Om igenkänningens betydelse för ungdomsboken

05:49

När jag läste ut Eleanor & Park i tisdags och tänkte att det lätt är en av det här årets bästa böcker, reflekterade jag också lite över en annan sak, som jag tycker är värt att skriva ett eget inlägg om.

Många av alla de ungdomsböcker som varken varit spänningsromaner eller fantasy och som jag läst och gillat (med andra ord inte till exempel Girl Online eller Paris, Lola och jag) har jag gillat främst på grund av hur de beskriver MIG. Och de som HAR beskrivit mig är dem jag gillat allra mest. Dagboksanteckningar från ett källarhål, Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Fangirl, Eleanor & Park, till exempel. Det finns ju andra böcker som jag GILLAT, men som inte berört mig och som jag inte... älskat (typ Den ökända historien om Frankie Landau-Banks som var riktigt bra, men inte fantastisk). Och jag känner någon sorts tacksamhet för att dessa författare sätter ord på och beskriver saker som jag hade velat säga till någon, men inte riktigt klarar av. Och att de på något sätt - även om det inte handlar om MIG - berättar MIN historia.

Och så funderar jag lite på hur mycket igenkänningen egentligen betyder för den här typen av böcker. Jag tänker att för min del är det ju vid igenkänningen som en bok går från bra till fantastisk, från underhållning till... viktig. Eller jag vet inte hur jag ska uttrycka mig riktigt. Med tanke på att Frankie Landau-Banks är en så pass tankeväckande bok är den ju helt klart mer än "bara" underhållande, men den berör mig inte på ett personligt plan och jag är tveksam till om det är Frankie jag kommer komma ihåg om några år. För Frankie och jag har ingenting gemensamt. Jag upplever också att personer som har andra bakgrunder än jag kanske inte har gillat ovan nämnda böcker lika mycket som jag har.

Jag är jättenyfiken på att höra vad ni tänker och känner kring det här! Är igenkänningen nödvändig för att en ska kunna ta till sig boken på ett personligt plan? Hur fungerar ni i det här fallet?

Du kanske också gillar

3 kommentarer

  1. Alltså ... ja. Igenkänning är sjukt viktigt för att jag verkligen ska ÄLSKA en bok! Om jag skriver att jag känner igen mig i en karaktär så är det alltid, ALLTID en superbra sak. På ett vis känns det ju lite fel - borde inte de man INTE känner igen sig i vara roligare att läsa om?! Men det är ju faktiskt så att man bättre tar till sig berättelser berättade ur någons, som påminner om en själv, perspektiv. T.ex Moni Nilssons böcker är egentligen inte särskilt speciella, men jag älskar dem väldigt mycket pga jag känner igen mig så väldigt mycket.
    Samtidigt finns det ju också böcker jag tycker om hemskt mycket trots att jag och huvudpersonen inte är lika alls, men då blir kanske inte boken som du säger riktigt lika VIKTIG för mig. Ska bli intressant att se vad andra skriver!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men precis. Synd att ingen annan svarat :( (PIK TILL ALLA ANDRA!!!!!)

      Radera
  2. Jag håller med om att igenkänningsfaktorn är rätt så viktig. Tex några av Sarah Dessens böcker jag har läst har jag verkligen connectat med karaktärerna då de varit lite vilsna och haft lite samma problem somjag själv har haft och då jar jag ju tyckt om och kommit ihåg de böckerns lite extra bra. Men finns ju också massa böcker tex fantasy där jag inte känt igen mig alls men ändå älskat. Så det är svårt att säga tycker jag.

    SvaraRadera

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg