Hej Leigh Bardugo!

06:13 Anna Lagerqvist 5 Kommentarer


I förra veckan fick jag chansen att träffa Leigh Bardugo för att prata om hennes böcker. På svenska kom nyligen Stormens öga – del två i Grisha-trilogin. Bardugo har tidigare jobbat som copywriter, make up-artist för specialeffekter samt med att skrivit manus till trailers. Hon är född i Jerusalem, men uppvuxen i Los Angeles, är ensambarn och har alltid velat blir författare. Vi pratade om troper i YA, att jobba hela sitt liv på ett jobb där en inte får använda sin fulla potential och 1800-talets tsar-Ryssland.

Hur känns det att vara i Sverige?
– Spännande! Jag har aldrig varit här förut. Det är väldigt vackert!

Varför tycker du att folk ska läsa dina böcker?
– Alla läser ju av olika anledningar. Vissa läser för att kunna fly, vissa för att få skratta eller känna något. Jag tycker att mina böcker erbjuder en hel del av det. Första trilogin – särskilt I ljusets makt – är nästan lättare läsning. Det är en bra introduktion till fantasy. Saker blir lite mer komplexa genom serien – det blir mer karaktärer och mer politik. Jag hoppas folk vill läsa mina böcker för att de vill ha äventyr – för att de gillar mörk magi och vill se en annorlunda fantasyvärld jämfört med de vanliga svärd-och-tunike-medeltids-England. Min nya bok Six of Crows är mer omfattande. Det är en berättelse om sex ungdomar som ska bryta sig in ett fort som ingen brutit sig in i tidigare. Den tar verkligen ett steg bort från “den utvalde”-berättelser som det finns väldigt många av i fantasy.

Men läsarna som gillade Grisha-trilogin – vad kommer de känna igen i din nya bok?
– Den utspelar sig i samma värld som trilogin. En i teamet som ska bryta sig in i fortet är en Grisha. Det är samma magiska system. Du måste inte ha läst trilogin för att läsa Six of Crows, men om du har gjort det blir det en lite annan syn på världen och vissa påminnelser från trilogin och karaktärerna från den.

Jag gillade verkligen den här världen med den ryska bakgrunden. Det ger en ny twist till fantasygenren. Varifrån kommer inspirationen?
– Jag är spansk på ena sidan och rysk/litauisk på andra sidan. Hemma hos mig var det alltid vuxna som pratade om Ryssland. Det var glamoröst, samtidigt som det var en oerhört brutal och farlig plats – en plats en aldrig ville tillbaka till, samtidigt som det var en plats med enorm makt. En väldigt gammal plats. Jag växte upp i Los Angeles som är en väldigt ny plats, så Ryssland har alltid haft en mytomspunnen status för mig.

Men du är född i Jerusalem – hur har den kulturella bakgrunden påverkat ditt skrivande?
– Jag tror att att vara jude påverkade berättelsen mest genom hur Grishan behandlas. Grishan i Ravka är en sorts specialelit, men de är också på sätt och vis isolerade på grund av sina krafter. Efter andra världskriget – eller egentligen under andra världskriget – lämnade en hel del judar Europa och kom till USA. De blev en sorts experter och var en stor anledning till varför USA kunde röra sig framåt så fort militärt sett. De hade också en status som stod mellan privilegierade och utsatta. Jag tänker att Grishan behandlas på samma sätt.

I den här serien skriver du mycket om mat. Vilken är din relation till mat?
– Jag älskar mat och tänker att på det sätt folk äter – vad de äter och hur de äter tillsammans säger mycket om kultur. Varje land har en egen grej med sin mat. Det är aldrig bara “det här är vad vi äter”, utan allt är bundet till tradition och geografi.

Jag tänker på hur Grishan äter ordentlig husmanskost, och hur det är väldigt centralt. Det förstärker på ett sätt också klasskillnaderna i berättelsen.
– Det är faktiskt något som den sista tsaren i Ryssland gjorde. Han åt sill till frukost och tog iskalla bad i floden och så vidare. Det var ett sätt att komma närmare folket, men egentligen var det bara på låtsas. Det var jättestora kulturella skillnader i Ryssland mellan fattiga och rika, och det handlade inte bara om pengar. Det handlade också om hur de pratade, hur de presenterade sig själva och vilken estetik de värderade. Så ja, jag tycker det är ett bra sätt att visa på sådana saker, och jag tror också att det gör så att en får en bättre förståelse för världen.

Klasskillnaderna i serien – var det något du tänkte mycket på medan du skrev boken?
– Ja, jag har alltid varit intresserad av hur krig påverkar olika människor. Ett utav de stora temana i boken är beslut tagna av personer med mycket makt, och hur dessa beslut påverkar personer utan makt. Mal och Alina är ju i ett väldigt intressant läge – de har fått lära sig att läsa och är inte riktigt bönder längre, men de är verkligen inte aristokrater. Det lämnar dem med väldigt få valmöjligheter. Det är det som förändras mest för Alina. Hon får inte bara enormt mycket makt, utan också möjlighet att välja – vilket hon inte är van vid. Helt plötsligt får hon inte bara chansen att ta beslut för sig själv, utan också för en hel del andra personer. Vissa är kanske obekväma med att se henne gå igenom den här processen, men för mig var det viktigt att börja med en karaktär som inte hade särskilt mycket självförtroende och sedan ta henne till en plats där hon har det.

Tycker du att det är viktigt att prata om klassklyftor? Varför?
– Ja, för att de existerar i vår värld. Jag tror att klass är något som påverkar oss hela tiden, även när vi inte är medvetna om det. Jag tror att det är en stor del i vad som formar vår värld och våra relationer. I vissa samhällen är klass viktigare än i andra, men det är väldigt svårt att peka på ett samhälle där klass inte spelar någon roll alls.

Om du kunde bestämma hur alla skulle tolka eller reagera på klassklyftorna i dina böcker, vad skulle du säga?
– Hur tolkade du klassklyftorna?
Jag läste nog dessa böcker som någon sorts dark fantasy, nästan dystopiska.
– Det är intressant att du använder ordet “dystopiska”. Jag menar inspirationen för den här världen kommer från tidiga 1800-talets tsar-Ryssland. Det var egentligen mycket mer extremt än det samhälle jag visar. Jag tänker att vi ibland i YA-böcker nästan fetisherar fattigdom. Vi visar inte vad det betyder att vara hungrig eller riktigt fattig eller att leva under existensminimum. Men vi har också en hemsk tendens att bara vis två klasser – antingen de som är väldigt rika eller de som är väldigt fattiga. Något jag verkligen uppskattar i fantasy är när inte bara bönder och kungar visas upp, utan också folk däremellan. Jag vill inte tala för vilka budskap folk läser ur mina böcker, men jag hoppas att de får folk att värdera sina soldater lite mer. En röd tråd som jag försöker jobba in i alla mina berättelser är hur vanliga soldater på frontlinjen påverkas av krig. Jag hoppas att det är något vi tänker på mer. Den typen av människor som hamnar i militären – särskilt i USA – är ofta människor som inte har råd med college eller som känner att det inte finns några andra alternativ.

Jag skulle vilja gå tillbaka till att prata lite om Alina. Det här är ju en trop i YA-fantasy  en underdog som får för mycket makt som hen inte kan hantera. Varför tror du att det är ett så intressant motiv att undersöka?
– “Den utvalde”-narrativ är något som vi ser i mycket skönlitteratur, men kanske särskilt i fantasy. Det är också rotat i kristendomen – eller i flera världsreligioner för den delen. Jag tror att det får oss att känna att vi har något att komma med. Det är väldigt ovanligt att vi får utnyttja vår fulla potential. De flesta hamnar på jobb där de bara använder en liten del av sin fulla potential, eller kämpar med något i skolan. Kanske värderas inte just det som de är bra på, eller så är de riktigt dåliga i ett ämne, men bra i fem andra – vilket i princip är min bakgrund. Jag tror att vi alltid letar efter det tillfället då någon ser oss, ser hur mycket vi skulle kunna bli och ger oss chansen att bli det. Jag tror att idén om att ha hemliga krafter eller något som uppenbaras på det sättet är väldigt tilltalande.

Jag tänker också på en annan trop i YA: Kärlekstrianglar. I första boken är det Skuggmästaren som stör Alinas och Mals relation, och i den andra är det Nikolai. Varför tror du att det är så populärt bland YA-författare?
– Några anledningar: För det första tror jag att vi lägger in för mycket i konceptet “kärlekstrianglar” som egentligen inte ÄR kärlekstrianglar. Det är enkelt att peka på The Grisha och säga “ja, det är två killar och en tjej”, men Alina ifrågasätter aldrig vem hon älskar eller vem som är viktig för henne. Skuggmästaren uttrycker ingen kärlek för Alina, han försöker utnyttja henne. Nikolai är ganska öppen med att han söker efter ett skenäktenskap och behöver henne av politiska skäl. För mig är inte det klassiska kärlekstrianglar. Däremot tror jag att kärlekstrianglar är tilltalande på vissa sätt eftersom det för det första finns ett element av tillfredsställelse. Du lever dig in i huvudkaraktären som är uppvaktad av flera beundrare. För det andra skapar de omedelbart drama. Om du inte vet vart du ska ta vägen med relationen härnäst kastar du in en som blir en potentiell beundrare och det blir en konflikt som driver berättelsen framåt. Jag tror dock att den största anledningen till varför många författare fortsätter skriva kärlekstrianglar är för att de är otroligt framgångsrika. Om du tittar på några av storsäljarna i USA – som till exempel The Selection – det är bara kärlekstrianglar. Så folk kan klaga, men de verkar egentligen gilla dem. Jag tror att så länge som folk fortsätter köpa dessa böcker kommer författare fortsätta skriva dem.

Leigh Bardugo avslutar med att hälsa:
– Tack till alla i Sverige som valt att läsa mina böcker! Det är väldigt coolt att få vara här, och jag önskar att jag kunde komma tillbaka vid ett senare tillfälle för att få tid att se staden.

Själv avslutar jag med ett tack till Leigh Bardugo och till Gilla Böcker för möjligheten att få göra den här intervjun!

5 kommentarer :

  1. Toppenfrågor och intressanta svar! Tack för läsningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du gillade! Tack! :)

      Radera
  2. Jättebra intervju Anna! Bra och intelligenta frågor vilket i sin tur gav bra svar!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...