Piece of the puzzle you're my missing part / What can you do with a sentimental heart?

20:12

Alternativrubrik 1: Varför jag bara läser ungdomsböcker (för när en kan konsten att vara överdramatisk bleknar alla normala känslor)
Alternativrubrik 2: Om att gå sönder på perronger
Alternativrubrik 3: Varför distansförhållanden är helvetet på jorden
Alternativrubrik 4: Stockholms centralstation söndag kl 18.34

Mitt hjärta ligger mellan oss. Vi ska åt olika håll, du till ditt tåg, jag till mitt. Ditt är inte framme förrän 23.30. Du kliver av i Malmö och tar cykeln som kanske eller kanske inte står kvar vid stationen. Cyklar hem, sover i en 1.20-säng med bara ett täcke och bara två kuddar. Jag åker hem till en större säng, till fler täcken, fler kuddar och dessutom en katt.


Jag fingrar på din mudd. Tio minuter kvar till mitt tåg, men jag klarar inte av att vara den som lämnar. Det är mindre än två veckor tills vi ses igen - i flera dagar - men jag klarar inte av att gå. Jag kysser dig en gång till. Och igen. Säger: "Om en puss kan jag gå. Nej två. Eller en till." Håller dig hårt, pussar dig på halsen och lägger sen pannan mot. Du säger: "Ditt tåg går snart, du borde gå." Och jag inser att det är sista pussen nu. På riktigt sista. Jag ger dig den, säger hejdå innan du säger "det är inte långt kvar nu, sju veckor, sen kommer jag hem på riktigt" och efter alla ömhetsbetygelser i världen vänder du dig om och går. 

Jag sväljer ner klumpen men den väller ändå upp i ögonen. Thank god för mörka solglasögon och alla självupptagna Stockholmsmänniskor. Och solen skiner och allt är så fint och helgen var så bra och ändå får jag hjärtklappning av ansträngningen att svälja ned saknaden. Det borde vara olagligt att få helger förstörda, att inte kunna andas ordentligt, att inte få spendera en enda av tre hela somrar tillsammans med den en älskar mest, att hur lång tid vi än är tillsammans kommer det aldrig vara tillräckligt (jag kommer alltid vilja ha fler av våra ögonblick). 

Och trots att jag läst så mycket böcker kan ingen endaste hjälpa mig när jag går i bitar på den asfalterade perrongen. Jag lämnar över bitarna av mig själv till Stuart Murdoch, reser på mig och kliver på tåget hem. Och tänker: trots allt jag någonsin läst, alla karaktärer jag någonsin lärt känna var det aldrig någon som kände det här. Ingen som gick i bitar och grät på en perrong när deras andra halva åkte ifrån dem. Blir ändå lite tröstad av att alla karaktärer i alla böcker jag läst ändå har tänkt just DET - att ingen någonsin känt precis som dem. Och att jag ju innerst inne vet att de flesta känt precis som att allt går sönder NÅGON gång och att de också trodde att de var ensamma i hela världen om det, fast att ingen någonsin var det.

Du kanske också gillar

2 kommentarer

  1. Alltså ugh för att känna så mycket ibland. Men hördu - ni klarar det här! Verkligen! Kämpa och läs om de där ungdomarna som också känner för mycket, det är precis vad jag gör nu: läser om andras smärta för att komma undan min egen. Som knappast är på långa vägar så stor som din men iallafall. Och du: du är Så Himla bra på att skriva!!! Ni tar er igenom det här, vi tar oss igenom det här <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, en ska inte mäta sånt. Och tack <3

      Radera

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg