hon har världens bästa blogg har hon också supermycket läsare. Vilket gjorde att jag slog besöksrekord innan klockan tolv och redan har haft tre gånger så många läsare som jag brukar ha en helt vanlig bloggdag.

Men i alla fall: Superkul alla ni som kommer hit! Om ni gillar min blogg får ni även hemskt gärna följa mig på bloglovin'!

Puss och tack till alla som kommit hit idag!

Follow on Bloglovin __________________________________________________________________________________

övrigt

Tävlingstips!

11:27


Vill bara tipsa er alla om att just nu har B. Wahlströms en tävling på instagram där du kan få chansen att läsa Rör mig inte-novellen Bryta sönder av Tahereh Mafi! Dessutom får vinnaren ett bokpaket med hela serien. Toppenvinst tycker jag, för det är en riktigt bra bokserie.

Såhär gör du för att tävla:
1. Följ @lasgladje
2. Dela bilden på ditt instagramkonto och tagga med @lasgladje
3. Hashtagga med #brytasönder
 Tävlingen pågår fram till 24 april.

Lycka till!
Här är mina recensioner av tidigare böcker i serien: Rör mig inte / Rädda mig inte.
__________________________________________________________________________________

listor

Top Ten Bookish Things (That Aren't Books) That I'd Like To Own

08:46

Oj, den här veckans Top Ten Tuesday tyckte jag var supersvår. Det jag mest vill ha är ungefär tusen tatueringar, men inga idéer som jag vill avslöja här (förutom en skräcksleeve, men det har jag ju redan sagt!).

  1. Fler litterära tatueringar
    Och ja, den här få vara med på listan. Utfyllnad, ni vet. Eftersom jag ändå inte lär få ihop tio punkter.

  2. Ett bibliotekMed hyllor på hela väggarna, ett skrivbord, två djupa fåtöljer (helst i sammet), en fluffig matta, stora fönster (helst en hel fönstervägg), gångar högt uppe så en kommer åt böckerna som står högt upp och kanske en öppen spis!

  3. Affischer med litterära motiv
    Jag har en fantastiskt fin som jag fick från Massolit (då Forma) i höstas med motiv ur Nordiska väsen. Dock är det annars mest musiktavlor vi har här hemma. I och för sig är vi även extremt dåliga på att få upp våra tavlor... Men Beatles hänger på väggen. Johnny Rotten, The Clash och Keith Richards står och väntar på att bli upphängda! Jag har meddelat min sambo att jag vill ha en med omslaget till Harry Potter och Dödsrelikerna när han känner för att skämma bort mig med något fint.

  4. En tavelhylla att ställa fina böcker på
    Jag har länge tänkt att jag ska köpa en sån här och sätta upp någonstans så att jag kan ställa mina finaste böcker på. Och sen ska jag byta varje vecka. Vet dock inte var jag vill ha den, så det har liksom fått vänta.

  5. En stringhylla
    Jag har redan en stringhylla med svarta sidor och vita hyllplan i sovrummet. I den förvarar jag mest skönhetsprylar. Om jag hade en till skulle sidorna vara svarta, hyllplanen i valnöt och den skulle sitta i köket. I den skulle alla våra jäkla kok- och matböcker stå (ja, vi har waaaay too many), samt pärmar och tidsskriftshållare med recept/mattidningar.

  6. Doktorsexamen i Litteraturvetenskap
    Just nu lever jag efter filosofin att ju fler gånger jag säger det, desto större chans att det händer. Om jag upprepar tillräckligt många gånger att jag VILL VILL VILL det här så MÅSTE det ju till slut hända. Eller hur?


__________________________________________________________________________________

kärlek

Recension: Det handlar om dig - Sandra Beijer

08:00

Så var det dags. Vårens mest efterlängtade bok. Som jag peppade inför den här. Och som jag väntade på inbjudan till ungdomsbokspressfrukosten den här våren. Ända sen Sandra Beijer meddelade på sin blogg att hon skulle ge ut bok på Rabén&Sjögren väntade jag.

Och helt plötsligt, samma dag som jag skulle på releasekalas. Samma dag som jag stress-skrev hemtenta. Samma dag som jag inte hade tid att läsa, landade klockan ett boken på mitt hallgolv. När Beijer signerade min bok sex timmar senare (eller vad det nu var), var den utläst och klar. Jag läste klart de sista sidorna på tåget på väg in till stan.

Peppen inför den här boken var helt orimligt hög. Och när jag säger orimligt menar jag O-R-I-M-L-I-G-T. Så orimligt att jag i princip också förväntade mig att bli besviken.

Boken handlar om den första stora kärleken. En tjej – utan namn, eftersom den är berättad i första person – är kär i en kille – även han utan namn, eftersom boken är skriven som ett brev till honom. Och det är under den här perioden i livet när allt gör så himla ont. Alla känslor ligger utanpå kroppen och en vet inte hur en ska hantera allt en känner.

Berättelsen är inte mer komplicerad än så. Det är kärlek, och det är från och till och det är fint och jobbigt och alltihop på samma gång. Och jag är inte besviken – vilket ärligt talat är ett rent mirakel. Faktum är att den var så bra att jag ville börja om så fort jag hade läst klart sista sidan (vilket jag så klart inte hann, eftersom jag hade en releasefest att gå på).

Det jag gillar bäst med den här boken är att den känns så himla mycket på riktigt. Jag läste under veckan Magnus Nordins Avgrundens änglar och varenda jäkla dialog kändes så krystad och tillrättalagd. Det gjorde aldrig den här boken. Jag vet inte hur många gånger jag sett Sandra Beijer skriva att hon bara ville skriva precis så som det var, utan pekpinnar. Det känns äkta och på riktigt och jag känner igen mig så himla himla väl, även om jag själv inte var den som var på alla fester, hånglade med killar eller så. För det finns någon form av universalspråk i den här, som tilltalar en och som en känner igen sig i även om en inte kan känna igen sig i precis allt. Och många plus för de små feministiska kängor hon lagt in i boken!

Kort sammanfattning: Den är bra. Läs den.


« Det handlar om dig | Sandra Beijer | 256 s. | Rabén&Sjögren | 2014 »
__________________________________________________________________________________

övrigt

Just nu

08:34

I torsdags var jag på bloggträff som Massolit höll i. Hade kollat in Sofie Sarenbrants Visning pågår, men annars var det ärligt talat inget speciellt jag hade kollat in. Men som så ofta när en får höra författarna prata om sina böcker blev jag sugen på både Stalins makaroner och Nu äter vi! 

Eftersom jag hade turen att gå sent fick jag med mig alla tre böckerna hem. Den jag var mest sugen på var Nu äter vi! så den högg jag in på direkt. Och jag måste säga att den är P-E-R-F-E-K-T för mig att läsa just nu. Den ligger så långt från mitt uppsatsämne som det bara går, plus att den är rolig, fullspäckad med onödig fakta och saker som jag inte behöver memorera. Jag behöver liksom inte tänka efter och reflektera, utan matas bara med fakta. Det är så himla skönt just nu. Sa jag att den var hemskt rolig? Det är den. Alla ni andra som också älskar totalt onödig fakta borde också läsa den.

__________________________________________________________________________________

apokalyps

Divergent - filmen

08:22


För lite mer än en vecka sen var jag på smygpremiären av Divergent. Trots att jag och Alexandra i förväg försökte att inte hispa upp oss alldeles för mycket var det i princip omöjligt. Så det är nästan en underdrift att säga att mina förväntningar inför filmen var S-K-Y-höga.

Nåja. Det allra största problemet hade visat sig redan innan filmen. Shailene Woodley. Hon är och kommer aldrig bli Tris för mig. Förstår verkligen inte castingen. Tänkte hela tiden innan att "jaja, det kanske visar sig vara okej i alla fall". Nepp. Det kändes inte bättre av att se henne på duken.

Som helhet måste jag ändå säga att jag är rätt nöjd med filmen. Uriah fick för lite plats, Woodley var fel, en fick knappt veta vem Peter var förrän på slutet och hela slutet var ändrat. Det, och några andra grejer är jag missnöjd med, men över lag är jag faktiskt ganska nöjd. Inte för att den var vad jag förväntade mig - ingenting hade kunnat leva upp till mina förväntningar. Inte ens om jag hade gjort filmen själv. Men om vi inte går in och petar i detaljer så känns det rätt bra.

Angående castingen är jag också helt okej-nöjd. Förutom att Tris ska vara liten och Christina liksom ska vara stor och stark och (jag tycker) att Four är lite mindre manlig och har snedlugg så var det väl okej. Fastnade mer för Christina i filmen mer än jag någonsin fastnat för henne i boken. Och tja, jag kunde väl inte låta bli att tycka att Four var lite snygg, trots att han inte spelade så himla bra och lät som att han gav order exakt hela tiden.


__________________________________________________________________________________

Bokbloggsjerka

Bokbloggsjerka 11 - 14 april

10:42

Såhär låter frågan den här veckan:

Har du någonsin råkat ut för att du inte alls känner för att läsa någon av de böcker som står i din bokhylla? Om ja, vad gjorde du åt det? Om nej, tror du att det någonsin kommer att hända dig?

Ja, det har hänt mig, många gånger. Det händer jätteofta när jag blir stressad. Jag bara tittar och tittar och ingenting känns lockande. Jag har delvis lite den känslan nu. Jag har böcker som jag tidigare supergärna ville läsa – Allegiant och Stad av glas – men nu går det liksom inte. Jag orkar inte andas dystopier hela dagarna i mitt uppsatsskrivande, och sen fortsätta läsa dystopier/fantasy när jag pausar. Jag brukar försöka kurera mig med något lätt. Den här gången blev det ungdomsthrillers, och jag är faktiskt (konstigt nog) jättesugen på att läsa Sofie Sarenbrants Visning pågår trots att jag i vanliga fall inte alls läser deckare.
__________________________________________________________________________________

dystopi

Recension: Champion - Marie Lu

07:54

Till er som ännu inte läst klart Prodigy vill jag som vanligt varna för SPOILERS. Det är så himla svårt att skriva om en serie utan att spoila tidigare delar, och den här är inget undantag.

Champion utspelar sig åtta månader efter Prodigy. Åtta månader efter att Day och Eden flyttat till San Francisco och åtta månader efter att Day gjort slut med June. De har inte ens hört av varandra på all den tid som gått, så därför blir Day förvånad - och glad - när June personligen bjuder in honom till en tillställning.

Day kämpar med att bli frisk och June kämpar som Princeps-Elect och tränas för att bli Elektorns högra hand. Men så hotar Kolonierna med att anfalla. Där har pesten brutit ut, och de tror att Republiken har botemedlet. Och den enda som kan rädda dem är Eden.

Jag läste den här så himla fort för att jag skulle hinna läsa den en gång till direkt efteråt (har inte gjort det än...), så jag vet inte om det är det som gör att jag tyckte att den kändes lite... blah blah om ni förstår vad jag menar. Eller om den faktiskt var så.

Alla pratar om nummer två. Nummer två i serien blir alltid bara en bro över till slutet. Så kände jag definitivt inte med Prodigy, utan snarare tvärtom. Den var så intensiv att jag liksom knappt hann med. Däremot tyckte jag den här stundvis kände som den där bron. Jag kände inte att jag kände en lika stark koppling till Day och June som i de tidigare böckerna (vilket ju förstås kan bero på min lästeknik i den här boken).

Slutet av boken satt jag på Barnboksinstitutet och läste. Bet mig i knogarna, pressade ihop läpparna för att inte gråta mitt bland alla andra. Så en rekommendation är ju att inte läsa slutet på bussen eller något annat ställe där det är en massa andra. Det blir liksom inge bra.

Ändå är jag väldigt nöjd med avslutningen på den här serien. Jag uppskattar verkligen serien som helhet jättemycket och försöker frälsa exakt alla andra just nu. Det känns heller inte som att det hade kunnat sluta på något annat sätt, och jag förstod nog väldigt länge hur boken skulle sluta.

« Champion | Marie Lu | 353 s. | Penguin | 2013 »
__________________________________________________________________________________

omslag

Omslagsonsdag: På översta hyllan

20:56

Eftersom jag aldrig postat någon av Bokpotatens Omslagsonsdagar förut börjar jag med det här lätta temat! Översta hyllan i min bokhylla är reserverad åt alla mina Harry Potter-böcker (17 st), så jag har valt att gå ned ett hyllplan för att göra det lite mer spännande. För Harry Potter-böckerna har ni väl sett säkert tusen gånger, eller hur?

Den hyllan som är näst överst är reserverad åt böcker som jag gillar lite extra mycket, så jag tänkte det passade bra! Det här är mina finaste böcker på den hyllan:

__________________________________________________________________________________

funderingar

Spoilers, klyschor och förutsägbarhet

08:16

Okej, jag får så ofta höra att jag är knäpp när jag säger det här: Jag älskar spoilers. Så var det sagt. När jag läser om böcker och någon har skrivit spoiler-varningar är jag den som fortsätter läsa, trots att jag inte läst boken.

Jag kan faktiskt tycka att spoilers berikar mitt läsande. Det gör mig liksom inte så mycket att veta vad som händer, det är vägen dit som är den viktiga. Och det spelar väl ingen roll heller om jag får omg-upplevelsen nu eller senare? En sån berättelse där jag inte bryr mig om spoilers är Mortal Instruments. Jag har till exempel vetat sen innan jag läste bok två att (SPOILER! Markera för att läsa) [Jace och Clary inte är syskon], vilket en egentligen inte får veta förrän i slutet av bok tre (som jag alltså inte läst än). Och jag vet inte, jag tycker nästan att det gör det roligare att jag vet, för då kan jag liksom vänta på exakt det ögonblicket när det händer!

På samma sätt är jag typen som gillar förutsägbarhet. Jag tycker att det är lite charmigt till och med att jag vet vad som ska hända. Om det är en bra författare har hen använt klyschorna på ett sånt sätt att berättelsen ändå blir unik och spännande. Legend är ju till exempel en enda stor klyscha - tjej från överklassen ska ta fast den manliga brottslingen, men OJ de blev kära innan de hände. Och självklart måste hon hjälpa honom att fly. Grejen med Legend är ju att det är gjort på ett så okonventionellt sätt - tycker jag. Day är kille och superemotionell, medan June är tjej och superrationell. Karaktärerna är mångsidiga och berättelsen blir ändå spännande (ja, jag tycker definitivt att det är spännande fastän jag vet vad som ska hända).

Hur tänker ni? Spoilers och förutsägbarhet: Yay eller nej?
__________________________________________________________________________________

David Levithan

Top Ten Most Unique Books I've Read

08:35

Temat för veckans Top Ten Tuesday är de mest unika böcker en läst. Supersvårt tema, men kom direkt att tänka på några stycken! NOTERA: Inga dystopier denna vecka! Måste ju vara typ första gången jag skriver om böcker jag läst och inte nämnt en enda dystopi? Okej, ska gå och kurera mig med ett bad nu eftersom jag uppenbarligen är sjuk?!

  1. Rytmen i blodet - Jeff Noon
    Den här boken fick jag när jag donerade pengar till mitt favoritforum. En annan medlem lottade ut priser, och hen valde ut den här åt mig. Det var en fullträff, eftersom jag inte bara älskar böcker, utan även musik. Boken är skriven som en låttext och handlar om hur karaktärerna injicerar musik. Jag blev faktiskt sugen på att läsa om den här nu när jag kom att tänka på den. Det här är en sån fantastisk pärla som mitt hjärta bultar så himla fort för. Jag önskar verkligen att fler fick chansen att uppleva den, men den verkar vara himla svår att få tag på. Jag tänker i alla fall bjuda på början:

    nattklubben / en iskall zombie med stirrande panik, så blir det när nattens vålnader fångas i dagsljuset / tänk på det / det är något särskilt med släckt neon, det gör mig sorgsen, får mig att fundera på vart allt bländande ljus tar vägen / som om det borde ha regnat, som om det alltid borde ha regnat

  2. Jag, En - David Levithan
    En är en könlös själv som byter kropp varje dag. Jag vill tro att jag är rätt beläst på ungdomslitteratur, men har aldrig läst något som liknar den här. Jag älskar verkligen idén, och tycker definitivt att den är unik.

  3. En tid för mirakel - Karen Thompson Walker
    Jag är så himla glad att jag gillade den här boken, för idén är så fruktansvärt bra. Jag tycker att alldeles för ofta är böcker byggda på fantastiska idéer, men själva berättelsen blir ändå bara blaha. De är definitivt inte fallet här. Berättelsen går ut på att jordens gravitation gradvis avtar och alla dess följder. Otroligt intressant och känns väldigt realistisk. Och UNIK, givetvis. Eftersom den får vara med på listan.

  4. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag - Sara Ohlsson
    Alltså, det här är tråkigt för jag VILL ju inte säga att den här boken är unik, men jag tycker att den är det. Trots att det gått TRE år (åh herre vad fort tiden gått) sedan boken kom ut känns den fortfarande unik. Okej, varför då? Jo, för att Olivia hånglar med precis vem hon vill och skiter i vad alla andra tycker om henne. Den här boken är så himla kick ass och grym. Jag hejar på Sara Ohlsson alltså!

  5. Pojkarna - Jessica Schiefarer
    Två saker jag tydligen gillar och som obviously är unika: när genus och genusroller ifrågasätts och knäppa droger. I den här boken är de kombinerade. Boken handlar om Kim som på nätterna förvandlas till kille med hjälp av en mystisk växt. Snart blir hon beroende av överlägsenheten. Det blir som en drog, och snart vet hon inte vem som är hennes rätta jag.


__________________________________________________________________________________

övrigt

Bloggtips!

08:00

För fyra veckor sedan var jag ute med min kompis och vi pratade om allt och ingenting. Så kom vi väl så klart in på skolan, eftersom en gör det typ förr eller senare. Bara för att avhandla ämnet liksom. Jag sa till henne: "Det är en tjej i min klass. Jag köpte henne så fort hon sa Divergent." Och min kompis skrattade, medveten om att det är någon bokgrej hon inte riktigt har koll på. Och tja, nu är vi kompisar.

Det jag vill komma fram till är: Hon har börjat blogga, och jag tycker ni ska kolla in hennes blogg här.

__________________________________________________________________________________

utmaningar

På engelska

08:49

I februari utmanade jag mig själv att läsa minst en bok på engelska i månaden under 2014. Under mars hann jag med hela TRE (3!!!) böcker på engelska (mvh stolt tjej) och tänkte att det här var ju inte så svårt. Så huxflux bestämde jag mig för att utvidga utmaningen.

Jag tänker helt sonika härma Johanna. Hon har satt som mål att läsa 25 böcker på engelska i år. Jag tänker inte gå riktigt så långt, utan tänker säga att jag ska läsa 20 stycken i år. Jag har också fixat en flik så ni kan hänga med i hur det går. Den hittar ni här!

__________________________________________________________________________________

dystopi

Recension: Prodigy - Marie Lu

18:30

Prodigy är del två i Legendtrilogin och fortsättningen på Legend. Personligen tyckte jag (och många andra med mig vad det verkar på de recensioner av Legend jag läst) att Legend var oerhört klyschig. Fruktansvärt förutsägbar. Trots det gillade jag den väldigt mycket (ännu mer vid en andra läsning!) och var väldigt spänd på Prodigy!

Om du inte läst Legend än vill jag dock varna för SPOILERS i den här recensionen. Fortsätt inte läsa om du inte vill veta hur Legend slutar!

June och Day har lyckats fly från Republikens militärer. De tar sig till Las Vegas för att söka upp Patrioterna. Patrioterna går med på att hjälpa dem att fixa Days skadade ben, hitta Eden och ta sig ut ur landet till Kolonierna om Day och June hjälper Patrioterna med en sak: Att döda landets nye Elektor, Anden. June ska återvända till Republiken, och inifrån leda Anden in i döden. Hon upptäcker dock att Anden inte alls är som Patrioterna sagt, och desperat försöker hon stoppa hela attentatet.

Medan jag tyckte att Legend var klyschig och förutsägbar är den här inte i närheten av förutsägbar. Jag blev överraskad hela tiden, vilket kanske förvånade mig ännu mer eftersom jag förväntat mig att den skulle vara lika förutsägbar som Legend. Medan jag läste Prodigy visste jag aldrig vad som skulle hända sedan, och om jag någon gång trodde att jag visste så trodde jag alltid fel.

Jag tycker att bok två i serier ofta har en tendens att bara bli en brygga till slutet, men det är verkligen inte fallet här (istället kan jag faktiskt tycka att tredje boken stundvis var så, vilket jag kommer återkomma till när jag recenserar den). Det händer saker hela tiden, och det är spännande och helt galet hela tiden.

Jag gillar hur Lu i sina böcker lyfter fram saker som är både bra och dåliga. Precis som hon själv sa i den intervjun jag gjorde med henne är det inte en helt ensidig dystopi - även om det ser ut att vara det från början. Sett till klassklyftorna är den definitivt dystopisk, men på många sätt är faktiskt Republiken bättre än det samhälle vi lever i idag. Jag gillar också den biten när June och Day kort besöker Kolonierna - den glittrande drömmen som legat där långt bort i fjärran - och det visar sig att det är precis lika dåligt som Republiken, bara dåligt på ett annat sätt.

Jag gillade verkligen Legend, det gjorde jag. Så mycket att den fick hamna på den där hyllan i min bokhylla där jag stället böcker jag gillar lite extra mycket (ehm, nästan alla dystopier jag någonsin läst står på den hyllan, om jag ska vara ärlig), men det är först med Prodigy som det verkligen blivit en favorit. Så om du inte blev övertygad av Legend  - läs Prodigy ändå. Jag lovar att du inte kommer ångra dig.

« Prodigy | Marie Lu | 338 s. | Modernista | 2014 »
__________________________________________________________________________________

Instagram

Populära inlägg