Recension: Välkommen till LA, baby - Moa Eriksson Sandberg

08:16 Anna Lagerqvist 0 Kommentarer

Herregud, det var så länge sedan jag skrev en recension att det känns som att jag glömt hur jag ska göra. Men jag försöker!

Doris åker till San Francisco tillsammans med bästa kompisen Ottilia. De har länge drömt om just den här resan. De har sparat och sparat. I San Francisco ska de hänga på mysiga barer, träffa poeter och allt annat en gör i San Francisco.

Bakom sig i Sverige lämnar Doris ett kraschat kärleksförhållande. Hon trodde att de älskade varandra, hon och Niklas, men han ville tydligen inte alls vara tillsammans med henne. San Francisco ska bli Doris revival. När hon kommer tillbaka till Sverige ska det vara som någon som tar Niklas med storm och som får honom att inse sitt misstag.

Drömresan blir dock allt annat än en dröm när Ottilias påstridiga kille kommer och förstör allt. När Ottilia bestämmer sig för att resa med honom tillbaka hem bestämmer sig Doris för att vara kvar. Och helt plötsligt står Doris ensam i en främmande stad.

Att vara ensam i en främmande storstad utomlands är något som jag både dagdrömmer och mardrömmer om (japp, I just made that word up). Å ena sidan är det så sjukt läskigt, fast å andra sidan så är det en chans att vara PRECIS VEM EN VILL vara. Därför tilltalade den här boken mig väldigt mycket. Det handlar liksom om en sån där skräckblandad fascination - som förstås är den allra bästa sortens fascination (tycker jag).

Dock visade det sig att mina förväntningar på den här boken var lite väl höga. Det var en fin och rolig ungdomsbok, men jag kan nog inte påstå att det är den allra bästa sortens ungdomsbok. Jag gillar att Eriksson Sandberg även i den här boken (liksom i Den första flickan skogen möter och Flickan i de vindlande gångarna) tar upp något tyngre ämnen, och att allt inte blir så ytligt (vilket jag tycker att det ofta kan bli annars i ungdomsböcker när det bara handlar om vem som är kär i vem osv). Däremot ogillar jag starkt att det krävs en annan kille för att Doris ska komma över Niklas. Jag hade uppskattat betydligt mer om resan bara gick ut på att hitta sig själv - inga killar inblandade.

Dessutom tycker jag nog att den var lite kort. Först är Doris i San Francisco och där händer det lite grejer. Sen åker hon till sin kompis i Los Angeles och där händer lite grejer. Sen slut. Alltså allt gick så himla fort, vet inte var boken tog vägen liksom.

« Välkommen till LA, baby | Moa Eriksson Sandberg | 210 s. | Rabén&Sjögren | 2014 »
« Goodreads »
__________________________________________________________________________________

0 kommentarer :

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...