Ibland bara måste man - David Levithan

05:52

Ibland bara måste man är rätt mycket som en helt vanlig high school-kärleks-berättelse. Eller - skulle kunna vara. Fast om ni känner till David Levithan vet ni att inga av hans berättelser blir vara vanliga high school-kärleks-berättelser. Däremot - i en ideal värld - hade den här boken kunnat passera som en helt vanlig sådan.

När Paul ser Noah är det kärlek vid första ögonkastet. Fast det dröjer ju inte så jäkla lång tid innan han lyckas sabba allt med Noah genom att kyssa sitt ex. För att dra på en till växel tror alla att han OCKSÅ är involverad med sin bästa kompis Tony. Drama! Tony i sin tur har superkristna föräldrar som inte gillar att deras son är gay (men de är också de enda som är gay-motståndare i den här fantastiska rätt så ideala high school-bubblan som ungdomarna lever i, vilket ju är väldigt fint).

Men ja, okej, omdöme: Vad jag tycker om den här boken är uppdelat på två olika plan. Vi har dels själva berättelsen i sig, och dels dess och författarens intention. Grejen är att på det första planet är det en himla bra och underhållande high school-roman - men ärligt talat: Inte jättemycket mer. Det är ingen fantastisk berättelse. Levithan skriver inte den här smyga-runt-varandra-biten lika mästerligt som till exempel Rainbow Rowell. Den stora styrkan i den här boken ligger alltså snarare i koncept och intention än i själva berättelsen. Dock: Det faktum att det är en väldigt vanlig berättelse bidrar positivt till målet med den.

Alltså: att skapa en ideal värld, men beskriva den med vardagliga uttryck, eller att låta helt vardagliga händelser utspela sig i den bidrar till normaliserande av den världen. Att berättelsen kan upplevas som ordinär eller allmängiltig främjar syftet - vilket vi helt sonika får anta är att normalisera andra sexuella läggningar (och könstillhörigheter) än straight (eller cis-man/kvinna). Och bör den läsas, användas i skolundervisning, tipsas om på bibliotek, tryckas i händerna på varenda ungdom på grund av just detta? Ja, det borde den. Och borde exakt alla läsa den på grund av just detta? Ja, det borde den.

Dock: Okänd vadfan formgivaren av detta omslag tänkte.

« Ibland bara måste man | David Levithan | 247 s. | Pocketförlaget | 2010 | Goodreads »

Du kanske också gillar

0 kommentarer

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg