Är det inte ALLTID mycket bättre innan de blir ihop?

06:09


Jag har tänkt det här sååååå så så så många gånger. Men vad har Eleanor & Park, Divergent och Bones (alltså tv-serien) gemensamt? De är alla mycket bättre innan de blir ihop och det blir komplicerat. Det är betydligt mer intressant när de may or may not, går runt varandra och provar sig fram. Innan det blir en etablerad relation. Om du frågar mig? Helst vill jag att de ska få varandra preciiiiis i slutet. Som i (inga spoilers eftersom jag inte avslöjar vem som får vem!) Percy Jackson. Eller Howl's Moving Castle.

Är det bara jag som känner att berättelsen liksom stannar av när relationen gått iland? Bones var det som fick mig att börja tänka på det, för där hade ju i princip de personliga delarna i serien varit helt ointressant om inte den extremt obehagliga Pelant (är det för övrigt bara jag som tycker att Andrew Leeds ser ut som Andrew Scotts (Moriarty) och Mark Ruffalos (Bruce Banner) love child?) hade fuckat det hela tiden. Mmmmm, ni har bebis och hus och allt och NI ÄR SÅ OINTRESSANTA.

Men grejen är ju att till och med när det blir struligt mellan karaktärer blir det ju totalt ointressant efter att de fått varandra. Alltså, egentligen är det väl helt orimligt att tänka att målet redan är nått när de kommit förbi det första steget - för hey, alla som någon gång varit i en relation vet att 1. Att BLI tillsammans är inte målet (utan att hålla ihop det hela) och 2. Det är inte lätt varenda jävla sekund (även om det inte finns några som helst doubts om att en vill vara med just den personen). Jag tänker på till exempel Tris och Tobias tjafs fram och tillbaka i både Insurgent och Allegiant. Jag vet inte riktigt varför, men jag tycker det blir så himla ointressant. Och det går mig på nerverna.

Och grejen är att efter att jag började tänka på det med Bones dyker det upp överallt. Jag vet inte om det är författare som inte klarar av att hålla det intressant, om det är mig det är fel på eller vad det nu är. I och för sig så tänker jag på Legendtrilogin där relationen ändå lyckas hålla sig intressant till sista sidan typ.

Vad tänker ni?

Du kanske också gillar

0 kommentarer

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg