film

Let's talk about Captain Phasma

13:24

Eftersom jag är helt bakom när det gäller filmnyheter har jag totaaaaalt missat det här. Men med tanke på bilder och skådespelare (Gwendoline Christie) har Captain Phasma (för er som är lika bakom som jag: jag pratar om den nya Star Wars-filmen (PEPPPP!!!!!!!!!!)) potential att bli min favorit-villain EVER. Let's talk no more and just look at the pictures BC BAD ASS. Är så kär i hennes armor. Så. Kär. Alltså S-E-R-I-O-U-S-L-Y. Alltså kromad stormtrooper, ja tack???? Och hoppas förstås på att vi får en jävligt stenhård, ond, kvinnlig karaktär.





(Och sorry, är helt däckad i sängen idag med Harry Potter så det blir ingen videoblogg. Kommer nog inte ens ta mig iväg till banken som jag tänkt...)

övrigt

Hej Stockholm, skola och september

08:52

Jag är hemma från Barcelona och ska snaaaart ta mig tid att läsa och svara på kommentarer. Tack till er som kommenterat under veckan, och galet kul att ni gillade mitt lite längre inlägg om Fablehaven!

Jag _orkar_ inte blogga vettigt idag. Klockan är 20:31 söndag och jag ligger äntligen hemma i MIN soffa. Katniss sover på pianot och en fantastisk tortilla ligger och smälter i min mage (hemligheten: litelite kardemumma i sojafärsen. Herregud så fantastiskt det blev ihop med spiskummin, chipotlepasta, paprikapulver, vitlök och cayennepeppar). Barcelona-väskan är uppackad, nyinköpen upphängda på galgar i garderoben och tillbaka-till-verkligheten-att-göra-listan är skriven (där bland annat "kolla litteraturlista", "tömma bloglovin'" och "gå till banken för att skaffa ett bankgiro" står med. Både högt och lågt med andra ord).

Förhoppningsvis kommer jag orka spela in en videoblogg som kommer upp i eftermiddag. Tills vidare får ni bara en lista med vad jag längtar efter idag:

1. SKOLAN som börjar på onsdag!!!!!
2. Manchesterbyxor, flanellskjortor, skjorta + stickad tröja, bruna dr martens, jacka.
3. En vass kyla i luften som gör att en inte svettas ihjäl när en bär allt ovan.
4. Att äntligen få ha vardag i MINST FYRA MÅNADER tillsammans med världens bästa person.
5. Att rumstrera om på min TBR-hylla, rensa allt jag är osugen på i bokhyllan (tror faktiskt jag ska gå och göra det direkt när jag skrivit klart det här).
6. Att plocka fram all skräck och fantasy jag har, betrakta det, klappa lite på varje bok och känna vad jag är sugen på (insåg inte förrän mina fingrar dansade till bokstäverna f a n t a s och y att jag längtar efter det, efter flera veckor av att ha velat ställa hela genren mot en vägg och skjuta nackskott).
7. Riktigt bra öl. En Laguntias Pale Ale till exempel. INTE någon ljus jävla lager-gräsklipparöl. Det är jag klar med till nästa sommar.
8. Att laga mat. Det här receptet, fast med ljus soja istället för fisksås och marinerad tofu istället för biff. Och utan gurka förstås, eftersom gurka kommer på plats nummer två över det äckligaste jag vet i livet (kött kommer först).
9. Regnsmatter mot rutan och att kura i fåtöljen med en mugg te och en trave böcker.
10. Att börja använda mina nya jeans som är otroligt utanför min comfort zone, men dödligt sköna och snygga.
11. Att allt ska bli precis exakt som vanligt med plugg och extrajobb och att laga mat till Victor som kommer hem från jobbet på kvällarna och katthår och skolstress och höstläsande och höstbloggande och allt. Är det bara jag som känner att hösten är som att komma hem?
12. Att komma hem. Till hösten. Till littvet.

A-Ö-boktaggen

Cirkus & Dramatik

06:27

Inlägg nr 2 i A-Ö-boktaggen. Snart vaknar jag förmodligen till vår sista dag i Barcelona och kommer förhoppningsvis ha seriös separationsångest. Här på bloggen snackar vi cirkus och drama istället!

C - Cirkus. En bok som det hände mycket i.
Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.


Eftersom jag precis skrivit recensionen av Jag är ju så jävla easy going som postades igår, ligger det ju väldigt nära till hands att säga den. Och tempot i den boken är fasen löjligt högt. Till min stora förvåning så var tempot högt även i Eldtronen. Eftersom Den röda pyramiden var lite långsammare än jag önskade förväntade jag mig ungefär samma sak för Eldtronen, men det blev ju faktiskt riktigt bra!



D - Dramatik. En väldigt dramatisk bok.
Kärlekstrianglar, familjedrama, livsfarliga situationer. Dramatiken i den här boken gjorde det svårt för dig att lägga ner den.


Oj, den här tyckte jag var lite svår faktiskt. Men Kanske är det allt du behöver veta? Den är ju rätt dramatisk, även om den samtidigt är... lågmäld och inte så jättesnabb. 


klass

Jag är ju så jävla easy going - Jenny Jägerfeld

06:18

VARFÖR ÅH VARFÖR har jag inte läst denna bok förrän nu? Av okänd anledning läste jag den inte när den kom, och inte senare heller. Slängde med den när jag beställde Frankie Landau-Banks i våras och alltså. Önskar jag hade läst den tidigare.

Berättelsen handlar om Joanna. Hennes pappa är deprimerad och ligger hemma framför frågesporter hela dagarna. Hennes mamma skrev en bok som blev stor för typ jättemånga år sedan men får nu bok på bok på bok refuserad och fattar inte att hon kanske måste ta ett annat jobb. Att det ekonomiska läget hemma hos Joanna är ansträngt är en grov underdrift.

Något som lägger på en växel på problemet är att Joanna har ADHD. Och att det går en tjej på hennes skola som är det mest fantastiska hon sett. Om Joanna inte har råd att hämta ut mediciner blir hennes hjärna kaos, och då kanske hon sabbar allt med den här tjejen. För att undvika det lyckas hon sylta in sig rätt rejält i en knarkaffär.

Precis som i Jägerfelds tidigare böcker blandas i Jag är ju så jävla easy going allvar med en hel hög humor. Nu är det ju visserligen rätt så länge sedan jag läste både Hål i huvudet och Här ligger jag och blöder, men jag vill nog minnas de som något mer lättsamma är den här. Jag är ju så jävla easy going innehåller ett extra stråk av svärta - kanske för att huvudpersonen försätter sig i en situation som är jävligt mycket svårare att ta sig ur jämfört med huvudpersoner i tidigare böcker.

Men så mycket tas upp i den här boken som är så jäkla viktigt - klass, psykisk störning, sexuell läggning - och Jägerfeld gör det ju så himla bra. Utan några som helst krystningar, utan allt känns bara naturligt. Allt faller liksom på plats av sig själv. Det märks att Jägerfeld har mycket kontakt med ungdomar, för trots att språket är speciellt och ungdomlig känns det inte (som det alldeles för ofta kan göra) som att någon försökt härma hur ungdomar pratar. Och även om Joanna är så fundamentalt jävla olik mig finns det referenspunkter som går att känna igen sig i (hon är betydligt kaxigare än vad jag är till exempel. Mvh mes). Till exempel det här att känna sig besvärlig, fastän en inte riktigt kan hjälpa att en är kaos i huvudet. Och det är rätt fint ändå, att höra ihop.

Dessutom är det action från sida ett. Alltså, vet inte vad jag inte gillar med den här boken. Så bra.

Denna har även fått gå direkt upp på min lista med ungdomsböcker om psykiska störningar. Den hittar ni här.

« Jag är ju så jävla easy going | Jenny Jägerfeld | 284 s. | Gilla böcker | 2015 | Goodreads »

djurrätt

Djurrätt, köttätande och dubbelmoral i Fablehaven

05:49

Okej, så för några månader sedan läste jag första delen av Fablehaven - Den förbjudna skogen - och var INTE imponerad. En stor del av det handlade nämligen om detta: Boken är så otroligt fylld av dubbelmoral och ovettiga värderingar ut djurrättssynvinkel att det stör mig. Det var ju också något som jag nämnde i recensionen, men som jag skrev där att jag ville ägna ett helt inlägg till. So here it is. Ett lite längre inlägg på tema djurrätt, köttätande och dubbelmoral i första delen av Fablehaven.

Jag kommer inte beskriva vad boken handlar om, utan det får ni läsa om antingen i min recension eller på förlagets hemsida eller något sånt. Intefanvetjag. Skitsamma. Nu: till diskussionen.

Det var en specifik passage i boken som fick mig att reagera och bli lite mer kritisk inställd och dra på mig analysglasögonen när jag läste Den förbjudna skogen. Nämligen följande: Vid ett tillfälle (s. 67) frågar Seth Kendra: "Varför håller du aldrig Guldlock [hönan som bor i deras rum]? Hon är jättesnäll." Kendra svarar: "Jag tycker att det låter äckligt att hålla i en levande höna." Varpå Seth lägger den briljanta kommentaren: "Hellre det än en död." Såååå, då kan en ju fråga vad det var de åt på s. 58? Okej, visserligen inte fågel, men likväl biff. Det vill säga: död kossa. Så Seth tycker att det är äckligt att hålla i en död höna, och Kendra vill inte ens hålla i en levande höna - men ändå är det helt okej att stoppa en bit död kossa i munnen (alltså, personligen är ju jag på Kendras spår här, men det handlar snarare om att jag är rädd för fåglar. Och dessutom tycker inte jag att djur är mat). Tillåt mig att pausa medan det växer i munnen när jag tänker på att stoppa döda kossor i munnen. *ryser*

Nåja, vi går vidare. De befinner sig ju då mitt ett reservat för magiska varelser - vars syfte enligt barnens farfar är att bevara och skydda dessa varelser, eftersom de håller på att utrotas. Frågan är ju om inte syftet egentligen är det motsatta - att skydda människorna mot dessa varelser, eftersom de ändå är rätt så farliga. Enligt barnens farfar har dessa varelser ingen form av moralisk kompass - de gör varken saker av ondska eller godhet. De bara gör det som faller dem in. Lite som barn, faktiskt. Faktum är dock att vissa av dessa varelser är typ odödliga och har levt i flera hundra år. Tid betyder ingenting för dem, och därför har de otroligt lite respekt för människor - de är ju ändå bara ungefär som dagsländor eller flugor eller något. Ändå så förutsätter berättelsen att människor är överlägsna dessa varelser - att vi vet bättre. För att människor är mer förfinade varelser, som HAR moral. Människorna är där för att förvalta och bevara dessa magiska varelser - men det betyder ju även i praktiken att de stänger in dem, och i vissa fall även tar dem från deras naturliga miljöer. Jag tänker på rätten de tycker sig ha att fånga in och sälja älvor (när det dessutom uttrycks att älvor är revirbundna varelser och inte gärna flytta, s. 95) - speciellt med tanke på att älvorna ändå är så pass människolika. Just barnens farfar framställs ju som the good guy i och med förvaltnings-alibit, men det nämns även att den finns privata samlare som inte har något reservat att tänka på. Att älvorna är väldigt revirbundna har ju också en viss funktion: Det gör det ju okej att spärra in dem i ett reservat, eftersom det betyder att de inte vill lämna. Very convenient.

Älvorna i berättelsen framställs också som rätt arroganta. De är liksom sina egna och bryr sig inte om människor. När Kendra ber om hjälp från älvdrottningen i slutet av boken nämner hon visserligen att demonen som ska frigöras kommer förstöra reservatet, men det är inte det som kommer först. Hennes familj är alltså den som är viktigast. Dock beskrivs ju älvorna som att de inte bryr sig om mänskliga saker - inte relationer. Därför borde de inte heller bry sig om den funktion som själva reservatet har. De borde kunna fortsätta leva på platsen även om den själva... institution som reservatet utgör inte finns kvar. Dock - just vid detta tillfälle - tillskrivs ändå älvdrottningen mänskliga egenskaper, som älvorna sägs vara helt befriade från annars.

Sen skulle jag ju kunna gå in på jättekossan de har i ladan som knappt ens har plats att röra sig, och som de mjölkar för att kunna se alla dessa varelser - och skydda sig själva. Men det gör jag inte, för här står jag själv upp till midjan i dubbelmoral eftersom jag köper ost ibland. Fast en skulle ju kunna tycka att i ett reservat där avsikten är att SKYDDA djuren borde de behandla dessa djur lite bättre.

Okej, men hörni, jag undrar verkligen: Vad tänker ni kring det här? Och vad tycker ni om det här inlägget? Vill ni ser mer av den här långa typen av inlägg baserade på olika teman i böcker? Pretty plix let me know!

Hej från Barcelona

14:54

Jag har läst ut en enda av de åtta böcker jag hade med mig hit. Och den läste jag ut på tåget till Arlanda. Meneh... Victor har äntligen läst ut Mistborn och gillade den! Pepp!

övrigt

När hundarna kommer, John Hron och andra hemskheter

05:53

I måndags var det ju recensionsdatum för När hundarna kommer, en bok som jag tyckte mycket om! Under hela Way Out West-veckan läste jag inte ut en enda bok. Dels pga ångesttrötthet och dels pga vitaminslarvströtthet. När jag såg att det fanns en P3-dokumentär om mordet på John Hron - vilket alltså utgjort någon sorts bearbetningsgrund för När hundarna kommer - tänkte jag att "jamen, jag tar väl och lyssnar på den istället då!". Sen kickade min gamla P3-dokumentärsbesatthet igång. Kollade historiken i SR-appen nu och lyckades klämma tio stycken från onsdag kväll till söndag kväll. Och gå på festival.

Alltså P3 dokumentär - denna fantastiska sak som går dödligt bra att kombinera med candy crush, broderier eller att sticka. Eller för den delen bara att ligga och halvsova i sängen på ett vandrarhem. Dessutom fattar jag inte hur de lyckas göra ALLT intressant. Alltså jag menar ORIENTERING? Totalt ointresserad, men intressant dokumentär (Orienteringsdöden heter den. Dock inte en av mina favoriter så är inte med på listan).

Mina största fascinationer är dock mord och sekter och sånt - ju hemskare desto bättre - och det jobbiga är att jag liksom typ lyssnat igenom alla jag är intresserad av... Men hoppas på många nya intressanta dokumentärer i höst! Jag tänkte ändå att jag skulle tipsa om några av mina favoriter:


Eh, det kan vara så att ni just började undra hur det här inlägget hängde ihop med När hundarna kommer. Och det var helt enkelt så att jag ens kom på att jag skulle lyssna på P3-dokumentärer när jag såg att det fanns en om John Hron. Så otroligt sorglig. Starkast moment: När de hittar kroppen i vattnen och berättar om mamman som skriker.

Therese Johansson Rojo blev mördad när jag gick första året i gymnasiet. Precis lika gammal som jag - och som de två ungdomar som åtalades och dömdes för mordet/medhjälp. Helt sinnes och så märkligt. Det här är en hel serie dokumentärer - närmare bestämt fem stycken - men de är korta och går helt klart att lyssna på i ett svep.

Hiv-mannen
Snubbe som ligger med hundratals tjejer, inte går att få tag på och dessutom går under en miljard olika namn. Som om det inte vore nog har han gjort samma grej i andra länder både före och efter Sverige utan att åka fast.

Det här handlar nästan lika mycket om psykisk ohälsa bland unga kvinnor än om själva branden på rättspsyk där ett gäng unga blivit placerade och sedan dog. Vill dock sätta triggervarning på denna. Satt och pressade ner paniken när de alldeles för ingående beskrev hur de skar sig. Så om ni liksom jag är ex-självskadare kan ni ju kanske känna efter lite om det här fortfarande är ett känsligt ämne för er.

Tvind och UFF
Vi handlade jättemycket på UFF när jag var liten. Hade dock ingen aning om något av detta, så tyckte det var intressant. Vanlig välgörenhetshärva fast kryddad med lite sekt och försvinnanden och sånt.

Jönköpingskravallerna
Hade ingen aning om att det här hade hänt alls, men 1948 var det en snubbe som tyckte det var en bra idé att gå runt och slå ner så kallade "tattare"/kringresande. Känns som att vi skulle behöva mer Sverige-historia i Sverige...

Kravallerna i Göteborg
50 000 demonstranter får för sig att protestera när det hålls EU-möte i Göteborg. Polisen sköter väl hela grejen sådär, om vi säger så.

Diskoteksbranden i Göteborg
Den här är riktigt gammal - 7 år - men fortfarande så bra att jag lyssnat på den säkert tre gånger. Konstant gåshud avsnittet igenom. Jag minns inte hur gammal jag var eller vad jag gjorde eller något sånt när själva branden var, men det är alltså. Uh.

Antingen använder ni SR:s app för att lyssna, för iPhone-användare fungerar även den inbyggda appen "Podcaster". Om ni inte vill lyssna i telefonen går det även bra på SR:s hemsida. Sök på det som jag lagt som fetade rubriker. Av förklarliga skäl har jag inte orkat länka alla.

Har ni några favoriter? Nu har jag ju visserligen hört de flesta, men några guldkorn borde ni ju kunna skrapa fram!

klass

Top Ten Books That Would Be On Your Syllabus If You Taught X 101

06:25

Alltså ååååååh, den här veckans Top Ten Tuesday-tema (fri översättning: böcker som skulle stå på litteraturlistan på grundkursen inom valfritt tema)! Vill gå bananas och göra FJORTON listor! Alltså skojar ej. Det är ju att undervisa på universitetet (alltså allra helst vill en ju få undervisa i sitt smalaste smala fördjupningsämne, fast det är ju inte alltid en får det...) jag VILL göra med mitt liv!

Men jag var ju tvungen att begränsa mig lite, så här får ni klasskildringar i samtida (nyare) ungdomsböcker (nyare, eftersom jag till exempel utelämnat Vinterviken pga hatar Vinterviken)! Eftersom klass får betydelse när det ställs emot varandra har jag på denna kursen främst valt böcker där just möten mellan klasser gör dessa synliga. Alla är svenska förutom en, men den är så pass nästan övertydligt klassmöte att den liksom nästan måste vara med.

  1. Onanisterna - Patrik Lundberg
  2. Vill ha dig så illa - Gunnar Ardelius
  3. Som eld - Sara Lövestam
  4. Kickar - Staffan Cederlund
  5. Miriam om natten - Maria Nygren
  6. Jag är ju så jävla easy going - Jenny Jägerfeld
  7. Eleanor & Park - Rainbow Rowell


    The amount of exclamation marks in this blog post is too damn high...

    döden

    När hundarna kommer - Jessica Schiefauer

    05:39

    Alltså Pojkarna var bland det mest speciella jag läst när jag tog mig igenom den - är kanske fortfarande. När jag fick chansen att läsa När hundarna kommer i våras på Barnens Bokklubb var var därför förväntningarna höga. Den som förväntar sig samma typ av experimentella berättelse som Pojkarna - balanserande på gränsen mellan magi och realism - har inte speciellt mycket att hämta i När hundarna kommer. Men jag måste säga: Avfärda ej. Det är ändå riktigt bra.

    Isak och Ester är så kära att de nästan går sönder. Vilket de gör. Inte bara som par, utan enskilt. En kille i samhället där de bor blir nämligen misshandlad till döds, och Isaks bror var där. Det är inte bara killen som dör, utan också Isaks och Esters rena kärlek och Isaks mammas livslust.

    När hundarna kommer är som någon sorts bearbetning av mordet på John Hron - en fjortonårig kille som blev misshandlad till döds av ett gäng nynazister. Det intressanta är att det tas upp ur en annan vinkel än själva gärningsmännens eller offrets. Vi har alltså kärleksparet - som i skuggan av mordet ska försöka hålla liv i sina känslor - som ska fortsätta försöka ha en sund relation. Vilket är lättare sagt än gjort. Jag tycker att Schiefauer så snyggt bygger upp det rent psykologiska runt. Hon målar porträtt av ungdomar som bearbetar ett trauma. Ingen reagerar på samma sätt, men alla reagerar rimligt (eller alltså, vilken reaktion som helst hade ju varit rimligt, och det är det jag menar). Och innan allt det som förstör kärleken händer är det en så fin skildring av ungdomskärlek. Utan att vara som strössel och ballonger och nallebjörnar och allt som är gulligt visar hon till en början upp en kärleksrelation som faktiskt är rätt sund (även om det utvecklas till allt annat än sunt senare). Och obs för otroligt explicita sexscener! Fast det får den faktiskt plus för, inte minus.

    Det enda jag tycker är tråkigt med den här boken var att jag inte hade mer tid på mig. Jag brände igenom hela boken på några timmar, trots att det är en bok som behöver tid och bearbetning.

    « När hundarna kommer | Jessica Schiefauer | 304 s. | Bonnier Carlsen | 2015 | Goodreads »

    övrigt

    Det här inlägget får absolut inte läsas av min sambo

    13:55

    Victor, om du läser det här: SLUTA. GENAST. DET HÄR ÄR MYCKET VIKTIGA SAKER SOM DU INTE FÖRSTÅR DIG PÅ!


    Samtalsklimatet hemma i veckan:
    "Max tre böcker."
    "Men...", försökte jag, men han stod obeveklig:
    "Inte en enda bok till."
    "Fyyyyra?"
    "Nej."
    "Vi ska vara borta i SJU DAGAR. TÄNK om vi bara ligger på stranden alla dagarna. Då kommer det ju gå åt en himla bok per dag!"
    "Skärp dig. Tre böcker."
    "Det var så många jag hade till Berlin och då var vi bara borta fyra dagar."
    "Och hur många böcker läste du ut?"
    "...ingen. Men..."
    "Tre böcker. Punkt. Ingen diskussion."
    "Men TÄNK OM..."
    "Vi kommer inte ligga på stranden alla dagar. Tre böcker."

    Böcker jag har packat: sju. Och då håller jag inte på att läsa någon av dem ens, så jag måste ju ha en till. Och inte ens jag är så dum att jag tror vi ska ligga på stranden exakt hela tiden (vi ska ju hinna med Primark och Forever21 också) (nej, jag är inte så trist att jag bara tänker på bad och shopping. Dricka cava och äta tapas står högt upp på listan!) (OKEJDÅ, och Gaudí, PortAventura, katedralen och tusen promenader. Vet inte när vi ska hinna ligga på stranden faktiskt) men en vill ju ha lite valmöjligheter?! Försöker hålla mig till tunna pocketar så jag kan stuva ner dem på ställen han inte hittar dem. Boksmugglaren Anna. Och utifall att Victor mot förmodan skulle få för sig att läsa min blogg helt plötsligt så publiceras det här tio minuter efter att planet lyft från Arlanda, hehe.

    A-Ö-boktaggen

    Allvarligt & Besvikelse

    05:58

    Tjoho, det här är det sista ni hör av mig innan jag åker till Barcelona! MEN det kommer inte vara helt tyst här, jag har förstås tidsinställt inlägg för hela veckan, så ni behöver ICKE oroa er!

    Nu är det äntligen dags för att kicka igång A-Ö-boktaggen som jag blev taggad av Nelly att göra. Först ut är naturligtvis A och B!

    A - Allvarlig. En bok du tog på allvar.

    En bok som tog upp allvarliga ämnen. Du läste den för underhållning, men tog den på allvar.


    Lite tänker jag att alla bra böcker gör det här - alltså har ett underhållande plan, men också ett som sätter igång tankeverksamheten. Men jag tänker ju förstås på några som gjorde det speciellt bra. Rainbow Rowell har ju visat sig vara en mästare på att plocka upp psykisk sjukdom - vilket hon ju gör i både Fangirl och Eleanor & Park. Jag tänker också på Vi är alla helt utom oss, som ju på ett helt fantastiskt sätt lyckas väva in en djurrättslig synvinkel i berättelsen.


    B - Besvikelse. En bok som inte levde upp till dina förväntningar.

    Du såg verkligen fram emot att läsa den här boken. Anledningen spelar ingen roll. Men det slutade som en stor besvikelse.


    Kan ju tycka att jag börjar bli tjatig, men vi tar det igen: Odinsbarn. Kära Korpringarna, bli helt mirakulöst bättre. Tack. Också Asylum av Madeleine Roux. Hade önskat mig mer Miss P-stämning av denna. Och Röd som blod. Har inte ens bemödat mig med att fortsätta läsa serien pga icke intresserad.


    övrigt

    Är det tillåtet att dö över sin egen coolhet eller?

    21:03

    Idag är dagen då jag:

    1. Fick brev om att jag numer är godkänd för FA-skatt. Dvs JAG ÄR EGENFÖRETAGARE. Dvs frilansjobb: BRING IT ON! Har ingen aning om vad jag håller på med, men ska snacka med banken och fråga Skatteverket en miljard frågor när jag kommer hem från Barcelona. 
    2. Såg att min examensansökan blivit godkänd! Dvs JAG HAR HÄRMED EN KANDIDATEXAMEN I LITTERATURVETENSKAP. 
    3. Kunde rådgiva en okunnig kund om vilka Magic-boosterpacks hen skulle köpa i present till sin kompis ("Jag skulle ha tagit Origins det är den nya").

    fantasy/sf

    Eldtronen - Rick Riordan

    06:05

    JAG HAR LÄST UT EN BOK (läste ute senaste riktiga boken den 6e...)! Herregud vilken lycka! Det var förstås i onsdags jag läste ut den, och lyckades trots min första cykeltur på tio år klämma över 300 sidor på en dag. Vilken väl också ger en liten indikation om vad jag tyckte om den här boken. Inte? Ska vi ta en recension i alla fall?

    Okej, men först en beskrivning: Hur Den röda pyramiden slutade har jag inget som helst minne av, men det spelar faktiskt inte jättestor roll. Det fungerar utmärkt att läsa Eldtronen i alla fall. Apep som är herre över Kaos eller något sånt kommer snart lyckas ta sig ut ur sitt fängelse. Den enda som kan stoppa honom är Ra, men han har varit försvunnen i evigheters evighet. Dessutom gick han i pension för att han var senil, så att han väcks är ingen garanti för att han är i skick nog att bekämpa Apep. Men först måste de alltså hitta honom, samtidigt som det är lite kärleksproblem inblandat och sånt.

    Jag gillade den här boken BETYDLIGT mer än Den röda pyramiden. Tempot är högre och jag gillar Sadie och Carter (varför vill jag skriva Arthur hela tiden????) betydligt mer i den här boken. De är lite säkrare, lite tuffare och även om de inte kan allt har de lite bättre koll på vad de håller på med. Vilket för mig fungerar hemskt mycket bättre än den totala osäkerheten som rådde i första boken. De har också ett helt annat band till varandra som gör dem mer samspelta, vilket också gör att jag gillar dem mer.

    I övrigt: action hela tiden. Att ha två huvudpersoner på det här sättet gör ju att kriget kan utspelas på två fronter, eller att berättelsen kan berättas på två plan. Ibland kan det ju mest göra det rörigt, men här kompletterar berättelserna faktiskt varandra. Dock blir jag ibland lite förvirrad över vem sjutton det är som snackar egentligen, men det brukar ju ordna sig ganska fort ändå. 

    I förra boken upplevde jag att det här med egyptisk mytologi var himlarns rörigt, men tycker inte alls det i den här boken. Dels så handlar det väl om att jag nu (efter första boken) har något sorts kunskapsgrund om hur det hela fungerar, men jag tror också att det över lag inte är lika många gudar som introduceras på samma gång i den här. Dessutom slipper en hålla koll på alla familjeband och sånt, vilket underlättar enormt. Här får alltså de mytologiska inslagen chansen att bli en extra krydda - precis som i Percy Jackson eller Olympens hjältar - och inte en belastning som sinkar berättelsen. 

    Det enda jag egentligen har att invända mot är de otroligt opassande kommentarerna om kortväxta personer som förekommer i den här boken. Typ som när Carter kommenterar att han blivit "Undervisad av en dvärg", som om de inte skulle veta lika mycket som långa personer. Tycker att skämten kring Bes överhuvudtaget ger en bitter eftersmak, och hade gärna sett en annan hållning. I och för sig gör sig ju Bes flera gånger genom berättelsen oumbärlig, och att han är precis lika mycket att räkna med som alla andra - kortväxt eller inte.

    Dessutom: Varning för kärlekstriangel *gäsp*

    « Eldtronen | Rick Riordan | 512 s. | Modernista | 2015 | Goodreads »

    fantasy/sf

    ODY-C - Matt Fraction & Christian Ward

    06:07

    ODY-C är en sf-version av Homeros klassiker Odysséen. Förutom att platsen för skådespelet förflyttats till rymden har även alla manliga karaktärer blivit kvinnor. Allt tecknat i en helt hysterisk teckningsstil - ungefär som om en enhörning kräkts över varje uppslag.

    När jag skriver det här är albumet precis nyligen utläst och känslan av "Vadfan var det jag just läste?!" hänger fortfarande kvar. Något som i vanliga fall gör att tecknade serier är så pass mycket enklare att läsa är ju att hela ledet att beskriva vad som händer tas bort. Du har bild + dialog. Easypeasy. Här har du bild + minimalt med dialog + beskrivning av allt som händer. På hexameter. Åtminstone stundvis. Nu är jag inte tillräckligt inläst på versmått (pretty much satt och kluddade sönder mitt block under de lektionerna på littvet 1...), men är ganska säker på att det stundvis passar in i en ordentlig hexameter. Fast alldeles för ofta inte. Och alla som läst något på hexameter vet att själva versmåttet gör exakt allt obegripligt. Prova att läsa vad som helst på hexameter och du kommer automatiskt inte fatta ett ord. Det här i kombination med de otroligt trippade fragmentariska bilderna (som förvisso är helt fantastiskt SNYGGA, men inte funktionella) gör att jag 90% av tiden inte har någon jävla aning om vad sjutton det är som händer.

    Alltså konceptet är ju helt hilarious, men jag fattar inte vadfan de har tagit för droger för att tycka att det var en bra och rimlig idé att genomföra på det här sättet. Eventuellt hade det varit mer lättbegripligt om jag hade varit mer kunnig på området Odysséen, men som sagt. Det spelar ingen roll om hexameter är på svenska eller engelska eller grekiska. Jag förstår ändå inte. Ni vet som när en ska lära ett barn med talfel att säga rätt? De kan säga sssss men det blir ändå bara mör. Jag fattar varje enskilt ord, men när jag försöker läsa det som en hexameter blir det bara ljud (gäller för övrigt för alla versmått. Jag är lyrikblind <-bikt).

    Sammanfattning: + för snygga bilder. + för idé. - för allt det andra. Jag kommer inte fortsätta läsa den här serien.

    « ODY-C | Matt Fraction & Christian Ward | 136 s. | Image Comics | 2015 | Goodreads »

    funderingar

    Forget all I said

    05:48

    En tänker genom hela boken att "Ja, men den här var ju rätt mysig, men inte mer. Lär väl bli kanske en trea då". När de tre sista sidorna kommer: "OMFG THIS IS THE BEST THING I'VE EVER READ I FUCKING LOVE YOU THIS IS SO FREAKING FANTASTIC FIVE STARS". Och sen med lite distans kommer en fram till att boken var lagom bra, men att slutet tryckte på alla mina svaga punkter. Någon som känner igen sig?

    Det här var fallet med Howl's Moving Castle. Alltså så många verkar ha älskat den, och jag tyckte väl att den var himla mysig, men inget himlastormande fantasitskt. Tills jag kom till slutet. Herregud alltså. Trots att jag räknade ut hur hela boken skulle sluta så fort namnet "Howl" nämndes blev jag så nedrigt himla överlycklig. Och vill bara: "Forget all I said about this book. Jag bryr mig inte om något annat än slutet. SLUTET!"

    Och den BLIR ju fantastisk. Så är det ju. Men det kanske inte väger upp och gör hela himla berättelsen till en femma? Nja, alltså...

    Visst måste det finnas NÅGON annan som känner igen sig?

    David Levithan

    Top Ten Of Your Auto-buy Authors

    05:58

    Så, jag är hemma från festival (som för övrigt sög rätt hårt. Trist stämning, störigt folk, dålig organisation... Nä, Wat Out West gör vi inte igen), Victor är hemma från Malmö, Katniss är hemma från kattvakten. Woop! Allt är ÄNTLIGEN som det ska vara här hemma. Och tisdag? Ja, då är det ju Top Ten Tuesday, och en sån blir det, så då är allt som det ska vara på den fronten också!

    Veckans tema är författare vars böcker en köpet på automatik, och några sådana har jag ju! Dock blir ju den här listan både rätt lik listan från förra veckan + listan över mina favoritförfattare... Neil Gaiman och David Levithan tex är dock inte med på listan, men det kanske är så att jag massuppfittat temat. Alltså, de jag har listat är sådana som jag köper allt de skriver av. De två ovan nämnda skulle jag köpa vad som helst och tro att det var bra. Och vet inte vilket av det som är det som avses? Alltså skitsamma.

    1. Rick Riordan
    Alltså, trots att jag sagt att jag är dödligt trött på fantasy med nordiska inslag, så har jag lagt en förhandsbeställning på den OMÅTTLIGT fula The Sword of Summer (fast funderar ärligt på att beställa någon annanstans ifrån än jobbet bara för att få ett omslag jag inte får ont i ögonen av... Är i 99% av alla fall otroligt jobbpartisk (ok, kanske lite för att det inte lönar sig för mig att köpa böcker någon annanstans), men är petig med mina omslag). Hoppas jag gillar den mer än Kane Chronicles!

    2. Lauren Oliver
    Har läst alla Olivers böcker förutom hennes barnböcker - vilka jag i och för sig tror att jag skulle gilla - och förhandsbeställer alltid böckerna i förväg. Eftersom hon helt enkelt är jävligt bra.

    3. Marie Lu
    Jag måste faktiskt erkänna att jag inte var såld på The Young Elites innan den kom. Den här italiensk-renässans-assassins-robes-grejen som är så trendig nu (Scott Lynch, Sarah J Maas, Robin Hobb, Patrick Rothfuss (?) vill ni att jag ska fortsätta?) tilltalar inte mig alls. Whatsoever. Så när Jag hörde att Marie Lu skulle ge sig in på den grejen kände jag lite "men förihelvete snälla nej". Men efter att ha gjort till och med det intressant, ja, alltså. Vad fan skulle inte kunna tilltala mig i hennes händer?

    4. Jandy Nelson
    Kommer bli en sådan när hon SKRIVER FLER BÖCKER TACKSÅMYCKET.

    Sen tror jag inte att jag har fler? Och det förstås: Om någon av dessa författare skulle gå och skriva en helt vanlig sketen deckare, då får det fan vara. Då jävlar gör jag slut med buller och bång.

    fakta

    Äta djur - Jonathan Safran Foer

    05:57

    Den här boken har länge stått på min mentala att läsa-lista, och jag kan säga att nu när det väl blev dags att göra det är jag så jävla glad att jag inte äter kött längre.

    Historien bakom boken är alltså att Jonathan Safran Foer hela sitt liv haft tankar kring vegetarianism. Sen blev han pappa och inte längre klarade av att stoppa i sig och sitt barn saker som han inte visste något om. Han bestämde sig helt enkelt för att skriva en bok om djurfabrikerna - vilket resulterade i Äta djur.

    Boken går grundligt igenom köttindustrin på olika områden - både fisk, fågel, ko och gris. Förvånansvärt nog för min del var det fiskkapitlet jag tyckte var allra starkast. Det var då jag satt tårögd på bussen. Förvånansvärt eftersom det dröjde ganska många månader efter att jag slutat äta allt annat kött innan jag slutade äta fisk. Jag kunde helt enkelt inte alls känna något för fiskar innan förra sommaren, utan tyckte mest de var lite äckliga. Serious change on that point efter det här.

    I det hela ligger det också inbakat personliga berättelser, tankar kring matkultur och matens betydelse för gemenskap samt diskussioner kring under vilka omständigheter det faktiskt skulle vara etiskt att äta djur. Till exempel för han ett resonemang kring hundar som avlivas i USA. Hundkött är fullt ätbart, och i USA finns det stora problem med herrelösa hundar. De avlivas tydligen i drivor - så pass att det är ett miljöproblem att göra sig av med kropparna. Varför skulle vi inte kunna äta dessa? Då skulle både utfodringsproblem av människor plus problemet med hundkroppar vara löst. Jag tycker att tanken är intressant, även om jag hursom hade valt att äta något annat än kött. Variationen i berättandet gör i alla fall att boken hela tiden håller sig intressant. Precis när jag börjar tröttna på slaktreportage kommer en kommentar om författarens mormor eller liknande. Samtidigt som han berättar djurens historia berättar han också sin egen. Jag som har svårt att hålla intresset uppe genom böcker som inte är skönlitterära hade inte några som helst problem med det när det gällde den här boken.

    Något annat jag gillar är att författaren hela tiden är noga med att båda sidor får komma till tals. Som en kompis till mig kommenterade på instagram: "Jag behöver inte ta ställning som läsare (gå i försvar/hurra) utan bara läsa och slappna av". Sen är det väl svårt att inte ta ställning ändå. Jag fattar inte hur någon som läst denna bok klarar av att äta kött igen. Alltså fine att en kanske inte bryr sig om djuren. Men alltså, seriously: ÄCKLIGT! Finner det så disgusting att äta kött att jag känner att jag aldrig med gott samvete skulle kunna ge mina barn det. Matar de typ lika gärna med bajs som med kött.

    Alla borde verkligen läsa den här boken, för allvarligt talat. Det borde vara allmänbildning. Okej om en väljer att ändå äta kött sen, men en borde fan ha lite bättre koll på vad en stoppar i sig.

    « Äta djur | Jonathan Safran Foer | 326 s. | Norstedts | 2012 | Goodreads »

    övrigt

    Göteborg, jag hatar dig

    16:46

    Sååååå, mina tre senaste Göteborgsbesök - vilka jävla ångestfester. Något med den här stan gör att jag vill lägga mig ner på marken och ge upp för att jag blir så dödligt stressad (och ja, jag är fortfarande KVAR HÄR och väntar på min tågjävel. Försöker sitta på samma fläck så mycket som möjligt). Alltså allt roligt som kan tänkas hända i Göteborg - kan vi flytta det någon annanstans? Tack! 


    Bland annat därför har jag (jag ska inte ljuga - stor lättnad är inblandad) bestämt mig för att inte åka på Bokmässan i år. Jag har varit där två gånger. Det var fan exakt samma mässgolv båda gångerna. Har en gått en gång har en gått alla gånger (eh, kommer förmodligen känna annorlunda nästa år - men hey, Bokmässan verkar fungera bra som en vartannat år-grej för mig!). Det gör mig fasen INGENTING att skippa det i år. 

    Så, nu har jag offentliggjort och tagit ett slutgiltigt beslut. Och fan vad jävla skönt det känns att slippa dividera i min hjärna om det här mer. 

    döden

    Nybörjarguide till livet eller kaosteori - Lia Hills

    05:47

    Wills mamma dör helt plötsligt, och han vet inte hur han ska hantera livet som följer på. Hans pappa drar sig undan. Storebrorsan som egentligen flyttat hemifrån flyttar tillbaka hem, och han och Wills relation är ännu tjafsigare än den var innan. Dessutom blir Will kär på sin mammas begravning, vilket väl måste ses som höjden av osmaklighet. Han börjar leta efter en mening med livet, ett svar på det stora alltet genom att raida bibliotekets filosofi-avdelning. På det gör han också en hög dumma saker som att klottra, skolka och våldta sin flickvän - allting försök att hantera det nya.

    När jag läste beskrivningen av den här boken förväntade jag mig att den skulle vara ungefär som en Himlen börjar här, fast med mer filosofi och en manlig huvudperson. Det vill säga: Jag förväntade mig humor och värme, med ett inslag av tydlig svärta. Egentligen är det ju rätt farligt att ha såhär specifika förväntningar på en bok, för det är ju inte så himla lätt att leva upp till något sånt. Och det gjorde inte den här boken. Visst finns det ett visst mått humor i, men den är betydligt råare och mindre framträdande än i Himlen börjar här - vilket också är något som går igenom boken som helhet. Helt naturligt är den väl lite "grabbigare" och hårdare, men jag tycker att böcker av den här typen ofta kräver lite mer värme och humor för att hålla sig intressanta, och inte bara bli en sobfest. Visst känns porträttet av den förvirrade Will väldigt trovärdigt, men jag hade nog velat se något än mer nyanserat.

    Dock är nog gestaltningen av Wills sorg och själve familjedynamiken det enda jag uppskattar i den här boken. Kärlekshistorien blir mest konstig, berättelsen har inget tydligt driv eller mål och trista karaktärer. Slutet var platt och konceptet (dvs filosofi-inslagen) inte tillräckligt intressant gjort. Dessutom undrar jag varför X Publishing inte har med bilderna i sin utgåva? Enligt kommentarer på Goodreads innehåller boken bilder, men inte den svenska utgåvan? Sjukt tråkigt. Också obegripligt varför de inte bara valde titeln Nybörjarguide till livet, när den heter The Beginner's Guide to Living på engelska...

    A-Ö-boktaggen

    A-Ö-boktaggen

    12:01

    Jag embrace:ar mina hipstertendenser och hänger på hipsterfestival i Göteborg (alltså, line up:en i allmänhet: sux, srsly. Men Belle & Sebastian (<333333) + Emmylou Harris + Patti Smith + First Aid Kit blir fint sörrni. Vettefan vad jag ska göra med all min alltså...) resten av helgen, men tänkte bara annonsera att eftersom jag blev taggad av Nelly att göra A-Ö-taggen kommer jag ta två stycken varje vecka med start nästa lördag att göra inlägg av! Kommer dock inte tagga någon vidare. Eller jo, de tre första som kommenterar att de vill göra den blir taggade. Go!

    A - Allvarlig. En bok du tog på allvar.
    En bok som tog upp allvarliga ämnen. Du läste den för underhållning, men tog den på allvar.

    B - Besvikelse. En bok som inte levde upp till dina förväntningar.
    Du såg verkligen fram emot att läsa den här boken. Anledningen spelar ingen roll. Men det slutade som en stor besvikelse.

    C - Cirkus. En bok som det hände mycket i.
    Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.

    D - Dramatik. En väldigt dramatisk bok.
    Kärlekstrianglar, familjedrama, livsfarliga situationer. Dramatiken i den här boken gjorde det svårt för dig att lägga ner den.

    E - Eftertänksamhet. En bok som fick dig att tänka.
    Vare sig boken var en deckare eller bara fick dig att tänka mer på något speciellt i allmänhet. Den här boken gav din hjärna en work-out.

    F - Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.
    Den här stackars huvudkaraktären har det inte lätt i livet. Kanske det blir bättre senare?

    G - Gråt. En bok som lämnade dig i tårar.
    Tårarna slutade inte strömma när du läst den här boken.

    H - Humor. Den roligaste boken du någonsin läst.
    Här strömmade tårarna av en helt annan anledning. Du kunde inte sluta skratta när du läste den här boken.

    I - Ilska. En karaktär som gjorde dig frustrerad.
    Ibland förstår man inte hur karaktärerna tänker. Just den här karaktären gjorde dig extra frustrerad.

    J - Jul. En bok som bör läsas när det snöar.
    Marken där ute är täckt av snö och du vill inget hellre än att krypa upp i soffan där inne och läsa om boken.

    K - Klocka. En bok om tidsresor.
    Det kan vara framåt eller bakåt i tiden. Vad föredrar du?

    L - List. En ovanligt smart bokkaraktär.
    Den här karaktären bara måste vara släkt med Einstein. Hur annars kan hen vara så smart?

    M - Mörk. En bok med mörka toner.
    Det är inte Fifty Shades of Grey vi snackar om här. Nej, den här boken hade inte kunnat bli mörkare ens om du läste den på natten. Skräck, sorg, ilska. Den här boken levererar.

    N - Nostalgi. En bok du läste som barn.
    Den här barndomsboken får dig att le och önska att du var liten igen.

    O - Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.
    Den här boken fick dig att säga "Meh" och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.

    P - Papegoja. En bok du känner härmade en annan.Du känner att författaren var starkt inspirerad av en annan mer känd bok när du läste den här boken.

    Q - Quagga. En bok som dog ut snabbt.
    Quaggan dog ut under senare halvan av 1800-talet. Vilken bok känner du var hypad under en kort period, men sedan glömdes bort.

    R - Rekommendation. Den bok du senast blev rekommenderad.
    Hade ingen sagt åt dig att läsa den här boken hade du förmodligen knappt tittat på den.

    S - Spoiler. En bok du blev spoilad om slutet på.
    Argh, det är så frustrerande! Vilken bok blev du mest spoilad på?

    T - Trend. En boktrend du vill upplysa.
    Böcker, speciellt ungdomsböcker, har gått igenom en massa trender. Ett år är det vampyrer, det andra är det sjöjungfrur. Vilken trend föredrog du?

    U - Ungdom. En ungdomsbok du avgudar.
    Hinduismen har tusentals gudar. Det finns tusentals ungdomsböcker i världen. Vilken ungdomsbok avgudar du mest?

    V - Verklighet. En bok utan övernaturliga inslag.
    Här finns inget av varken övernaturliga varelser, gömda kungadömen eller magi. Vilken är den bästa och mest verklighetstrogna bok du har läst?

    W - Whisky. Vad är din smak när det kommer till böcker?
    Vissa gillar whisky, andra föredrar jordgubbssaft när de sitter framför en varm brasa i sin stora herrgård (om man nu har en sådan, jag har klarat mig lika bra utan). Vilken genre i böcker är din smak?

    X - Xylofon. En barnslig bok.
    Xylofonen känns lite barnslig för många. Vilken bok/ungdomsbok känner du var för barnslig för dig?

    Y - Ynkrygg. En feg karaktär.
    Det finns många fega karaktärer i bokvärlden, men den här toppar listan. Vem är den största ynkryggen du har stött på i en bok?

    Z - Zebra. En karaktär du inte visste var god eller ond.
    Är hen verkligen så ond eller god som hen utger sig för att vara? En karaktär du var osäker på vilken sida tillhörde. Alternativt en karaktär som visade sig inte vara på den sida du först trodde.

    Å - Ålder. En bok som utspelar sig för minst hundra år sedan.
    Titanic, Jorden är platt, vikingaskepp, upptäckten av elden eller ännu längre tillbaka i tiden. Vilken är den bästa bok du har läst som utspelar sig för minst hundra år sedan? Notera att tidsresor från vår tid bakåt inte gills.

    Ä - Ärvd. En bok du läste efter att dina föräldrar läste den.
    En av dina föräldrar rekommenderade den här boken till dig efter att de själva läst den. Vad tyckte du själv om den?

    Ö - Överskattad. En bok du inte tycker förtjänar hypen.
    Jag tror att vi alla har varit där. Den här boken fick dig att undra varför alla andra tycker om den så himla mycket.

    Olympens hjältar

    Höstutgivningen

    05:49

    Häromdagen kom jag på mig själv med att längta efter en liten skymt av kyla i luften - efter att få plocka fram den lite varmare höstjackan, bada badkar och pulsa i löv. Förhoppningsvis får vi ju några solveckor till innan det är dags, men höstutgivningen börjar det ju bli dags att kika på i alla fall! I och med min praktik på Barnens Bokklubb har jag hunnit läsa en del av böckerna som kommer under hösten och THANK GOD för det. Det känns nämligen som att det här blir den mest späckade september på många många år. Jag försöker göra lista i excel-ark och märka ut vilka jag vill läsa allra helst och sånt, men det är ju jättesvårt att välja. Har dock ingen koll på vad som händer efter oktober, så jag kanske ska se till att vara utan koll och läsa ikapp allt jag inte hann läsa under september dårå... Nåja. Till listan:

    Augusti



    Vi börjar med augusti eftersom det ändå räknas litegrann till höstutgivningen... Två lästa och två to go. När hundarna kommer och Manifest för hopplösa rekommenderar jag verkligen. Båda två ligger på Bonnier Carlsen och är riktigt bra. Jag är också väldigt nöjd med att Styxx kommit igång igen. Texas Whiffer ligger på köksbänken och väntar. Eldtronen (Modernista) trodde jag hade kommit i tisdags, men det visade sig vara nagellack jag beställt... Nåja.

    September

    Ok, brace yourselves för bomben. Obs på att detta också är ett urval av vad som finns i mitt excel-ark.


    Ehm, jag försöker fatta mig så kort som möjligt om dessa 16(!!!!!) böcker.
    Bonnier Carlsen: Athenas tecken - har visserligen inte läst del två i denna serie än, men lär ju vilja läsa den tredje. Dit ljuset inte når har jag redan läst och gillat.
    B Wahlströms: Röta, Var är Audrey? och Jag och Earl och tjejen som dör. Röta är den jag är minst pepp på, av förklarliga skäl.
    Lilla Pirat: Att vara jag är en ny bilderbok för ungdomar, skriven och illustrerad av Anna Höglund. Mysteriet på Hester Hill är spännande mellanåldersskräck. Den har jag läst - rekommenderas! Som stjärnor i natten av Jennifer Niven har fantastiskt paper art-omslag. Hoppas på att innehållet är lika bra.
    Opal: Två lästa - pjuh! Det är dags att inte freaka ut kan bli fantastisk om de fått ordning på den otroligt mossiga översättningen. Den här sommaren kan bli min död är rolig om sommaren innan högstadiet.
    Rabén & Sjögren: Har gått och blivit så jävla trista, men Sara Bergmark Elfgren ger ut bilderboken Just nu har vi varandra. Omänniskor är jag sugen på också.
    Övriga: Mats Strandberg ger ut sin första skräckbok, Färjan. Är onekligen sugen. Saga vol 5 kommer - förhandsbeställning lagd! Styxx släpper mer, nämligen Yuko av Jenny Milewski. Library of Souls - fortsättningen på Hollow City kommer ut och är en av mina största peppar i höst. Tråkigt nog har jag tappat jättemycket pepp pga har fått vänta för länge...

    Woho - klarade mig igenom alla. Nu:

    Oktober



    Bonnier Carlsen släpper femte PAX-boken (som får mig att glömma bort alla andra böcker jag är pepp på. Vem är jag?!) och Ada Goth och mysteriet på Gast-Gorma Herrgård. Älskar Chris Riddells illustrationer! Endgame: Spelet kommer också. Denna har jag dock ett förhandsex av på engelska redan liggande här hemma. Mvh tycker jag är cool. Fortsättningen på The Young Elites - The Rose Society kommer också. En planet i mitt huvud släpps på Lilla Pirat. Denna har jag läst, och det är lite som 1984 fast för ungdomar! Magnus Chase and the Sword of Summer har det fulaste omslaget i mannaminne, men är pepp ändå! Modernista bjuder också på typ det enda från dem jag är sugen på förutom Eldtronen, nämligen Dimensioner av debutanten Sofie Berthet. Och sist: Bazar avslutar trilogin Önskemånglarens dotter med Gudar & monster.

    SÅDÄR! Slut! Ni som orkade ta er igenom: Har ni något speciellt ni är sugna på i höst?

    Mer October Faction

    15:03

    Efter en halvtimmes tjafsande med appar och Apple-ID (något blev knas i senaste uppdateringen av iOS i och med att de lanserade Apple Music. Så en hel massa googlande och växlande mellan appar tog det) lyckades jag ÄNTLIGEN köpa #7 av The October Faction för att läsa på telefonen. Och alltså - om jag inte var såld på teckningarna innan så är jag det nu. SERIÖST KOLLA! Dock vill jag ta tillbaka det jag sa om att det är bättre att läsa i korta kapitel. Alltså, det är så... Lite och enormt otillfredsställande. Kommer aldrig läsa serier på det här sättet. Blir inte ens sugen av att det slutar med cliffhanger utan bara irriterad och tänker att de kan väl ha sin jävla serie ifred då när jag inte ens hunnit förbi Stockholms Södra innan det är slut liksom (satt på MTR Express-tåg mot Göteborg och började läsa på Centralen). Föredrar helt klart att vänta på nästa samlingsvolym för att få sitta en längre stund på en gång.

    Men ok, till bilderna i alla fall. Tror bilderna går att klicka upp, så gör det!


    fantasy/sf

    The October Faction Volume 1 - Steve Niles & Damien Worm

    05:48

    Jag måste nästan börja med att berätta historien om den här. Jag letade efter Rat Queens vol 2 på jobbet, lyfte på några serier i en bäris och skymtade denna. Utbrast: "ÅÅÅÅÅÅÅH!", men hade inte tid att titta närmare eftersom jag höll på att hjälpa en kund - så jag lämnade den liggande. När jag senare skulle gå tillbaka och leta var ingenting där det stod när jag varit där tidigare. Mitt minne sa: "Ett svart seriealbum, standardstorlek, mattsvart - sån där gummiaktig finish ni vet - och så en bild på mitten. Den stod på tecknat, så inte något stort förlag [vi har de sorterade efter förlag och sorteringen står på prislappen]. Den kan ha börjat på F, E, R eller D. Texten på var vit, lite spretig handstil. Bilden var orange och röd." Mycket att gå på alltså. Vi var typ TRE pers som hjälptes åt att leta och kollade igenom alla bärisar typ tio gånger utan att hitta - jag ständigt upprepande "Vi var meant to be", "Den finns säkert inte på riktigt" och "Vi kommer aldrig hitta den". Tillslut säger min kollega: "Det var inte den här?". Visade sig ju att mitt minne svek lite, eftersom den varken var orange, mattsvart eller började på någon av bokstäverna jag sa (fast min mentala bild var av F:et i "faction", så jag var ju inte helt ute och cyklade).

    När jag såg den var det alltså love at first sight, och när vi väl hade funnit den kunde jag ju inte bara lämna den. Vi HADE ju hittat den. Det måste ju betyda att vi VAR meant to be - right? När jag såg framsidan igen blev jag bara mer såld.

    Vi har alltså en gammal monsterjägare som gör sitt allra bästa för att lägga den tiden bakom sig. Problemet är bara att det hemsöker honom hela tiden. Dessutom slår det splintar i familjen då hans ungar helst vill gå i hans fotspår och hans fru saknar tiden då de slogs sida vid sida. Frun blir så uttråkad att hon ger sig ut på äventyr och blir rätt illa tilltygad, och mannen dukar under för familjens krav. Tänk en monsterjagande familjens Addams, med Burtonska teckningar och lite Locke & Key på det hela så är vi hemma!

    Och jag menar vem gillar INTE allt det där? Som Schitzo-Cookie kommenterade på instagram: "det låter ju vansinnigt bra!" Och ja, det gör det - och jag tror absolut på att det har potential att verkligen BLI vansinnigt bra, även om jag nog inte tycker att det är riktigt där än. Vad jag däremot TYCKER är just vansinnigt bra är teckningarna. Worm jobbar otroligt mycket mer sidtematiskt än vad jag sett någon göra tidigare (disclaimer dock för att jag fortfarande är ny på området) vilket inte bara är helt vansinnigt SNYGGT utan också ger en bra helhetsbild och ett nästan... tja, harmoniskt intryck. För en relativ nybörjare som jag som har svårt för när det händer mycket på en gång är det otroligt lätt att läsa den här serien utan att få ADHD-slängar och läsa allt på en gång istället för lugnt och metodiskt. Dessutom vill jag ha typ varenda jäkla ruta som ett print på väggen. Så. Otroligt. Snyggt. Kolla det här till exempel (här syns det ju också litegrann hur Worm jobbar på en hel sida, även om det här bara är en liten del av sidan):


    Men som sagt, 100% hooked är jag inte på själva berättelsen än, men jag tror att det kommer komma. Det märks att detta första album bara är en upptakt till vad som kommer och att det väntar en hel massa mer runt hörnet (hoppas jag). Det kastas ut lite krokar till vad som skulle kunna hända senare och jag blir onekligen väldigt intresserad. Jag menar - en varulv som överväger att stanna i varulvsstadiet permanent, ett barn som fått robotansikte efter att ha blivit misshandlad nästan till döds och en pappa som tar in robotansiktet i familjen efter att det försökt mörda hans son. Alltså so much creepy stuff som jag inte kan låta bli att älska bara för att det är så quirky. Och grejen med skräck för mig är att settingen, de gotiska inslagen och koncepten är viktigare än själva berättelsen. Alltså själva konceptet att det FINNS en person som fått ett robotansikte för att kunna överleva är viktigare än vad som senare händer med den karaktären.

    Tror dock faktiskt att den här serien skulle tjäna på att läsas kapitelvis så fort de kommer ut, så att en måste vänta och våndas lite. Har svårt att se poängen med det i vanliga fall, just för att det ofta är så himla kort att läsa och så långt mellan gångerna. Men här finns det definitivt en poäng. Kanske mest för att den har cliff hangers som heter duga och att tillfredsställa behovet på en gång nästan känns taskigt mot skaparna. Alltså den är ju GJORD för att våndas. Borde en inte bara respektera det och göra det en liten stund innan en går på nästa del?

    « The October Faction vol 1 | Steve Niles & Damien Worm | 152 s. | IDW Publishing | 2015 | Goodreads »

    Etiketter

    2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

    Instagram

    Populära inlägg