Varför det är tröttsamt att läsa böcker skrivna av, med och för män

08:01

Problemet stavas: The male gaze (för er som inte är bekanta med begreppet så syftar det till hur film etc görs för att tillfredsställa en manlig publik. Någon gång noterat hur kvinnorna filmas nedifrån och upp för att visa hela kroppen när männen inte gör det? DET är the male gaze. Nu när ni vet om det kommer ni se det i exakt varenda jäkla film/serie i ser. Jag lovar. Förlåt för det.).


Under det senaste året har jag läst tre böcker som jag speciellt tänker på: Svensk synd av Martin Jern, The Maze Runner av James Dashner och Rivers of London av Ben Aaronovitch - alla tre oerhört tröttsamma att läsa (även om de ju också är spännande, bra och intressanta, vilket gör det hela ännu mer sorgligt). Gemensamt för böckerna är att de är skrivna av män och har manliga huvudpersoner. Något annat som är gemensamt för åtminstone två av böckerna - Svensk synd och Rivers of London - är att alla kvinnor i "rätt" ålder betraktas som sexobjekt.

Och varför är det här så tröttsamt? Jo, för att personer som jag - det vill säga kvinnor - inte betraktas som människor utan beskrivs utifrån ben, armar, ögon, bröst, midjor och gyllene hy, och aldrig utifrån egenskaper eller prestationer. I Rivers of London dröjer det ett långt tag innan läsaren låts förstå att (den manliga) huvudpersonen har någon mittemellanhudfärg, medan kvinnorna i första hand är utseende och i andra hand personer.

Självklart kan jag förstå att en vill porträttera vissa karaktärer på det här sättet - att de vill ligga med typ ALLA. I Svensk synd är huvudpersonen en tonårskille, och hormoner och tjejer är nytt och så vidare. Jag fattar. Peter i Rivers of London är en bra bit äldre, men sexuellt frustrerad (antar jag, eftersom han vill ligga med exakt varenda jäkla tjej han möter), och eftersom boken ändå berättas i förstaperson måste ju hans intryck bli våra intryck. Men dels upplever jag att det här är ett problem i fler böcker än de jag tagit upp som exempel - och dessutom: Varför är aldrig kvinnliga karaktärer såhär? Varför dissekeras inte manliga karaktärer på samma sätt som kvinnliga karaktärer gör? Varför presenteras de inte efter sina definierade biceps eller sin skarpa käke eller vad som helst som har med deras utseende att göra?

Och så har vi då The Maze Runner. Där Thomas framställs som någon himla ädel hjälte för att han är den enda som INTE objektifierar tjejen, när alla andra gör det. Det är fasen inte ett dugg ädelt att inte objektifiera tjejer. Det är normalt himla hyfs. För varken jag eller någon annan tjej är ett objekt (dessutom är det ju intressant att diskutera varför bara KILLAR väljs ut som de smartaste som ska överleva, och tjejen är passiv och ligger i koma i mer än halva berättelsen. Sjukt problematiskt allt över huvud taget), utan handlande varelser. Tack.

Du kanske också gillar

4 kommentarer

  1. Får hoppas att del 2 av Maze runner trilogin har mer att erbjuda än det jag håller med dig om ang. Ettan. :\

    SvaraRadera
  2. Bra text! Tänker ofta på det här. Tänker ägna läsåret 2015 till att prioritera kvinnliga författare.

    SvaraRadera
  3. Stör mig så mycket på sådana böcker. Och böcker som helt osynliggör kvinnor, som om hälften av världens befolkning inte finns (som Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij).

    SvaraRadera

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg