Odinsbarn - Siri Pettersen

06:33

Okej, min relation till Odinsbarn var komplicerad redan innan jag började läsa den. Nu är den färdigläst och det fortsätter vara precis lika komplicerat som tidigare. Nu tack vare min ambivalens, som jag ska förklara. Men först beskrivning av boken:

Hirka bor i en värld där alla förutom hon har svans, vilket gör att alla andra är avogt inställda till henne. De är någon sorts folk med nära kontakt med naturen, och kan plocka upp kraft från den - som någon typ av magi. Denna kraft undersöks när alla ungdomar är inne på sitt femtonde år. Eftersom Hirka inte är som alla andra har hon ingen kontakt med kraften och hon är livrädd att hon ska bli avslöjad som ett odinsbarn - som rötan som är skyldig till allt det dåliga i världen. Sen blir det lite krig och kärlek och sånt, men den här intrigen är så jävla komplicerad så jag orkar inte beskriva mer. Det här är allt du behöver veta.

Okej, vidare till omdöme. Jag brände igenom den här boken på lite mer än två dagar, varav de sista 330 sidorna intogs i en feberdimma. Under berättelsens gång kände jag mer och mer att jag verkligen VILL gilla den här boken. Jag VILL också kunna ge den fem stjärnor på Goodreads. Jag vill verkligen. MEN... Jag vet inte riktigt om jag kan det. Alltså gud, jag vill himlastormande älska den här boken, för jag vet att andra gjort det. MEN. Nej.

Till att börja med kan jag ju nämna det som var bra dårå: Siri Pettersen har med otroligt mycket finess lyckats blanda samhällskritik med underhållning utan att någon sida väger över. Och det är faktiskt himla intressant GANSKA stor del av tiden (om än inte HELA tiden, vilket ju förstås vore att önska).

Mina problem med det hela är följande: Till att börja med får jag inget som helst grepp om vem Hirka är, vilket väl i och för sig är rätt dubbelt då det går igen lite som ett tema i boken. "Vem är du?" är en fråga som konstant upprepas. Men det är också ganska irriterande att jag efter att ha spenderat 660 sidor med en karaktär inte bryr mig så mycket om den, eftersom jag inte känner den. Jag uppfattar liksom inga utmärkande karaktärsdrag, förutom att hon verkar ha en förkärlek för att käfta emot auktoriteter (ibland. För egentligen är hon en person som vill vara osynlig (nämns explicit)????). Samma sak med Rime, som är fokalisator i vissa av kapitlen, även om vi inte får se lika mycket av honom som av Hirka. Vilka ÄR dessa personer egentligen? Jag skulle inte kunna gissa hur någon av dessa skulle handla i en viss situation, inte säga att de har några typiska drag som jag skulle känna igen - och det är inte för att de är oförutsägbara, utan bara för att de är... blanka ark. Den enda vars personlighet jag verkligen får en bild av Urd, och honom vill en ju inte gilla.

Dessutom: SÅ MYCKET LÖSA TRÅDAR I DEN HÄR BERÄTTELSEN???? Saker som händer som aldrig får någon förklaring. Scener där jag inte ens fattar VAD det är som händer, men plötsligt är någon död?! Karaktärerna har dessutom helt orimliga reaktioner på vissa saker. Till exempel (spoiler, markera för att läsa) [när de förflyttar sig genom portalerna från Korphem till ritsalen och ingen är förvånad eller överrumplad, utan alla bara köper det och fortsätter???]. Och det här att (mer spoiler) [explosionsgrejen aldrig förklaras. Inget nämns om det efteråt, inte ens att de inte fattar vad som hände]. Och till sist: Så många sidor och SÅ LITE som händer. Det är inte jättespännande. Det är inte speciellt mycket action. Det är inte speciellt drivigt. Det är inte speciellt mycket av någonting.

Det märkliga är ju ändå detta: Det fungerar. Av någon obegriplig jäkla anledning gillar jag det ju, rätt mycket till och med - annars hade jag inte bränt igenom 330 sidor på en dag. Men jag känner ingen EMOTIONELL koppling till den här boken. Den är. Jag läste den. Den var bra. Nu går jag och hämtar en annan bok. Och det här GRÄMER mig. Det gnager i magen, och jag är jättejättebrutalt ledsen för att jag inte älskar den här boken. Och arg. JÄTTEARG. För att den doesn't do it for me. Den här känslan av att det här är fantastiskt och storslaget osv infinner sig bara inte. Trots att jag försöker. Det känns som att den tagit något från mig, trots att jag aldrig haft det. Istället för att känna mig uppfylld och pepp på nästa bok känner jag mig bara tom. Det handlar inte om att jag inte gillar det, utan det handlar om att jag BARA gillar det. Inte mer. Trots att jag gillar det himla mycket. Jag kommer GIVETVIS läsa Röta också, som kommer ut i höst. Det kan jag ju inte hålla mig ifrån. Och det är ju inte som att jag inte skulle rekommendera den - för det skulle jag. Det är bara inte det bästa jag läst i år, eller ens i närheten. Jag är liksom inte imponerad.

« Odinsbarn | Siri Pettersen | 662 s. | B. Wahlströms | 2015 | Goodreads »

Du kanske också gillar

9 kommentarer

  1. Jag börjar bli mer och mer sugen på att läsa den här! :) Vad tråkigt att du inte gillade den lika mycket som du ville. Tyvärr händer det ibland, men det är lika trist för det :/ Förresten, väldigt bra recension! :D

    Sv: Va!? :o Gud vad skumt... Vad är det så kallade "felet"/skillnaden? Hmm, nu blev jag allt lite fundersam... Var köpte du boxen förresten? Visst att man måste vända och skaka lite smått på något knyxigt sätt för att få ut en bok och att de därför vill göra en bättre, men man vill väl ändå få det man betalar för, eller det man tror att man betalar för. Åh, vad surt Anna! :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Min box är helt tight och har liksom smala kanter. Så den ser ju finare ut än de nyare (?) boxare, men som sagt, böckerna sitter så tight att de nästan är omöjliga att få ut (nästan). Vilket väl också är pga att det är gummiomslag på = maximalt med friktion + maximalt svårt att få ut.

      Radera
  2. För mig är Hirka fantastisk. Hon är i mina ögon en helt vanlig flicka som bara vill vara vanlig, inget annat. När det sen visar sig att hon inte är det, så handskas hon med det efter bästa förmåga, försöker acceptera sig själv och hoppas att andra gör det också. När även det går åt helvete så har den här helt vanliga flickan styrka nog att ändå göra det som måste göras. Hon axlar de bördor som läggs på henne. Hon viker inte undan, för att hon vet vad som är rätt och hellre gör det rätta än just gömmer sig. Trots att hon egentligen helst skulle göra just det. Modigt så inihelvete och därför älskar jag henne. Och ja, jag vet att hon är en fiktiv karaktär och så där, men jag älskar henne. :-) Rime är lite suddig men han är ninja så det gör inget. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men (ang Rime) perfekta karaktärer är ju det absolut tråkigaste som finns :P Och kan förstå vad du menar med Hirka, men fortfarande så känns hon så himla blank för mig. Jag har tänkt på det ända sedan i torsdags nu, och hon är fortfarande bara blank. Jag vet inte VEM hon är.

      Radera
  3. "Rime är lite suddig men han är ninja så det gör inget" WORD! Och en släng jediriddare också.

    Man måste ju inte gilla nåt bara för att vissa andra OTROLIGT VETTIGA OCH INTELLIGENTA personer gör det. Det vore för jäkla trist om alla gillade exakt samma hela tiden. Lite är det väl så att hype-spöket kanske gick och rörde till det för dig och trissade upp den till nåt som är i princip omöjligt att leva upp till?

    Därmed inte sagt att boken inte har sina brister, det är ju ett jäkla resande fram och tillbaka hela tiden (dock inte Game of Thrones-illa) och det finns en del lösa trådar, men jag förutsätter att det ordnar sig, så jag är ändå löjligt pepp på del två.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, jag vill nog gå så långt som till att säga att det är du, Alex och Katja som sabbat den här boken för mig (kanske eventuellt febern lite också). SÅ NI VET BARA. Och fortfarande: PERFEKTA KARAKTÄRER ÄR INTE INTRESSANTA. Det är ju faktiskt skittråkigt. Men vi får se, jag har ju fått den presenterad för mig på praktiken och är väldigt spänd på hur Pettersen ska få till det här. Tror fortfarande att andra boken kan bli grym (i det här fallet är det faktiskt en fördel att jag vet var Hirka hamnar, för hade nog inte varit lika pepp på det annars).

      Radera
  4. Kan du, om du inte redan ha gjort det, göra en lista med alla böcker som någonsin fått dig gråta av olika anledningar. Håller just nu på att läsa Gatukatten Bob & började nästan gråta på första sidan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. CHALLENGE ACCEPTED! Kommer antingen nästa vecka eller senare denna vecka :)

      Radera
  5. Jo, jag känner väl likadant. Var peppad som fasen på boken men den levde inte upp till mina förväntningar. Störde mig en del på själva språket, de korta meningarna och repeterandet. Hade nog inte varit någon större skillnad att läsa den på norska, vilket var vad jag hade tänkt från början.

    SvaraRadera

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg