Ink - Amanda Sun

07:52

När Katies mamma dör tvingas hos flytta till sin moster i Japan. Hon har svårt för att hänga med i kulturens alla egenheter, och vill mest flytta hem till USA igen.

Så träffar hon Tomohiro. En av skolans populäraste killar - men också en av de mest hemlighetsfulla. Alla säger att det inte går att vara vän med Tomohiro utan att en blir inblandad i farligheter. Ändå försöker Katie frenetiskt att bli just det. Tomohiro försöker hålla henne på strikt avstånd - eftersom hans teckningar rör på sig och kan användas som vapen.

Det här är en enormt klyschig berättelse om en tjej som försöker snärja skolans svåra bråkstake och själv blir insnärjd i problem. Dock plockar den här några poäng på ett ställe som böcker jag läser sällan plockar poäng på: miljön. Antalet böcker jag har läst som faktiskt utspelar sig i Japan kan räknas på ena handens fingrar - vilket gör det intressant. Konceptet där en amerikan ändå får vara huvudpersonen och upptäcka kulturen gör det lättare för en västerländsk läsare som är obekant med kulturen. Det är faktiskt det jag finner mest intressant med den här boken - hur det ibland kort flikas in ett "såhär fungerar det i Japan".

I övrigt - är det så intressant? Nja, inte jätte faktiskt. Tomohiro är någon sorts ättling till någon gud. Det hela är ganska rörigt och hade kanske made more sense om jag hade haft mer kunskaper om olika religioner och sånt i japan. Men eftersom skolans religionsundervisning är strikt begränsad till de abrahamitiska religionerna så har jag ju inte det.

Som sagt känns berättelsen otroligt klyschig - nästan mallad. Jag har nämnt tidigare att jag kan tycka att det är rätt charmigt ändå. Ibland fungerar det oerhört bra (jag menar, jag älskar ju Legend. Älskar. Och det är bland det klyschigaste, mest förutsägbara jag läst i mitt liv), ibland fungerar det riktigt dåligt och ibland - som här - blir det mest... mjeh. Det är tillräckligt spännande för att jag ska fortsätta läsa, men det blir aldrig speciellt mycket mer än lättsmält underhållning.

« Ink | Amanda Sun | 352 s. | Harlequin | 2014 | Goodreads »

Du kanske också gillar

2 kommentarer

  1. Svar
    1. Eller hur, gillade också omslaget jättemycket, men kan knappast påstå att boken var dödligt läsvärd.

      Radera

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg