Bokbloggjerka 19 - 22 september

12:30 Anna Lagerqvist 16 Kommentarer

Veckans fråga i bokbloggsjerkan låter såhär:


Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok?


Hm, lite krånglig fråga tycker jag. Det jag reagerar mest över är nog genusslentrian-grejer. Alltså när en slentrianmässigt tillskriver kön olika egenskaper. Eller riktigt klumpiga genusgrejer, som i Mitt bultande hjärta av Alf Kjetil Walgermo, där huvudpersonen uppmanas att lära sig att sminka sig. Då blir det lite: "vänta, jag läste just VAD?!"

Annars är det väl mest som andra skriver - platser jag känner igen, låtar/artister jag gillar eller referenser till saker jag känner igen.
__________________________________________________________________________________

16 kommentarer :

  1. Det är roligt att känna igen sig i böcker.

    SvaraRadera
  2. Ja, ibland kan man bli upprörd medan man läser :)

    SvaraRadera
  3. Svår fråga idag och hajar till,,vadå, hur mycket.
    De du skrivit har jag nog inte tänkt så mycket på

    SvaraRadera
  4. Vet att jag läste någon bok där en kvinna klädde sig i lågklackat och tråkiga kläder och det beskrevs som ett exempel på att hon inte tog hand om sig själv. Då blev jag väldigt irriterad!

    SvaraRadera
  5. Ja att det nämns saker man gillar funkar för mig också :)

    SvaraRadera
  6. ja, Anna, det finns mycket som kan få en att haja till när man läser

    SvaraRadera
  7. Visst är set kul med referenser av olika slag. ;)

    SvaraRadera
  8. Jag reagerar nog inte så ofta på sånt men nyligen läste jag en bok där jag blev t o m rosenrasande

    SvaraRadera
  9. Ja! Gamla unkna och onödiga könsnormsstereotyper. Sånt kan få mig att se rött.

    SvaraRadera
  10. Det har du rätt i om musik som man gillar nämns så kan man också haja till.

    SvaraRadera
  11. Igenkänning är alltid roligt när man läser en bok men ibland kan bli riktigt irriterad på unkna åsikter eller kommentarer.

    SvaraRadera
  12. Det är roligt när det blir tvärtom också. Jag läste recenserade nyligen en bok som heter Vid fyrtio börjar livet. En relationsroman om en man som blir ensam efter en skilsmässa och börjar dejta. Allt är väldigt sterotypt och normalt, han håller upp dörrar, bjuder upp till dans osv. Men på ett ställe i boken när han gör sig iordning inför kvällen tar han på sig skjortan och sätter sen lite rouge på kinderna. Det nämns bara helt i förbigående som om det är något alla fyrtioåriga män gör, det gillade jag. Mer sånt i böcker. :-)

    SvaraRadera
  13. Finns en del att reagera på när man tänker efter.

    SvaraRadera
  14. Jag hatar när karaktärerna är normativt stereotypiska. Så trist!

    SvaraRadera
  15. Saker man känner igen sig i är alltid kul :)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...