Allegiant - Veronica Roth

07:37

Nu är jag ju visserligen sist med att läsa klart den här, har uttryckt ett flertal gånger vad jag tycker och har dessutom glömt halva boken (eftersom jag läste den för ett halvår sedan), men vadsjutton, vi kör ändå!

Det här är alltså den tredje och avslutande delen i Divergenttrilogin. Tris och Four och några andra bestämmer sig för att lämna staden där de är uppvuxna - som alltså är liksom allt de vet om - för att få reda på vad som finns utanför. När de kommer ut ur staden upptäcker de någon sorts forskningsanläggning som hela tiden har fått koll på staden. Resten av boken utspelar sig där och innehåller en himla massa dividerande om vem som är hel och vem som är trasig och fram och tillbaka och yada yada. Typ så. Det vill säga sjukt utdraget för att vara en bok på lite över 500 sidor (ni märker ju redan nu hur mycket jag gillar den här boken. Det här kan komma att bli min slappaste recension någonsin, men jag tycker fasen knappt den är värd en ansträngning).

Okej, något av det jag faktiskt KOMMER ihåg från första halvan av boken är de klumpiga genusslentriangrejerna. Hur Tobias/Four kommenterar att Tris äntligen ser ut som en krigare istället för kvinna. Tack för den (alla vet ju att det inte går att vara både och). Tröttsamt. Mycket tröttsamt.

Efter det var den seg och långsam och seg och långsam och seg och långsam. Och seg och långsam. Sa jag att den var seg och långsam eller missade jag kanske det? Jag kanske måste säga igen att den var SEG OCH LÅNGSAM?! Inte ens växlande POV kan rädda den här boken från att bli en sirapsbassäng som en ska ta sig igenom. Istället tycker jag det blir mest rörigt. Jag fattar aldrig vem det är jag följer när jag plockar upp boken igen, vilket gör att varje ynka avbrott tar säkert två sidors lästid innan jag fattar sammanhanget igen. Dessutom: ALLA DESSA HIMLA KARAKTÄRER?! Minns ungefär vilka hälften är. Resten? I have absolutely no idea who's who.

Det som fick mig att plocka upp boken igen efter många månaders uppehåll var att jag fått höra att slutet skulle vara fantastiskt. Jag brukar älska den här typen av slut. Sådana som sticker en kniv i hjärtat och vrider om är den bästa typen. OM DE INTE ÄR SÅ JÄVLA FÖRUTSÄGBARA. Tack. Alltså, ni BEHÖVER inte läsa den här boken. Ni kan lika gärna fråga någon som har läst den om slutet och slippa ledan att ta sig igenom. Jag bara säger.

Så nähä, fanns det inget bra med den här boken då? Tja, den tog ju slut. Plus ok omslag. Det kan jag ge den.

(Ja, jag är arg på den här boken. Tackhej)

« Allegiant | Veronica Roth | 526 s. | Katherine Tegen Books | 2013 | Goodreads » 

Du kanske också gillar

4 kommentarer

  1. Jag gillade ändå den här boken. Jag tyckte inte att den var långsam som sådan. Jag tycker det händer ungefär lika mycket som i "Insurgent" på ett vis. Jag har gett den plus för slutet som ändå är oväntat och vad gäller Tris som krigare: jag tolkade detta mer som att hon är "vuxen" jämfört med den osäkrare tjejen hon var i början av trilogin...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast motsättningen blir fortfarande väldigt konstig, och hade kunnat uttryckas på ett annat sätt än genom den genusslentrian som uppstår idag. För han uttrycker det som att det finns en motsättning mellan "tjej" och "krigare", vilket ju är helt fel.

      Radera
    2. Det håller jag med om - men de är väl också produkter av sitt samhälle (försöker jag ändå tänka till viss del). Samtidigt känns det som att det finns en viss uppdelning i samhället de lever i vad gäller kille/tjej och man/kvinna till viss del trots att det inte står klart och tydligt... Det känns som om man ibland kommer undan med fler stereotypa/genusslentriana tendenser i romaner när det är dystopier/andra världar i böcker..?! ;O

      Radera
    3. Jo, så kan det ju absolut vara. Men det finns ingen som helst påföljande problematisering, och påstående får stå helt oemotsagt. Självklart kan karaktärer vara produkter av sitt samhälle, men just sånna här grejer är så himla onödiga.

      Radera

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg