funderingar

Kultur som tröst

08:08

För ungefär två och ett halvt år sedan gick jag sista året i gymnasiet. Jag hade ungefär konstant ångest, var nästan aldrig i skolan och det enda jag kunde tänka på var att hålla huvudet ovanför vattenytan fram till studenten. När jag insåg att jag skulle behöva hålla ett tal inför min klass, som en del i nationella proven, bröt jag ihop. Jag bröt ihop, läste en bok och tog mig samman.

Det kom jag att tänka på när jag läste Kulturkollos veckoutmaning, som handlar om kultur som tröst. Det där talet jag höll. Som jag insåg att jag faktiskt aldrig postat här, fastän det är högst relevant för bloggen. Så här är det. Jag har petat i lite grammatiska fel, samt ändrat på en felaktig grej angående Boktjuven, men annars är det hela som det såg ut. Bitar känner ni kanske igen, jag har återanvänt vissa formuleringar och stycken i blogginlägg efter det.

En gång när jag var tio år gammal ville min pappa ha ett Allvarligt samtal med mig. Han och mamma hade precis städat ur min väska, och det var det som det här allvarliga samtalet gick ut på – vad de hittade i min väska. Min pappa förklarade klart och tydligt för mig att om man ständigt går runt med 12 böcker av modell tegelsten i väskan kommer man helt säkert få ryggproblem. Om inte förr så i alla fall senare. 
Jag har alltid varit en läsare. Jag läser för att resa. Jag läser för att lära känna nya människor. Men framför allt så läser jag för att överleva. 
I boken Boktjuven av Markus Zusak stjäl huvudpersonen Liesel alla böcker hon kan komma åt. Hon läser också för att överleva. Nu har jag inte läst hela boken, men jag skulle kunna gissa varför Liesel läser ändå. Hon lever under andra världskriget. Världen runt henne är kaos, och eskapismen gör hennes liv meningsfullt. Jag kan gissa, eftersom jag själv varit där. Inte mitt i ett rådande krig. Men jag har behövt fly från verkligheten. 
Om man behöver fly från verkligheten kan en bok vara en bra tillflyktsort. Till skillnad från till exempel att ta droger så utvecklas man faktiskt under tiden man flyr. En bekant till mig skrev en krönika för LitteraturMagazinet.* Den handlar om att när man läser en bok är man aldrig ensam. Hon skriver ”Jag sitter alltså själv och intar min lunch, men genom att ta upp min bok får jag massor av sällskap och mycket häftigare händelser än vad som kan utspela sig i en gymnasiematsal. Koncentrerar jag mig kan jag hamna mitt i händelsernas centrum.” 
När jag läser upptäcker jag nya platser som kanske inte ens finns i verkligheten. Jag lär känna personer som jag aldrig skulle ha mött annars. Och alla dessa platser och personer tillför någonting. Ibland när jag läst klart en bok kanske verkligheten blir lite enklare att möta. Jag har lärt mig något eller träffat en person som gör det lite lättare att ta itu med det verkliga livet. 
Jag kan inte påverka handlingen i en bok. Däremot kan jag påverka handlingen i mitt eget liv. Böcker får mig att inse att jag borde göra det, eftersom böcker får mig att tänka, känna och reflektera. Därför är inte böcker endast ett roligt tidsfördriv. På andra sidan 239 sidor är jag inte bara en berättelse rikare, utan även en erfarenhet. 
Liksom Liesel behöver jag ibland fly verkligheten för att överleva. Men när jag gör det får jag också ett verktyg att använda i det verkliga livet. 
JK Rowling sa ”The stories we love best do live in us forever”. Och det gör dem. Böcker som inte är sådär riktigt superbra stannar också. Ibland längre tid, ibland kortare. Idag kommer jag inte ihåg en enda av de där 12 tegelstenarna i min ryggsäck. Däremot är jag alldeles säker på att den där lasten jag bar på ryggen fick mig att sträcka på mig och ta minst tolv steg framåt.
* Krönikan jag nämner är förstås denna: "Med en bok är du aldrig ensam" av Sofie.
__________________________________________________________________________________

film

PEPPEN!

10:25

Så börjar nedräkningen!





__________________________________________________________________________________

fantasy/sf

The Young Elites - Marie Lu

08:19

Ah, äntligen! Jag har väntat på den här boken så länge att jag nästan är lite besviken att jag brände igenom den på lite drygt två dagar. All väntan, och sen själva utlösningen som varade alldeles för kort stund.

Boken utspelar sig i en helt egen, påhittad värld med renässansens Italien som förebild. Ungefär ett årtionde innan berättelsen början härjade en sjukdom som märkte dem som överlevde på olika sätt. Huvudpersonen Adelina blev av med ett öga, samt fick sitt mörka hår omvandlat till ett silvergråvitt-skiftande svall. Så kallade "malfettos" - ung. missbildade - jagas av vissa medborgare och inkvisitionen ser mellan fingrarna. Några av dessa malfettos har även fått superkrafter av sjukdomen, och de är trötta på att bli hunsade. De vill ta makten och skapa en fristad för alla som är dem.

Adelina är uppvuxen med en sadistisk pappa som försökt provocera fram krafter hos henne - eftersom hon då åtminstone skulle kunna säljas till en cirkus eller något. Inte förrän Adelina rymmer från sin familj visar sig krafterna hos henne. Jag tänker inte avslöja hur eller vilja krafter hon har, för det finns en viss charm med förvirringen i att inte veta. Adelina lyckas ta sig - med lite problem och hjälp på vägen - till en annan stad där hon träffar Enzo, som försöker döda kungen och drottningen för att själv ta makten. Adelina blir insnärjd i en härva där hon står mellan Enzo och överinkvisitorn och inte vet vem som är ond och vem som är god. 

Efter att både ha läst hela Legendtrilogin två gånger (och fördjupat mig i den inför kandidatuppsats) plus nu läst den här skulle jag säga att jag har rätt bra koll på Marie Lu. Det är intressant att se hur hon återanvänder detaljer och teman från Legendtrilogin även i den här. Vi har motståndsrörelsen som organiserar sig i underjordiska gångar. Vi har de kroppsliga defekterna. Vi har det avvikande håret. Vi har huvudpersonen som varken är klockren hjälte eller klockren skurk. Vi har diskussionen om vad som är gott och vad som är ont, vem som är rationell och vem som inte är rationell. Jag tycker att det är intressant, för även om det går att se många likheter (många fler än de jag listat här) - vissa större, vissa mindre - är berättelserna verkligen totalt olika. Det gör att jag tycker att en får en känsla av vem den här författaren är och vad hon vill med sitt författarskap (eller, förstås kan jag ju bara gissa och gå på känsla. Jag kan ju inte veta säkert, men jag misstänker).

Huvudkaraktären, Adelina då? Ja, som jag skrev är hon samma typ av varken-eller-karaktär som Day är. På ett plan ond, på ett plan god. Och nu tänker jag svära, men alltså: det är så jävla befriande att läsa den här karaktären. Jag älskar att det finns ett mörker i henne som hela tiden hotar att bryta fram, och jag gillar att hon får gilla det. Jag hoppas verkligen på till nästa bok att hon får embracea det här mörkret lite mer (vilket jag tror att hon kommer göra också, utan att spoila något om vad som händer) och - alltså det här låter fruktansvärt när jag skriver det, men kom ihåg att det bara är på bok och inte på riktigt! - njuta lite mer av att faktiskt vara ond och skita i alla andra. Jag älskar det faktum att hon faktiskt bygger sina krafter på att andra är rädda. Dock störde jag mig lite på att hon tycker så jävla synd om sig själv hela tiden. Om Marie Lu inte styr upp det här nu kommer Adelina bli en Juliette-karaktär istället för en Day-karaktär. Men som sagt, med tanke på hur den här boken slutar så bäddar det för en bättring i kommande böcker.

Självklart fanns det några andra grejer jag störde mig på också. Till att börja med: det blir aldrig bra när författare ska förklara varför deras världar är magiska. Låt det vara så, och så är det bra sen. Skit i själva fysiken bakom det hela, för det BLIR INTE trovärdigt. Men jag är villig att bortse från just den punkten, för det är en så kort passage i boken. Men alltså, det slutar aldrig bra. 

Dessutom - det här kanske mer är en känga till genren i sig - kom jag på mig själv med att sitta och undra när Han skulle komma in. Snubben med stort S. Alltså, förstår ni hur sjuk den här genren är, och hur mycket det verkligen behövs något nytt när jag överanalyserar texten för att lyckas ta reda på vem hon kommer bli kär i?! Dock får den här boken plus för twisten i kärleksrelationen (för ja, givetvis finns det en kärleksrelation) i slutet av boken. Och The Young Elites får faktiskt flera plus för att jag tycker att Lu delvis lyckas gå utanför YA-klyschorna. Visst finns det en hel del, men oftast tillräckligt modifierade för att det ändå ska kännas nytt och roligt. Och ja, alltså hela settingen tycker ju jag känns rätt så ogjord tidigare.

Men hur står den sig då mot Legendtrilogin? Bra, tycker jag. Jag är inte riktigt lika kär i den här (än) som jag är i Legend, men jag är verkligen pepp på nästa bok. Om Lu klarar av att dra det hela eeeeeett snäpp till kommer jag nog vara sjukt fast och glömma exakt alla dåliga saker och sånt (för det är så jag fungerar). Och om jag känner henne rätt från Legendtrilogin har hon defintivit sparat en hel del på krutet, och kommer lägga in det i kommande böcker. Grejen med den här är väl att jag redan upplevde den första boken som oförutsägbar och intressant (Legend var ju sjukt förutsägbar) och är galet pepp på vad hon ska hitta på senare (och har enormt höga förväntningar också. Speciellt med den cliffhangern).

« The Young Elites | Marie Lu | 355 s. | Penguin | 2014 | Goodreads »
__________________________________________________________________________________

listor

Top Ten Characters Who I Would Totally Want To Be For Halloween

07:34

Idag var en sån där tisdag då det var valbart tema på Top Ten Tuesday. Jag valde karaktärer jag gärna skulle vara på Halloween, eftersom jag så sent som i torsdags postade ett inlägg som passade in på det andra temat (böcker att läsa för att komma i stämning). Jag tyckte temat var kul, men svårt. Jag är inte den som är överambitiös när det kommer till Halloween-utklädningar, utan gillar när det inte är så svårt. Kom direkt att tänka på ett par stycken, medan resten var svårare. Så har inte baaaara begränsat mig till böcker.


1. Carrie i Carrie
2. Alena i Alena
Jag vet att mina två första karaktärer är lite same same, men de är ju båda awesome och relativt enkla att klä ut sig till. Om jag hade gått på Halloween-fest i år hade jag lätt varit någon av dem.

3. Alice i Alice's Adventures in Wonderland
Pga älskar Alice? Behövs mer motivering? Eller alltså Alice är ju inte läskig, så det beror ju på om det är en fest med läskighetskrav eller inte.


4. Systrarna i The Shining
Om en ska gå på fest med en kompis är ju den här given!



5. The other mother i Coraline
Knappögon, rött läppstift och markerade ögonbryn - check. The other mother från Coraline är ju supercreepy. *Ryser*

6. Claire Densmore i Miss Peregrine's Home for Peculiar Children
Allra roligast hade det ju varit att klä ut sig till Olive, men det är bra mycket enklare att fixa Claires extra-mun än Olives viktlöshet. Och läskigare, förstås.



7. Tomás i El Orfanato
Den här alltså! Men! Se till att ha med sugrör, så du faktiskt kan dricka din dricka också. Och glöm inte göra hål att se genom. Annars kan det faktiskt bli himla jobbigt.
__________________________________________________________________________________

Marie Lu

Sisterhood of the World Bloggers Award

07:33

Jag blev nominerad av bästa Elina - tack!

Eh, det finns visst vissa regler:
1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg
2. Ha med Sisterhood of the World Bloggers Award-loggan i ditt inlägg
3. Svara på de 10 frågorna som du fått
4. Nominera 10 andra bloggare och fråga dem 10 frågor
Men sorry, eftersom jag är jag så tänker jag göra det här med mina egna regler. Vilket betyder: Ingen bild. Förlååååt skaparen av bilden, men det går helt enkelt inte. Det betyder också: Jag tänker inte nominera någon.

Så, nu när jag har skapat mina egna regler tänker jag gå på frågorna:

1. Vilka böcker har du på nattduksbordet?
Eh, ärligt talat? Jag har inget nattduksbord. Det får inte plats med något nattduksbord i vårt sovrum.

2. Vilket filmtips har du, där filmen är baserad på en bok?
Hmmmm, Shutter Island, kanske? En av mina bästa filmer någonsin!

3. När kan du verkligen inte läsa?
När folk pratar med mig och STÖR MIG. Alltså jag har supersvårt för att komma in i boken när jag läser, och när någon försöker prata med mig när jag gör saker tycker jag att det är så sjukt irriterande.

4. Är du bokmärkestypen?
Njaoa. Kanske. Eventuellt. Jag är typen som samlar alla mina bokmärken i en låda och sen inte orkar plocka fram ett bokmärke och tar en postit istället.

5. Vad är mysigast med att läsa på hösten?
Oj, vad är inte mysigast? Eller alltså, vi behöver diskutera den här frågans vara eller icke-vara. ALLT.

6. Sitter du på ett skräckigare lästips (inför Halloweentider), och i så fall vilket/vilka?
Bloggade om det här i torsdags! Ta en titt här.

7. Har du en läsemaskot?
Nej...? Vad är det ens?

8. Hur många böcker har du läst hittills i år?
I skrivande stund (torsdag kväll) 87.

9. Vilken bok får man, enligt dig, inte döma efter omslaget?
En får döma alla böcker efter omslaget. Alltså. Det här med omslag. Jag är allergisk mot fula saker, så jag tycker automatiskt att böcker blir tråkiga om de har fult omslag.

10. Vilken bok längtar du mest efter just nu?
Längtar mest efter att återigen få dyka ner i The Young Elites av Marie Lu och att få hämta ut Uzumaki som ligger på posten. I skrivande stund alltså. I publicerande stund är båda två säkert utlästa och antalet lästa böcker hittills i år ligger nog snarare på 89.

__________________________________________________________________________________

listor

Lördagstips!

08:26

Jag snubblade över den här listan tidigare i veckan, och har tänkt att jag ska försöka ta mig igenom den under lovet (okej, inte hela. Om jag känner mig själv rätt kommer jag inte ens komma i närheten av att ha läst alla på listan). Listan heter "The 50 Scariest Short Stories of All Time". Det vill säga: Låter som perfektion för ett höstlov. Som sagt kan jag inte ge något utlåtande om urvalet än, men det kommer! Klicka på bilden för att komma till listan!



__________________________________________________________________________________

Bokbloggsjerka

Bokbloggsjerka 24 – 27 oktober

10:16

Jag skrev salstenta igår, vilket var mitt sista moment innan höstlov. Vilket alltså betyder att jag nu har HÖSTLOV. Jag skojar inte, en helt vecka utan några som helst förpliktelser. Jag får ärligt talat svindel av bara tanken.

Veckans jerka lyder:

Vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?


Åh, de senaste veckornas jerkor har varit rätt svåra, så skönt med en som är superenkel. Det är ju inte så mycket att fundera över direkt.

Efter att jag läste ut Endgame har läslusten väl varit sådär. Jag har börjat på böcker - läst ett par sidor i A Little Princess, halva Rävsång - men inte riktigt hittat rätt. Plockade på mig lite episka serier på biblioteket och kom 60 sidor in i en Daredevil-samling, men tyckte det var för rörigt och fastnade inte.

Fick dock hem The Young Elites igår och nu jäklar känns det som att jag äntligen har hittat en bok att fastna för! Med The Young Elites känns det som att jag kommer vilja sträckläsa (vilket blir perfekt, för min sambo har återigen en jobbnatt och inneboenden är i Uppsala = ensamkväll = massor av lästid till mig!). Och härmed kanske jag även kan förklara lässvackan över - peppar, peppar.
__________________________________________________________________________________

boktips

Mina rysligaste böcker

08:10

Okej, eftersom det här efterfrågades i måndags kommer här en lista med några av mina bästa läskiga böcker/böcker med skräckinslag. Allt ifrån oläskigt med skräckinslag till mysläskigt till vanvettigt sinnessjukt himla svinläskigt. Ni väljer hur läskigt ni vill ha det!


Barnkolonin - Kerstin Lundberg Hahn
Barnkolonin läste jag ju förstås vid helt fel årstid - inte går det ju att läsa läskiga grejer på våren heller... Trots det gillade jag den jättemycket. Den utspelar sig på bästa stället för spökhistorier och är precis lagom läskig. Det vill säga "jag vågar sova själv"-läskig.

Jurtjyrkogården - Stephen King
Den här behöver väl egentligen ingen beskrivning, utan är rätt given på den här listan. Stephen King är ju ändå... ja, Stephen King. Men hm, Jurtjyrkogården, så himla vanvettigt läskig tycker jag nog inte att den är. Men skräckinslagen är tillfredsställande. Mest är den obehaglig och sorglig. Plus himla ryslig.

Mörkrädd - Andreas Roman
Nu var det ju några år sedan jag läste Mörkrädd, men jag minns den som sinnessjukt läskig. Kanske för att jag själv är mörkrädd. Om du är själv på landet eller något sådant - läs inte den här då. Jag skulle typ åka hela vägen hem mitt i natten i ren panik.

Kvinnan i svart - Susan Black
Filmadaptionen av den här boken hade sjukt tillfredsställande läskighetsgrad. Boken inte lika mycket, men jag gillade den ändå. Det finns mycket att hämta i den, och även om den inte är så obehaglig att hjärtat stannar direkt är den. Den här kanske inte är så himla mycket om du vill ha utlopp för all spänning du lagrat inom dig, men den är helt klart mysryslig!

De dödas ljus - Björn B. Jakobsson
Den här minns jag inte heller som någon isande hjärtestoppare, utan snarare mer spännande. Men med skräckinslag förstås.

Locke & Key: Welcome to Lovecraft - Joe Hill & Gabriel Rodriguez
Den här och Alena är de jag läst senast på den här listan. Eftersom jag inte läst resterande delar av Locke & Key kan jag inte tipsa om dessa, men den här första gillade jag verkligen! Tillräckligt läskigt för att det faktiskt ska kunna bli riktigt obehagligt och för att jag ska protestera lite och bli tvungen att hetskolla New Girl efter att min sambo blivit inringd på nattjobb.

Alena - Kim W. Andersson
I början var jag rädd att Alena bara skulle bli en Carrie-kopia. Och eftersom jag älskade Carrie... Well, hur mycket jag än älskade Carrie vill jag inte ha något att göra med plågsamma Carrie-kopieringsförsök. Det visade sig att det inte alls var en kopia, även om det finns tydliga influenser. Jag älskar midfucken i den här. Tror till och med att jag vill äga ett ex så jag kan läsa den flera gånger.

Carrie - Stephen King
Och givetvis kan jag inte göra den här listan utan att ha med Carrie. Och som sagt, King är ju ändå King och behöver inte motiveras på en sån här lista. Om en dock tycker att den utdragna King är enormt påfrestande tycker jag att en kan prova att läsa Carrie. Den är inte så lång, och King blir inte så babblig som han kan bli.

Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist
Alltså gud, alla Ajvide Lindqvists böcker skulle ju utan tvekan platsa på den här listan. Men jag tänkte att jag skulle försöka sansa mig lite, och väljer den bästa. Nämligen Hanteringen av odöda. Om ni bara ska läsa en enda bok av Ajvide Lindqvist är det denna ni ska läsa. Alternativt Lilla stjärna. Glöm Låt den rätte komma in, den är inte ens i samma liga som dessa två. På läskighetsskalan? Hm, kanske inte superläskig. Men bra. SÅ BRA.
__________________________________________________________________________________

David Levithan

Den här grejen med bibliotek

07:48

Biblioteket är en fantastisk grej om: 1. En vet precis vad en vill ha. 2. En inte har en aning om vad en vill ha. Men så kan även detta scenario utspela sig:

En går in på biblioteket och vet ungefär vad en vill ha. Till exempel skräck. En kan eventuellt vara en sådan person som har ångestsvårt för att vid vissa tillfällen behöva interagera med andra personer irl och fråga om hjälp (ens bibliotekspersonal kan för övrigt också vara av typen som ser ut att inte veta något alls om skräck. Det bygger ju så klart till 100% på ens fördomar, men om en blir obekväm av att behöva be folk om hjälp kan en bli ännu mer obekväm av att be folk om hjälp de inte kan ge en. Så därför kan en vara av typen som låter bli att fråga om hjälp). En kan bli svinstressad av att stirra på alla bokryggar och inte ha en aning om vilken bok en ska ta, eller vad som ens ÄR en skräckbok (eftersom alla ryggar dessutom har biblioteksryggar). En plockar med sig sex böcker i ren panik och skyndar sig ifrån biblioteket, efter att ha virrat runt där i alldeles för lång tid. En kan titta på böckerna en fått med sig och inse att det mycket väl kan vara så att det inte är någon som kommer stilla skräckbegäret.

Scenariot ovan utspelade sig i måndags. På mitt bibliotek. I det fallet var en = jag. Alltså, jag bara stirrar på alla ryggar och undrar hur i hela friden jag ska kunna veta vad jag vill ha. Får ungefär samma sorts panik som när jag är inne på Lush och inte vet vilken badbomb jag vill ha och det finns för mycket att välja på. Mitt bibliotek har visserligen avdelningar för både sci-fi/fantasy och deckare, men alltså. Skräck. Går det inte att åtminstone få en liten symbol som indikerar att det kanske kan vara lite läskigt i varje fall? Jag fattar ju att det är totalt omöjligt att genreindela allt, eftersom genrer har en tendens att inte vara vattentäta. Men HUR ska jag kunna veta vilka böcker som innehåller det jag vill läsa utan att behöva plocka ut varenda himla bok (eh, och utan att behöva prata med människor)?

Nåja, jag fick med mig Alena (Kim W. Andersson), Love Hurts (Kim W. Andersson) (för att jag satte båda två på min wishlist på goodreads i söndags), Possessed (Kate Cann) (för att det kanske eventuellt låter som att den kan vara lite yttepytteläskig), Poor Little Dead Girls (Lizzie Friend) (för att den åtminstone lät som att den kunde vara spännande), Fight Club (Chuck Palahniuk) (för att jag gillade filmen och kan tänka mig att det är en bok jag skulle gilla, och av någon knäpp anledning så tycker jag att mindfuck fungerar som rätt bra substitut för skräck) och Two Boys Kissing (David Levithan) (för att jag kom överens med Ada på Gilla Böcker om att det faktiskt var dags för mig att läsa Levithan på engelska).

Till er andra som har samma sug som jag har kommer ett tipsinlägg imorgon, så håll utkik här då!
__________________________________________________________________________________

listor

Top New Series I Want To Start

10:14

Temat för veckans Top Ten Tuesday är nya serier en vill påbörja. Jag vet inte varför jag hade fått för mig det här, men trots att jag till och med SKRIVIT AV temat (alltså bokstav för bokstav, ej kopierat) var jag helt säker på att det stod "watch" istället för "start" och var helt helt säker på att de menade tv-serier. Tyckte det var ett konstigt tema för en bokblogg, men tänkte vadfan då. Kör. Well... Det måste vara att jag lämnat in två hemtentor de senaste dagarna, har haft en redovisning och har en redovisning och en salstenta kvar innan jag är klar med kursens två första delkurser.

Nåja. För att kunna fylla ut den här listan så att det blev tio serier har jag faktiskt ignorerat det lilla ordet "new" och bara kört på icke påbörjade serier jag vill läsa. Eller så har jag helt enkelt ruckat lite på vad ordet "new" innebär. Trooooor inte att någon serie kom ut tidigare än 2011 i varje fall, så jag tycker jag borde få godkänt ändå. Några serier (de fyra sista) har blivit utan motiveringar, och det är för att jag helt enkelt inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som tilltalar mig. Och så kan det har varit så att jag kanske tröttnade lite också.


  1. The Young Elites - Marie Lu
    OKEJ BOOK DEPOSITORY VAR ÄR MIN BOK? Fick mejl i torsdags om att den här var skickad, och jag vill läsa den nununu. Egentligen är jag inte supersåld på konceptet, men vill ändå tro att den är jättebra (har med andra ord sjukligt höga förväntningar på den). Första bok: The Young Elites.

  2. Blood of Eden - Julie Kagawa
    Min lillasyster har hypat den här som fan, så jag vill läsa den här trots vampyrerna. Första bok: The Immortal Rules.

  3. Across the Universe - Beth Revis
    Across the Universe har stått i min bokhylla typ hur länge som helst. Vill läsa den här för att jag är en sucker för musikreferenser, speciellt när böckerna har titlar efter en av mina favoritlåtar. Första bok: Across the Universe.

  4. Ädelstenstrilogin - Kerstin Gier
    Ännu en serie min lillasyster hypat, plus att jag har för mig att den varit rätt populär på bloggar också. Första bok: Rubinröd.

  5. The Grisha - Leigh Bardugo
    Den här serien vill jag läsa bara för att omslagen är så sinnessjukt snygga. Det finns ingen annan anledning. Råkade plocka ut den första ur hyllan på Akademibokhandeln och sen dess har det varit kört alltså. Jag vet inte ens vad den handlar om, jag bara måste läsa den. Första bok: Shadow and Bone.

  6. Dove Chronicles - Karen Bao
    Uppstigandet, första delen i serien kommer ut på Modernista nu närsomhelst (tror jag) och jag väntar på ett recex. Jag vet faktiskt inte speciellt mycket om den, men tycker den verkar cool. Första bok: Dove Arising.

  7. The Farm - Emily McKey
    Första bok: The Farm.

  8. Silver Blackthorn - Kerry Wilkinson
    Första bok: Reckoning.

  9. Bloody Mary - Hillary Monahan
    Första bok: MARY: The Summoning.

  10. The Paper Magician Trilogy - Charlie N. Holmberg
    Första bok: The Paper Magician.
__________________________________________________________________________________

funderingar

Skräcksuget pt. 2.

09:14

För några veckor sedan skrev jag på skämt till oarya att skräck är min drug of choice när det kommer till adrenalinkickar (snarare än att spela Quizkampen samtidigt som jag går och nästan bli påkörd av cyklar). Och även om det var på skoj inser jag mer och mer att den där formuleringen faktiskt var helt riktig. Just nu verkar det faktiskt som att min hjärna slutar fungera om jag inte får en daglig fix av chock. Skräckfilmerna går varma här hemma (The Ward, Psycho (som visserligen inte ger speciellt tillfredsställande adrenalinpåslag och knappt kan räknas som skräck i dagens mått mätt) och The Pact är bland de senaste. Den sista bland det läskigaste jag sett, skojar inte. Satt i soffan och torrgrät för jag var så rädd) och jag försöker febrilt hitta skräcken även i bokform. Det är dock rätt torrt på den fronten i min bokhylla, så jag antar att jag får ta och betala de där sura förseningsavgifterna på bibblan så jag kan ta och låna mig lite läskigt.

Igår när jag skulle bada bort bakfyllan kände jag dock för lite lättare läsning som en inte måste hänga med så mycket i, och plockade ut Skräck - Boken som gud glömde ur bokhyllan. För inspiration liksom. Den har stått i min bokhylla jättelänge utan att jag varit speciellt sugen, och jag känner även nu att den nog kommer bli stående rätt länge mellan varven. Men inspiration - det fick jag! Till att läsa skräck i serieformat, för det har jag faktiskt aldrig gjort. Det hela ledde till en Adlibrisbeställning av Uzumaki (3in1-edition på engelska), samt att både Love hurts och Alena hamnade på min önskelista.

Men till Uzumaki kommer måste jag ju stilla abstinensen och desperationen med någonting. Snälla tillfredsställ mig, skräm mig halvt ihjäl. Vad ska jag läsa?

(Skräcksuget pt. 1)

__________________________________________________________________________________

övrigt

Och vinnaren är...

09:07

Grattis till Camilla som vann paketet med Onanisterna, Röd som blod och Miriam om natten! Håll utkik på mejlen under dagen.

Tack till alla som deltog! Rätt svar var förstås att Patrik Lundbergs Onanisterna var den 69:e boken jag läste i år.

__________________________________________________________________________________

övrigt

Sista dagen!

10:21

Idag är sista dagen att vara med i tävlingen! Så skynda er att vara med :)

__________________________________________________________________________________

Bokbloggsjerka

Bokbloggsjerka 17 – 20 oktober

12:20

Aaaah, fredag = snart helg. Som jag förvisso inte får njuta av, eftersom jag har en tenta som ska in på måndag... Nåja. Lite fredagsmys ska jag väl hinna klämma in ikväll åtminstone. Och alltså, den bloggfria torsdagen blev helt enkelt bloggfri för att jag fram till på torsdag har två redovisningar, två hemtentor och en salstenta att fixa. Så liiiiite stressigt just nu. Bloggen/att läsa är dessvärre inte prioriterat. MEN vecka 44 har jag H-Ö-S-T-L-O-V så då ska jag fasen ligga hemma och skräpa och läsa böcker hela dagarna.

Well, fredag betyder också jerka! Såhär ser den ut den här veckan:

Vilken bok bör en inte veta någonting alls om innan en själv läser den?


Fast alltså vänta va? Om en inte vet någonting om boken vet en ju inte om en vill läsa den eller inte? Jag vet inte riktigt om jag ens förstår den här frågan, men okej. Jag försöker svara på den i alla fall. Nu är ju jag typen som faktiskt tycker det finns en viss tjusning med få reda på spoilers i förväg och blir till och med extra exalterad när jag ser att folk skrivit spoiler alert i recensioner. Det är typ enda anledningen till varför jag ens läser recensioner av böcker jag inte läst - för spoilersarna.

Okej, det verkar typ omöjligt för mig att svara en specifik bok på den här frågan, så kommer fortsätta resonera lite kring det istället. Något som jag stör mig på är när böcker marknadsförs som den första i en serie/trilogi. Det är ju superdåligt, för då VET en ju redan hur boken kommer sluta. Hjälten överlever, hej och hå, allt blir bra eller åtminstone tillräckligt bra för att det ska gå att fortsätta svamla om det i några böcker till (undantaget är väl typ Game of Thrones, men där finns det ju heller ingen main hero heller).

Men vad sjutton, jag drar väl till med något: Det hade varit mycket roligare att läsa Max Brooks Världskrig Z om jag inte vetat någonting om den innan. Det hade faktiskt varit rätt grymt. Åh, shit vad jag önskar att jag inte vetat något om den innan jag läste den nu.

Kan också definitivt hålla med om Patient 67 av Dennis Lehane som Annika själva skrev om. Helst ska en läsa boken först och se filmen sen (jag gjorde i omvänd ordning. Har dock för mig att de är lite olika, det antyds lite olika saker i slutet i filmen jämfört med boken, jag gillar't!). 
__________________________________________________________________________________

apokalyps

Endgame - James Frey

07:38

Tolv ungdomar tvingas in ett spel för att säkra just sin ätts överlevnad. Alla andra måste dö - och därmed alla i deras ätt. De har förberett sig sedan de var barn - vissa hoppas till och med på att aldrig behöva spela. Men spela måste de.

Handlingen låter som ännu en Hunger Games-rip off. Och tja, det är ungdomar som dödar varandra och måste tävla för gudarnas höga nöjes skull, men den är också något annat. Händelsen utspelar sig inte i någon framtid, utan i en nutid. Idén går ut på att Stonehenge, pyramiderna och alla andra oförklarliga verk alltså ÄR konstruerade av någon typ av aliens/gudar och att dessa gudar inte är så himla gulliga. Tvärtom vill de alltså förstöra världen.

Att den här boken har sina styrkor är helt klart. Stundvis är den sjukt spännande och svår att lägga ifrån sig. Sista 100 sidorna brände jag igenom på typ en timme - så svår var den att lägga ifrån sig. På den punkten får boken mer än godkänt.

Däremot är den inte ens i närheten av godkänd på ett annat område: Karaktärerna. Herregud, var ska jag ens börja? I hela berättelsen har vi två karaktärer som får ha andra egenskaper än bara Spelare. Vi har dels Shari - vars enda egenskap är att vara mamma (stackar'n får inte ens döda någon - hur tråkigt?!). Vi har även Sarah, som alltså är den mest komplexa och utvecklade karaktären i berättelsen. Sarah råkar även vara amerikanen (var för övrigt helt säker på att jag läst att hon var blond och blåögd, men det visade sig vara fel. Fortfarande problematiskt dock att enbart den amerikanska kulturen får porträtteras som mångsidig). Redan från början skrivs den här karaktären fram för att vi ska sympatisera med henne - hon tycker synd om sig själv och är alltid den som det är mest synd om i alla situationer. Hon är i övrigt också den enda som har levt ett liv som INTE varit en del av spelet - hon har gått i skolan och haft kompis och pojkvän och hela grejen. De andra karaktärerna har vigt hela sitt liv till att träna inför spelet. Jag gillar dock - spoilervarning: [att Sarah ändå är den som utlöser Händelsen. Hon är den som är mest mån om sina människor och porträtteras som mest mänsklig. Ändå är det hon som pajar allt. Älskar't].

Och visst - jag kan fatta att det inte är så lätt när en måste bygga ett trovärdigt persongalleri på tolv personer. Att göra upp tolv huvudkaraktärer som både ska ha utmärkande drag, vara mångsidiga OCH gå att hålla isär lär ju ta en hel himla livstid. MEN PLOCKA BORT NÅGRA KARAKTÄRER DÅ. För jag minns ändå typ bara hälften. Seriöst. Det är omöjligt och för det mesta extremt rörigt att hålla koll på vilka alla är och vad som har hänt med alla. Vissa karaktärer trillade typ bort på vägen, och att "lösa" det med att låta karaktärer vänta till nästa omgång... Well, tycker bara att det känns hafsigt och hade hellre sett att karaktären inte var med alls från början istället.

Dessutom hade jag räknat ut efter lite dryg 300 sidor hur hela boken skulle sluta, och var inte ens då förvånad. MEN jag tycker ju att även förutsägbara böcker har sin charm liksom. Och är ju också den som gillar spoilers.

Så: Är det här kvalitetslitteratur? DEFINITIVT inte. Är den läsvärd? Hell yeah. Den har en hel del missar, men blir jag ändå underhållen och tillfredsställd utan att irritera mig ALLT för mycket på det dåliga, då är det bara att köra tycker jag.

« Endgame: Kallelsen | James Frey | 510 s. | BonnierCarlsen | 2014 | Goodreads »
__________________________________________________________________________________

listor

Ten Places Books Have Made Me Want To Visit

14:45

Top Ten Tuesday. Tio platser som böcker fått mig att vilja besöka, är veckans tema. Jag är inte typen som tänker så himla mycket på platserna, ärligt talat. Därför blir det bara en endast punkt på den här listan - trots att jag faktiskt suttit framför min bokhylla och tänkt och tittat på böckerna (det är annorlunda med filmer. Om det hade handlar om filmer istället hade jag kunna göra den här listan längre). Trots det är det fortfarande bara en endaste plats jag faktiskt kan komma på att jag vill besöka.

  1. Hogwarts
    Motivering not needed. Alla förstår.
__________________________________________________________________________________

fakta

Creepypasta - Jack Werner

07:58

Till att börja med måste jag ondgöra mig lite över dessa recdatum som ligger flera år (ja, nu överdriver jag) efter boksläppet. Hallå superjobbigt när en bara vill kunna puffa för en bok PÅ. EN. GÅNG. Typ den här. Har ju dock lyckats göra det lite tidigare i alla fall.

Men okej, nu är det ju äntligen dags. Jag vet inte hur pass bekanta ni är med creepypasta. Det är kort sagt spökhistorier som sprids på internet. Urban Dictionary säger bland annat: 
Online stories that will haunt the things that haunt you. Things you read during the day thinking "this'll be fun" and then wish you hadn't when night comes around.
vilket jag tycker sammanfattar det hela himla bra. I den här boken har Jack Werner (mest känd från Metros Viralgranskaren) samlat ett urval och kommenterar en del kring uppkomsten och omständigheterna kring.

Jag har tidigare skrivit att jag har svårt att hålla mig vaken när jag läser faktaböcker. Grattis Jack Werner, du har lyckats med att hålla mig vaken i trippel bemärkelse: 1. Jag har faktiskt inte somnat för att jag blivit uttråkad (vilket jag typ gör i vanliga fall när jag läser icke skönlitterära böcker, oavsett vad det är). 2. Jag har fortsatt läsa istället för att släcka lampan och sova i tid. 3. Jag har inte ens kunnat sova när jag slutat läsa, för att jag är så jävla rädd.

Bokens upplägg är tydligt. Kapitlen är uppdelade utifrån vad creepypastorna (ja, det är en böjning jag hittade på nu) handlar om. Vi börjar med slender man, fortsätter med spel och efter det hittas bland annat getmän, filmer och ritualer (alltså jag får seriöst gåshud av att gå tillbaka och läsa innehållslistan, skojar inte). Trots att jag inte är så pass påläst på creepypasta att jag har en överblick tänker jag ändå säga att urvalet är bra. Jag kan ju tillräckligt mycket för att veta att det dyker upp mer skit än riktigt bra (because that's how the Internet works), men i den här boken är det faktiskt bara svinläskiga (= bra) berättelser som dyker upp.

Werners språk är - precis som i hans artiklar och krönikor - både roligt, personligt och kreativt. Vi stöter bland annat på fyndiga översättningar av engelska internetbegrepp - typ som copypasta (klistorier) och creepypasta (skräckklistorier) - och nyskapande ord som "internetskt". Jag gillar även att Werner faktiskt skriver in sig själv i boken också och hela tiden följer med som en närvarande berättare - det gör det hela betydligt mer intressant.

Okej, så var det bara bra eller? Nej. Jag hade gärna sett mer kommentarer mitt i själva creepypastorna. Typ i form av fotnoter. Ett ställe där det definitivt hade varit befogat är i berättelsen om Quakebotarna som är 512MB stora. Jag har liksom inget begrepp om hur stora de borde vara, och en liten fotnot med ett "normal storlek för en Quakebot är ca xx" hade inte varit fel att få in. Speciellt med tanke på att Werner bemödar sig med att ganska ingående beskriva hur till exempel 4chan fungerar (vilket jag uppskattar väldigt mycket). Ibland har han dock en tendens att bli irriterande övertydlig. Jag skickade till och med ett mejl till Werner för att fråga om målgruppen, och framförde då även kritiken ovan. Och gud, snubben är inte bara extremt trevlig irl, utan dessutom bra på att ta kritik (åtminstone på mejl). Jag tycker också att översättningarna av creepypastorna lämnar lite att önska, och stör mig på att boken fortfarande innehåller en del typos som borde ha korrats bort.

Okej, det här började bli lite för långt för länge sedan (ni skulle dessutom bara veta hur extremt mycket jag redan kapat), men jag har två saker till: Jag uppskattar det sista kapitlet himla mycket. För att det alls tas upp en genusanalys och någon sorts problematisering av att tjejer som skriver utger sig för att vara killar. Det hade varit så lätt att skippa det här kapitlet utan att någon saknat det, men det finns alltså med. Tack för det.

Den andra grejen: Efter att ha läst den här och den fantastiska lilla berättelsen om Inger i Dr. Status har jag bara en fråga till Jack Werner (pga vill tro att du läser): NÄR får vi se en skönlitterär bok? Jag hoppas snart. Ok?

« Creepypasta: Spökhistorier från internet | Jack Werner | 378 s. | Galago | 2014 | Goodreads »
__________________________________________________________________________________

kärlek

Skärvor av J - Magnus Ljunggren

08:22

Precis innan Sara börjar nian hör hennes gamla bästis av sig - Julia. Julia, som Sara inte pratat med på flera år. De bestämmer att de ska träffas, Sara, Julia och Erik - en kille i klassen. Dagen efter är Julia försvunnen och ingen vet var hon tagit vägen. Flera personer i Saras omgivning blir i omgångar anklagade och Sara vet inte vad hon ska tro. Självklart vill hon lita på sina närmaste, men det är inte så lätt när polisen säger något helt annat.

Jag hade faktiskt inte alls planerat att läsa den här boken, eftersom jag faktiskt först trodde det var en mellanåldersbok (utan att ha läst något mer om den än att ha sett själva bilden). Jag tycker att både titeln och omslaget skriker att den här boken är för... well, yngre åldrar än jag var sugen på att läsa böcker för den här hösten. Sen blev jag bjuden på bloggträff av BonnierCarlsen och insåg att fan, kanske jag skulle läsa den ändå.

Och tja, jag tror att jag svepte hela på en och en halv dag eller något sådant. Den är relativt lättläst och kräver inte speciellt mycket eftertanke för att vara en bra bok liksom. Trots att ämnet är rätt tungt är boken inte särskilt tung att läsa - tvärtom. Om en vill ha lättslukad spänning är den här boken perfekt. Kan meddela att den var sjukt bra att läsa när jag ville pausa från skolarbetet, för den är lätt att komma in i och det händer saker nästan hela tiden.

Som underhållning fungerar den bra tycker jag, men om en är typen som inte kan stänga av analyserandet eller är en sån där kritisk/kräsen läsare tror jag att den är svårare att gilla. Till exempel känner jag inte alls att jag får någon kontakt med Sara. Jag vet liksom inte vad hon håller på med, vad som händer mellan tanke och handling. Att hela situationen är jobbig för henne kan jag ju förstå - eftersom det är en minst sagt tung situation - men jag har verkligen svårt för att känna det i texten. Jag hittar liksom inte förtvivlan. 

Den här höstens utgivning har varit fullspäckad av 1. thrillers, 2. klassproblematik och 3. schyssta musikreferenser. Den här prickar åtminstone in 1 och 3. Och alltså, vid det här laget borde ni veta hur mycket jag gillar musikreferenser. Ljunggren får på den här punkten väl godkänt.

Något annat jag gillar, eller kanske snarare hatälskar: öppna slut. Det här är snyggt och bäddar för lika många teorier som läsare - minst. Själv har jag två olika: antingen [det som jag upplever är det som antyds: Att Erik dödade Julia] eller [Julia var kär i Erik och Erik var kär i Sara. Därför gjorde Erik slut med Julia den kvällen, vilket gjorde henne ledsen och fick henne att dra ut i skogen. När han säger att Julia har förlåtit honom är det med andra ord ett sätt för honom att säga att han fortfarande är kär i Sara och vill att det ska bli något mellan dem. Han känner sig skyldig för att Julia blev dödad, och kunde därför inte berätta sanningen om vad som hände för Sara.]. Markera mellan klämmorna för att läsa min teorier om slutet. Ni som läst den, vad tänker ni? Vore superkul att höra! Spoilervarning på kommentarerna till er som inte läst boken i så fall.

« Skärvor av J | Magnus Ljunggren | 288 s. | BonnierCarlsen | 2014 | Goodreads »
__________________________________________________________________________________

övrigt

Påminnelse

10:20

Hallå! Ni glömmer väl inte bort tävlingen? Ni har ytterligare en vecka på er att vara med!

__________________________________________________________________________________

Bokbloggsjerka

Bokbloggsjerka 10 – 13 oktober

09:41

Idag ska jag ha föreläsning i fyra timmar och sen spendera kvällen och natten helt ensam för att min sambo jobbar. Känns ju lagom kul (mina lärare har dessutom seriösa problem med att stoppa in raster. 45+15+45-formen har helt gått dem förbi. Alltså 45 min föreläsning, 15 min paus, 45 min föreläsning). MEN det är ju ändå FREDAG. Och bokbloggsjerka, som den här veckan låter såhär:

Vilken är den mest komplexa fiktiva karaktären (på tv/bio eller i en bok) som du har träffat på?


Oj, den här frågan var svår. Jag brukar aldrig läsa andras svar innan, men gjorde faktiskt det nu. Men hm, ingen kändes riktigt rätt. Alltså, den karaktär som jag allra först kom att tänka på när jag läste frågan var Day i Marie Lus Legendtrilogi (kanske ligger det nära till för mig att svara Day, eftersom jag skrev min kandidat om honom och June). Han kanske inte är den MEST komplexa, men för tillfället den enda jag kommer på. June är väl i viss mån också en rätt så komplex karaktär, men jag gillar nog mer Day. Så jag fokuserar på honom. 

Motivering: Day är i trilogin både hjälten och skurken. Han är stark och handlingskraftig, samtidigt som han är emotionell och känslostyrd. Han växlar mellan att vara sårbar och beskyddande. Samtidigt som han är extremt osäker i sin relation till June är han extremt säker på andra plan - till exempel är han ju helt övertygad om att han gör rätt saker. Trots att han en miljon gånger ifrågasätter huruvida June verkligen gillar honom eller inte, ifrågasätter han aldrig att han gör rätt val eller att han kämpar på rätt sida (finns ett par undantag i Champion dock, men tänker inte gå in på det eftersom jag inte vill spoila vad som händer). 

Just det här diskuterar jag mer ingående i min kandidatuppsats. Så om någon skulle vara intresserad finns den här.
__________________________________________________________________________________

funderingar

Minnen kopplade till böcker

08:08

Jag vet inte hur det är med er, men några av mina allra starkaste minnen är starkt kopplade till böcker (förtydligande: minnen som jag minns tydligast). Jag kommer ihåg perioder i mitt liv som vilken typ av böcker jag läste. Jag minns en svår och infekterad 12-årig Anna med hjälp av Berny Pålsson och Deborah Spungen. Jag minns bilsomrar med hjälp av Rut-Emma. Jag minns stallet.se, hästdrömmar, Gyllene Tider och HV71 med hjälp av Pollux fullblodsserie. Guldkompassen får mig att minnas ett klassrum som luktade blyerts. Stalins kossor får mig att minnas att jag en gång träffade Susanna Alakoski (och den är för alltid den bok jag starkast kommer knyta till Alakoski - inte alls Svinalängorna, trots att jag läst även den). Med hjälp av Foxfire minns jag ungdomsbibliotekarien på Tumba Bibliotek - hon som blev besviken när jag inte kom dit och alltid plockade fram egna böcker till mig än till dem andra. Jag minns var jag läst, hur jag läst, när jag läst. Jag kan ta i böcker och minnas platser och lukter från läsningen av just den boken. Som om det egentligen vore en film som spelades upp i huvudet.


Jag tänker också på hur mycket dessa minnen faktiskt skulle kunna lura mig. Till exempel har jag bara ett enda minne från läsandet av Den hemliga historien. Det enda jag kommer ihåg är att jag sträckläste den i vår fåtölj hemma. Att jag var sjuk och hemma från skolan. I efterhand inser jag ju att jag omöjligt kan ha klämt alla 700 sidor på en endaste dag (goodreads säger att det tog 4 dagar, vilket ju också är jävligt snabbt), men det är så jag minns det. I och för sig kan det ju vara så att alla dagar såg precis likadana ut, och därför smälter ihop, jag vet inte.

Vad har du för minnen kopplade till böcker?

döden

Rooms - Lauren Oliver

08:00

Eftersom jag älskat Lauren Olivers tidigare böcker peppade jag som fan inför Rooms. Jag läste inte ens vad den handlade om, utan var bara helt övertygad om att den omöjligt kunde ha en dålig handling. Jag hade dock läst blurben på framsidan - "A chilling ghost story" - och tänkte att det här kunde bli riktigt bra.

När jag såg fick hem boken och läste baksidestexten fick jag en smärre chock. Boken utspelar sig i ett hus vars ägare precis dött, och berättelsen cirkulerar kring själva huset och vad som händer i det snarare än en speciell karaktär. I början av boken kommer fd ägarens exfru tillsammans med deras två gemensamma (vuxna + tonåriga) barn till stället. Alla är skadade på olika sätt - exfrun Caroline är fortfarande ledsen över hur hennes förhållande med maken slutade, dottern Minna är sexmissbrukare och sonen Trenton självmordsbenägen. Utöver det har vi Alice och Sandra - två spöken som bor i huset. Eller kanske snarare ÄR huset. De har inga kroppar, men kan känna när någon går i trappan eller ställer ner ett glas på ett bord, till exempel.

Handlingen går alltså ut på att allihopa ska lösa sina egna konflikter, samtidigt som en tjej har försvunnit i trakten. Med andra ord är handlingen främst av typen inre, vilken jag har svårt för. Jag är en sån där person som gillar action och har svårt för att det "inte händer något" (fast det gör det ju. Bara inget utanför karaktärerna, utan inuti). Den här boken var inget undantag - jag hade svårt att fastna för den, och när jag väl gjorde det märkte jag det inte. Men fastnade gjorde jag. Faktiskt. Men det tog ett tag.

Berättelsen är uppdelad efter husets olika rum eller delar, vilket gör den konceptuellt intressant. Överlag tycker jag det är kul med böcker där författaren verkligen tänkt till med konceptet också - som till exempel En dag. Den här berättelsen hade definitivt gått att berätta på ett annat - tråkigare - sätt. Egentligen hade jag över huvud taget inte märkt det om inte de olika delarna i boken var namngivna efter olika rum, men ja. Lite roligare blir det allt tycker jag.

Men alltså. Egentligen tyckte jag nog att boken var rätt trist fram till slutet. De sista 50 sidorna kunde jag inte lägga den ifrån mig ens. Men det är ju liksom 253 sidor innan det som en ska ta sig igenom också. Jag störde mig lite på att en aldrig riktigt får något closure med vare sig Minna eller Caroline, även om en får det med alla andra karaktärer.

Snyggast i hela den här boken tycker jag är Olivers planteringar. För er som inte bryr er om spoilers kommer här en, highlighta för att läsa: [att Amy hela tiden kallar Katie för "the dead girl", och Katie sen visar sig vara Vivian som de andra tror är död. Älskade det och fattade det inte förrän supersent]. Över lag är själva deckar-/thrillerbiten sjukt snyggt gjord. Jag förstod verkligen inte hur allt hängde ihop förrän precis på slutet, och då insåg jag hur mycket Oliver puffat för det tidigare.

Är den läsvärd då? Jag säger ett klart och tydligt nja. Det beror på om en gillar sådana här böcker eller inte. Om du inte gillar den här typen av böcker, men har tid till övers till att knaggla dig igenom 253 mediokra sidor för att få typ 50 bra, då kan du läsa den här boken. Om du skulle gilla den här typen av böcker så tycker jag definitivt att du ska läsa den!


« Rooms | Lauren Oliver | 303 s. | Ecco | 2014 | Goodreads »
__________________________________________________________________________________

Harry Potter

Top Ten Books That Were Hard For Me To Read

07:35

"Va, nej, vad håller hon på med?! Det här är inte temat för veckans Top Ten Tuesday!"

Nej, så uppmärksamma ni är. Om ni just tänkte tanken ovan. Jag hade helt enkelt inte lust att svara på veckans tema (som var Ten Books For Readers Who Like Character Driven Novels), och eftersom jag inte svarade på förra veckans då tar jag det nu istället. Extremt otillfredsställande att jag bara kom på nio, men jaja. Har försökt dela in listan i olika delar:

De tråkiga:
1. 1984 - George Orwell
Ärligt talat tog det tre försök innan jag tog mig igenom den här boken. Sen blev det ju en av mina absoluta favoriter, vilket alltså är ett bevis på att jag ibland ger upp böcker alldeles för fort.

2. Processen - Franz Kafka
Åh Gud, Processen. Svintråkig. Tycker det fortfarande. Skumläste om den under littvet 1 och den var fortfarande inte bra.

3. Jurtjyrkogården - Stephen King
Jurtjyrkogården försökte jag läsa när jag var yngre, men tog mig inte igenom den. Hade ungefär samma känsla då som jag bitvis fortfarande känner nu: Stephen King skriver jättebra historier, men måste han stoppa in allt det där emellan? Lagom hade varit bäst.

4. Kyrkogårdsboken - Neil Gaiman
Den här började jag också på två gånger. Den ena gången sket jag i den för att jag inte kom in i den. Den andra gången var jag tvungen att läsa klart den, men tyckte egentligen aldrig att den blev bättre. Jag gillar idén om Neil Gaiman så himla mycket, men tycker sällan det är så bra som jag vill...

De läskiga:
5. Creepypasta - Jack Werner
Jag har sagt det här så många gånger: Varför älskar jag skräck så mycket när det gör mig så rädd? Alltså verkligen. Jag ÄLSKAR skräck. Allra mest creepypasta, för tycker det är ungefär det obehagligaste som finns. But it totally creeps me out, så jag vågar ju inte läsa. Samtidigt som jag blir livrädd och tror att allt är på riktigt känner jag tillfredsställelsen i hela kroppen och kan till och med komma på mig med att fånle medan jag läser. Suck, orkar inte med mig själv.

6. Mörkrädd - Andreas Roman
Den här skulle i princip kunna ha samma text som Creepypasta. Bland den läskigaste skräck jag läst.

De sorgliga:
7. Harry Potter och Dödsrelikerna - J.K. Rowling
Grät konstant medan jag läste den här. För att det var den sista. Slutet. För att jag var tvungen att säga hejdå till och avsluta en historia som följt mig sen jag var sju år gammal.

8. Kärlek är ett blandband - Rob Sheffield
Det tog mig flera månader att läsa Kärlek är ett blandband. Egentligen av två anledningar, men främst för att den är så himla himla sorglig. Alltså så himla sorglig. Jag skojar inte. LÄS INTE DEN HÄR PÅ BUSSEN. Lovar att även den mest hårdnackade kommer gråta. Jag brast ut i spontangråt på flera ställen, trots att det inte var sorgligt på JUST DET stället. Den andra anledningen var att jag tvångsmässigt var tvungen att lyssna på ALL musik som hörde till, vilket tog aslång tid. Jag har fortfarande alla band sparade som spellistor i Spotify.

De tunga:
9. Under kupolen - Stephen King
1178 sidor. Säger bara det.

__________________________________________________________________________________

övrigt

Tävling

08:11

Okej, nu är det dags för en hösttävling (det var ju ett tag sen senast). Jag tänker att ni får två veckor på er, så borde vinnaren hinna få böckerna till höstlovet (för det är väl vecka 44?). Nåja.

Vad vinner en då?



De tre böckerna ovan på bilden! Nämligen Röd som blod av Salla Simukka, Onanisterna av Patrik Lundberg och Miriam om natten av Maria Nygren. Röd som blod har jag inte en själv hunnit läsa, men jag litar på Alexs och OArYAs omdömen i det här fallet. Så tror knappast det är någon skitbok ni får.

Tävlingen går till såhär:
Svara i kommentarsfältet på frågan: Vilken var den sextionionde (69) boken jag läste i år? (Tips: Svaret går att hitta på bloggen!)

Se till så att jag kan kontakta dig på något sätt, antingen via blogg eller mejladress. Tyvärr skickar jag bara till adresser inom Sverige, eftersom jag själv bekostar frakten.

För att få en extra lott delar du tävlingen antingen på din blogg, facebook, twitter eller instagram (klistra in länk i kommentaren). Du får inte fler lotter för att dela på både twitter och blogg. Däremot får du ytterligare en lott om du gillar bloggen på facebook (då skriver du ditt namn).

Tävlingen avslutas om typ två veckor, söndagen den 19/10, klockan 24:00. Jag drar en vinnare och presenterar den på måndagen! Lycka till alla!
__________________________________________________________________________________

övrigt

Fyra sanningar och en lögn

16:04

Okej, nu har jag sett den här på flera ställen, och tyckte den var kul. Utmaning från Kulturkollo. En sak är alltså hittepå, resten är sanna. Rätt svar får ni väl... om ni frågar snällt.

  1. När vi var små lekte jag och min syster ofta prinsesslekar - som dom flesta andra flickor vid den tiden skulle jag tro. Jag var alltid prinsessa medan min storasyster fick vara slav. När vi var på födelsedagskalas hos vår kompis lekte vi samma lek med alla på kalaset, och jag var prinsessa, vår kompis drottning och alla andra på kalaset var slavar.
  2. Jag bestämde ett år innan vi skaffade katt att katten skulle heta Katniss. När jag sen raidade blocket letade jag efter en Katniss.
  3. Jag när ett passionerat hat gentemot gurka. Det är det vidrigaste jag vet. Vill kräkas av smaken.
  4. På väg hem från bokmässan höll vi på att köra på en älg, men klarade oss.
  5. Jag har varit tillsammans med min sambo sen jag var 13 år (och är alltså 21 nu).
__________________________________________________________________________________

Jag är såld på

Jag är såld på... Universitet

08:18

Poängen med den här inläggsserien är att presentera böcker som jag föll för redan innan jag läste dem. Jag har nämligen - precis som jag tror att ni andra läsare har - vissa småsaker (eller ibland stora) som jag helt enkelt inte kan motstå. Som jag bara måste älska innan jag ens läst berättelsen (som ibland kanske inte alls visar sig vara så bra som jag tror). Den här serien blev ju väldans sporadisk, men det gör nog inte så mycket! Tidigare inlägg hittas här.

Det är absolut ingen hemlighet att jag älskar skolan, och typ alltid har gjort det. Jag mådde väldigt dåligt både i högstadiet och gymnasiet, men även om mycket var problem med skolan (typ att jag inte direkt hade någon att hänga med och aldrig orkade gå till skolan) var själva skolarbetet fortfarande något av en tröst (älskade svenska innerligt, speciellt sista året pga världens bästa lärare). Att jag skulle läsa vidare på universitetet efter gymnasiet har varit självklart så länge jag kan minnas (kommer ihåg att jag såg det som självklart redan i typ fyran, femman). Och när jag väl kom till universitetet blev det min bästa plats i världen - den första jag någonsin kände mig hemma på. Den första plats där jag kunde vara som jag är. Vilket är fantastiskt. DÄRFÖR, kanske inte helt onaturligt, är det ett inslag jag dras till i böcker också.

Jag föll för:



Den här gången är det faktiskt tre böcker jag läst. Och två Uppsala-böcker. Men det känns som att det är sällan typ Stockholms universitet har en så central roll i berättelser som Uppsalas universitet har. Stockholm är ju förstås inte en lika studentig stad som Uppsala är, så måste väl vara det.
Nåja, Miriam om natten - egentligen är hon ju inte sååååå mycket på själva universitetet här, men det var ju ändå för universitetet som jag fastnade för boken innan jag läste den. Den hemliga historien cirkulerar nästan bara kring universitetet. Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet är väl litegrann som Miriam om natten. Egentligen är de inte så mycket på universitetet just.
Något som är gemensamt för alla dessa böcker är att huvudkaraktärerna får komma till universitetet, börja om och kan skapa sig helt nya identiteter. Från scratch. För ingen behöver veta något om det som var innan, och helt plötsligt blir en fri från den roll som en fastnat i tidigare. Tror att det är det jag gillar, för det var det jag fick chansen att göra också.
__________________________________________________________________________________

Bokbloggsjerka

Bokbloggsjerka 3 - 6 oktober

11:30

Fredag! Den här veckan har varit... ehm... postbokmässejobbig. Alltså allt har gått fel. Känns dock lite skönt att gå in i oktober, för det måste ju ändå betyda att hösten är här på riktigt. Att det är helt ok att löven är gula, att dimman ligger tät och att det regnar jämt. Råkar nämligen vara en sån där person som älskar hösten. Den här bokmässepausen har dock gjort att jag helt tappat tråden i skolan och inte riktigt kommit in i det igen. Därav det halvmåliga bloggandet. Men jag satsar på nästa vecka istället!

Men! Vi har en jerka! Veckans fråga:

Planerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall till väga?


Lite halvt. Jag har ca 150 olästa böcker i min bokhylla, och förr fick jag lite smått psykbryt varje gång jag skulle välja vilken bok jag skulle läsa efter. Det har gjort att jag började med att införa en TBR-hylla, vilket är vad alla andra kallar TBR-pile, fast jag har gjort det till ett helt hyllplan i min bokhylla. Eller alltså, nuförtiden är det faktiskt tre hyllplan... Där stoppar jag in alla recex och nya böcker som kommer. Om det blir luckor står jag en stund framför min stora bokhylla, känner lite på böckerna och tittar lite på omslag och sådär och stoppar in det som passar. Om det kommer så mycket nya böcker att de inte får plats brukar det rätt ofta vara så att någon bok som redan står på TBR-hyllan inte känns så lockande längre, och då plockar jag bort den. När jag sen ska välja bok väljer jag från den hyllan. Jag bestämmer inte "efter den här ska jag läsa den", för då är jag nästan aldrig sugen på just den boken längre. Såvida jag inte håller på att läsa till exempel Creepypasta (Jack Werner) och får ett paket med till exempel Rooms (Lauren Oliver), för då kan jag bestämma att när jag läst ut Creepypasta ska jag läsa Rooms. Vilket jag också gjorde. Men då hade jag ju peppat en hel del för Rooms innan. 
__________________________________________________________________________________

att växa upp

Recension: Miriam om natten - Maria Nygren

08:02

Miriam flyttar från en småstad där alla känner alla till Uppsala. Sårad efter ett förhållande som precis tagit till slut kommer hon till Uppsala och börjar på universitetet. Hon träffar Sofia som är allt som Miriam vill vara. När Sofia försöker ta livet av sig lyckas Miriam rädda henne, men Sofia hamnar i koma. Miriam inser att det finns en möjlighet för henne att börja om, att skapa en annan person än den hon var låst till hemma. Hon lyckas ljuga sig in i Sofias familj. Hon tar sig till och med ett nytt namn för att få en annan identitet. Till slut är hon så insyltad i alla lögner att hon önskar att Sofia aldrig ska vakna, eftersom Sofia är den enda som kan avslöja hennes bluff.

Miriam om natten handlar om att få börja om - att bli någon annan. Det har själv slagit mig flera gånger hur lätt det skulle vara att bara skapa en helt ny identitet när jag befinner mig i ett nytt sammanhang - små lögner kan ändra så himla mycket. Miriam drar det här snäppet längre. Hon gör om hela sig själv, låtsas vara en person hon inte är - trots att hon så lätt kan bli avslöjad om Sofia vaknar.

Jag tycker att konceptet är intressant, och kan inte direkt komma på att jag läst något liknande. Det närmaste jag kommer att tänka på är serien Orphan black, även om händelseförloppet inte är riktigt lika där. Själva utförandet är också väldigt intressant - det blir dels en thrillerbit, samtidigt som det blir en mer reflekterande, nästan filosofisk del om hur identitet utformas. Jag gillar djupet i den, att det finns så mycket att faktiskt diskutera, och att det inte bara blir en spännande bok.

Jag tror jag hade ont i magen genom typ hela boken. För alltså, vi fattar ju redan från början att det inte KAN sluta bra. Alltså den här berättelsen kan aldrig i något universum sluta bra. Ändå så hoppades jag liksom, ända in i slutet.

« Miriam om natten | Maria Nygren | 256 s. | BonnierCarlsen | 2014 | Goodreads » __________________________________________________________________________________

Neil Gaiman

September

07:32

September började superduperdåligt, men blev sen faktiskt lite bättre. Väldigt mycket bättre än jag trodde att det skulle bli faktiskt. Sen avslutades det ju med bokmässa, och då blev det inte speciellt mycket läst. Det var faktiskt delvis tack vare pressfrukost hos Rabén & Sjögren och bloggträff med Bonnier Carlsen som jag fick lite mer läslust, så där lyckades de i alla fall.

För övrigt kommer jag nog ha lite halvt bloggpaus den här veckan pga är sjuk, stressad och har idétorka. Vi får se.

Jag läste:

79. Creepypasta, Jack Werner *
78. The Dangerous Alphabet, Neil Gaiman & Gris Grimly *
77. Vill ha dig så illa, Gunnar Ardelius *
76. The Remains of the Day, Kazuo Ishiguro *
75. Villig, Christina Wahldén
74. Necropop, Carolina Ståhlberg *
73. Miriam om natten, Maria Nygren
- "The Yellow Wallpaper", Charlotte Perkins Gilman (novell) *
- "Detached Belonging", Dilruba Z. Ara (novell) *
72. Jiroekonomi, Nina Åkestam (Novellix) *
71. The Lion, the Witch and the Wardrobe, C. S. Lewis *

Totalt: 9 st + 2 noveller.
Gillade mest: Miriam om natten och Vill ha dig så illa.
Gillade minst: Necropop.
Största överraskning: Jiroekonomi, trodde inte direkt att ekonomi skulle kunna göra mig så engagerad.
Största besvikelse: Necropop, just för att Ståhlberg var så entusiastisk under pressfrukosten och peppade den så himla mycket, och den liksom inte riktigt levde upp till mina förväntningar.

__________________________________________________________________________________

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg