Om problematiska böcker och personlig njutning

05:43

Katja på Bokhuset postade igår ett inlägg om vad som är en bra bok, och om att recensera läsupplevelser snarare än själva böckerna. Jag tänkte mycket på just det igår redan innan jag läste hennes inlägg, eftersom jag just hade läst klart Som stjärnor i natten av Jennifer Niven. Jag gillade den jättemycket, men kan också se att den är problematisk på flera sätt.

Jag vill börja med att säga det här: Det är inte fel att gilla problematiska böcker. Det är inte fel att gilla Fifty Shades of Grey. Det är inte fel att gilla Twilight. Det är inte fel att gilla The Walking Dead. För att nämna några berättelser som både blivit omåttligt populära och även är helt galet problematiska. Alltså smak är ju som den är, och underhållningsvärdet behöver ju inte alltid påverkas av berättelsers politiska korrekthet (eller vad det nu är som gör det problematiskt).

I fallet Som stjärnor i natten gäller det framställningen av typ... eh... alla karaktärer, förutom de två huvudkaraktärerna. De är alla otroligt platta och ensidiga. Att Violets föräldrar är crap i den här berättelsen problematiseras inte nämnvärt - det till och med framställs som "the good guys" (speciellt med tanke på att SPOILER [det är Violet som överlever]). Så kommer jag på mig själv med att reflektera över alla brister boken har och alltså, faktiskt... skämmas lite över att jag ändå gillade den. Men saken är ju att den trycker på alla rätta knappar. Det känns verkligen som en typisk sådan bok som Frankfurt-skolan älskar att hata. Dvs en bok som kritiserar något i samhället (i det här fallet ungdomars psykiska ohälsa och vuxenvärldens icke-förmåga att hantera detta), men som en kan skaka av sig när en läst klart. Det här är ingen life changing läsupplevelse - men det gör den väl inte mindre värd i stunden? Eller för den delen till något jag behöver skämmas för att jag faktiskt blir underhållen av? Speciellt så länge som jag är medveten om problemen.

Det som jag frågar mig nu är följande: Är det här en Förr eller senare exploderar jag eller är det en Himlen börjar här? Det vill säga: Är det en bok jag kommer börja tycka är jättedålig efter ett tag, eller en bok som faktiskt fortfarande betyder något för mig?

Något som jag också tänker på: Egentligen är det ju inte fel att ändra uppfattning av en bok. Tydligen - enligt recensionen - gillade jag Förr eller senare exploderar jag jättemycket när jag läste den. Nu fattar jag inte alls vad det var jag gillade. Jag kommer bara ihåg allt det dåliga med karaktärerna. Men boken fyllde ju faktiskt sitt syfte vid den tidpunkt jag läste den, och det är ju det som egentligen spelar roll. Att det är en läsupplevelse som inte håller i det långa loppet - visst, det är ju synd. Men alltså, det är ju egentligen inget fult med tillfällig underhållning, även om jag tror att både jag och många andra har den bilden. Men är det inte som med allt som bara handlar om personlig njutning? Litteratur ska vara utvecklande, kulturens högre syfte och så vidare...

Vad tänker ni?

Du kanske också gillar

4 kommentarer

  1. Du sätter fingret på det jag försökte säga igår. För känslan finns lite där, borde jag inte skämmas som ger " lättsam x" lika mycket cred som jag gav "klassiker Y"? Nej, vi ska inte skämmas. Vi fattar och andra fattar ( och gör de inte det så läser de inte av samma orsak som oss ) att det ändå handlar om olika slags känsla för olika sorters böcker. Och ibland olika sorters behov vid olika tillfällen.

    Två böcker kan få samma betyg för stunden, och kommer man sedan bara ihåg den ena ett år senare förtar det ändå inte känslan man hade tidigare. Böcker är till för att njutas av, även de som bara finns där för stunden. Tycker jag. :-)

    SvaraRadera
  2. Kultur är kultur, och jag ogillar nedtryckandet av "fulkultur". En berättelse behöver inte berättas med svåra och fina ord för att beröra eller ge läsaren en känsla. Att läsa något är bättre än att inte läsa alls. Samtidigt så tror jag också att man måste kritisera problematiska framställningar (tex av relationer, kvinnor osv i all oändlighet) då de annars tillåts reproducera en sned bild i en redan sned värld.

    Tänker att det är skillnad på att kritisera en boks framställning och att säga att det därför inte är okej att gilla den. Intressant diskussion, tycker jag.

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Hittade dig på Christin Ljungqvists blogg. Tycker att du tar upp ett alltid lika intressant och viktigt ämne. Jag tror att vi nästan alla har böcker vi skäms för att vi gillar. Varför är det så svårt att sluta skämmas och bara se det som att böcker fyller olika behov, och det är okej? Vi skäms ju inte för att vi äter godis eller chips eller en hamburgare (eller vad det nu kan vara som inte är så fint) istället för trerätters till middag. Att det är så känsligt just med böcker. Och förmodligen är det väl för att en bok med vansinnig kvinnosyn på något sätt är både farligare och mer upprörande än en riktigt onyttig efterrätt, av goda skäl. Men så länge man problematiserar saken, så måste det få vara okej. Jag njuter verkligen av socker fast jag vet att det är ett rent gift, och jag njuter också (mindre och mindre ofta, visserligen, men ändå) av en riktigt dålig bok ibland. Så länge njutningen inte är okritisk, så tycker jag att det går bra. Och vi människor skäms alldeles för mycket, i alla lägen. Så bort med skammen, tycker jag, och in med lagom insiktsfull kritik och en acceptans för att vi behöver lättsmälta saker också!
    /Linda

    SvaraRadera
  4. Hm, rättning: Jag hittade dig nog inte alls på Christin Ljungqvists blogg - men genom den i alla fall :)

    SvaraRadera

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg