musik

Vad jag sjungit på de två senaste veckorna

12:00

Mitt huvud är som en radio, fast jag lyssnar på ca 10 kanaler samtidigt. Jag har ett konstant brus, och en liten del av det bruset är konstant musik. Jag har i princip _alltid_ en låt som spelas i huvudet. Ibland jobbigt, ibland roligt. Så här kommer en liten lista över bredden på min repertoar. Det vill säga, låtar eller sånger som spelats de två senaste veckorna.


♬ Servants of Death (Refused)
♬ Min soldat (Nils Perne)
♬ Det gåtfulla folket (Beppe Wolgers & Olle Adolphson)
♬ Luciasång (ni vet den som går "Nu vaknen och glädjens Lucia är här..." osv)
♬ Gay Thoughts (The Growlers)
♬ Mitt eget land (Beppe Wolgers & Olle Adolphson)
♬ Gun (CHVRCHES)
♬ Det gör ont (Lena Ph)
♬ 1ére Gymnopédie (Erik Satie) (denna försöker jag lära mig på piano nu!)
♬ Code of the Road (Danko Jones)
♬ Var är Oskar? (Gullan Bornemark)
♬ Sudda Sudda (Gullan Bornemark)
♬ För kärlekens skull (Ted Gärdestad)
♬ Stairway to Heaven (Led Zeppelin)
♬ Colors of the Wind (Pocahontas)
♬ Del av din värld (Lilla Sjöjungfrun)

ETT LITET URVAL. OBS på att en hinner sjunga mycket mer på två veckor. Men jag kan väl inte komma ihåg ALLT heller. Men serni vilken bredd eller! Alltså från hardcore till 40-tals-schlagers (älskar för övrigt Min soldat), till barnsånger, till Lucia-sånger, till klassiskt, till electro, till Disney, till klassisk rock, till... Under tiden jag skrivit det här inlägget har jag hunnit sjunga ytterligare tio sånger i huvudet.

Äsch, trevlig helg! Jag ska se Civil War idag. Mvh peppast_i_stan_93.

övrigt

Kids, nu får ni fasen göra era läxor själva

19:15

Ok, det har aldrig hänt förut att jag stängt av kommentarsfunktionen på ett inlägg, men nu börjar jag faktiskt tröttna. Jag tänker inte svara på tusen frågor om en bok bara för att kids inte vill göra sina läxor. Så nu har jag stängt av kommentarerna till mitt inlägg om Barnkolonin. Alltså, vadfan. Jävla Google till att curla ungarna. PÅ MIN TID... osv.

Och jag ska blogga. Vilket århundrade som helst. När det inte känns som att jag har en tickande bomb i bröstet. Ok.

Puss!

övrigt

Saker jag ska hinna den här veckan

14:44

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag planerade att jag skulle hinna göra typ en miljard saker den här veckan. Eller förmodligen tänkte jag inte, utan bara sköt upp allt till deadline as usual... Detta är min att-göra-lista för veckan:

☒ Läsa klart volym tre av Fables.

☒ Snabbskumma alla Anna-Karin-delar av hela Engelsforstrilogin.
☒ Skriva på uppsatsen.
☒ Läsa till min lektion på fredag.
☒ Läsa Civil War eftersom jag ska:
☒ Se Civil War-filmen på fredag.
☒ Läsa Paper Girls som jag inte ens fått än.
☒ Provbaka fyra tårtor.
☒ Se Pascal.
☒ Snabbkolla om Du vet var jag finns och Tretton skäl varför är något att ha till min uppsats.
☒ Kolla upp texter till en presentation jag ska ha i skolan nästa fredag.
☒ Träffa en bröllopsfotograf.
☒ Boka in ett möte med vigselförrättare.

Eeeh, jag TROR att det är allt. Men det kan vara fler saker som jag glömt. I övrigt försöker jag dessutom komma igång och få träningsrutin igen...

Om det är tyst här vet ni varför dårå.

om mig

Det bästa den här veckan:

11:30

♥ Att Victor skedat mig till sömns typ varje kväll.

♥ Att det är Kulturnatt imorgon.
♥ Att min hosta Ä N T L I G E N har gett upp.
♥ När jag ringde min mamma i tisdags för att bara prata lite (för lite mer än ett år sedan flyttade hon från där jag bor till ca lite mer än en timme bort, så vi ses inte så ofta längre. Jag är sjukt dålig på att ringa till folk, men jag saknar ju min mamma liksom). 
♥ Att alla borde ha fått inbjudningarna till bröllopet by now. 
♥ Att jag kunde träna för första gången på fyra veckor.
♥ Att jag ska se Deadpool med min lillasysters på söndag (OBS på att jag redan sett den en gång. Faktiskt).
♥ Att det märks hur sjukt mycket bättre både jag och Victor blivit på badminton. Nu kan vi liksom få till ett ordentligt spel, skjuta fula bollar till varandra och ändå fortsätta spela.
♥ Att jag ska tillbaka till MIN frisör idag (var hos en annan i februari. Det gör jag aldrig om).
♥ Ms. Marvel.
♥ Lönespecen jag fick igår som fick mig att skicka typ en miljard solbrillsemojis till Victor och det att begreppet "sista helgen innan löning" inte verkar existera på mitt jobb (får alltså lön redan idag).
♥ Att allt jag sått växer så det knakar, känns som att de är större varje morgon jag går upp.
♥ Att Victor går upp och gör kaffe och gröt medan jag ligger kvar i sängen. VARJE MORGON. WHAT DID I DO TO DESERVE THIS PERSON? Så himla bäst.
♥ Allt som börjar bli grönt.
♥ Att kolla igenom hela andra säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt på två dagar. Längtar efter säsong tre.

genus

Deadpool, Suicide Squad & Jessica Jones

07:30

Alltså jag tycker av okänd anledning att det är _jätte_svårt att recensera serier. Speciellt när jag låter det gå så lång tid att jag glömmer hälften... Men i alla fall, jag tänkte att för att inte hamna alldeles för efter och för att få lite serier recenserade tänker jag plocka upp dessa tre-recensions-fredagar jag körde med ett tag i höstas. Alltså varje fredag: tre mini-recensioner. Idag har jag planerat för lite... vuxnare serier, medan det blir teenage drama nästa vecka!

Deadpool vol 1: Dead presidents

Efter att ha sett Deadpool-filmen tänkte jag att det skulle väl kanske vara nice att läsa in mig på lite Deadpool nu också. Så jag frågade en kollega var det är mest nice att börja, och hen rekommenderade den nya Marvel NOW!-Deadpool – som då börjar med Dead Presidents. Den som gillar film-Deadpool kommer förmodligen tycka att de första kapitlen av den här faller ganska platt. Skämten känns mer krystade än vad som är roligt (alltså, jag fattar ju att det är en del av poängen, men lite fyndighet måste en ju ändå få kräva). Själva storyn har jag inte direkt något att anmärka på, den tycker jag är rolig även om det tog ett tag för den att komma igång ordentligt. Sammanfattning: Seg i början, men blir roligare sen. Jag kommer definitivt ge NOW!-Deadpool en till volym i alla fall. Och åh! Jag har läst den i issues på öh... internet, och då får en med insändare + svar. Det är egentligen den största behållningen tycker jag!

Suicide Squad (New 52) vol 1-2


Samma som tipsade mig om Deadpool sa att jag absolut borde läsa Suicide Squad, så jag gjorde väl det dårå. Första volymen var jag stört-kär i. Jag brukar alltid hävda att jag inte är speciellt intresserad av serier med för mycket action (på samma sätt som jag tycker att hjärndöd action på film inte är stimulerande utan mest rörigt och huvudvärksframkallande), men här fungerar det faktiskt. Kanske för att jag älskar skurkar, eller för att... något annat. Det är alltså ett gäng skurkar som får chansen att jobba av fängelsestraff genom att leka hjältar i självmordsuppdrag. En får egentligen inte något som helst djup eller bakgrund bakom karaktärerna (förutom Harley Quinn), och det är ingen direkt fyndig berättelse. Dock gillade jag första volymen mer än den andra. Den första har i alla fall LITE djup, medan den andra är 100% actionstyrd utan knappt någon bakgrund alls. Och såklart: Male gaze, male gaze. Även om det finns i typ alla serier är den här lätt bland det värsta jag läst.

Jessica Jones: Alias vol 1-2


Den som förväntar sig tv-serien i serie(...)form bör icke tro att den ska finna detta i den här serien. Fast ni kan absolut med behållning läsa den ändå. Comicen är betydligt mer nedtonad och episodisk i jämförelse (i och för sig är det väl bara att ta sig en titt på stilen rent utseendemässigt. Comicen är mer som ovan, tv-serien är mer såhär). Jag gillar dock att hon ändå får vara ännu mindre kvinnlig i comicen, att hon definitivt inte är typiskt snygg och the male gaze är definitivt DEFINITIVT inte närvarande i en enda ruta. Vilket verkligen måste ses som uppfriskande tycker jag. Så om en vill ha en ganska nedtonad deckar-serie, men en rätt bad ass kvinnlig huvudkaraktär som är jävligt rapp och slippa se perfekta (halvt avklädda) kroppar överallt: This is your comic. Om en vill ha action, tempo och färgexplosioner på varje sida: Maybe not. Enda anledningen till varför jag inte har läst mer än volym ett och två av den här är för att Marvel är TOO DAMN EXPENSIVE om en jämför med DC och Image och IDW och Dark Horse och typ... öh... alla andra.

utmaningar

Kaosutmaningen

11:30

Jag hade ärligt talat totalt glömt bort Kaosutmaningen, så i ett försök att skjuta upp pluggandet lite till tog jag tag i att uppdatera sidan för årets. Upptäckte att jag redan är uppe i 20 titlar och därmed är "klar". Tjoho! Dock vill en ju ändå klara alla. De som jag tänkte satsa mest på framöver är följande:

3. Läs en novellsamling. – Här har jag till exempel Coraline & Other Stories och Samlade svenska kulter liggande på min TBR-hylla.
7. Läs en bok publicerad år 2005. – Den här finner jag omöjligt svår. Räknas Extremt högt & otroligt nära? Kom visserligen 2006 i den svenska pocketutgåva jag har, men den första på engelska kom 2005... Annars vet jag inte.
11. Läs en bok med ett träd på omslaget. – Korpmåne har jag liggande på min hög, och den är det ju i alla fall granar på!
14. Läs en bok som kommer som film under 2016 eller 2017. – Det här är ju då en anledning för mig att ta itu med Through the Looking Glass som legat och väntat länge. Jag läste första Alice-boken 2011, så det börjar verkligen bli dags nu... (Kan vi låta bli att prata om att jag skrev århundranden? Allt som hände innan en fyllde 20 är väl preskriberat?) Läste igenom min recension av den nu, och blev så sugen på att läsa om den. Gudars, den ligger mig så varmt om hjärtat alltså.
15. Läs en bok som har en hbtq-huvudperson. – Jag behöver snart läsa om Engelsforstrilogin till min uppsats (argh, för mycket att göra och för lite tid alltså...), så då fungerar ju den!

Om du vill se hur jag ligger till i övrigt med Kaosutmaningen och vilka böcker jag läst kan du kolla in här!



fantasy/sf

Vattnet drar - Madeleine Bäck

09:21

Alltså jag var sjukt skeptiskt till den här boken innan jag började läsa, och det var ärligt talat tack vare att det är så otroligt perfekt snyggt på något vis. Att den har snitt färgade i samma färg som boken ger intrycket av att den liksom är en liten låda. Den är helt enkelt bara perfektion på alla vis, och ger mig en alldeles varm känsla i magen. Ja, jag går igång på snyggt formgivna böcker. Ok.

övrigt

Hur kan det vara så svårt?

14:32

Alltså vad sjutton, jag sitter här och försöker krysta fram en recension till imorgon, och det verkar som att jag glömt hur en gör när en skriver en recension? Hur kan det vara så svårt egentligen att formulera tankarna?! Snart slutar det i en lista med plus och minus istället... Blir galen på att jag inte vet var jag ska börja. När jag skriver uppsats så skriver jag ju ner ALLT jag tänker i lösryckta meningar, och tar dem sedan och utvecklar dem. Det här borde jag ju rimligtvis kunna applicera på recensionsskrivande också...


Det blir dessutom svårare av att jag måste lyssna på musik samtidigt. Min granne på övervåningen... gör något som resulterat i ett rytmiskt dunkande i nu prick tio minuter. Tror INTE de har sex, för det har varit prick samma rytm i tio minuter. Men vad annat än sex skulle försvara att den som gör något inte gör paus när saker trillar i golvet? Jag har i alla fall svinsvårt för ljud som upprepar sig på det här sättet, så musik it is. Passar på att lyssna på The Growlers (ni vet bandet jag fell in love med i somras?) senaste EP (som jag av okänd anledning totalt missat) (ah, för att jag inte följer dem såg jag nu. Vem är jag ens?!). Den är så bra att jag vill brista ut i spontangråt ibland, så jag dör ju knappast. Älskar det här bandet så mycket.

Ok, tog ur hörlurarna nu, och det har slutat. Inga fler ursäkter att inte skriva klart den där recensionsjäveln då.

om mig

En barndomshjälte

10:53

I en "vad har du på dig idag"-grupp jag administrerar på facebook (bli gärna medlemmar om ni har lust!) har vi "Barndomshjältar" som veckans inspirations-tema. Det fick mig att börja fundera på vilka hjältar jag egentligen hade när jag var liten. Den första jag kom att tänka på var Pippi, men det kändes inte riktigt rätt. Så himla stor var inte Pippi för mig, för även om jag älskade spelfilmerna tyckte jag nog också att hon var lite jobbig. Men så kom jag att tänka på: Min farfar.

När jag var liten trodde jag att min farfar kunde allt. När jag blev lite äldre förstod jag att han kunde ALLT. Jag har aldrig ställt en fråga till min farfar som han inte haft svar på. Han var musikalisk och spelade både piano och fiol (även om jag aldrig hörde honom spela eftersom han hade Parkinson under alla år jag kände honom), kunde allt om växter och djur och naturen, tyckte om att mecka med bilar, motorcyklar och cyklar och kunde laga allt, målade tavlor, hade koll på världen och andra kulturer, var politiskt engagerad, tyckte om att resa och vandra, läste böcker... Alltså jag vet inte ens vad den här mannen inte gjorde, eller varifrån han fick all sin tid.

Jag kommer så väl ihåg hur han alltid luktade motorolja, lacknafta och oljefärger, hur han nästan kunde gå upp helt i något när han förklarade hur det fungerade, hur han berättade mycket mer än vad skyltarna sa när vi var på Tekniska museet. Och i allt det här: Hans totala anspråkslöshet och hur han alltid hade hjälp eller ett gott råd till hands och aldrig sa nej. När både vi och han blev äldre sa min pappa att vi måste sluta be farfar hjälpa oss med cyklarna, för farfar orkar inte, men kan inte säga nej.

Under alla de 19 år jag kände honom berättade han aldrig om hur han blev ingenjör, hur det kom sig att han fick plugga på universitetet. Jag visste inte ens att han var ingenjör förrän min farmor berättade, och jag skäms för att jag aldrig ens frågade. Någon insåg hans potential där han jobbade på Sandvik, och så började han läsa kurser på distans. Fick en del avsatt arbetstid, men pluggade mest på kvällar. Min farmor har också berättat att så fort det uppstod något problem i hennes familj – oavsett vad det handlade om – var den stående frasen "Vad säger Bertil?".

Jag har alltid varit kunskapstörstande, velat veta hur saker fungerar och vad som händer om en gör så eller så. Min farfar är min största barndomshjälte. För att han hade svar på alla mina frågor, lät mig prova och upptäcka världen. Precis den personen vill jag bli för mina barn, även om jag inte är i närheten av lika tekniskt lagd som han var. Jag kan bara lite löst hur en ångmotor fungerar, kan typ ingenting om elektricitet och kommer knappt ihåg biologin vi lärde oss i grundskolan ens, så jag inser att jag behöver börja jobba på det nu i så fall. Men jag har ju tid på mig ändå. Och om jag kan hälften så mycket som han gjorde när jag dör finns det skäl att vara nöjd.

humor

7 böcker som får dig att skratta

09:27


Hej hallå hörni! Här är en sak som gör mig jävligt lack just nu: Jag börjar komma upp i ett litet antal sidor i min uppsats nu (21 närmare bestämt, fast det mesta är fortfarande listor och fotnoter...) och redan vid 15 sidor började min dator kuka ur när jag skulle skriva. Alltså det tar en stund innan bokstäverna kommer fram när jag skriver. Jag skulle flytta på ett stycke också och datorn kraschade TVÅ gånger. Den är mindre än ett år gammal och är i princip gjord för att titta på film, lyssna på musik, slösurfa och skriva skolarbeten på, så jag är förstås så himla himla sur över detta. Victors dator är lite äldre än min, och den gör precis samma sak (+ tar ca 10 minuter att starta upp). Men jag tror det kommer lösa sig snart. Jag får pengar i slutet på augusti, men jag kanske kan få ett litet föräldralån fram till dess. I så fall ska jag köpa mig en väldigt efterlängtad älskling som jag haft ögonen på länge. MEN DET HÄR VAR JU INGET ATT SKRATTA ÅT. Sårri. Jag bara behövde rage:a av mig lite. Let's move on, shall we?

Temat för dagens Top Ten Tuesday ääääääär: Böcker som får en att skratta. Jag är definitivt bättre på gråtböcker än skrattböcker, men det är väl bara att ta sig i kragen och PRESTERA. Så här kommer en liten lista med böcker med 100% skrattgaranti eller pengarna tillbaka.

1. Jag och Earl och tjejen som dör – Jesse Andrews
2. Nimona – Noelle Stevenson
3. Här ligger jag och blöder – Jenny Jägerfeld
4. Min mormor hälsar och säger förlåt – Fredrik Backman
5. Den andre Will Grayson – John Green & David Levtihan (alltså Tiny, TINY!!!!)
6. Allt jag säger är sant – Lisa Bjärbo
7. Ja till liv! – Liv Strömquist

Sen kom jag typ inte på fler? Vem är jag? Jag borde läsa fler roliga böcker alltså...

listor

Handen på hjärtat

07:30

Alltså som en person som är rätt arg på saker och som blir fett provocerad av små grejer tycker jag att det finns för få sådana här listor. Därför har jag petat ihop en egen liten lista som jag hoppas att ni också vill svara på. Nu vill jag höra alla obekväma sanningar!

Okej, såååå, handen på hjärtat...

➤ Vilken bok inte bara ogillar du, utan är arg på eller blir orimligt provocerad av?

Det här har vi ju förvisso gått igenom ett antal gånger, men för att få höra alla andras ingår det att jag måste svara själv också! Men Allegiant. Allegiant, Allegiant. *suckar*

➤ Vilken författare har du dömt ut utan att ha läst?

Alltså jag hade ju då dömt ut Fredrik Backman innan jag hade läst honom. Och fortfarande, trots att jag läst och älskat Min mormor hälsar och säger förlåt är jag fruktansvärt skeptiskt inställd till Backman. Men annars... kanske E. L. James som skrivit 50 shades. Tror aldrig jag kommer läsa något av James.

➤ Vilka böcker säger du att du har läst fastän du inte gjort det?

Svindlande höjder, Robinson Crusoe och Brott och straff. Vi skulle läsa dem första terminen på littvet, men jag tog mig bara igenom typ halva av alla.

➤ Pest eller kolera: En av dessa serier ska bli obligatorisk läsning för alla i hela världen – du har makten att bestämma vilken. Du får inte säga ingen. Motivera ditt val. Alternativen är: Twilight och The Mortal Instruments.

Jag vill inte välja någooooon. Om jag bestämt reglerna borde väl jag få bryta mot dem? *plockar fram mina bästa puppy eyes* Damn you, okejdå. Here it goes. Twilight. Den må innehålla glittrande vampyrer, men är åtminstone kortare. Det är min enda motivering. Den är kortare.

➤ Hur många olästa recex har du?

Oj... I början när jag började be om recex hade jag typ recex-tourettes och bad om typ allt. Så jag har _way_ too many olästa recex. Meneh, 27 stycken. Och då har jag ändå skänkt mycket till second hand.

➤ Hur många böcker har du i bokhyllan som du tror att du – HANDEN PÅ HJÄRTAT, GLÖM INTE DET! – aldrig kommer läsa?

Jag har ju då utnämnt mig själv till bokhyllerensningsmaster, så vill ju helst svara INGA! Men det är inte sant. MEN JAG HAR BRA ANLEDNINGAR OK? Jag har två böcker som varit min döda farfars och som jag helt enkelt inte mäktar med att slänga, tre som är så sköra (men som är uråldriga släktklenoder – från min farfars föräldrar) att jag inte vågar läsa dem, och sen några som är i en box med klassiker som jag ju inte kan splitta på. Det säger ju sig självt.

➤ Vad har du för litterära pet peeves?

Böcker skrivna i andra person. Så fort jag ser det vill jag rage:a och bara: "DU TROR ATT DU ÄR NÅGOT FÖR ATT DU SKRIVER I ANDRA PERSON!!!!" Eh, mycket rimligt reaktion.

➤ Finns det något som gör att du inte ger en blogg en chans?

ALLTSÅ FÖRLÅT, men en kan skriva en hur bra blogg som helst, men jag kan inte läsa bloggar som är helt utan känsla för färg och form. Jag inser ju att det här är en stor brist hos mig. Men å andra sidan: Jag läser så mycket bloggar ändå... En hinner ju inte läsa ALLT ändå.

➤ Vilken typ av blogginlägg markerar du som lästa i Bloglovin utan att kolla två gånger på?

Sorry not sorry, men book hauls, söndagssmakbitarna (åååååh vad tråkigt och ointressant jag tycker att det är. Blir typ provocerad över att alla andra verkar gilla detta) och när samma tagg har kommit upp i för många bloggar. Oklart var gränsen går för "för många", beror lite på hur rolig taggen är. Och när det blir för många recensioner av samma bok. Plus sådana här... läs-spurt-grejer, när en ska läsa så mycket som möjligt tillsammans. Fattar seriöst inte grejen, en läser väl så mycket en kan och orkar hela tiden eller? Och vad är det meningen att en ska göra med resten av sitt liv som en måste leva? ←seriösa undringar. (Alltså no offense till andra som gillar det här, en får ju gilla vad en vill förstås!)

➤ När vill du skriva arga kommentarer till folk?

När de är inkonsekventa. Typ när de inte kursiverar boktitlar (det här är ju verkligen att kasta sten i glashus, eftersom just kursivering av okänd anledning inte fungerar med min bloggdesign. Stör mig hur mycket som helst på just detta och har varit på väg att rage:a och byta bloggdesign flera gånger pga just detta) eller har versaler på fel ställen i titlar (svenska titlar har BARA på första ordet, engelska titlar har på alla ord förutom konjunktioner, artiklar och prepositioner som är kortare än fem bokstäver. På wiki står det bra.). OBS på att jag inte ser mig själv som felfri, men jag får typ ångest när jag upptäcker att jag stavat fel eller liknande. Mitt livsmotto är följande: akribi.

Nu vore det ju förstås sjukt kul om ni ville haka på den här så jag inte själv måste stå här och bekänna allt jag ogillar och ljuger om och sånt... Posta en liten länk i kommentarsfältet så jag kan läsa vad ni skrivit sen! Lovar att inte markera någon som läst utan att ha läst ;)

musik

Festival om jag fick drömma

09:50

Jag ba: ska börja posta musikinlägg på söndagar!!!! Sen ba: ingenting. Men i alla fall. Jag har hittat en helt och hållet superfantastisk festival i Norge och biljetterna är ofc SVINDYRA. Alltså The Kills som är ett av mina favoritband spelar. Och Last Shadow Puppets. Och ett nyupptäckt band – FIDLAR – som är helt grymma. Och MASSOR av annat bra. Med tanke på att de hade både typ Belle & Sebastian och Beck och sånt förra året så lär de ju släppa massor av annat bra. Gråter typ blod här, för int' har jag råd att åka på en festival som kostar 2500 svenska kronor per biljett heller (Øyafestivalen är det alltså). Mvh hon som ska gifta sig och köpa en ny dator i slutet av sommaren.

Upptäckte att både The Kills och Last Shadow Puppets spelar på Way Out West. Är sur över det också, eftersom jag 1. Hatar Göteborg och 2. Hatar Way Out West pga alla hipsters som tror att festival är en modeshow och inte en musikfestival. Känns som en revolutionär handling att gå på WOW och inte bry sig om hur en ser ut nuförti'n (kul grej: på förra årets WOW såg jag två snubbar i likadana 80-talsmönstrade skjortor som såg second handade ut. De kollade skitsurt på varandra. Och DET mina vänner är anledningen till varför jag handlar på Myrorna och inte någon nyproddad låtsas-second hand-skit på Urban Outfitters!).

MEN får i alla fall lite festival i sommar, för det ser ut som att vi ska gå på Storsjöyran! Saknar Östersund som fan (kan ha att göra med att det alltid visar sig från sin bästa, soligaste sida när jag är där. Victors farfar brukar säga att jag kommer med solen till Östersund) så är väldigt pepp. Och det var faktiskt tack vare att Yran bokade Refused som jag ens kom på att vi kunde åka.

Okej, nu ska jag sluta pladdra och komma med lite musik istället. Såhär hade min ultimata festival sett ut i sommar. Det är lite en blandning av nyhittade favoriter, gamla hjärteband jag velat se länge och sådant jag sett förut och som var så grymt då att jag vill se det igen.



Om ni vill subscribe:a hittar ni listan här!

övrigt

True crime

11:06

Alltså jag har inte fått in någon rutin alls på bloggandet efter att ha varit sjuk och sånt?! Och inget flow, sjukt störigt. Men thank god för att kunna författa ett inlägg när en sitter med mobilen i alla fall!

Okej, här kommer ett av mina mest makabra intressen: mord. Riktiga sådana. Visst följer jag väl ett par sådana tv-serier också, men där kräver jag en extra quirky touch för att det ska vara intressant. Typ att utredarna är expert på ben eller äter hjärnor eller något sånt. Ofc på riktigt så är ju knäppare = mer fascination. Och framför allt: ouppklarade brott. Gud, känner mig hemsk. Men that's the case i alla fall.

MEN. Jag har samlat på mig ett gäng grejer en kan läsa/lyssna/titta på om en också är intresserad av sånt här! På senaste tiden har jag fått in en jävligt nice podd-rutin. Trodde aldrig jag skulle fastna. Men jag börjar helt enkelt varje vardag med att ligga i soffan, dricka kaffe, spela mobilspel och lyssnar på podd i typ en timme. Jag är liksom för trött för att göra något innan klockan nio i alla fall (vi behöver inte prata om att det tar typ två timmar för mig att vakna till så pass att jag kan jobba...).

P3 dokumentär har jag ju redan skrivit om ett par gånger. En lista med några av mina favoriter hittar du här. Här kommer några jag lyssnat på efter det: Palme-mordet, (den nya uppdaterade) Fallet Thomas Quick och Skolgårdsmordet i Bjuv (en kille blir mördad av sina kompisar. De brukade spela rollspel ihop, vilket leder till ramaskri i media).

I brottets spår har jag precis lyssnat igenom hela första säsongen av. Den första säsongen handlar om Brattås-morden, vilket är två ouppklarade mord på två pensionärer i Brattås. Säsong två håller jag på med nu, vilken handlar om Johanfallet – alltså ett av de brott som Thomas Quick/Sture Bergwall tog på sig. Skulle därför säga att P3-dokun om Quick passar himla bra som komplement här! Denna podd är gjord av MittMedia som ju mest håller till norr om Dalälven. Därför pratar alla som att de har en liten karamell liggande mitt på tungan, vilket är väldigt mysigt att lyssna på!

För er som kan tänka er att lyssna på engelska är den amerikanska Milwaukee Journal Sentinels podcast Unsolved också intressant. Det är då ett 40 år gammalt cold case med en tonårig pojke som försvann och sen hittades mördad. Som i de flesta oklarade fall jag lyssnat på poddar om klantade sig polisen obviously en jävla massa. Såg nu att det finns en annan podcast-serie som heter Unsolved som är olika case i varje avsnitt! Ska lyssna på den så fort jag är klar med Johanfallet!

Alla dessa poddar finns ofc i Podcast-appen också, om ni är iPhone-användare. Om ni är sådana här Android-typer har jag ingen aning om hur fan en lyssnar på podcasts, så ni får klara er själva.

På boksidan gillar jag Monster av Micael Dahlén och Jack Uppskäraren – Kriminalfall och legend av Glenn Lauritz Andersson (OBS på att det är en helt värdelös recension...). Jack the Ripper är bland mina favoritfall, vilket förstås delvis beror på att det är ouppklarat. Sen har jag överlag en grej för fotografier från 1800-talet, och eh... Gud, jag kommer ut som en så makaber person här att jag inte ens vet om jag borde avsluta den där meningen. Jag har för övrigt en superfin casebook om Jack the Ripper hemma som jag köpte i London 2011 (...) och som jag fortfarande inte läst... Shame on me. Om ni också är intresserade av gamle Jack och ska åka till London snart så kan jag även rekommendera en liten app. Jag vet att det börjar bli creep-varning här nu, men det är som en guidad tur i telefonen till de ställen offren hittades på, drack innan de dog och sånt. Jack the Ripper – East London heter den. Kostar tio spänn, men jag tyckte den var värd!

Sist har vi en tv-serie, som jag tror de flesta hört talas om vid det här laget förstås... Men om det är någon av er som ännu inte sett Making a Murderer borde ni göra det pronto! Finns på Netflix!

Så, sitter ni inne på några bra tips på ämnet? Lämna en liten kommentar och tell me i så fall! Letar alltid efter nytt!

övrigt

Guilty pleasure

12:00

Okej, jag måste bekänna en sak. Det finns två bloggar som jag är totalt beroende av. Så pass att jag uppdaterar dem flera gånger om dagen för att se om det kommit något nytt. Om det inte kommit något nytt går jag tillbaka i feeden och kollar om det kommit nya kommentarer. Jag har till och med båda sparade i bokmärkesfältet mellan facebook och pinterest för att jag snabbt ska ha tillgång till dem.

Det råkar vara (damdaram) två bloggar om bloggare. En skvallerblogg och en blogg som kommenterar de största bloggarna. Nämligen Svenska bloggare och Bloggbevakning. So. Fucking. Obsessed.

mitt i-utvärdering

4 böcker jag är mitt i

07:30

Jag är faktiskt inte typen som slalomläser, så att jag i detta nu är mitt i fyra stycken böcker (pch läser alla aktivt) måste ändå ses som en mycket stor överraskning. Eftersom det verkar ta megalång tid för mig att läsa klart allt (?!) tänkte jag komma med en liten uppdatering om vad jag tycker om saker mitt i! Mitt skolläge ser alltså ut såhär just nu: jag läser en klassikerkurs i barn- och ungdomslitteratur + läser till och skriver på uppsatsen. Det gör jag från ungefär 9-17:30 plus lite till. Med lunchpaus såklart. Den senaste tiden har jag varit mycket sjuk/haft social fobi/ont i kroppen och har därmed pluggat hemifrån, oftast sittande i soffan. Jag tycker att det är nice att jag ändå får saker gjorda hemma, mycket mer än under de typ två månader jag slaviskt åkte till universitetet varje dag. Men tillbaka till böckerna:

Unga kvinnor, Louisa May Alcott
Denna läser jag alltså till skolan just nu. Har satt upp ett dagsmål på 88 sidor om dagen, men har inga problem med att hålla det. Den känns som en mer lättläst Austen för lite yngre och med mer klassperspektiv. Gillar den väldigt mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra!

Två eller tre saker jag glömde berätta för dig, Joyce Carol Oates
Det här är uppsats-boken jag läser precis just nu. Hinner förmodligen bli klar med den idag eftersom jag skumläser mycket också sådär. Det här är ju då en omläsning, och jag kan säga att den hålla på vissa sätt och på andra sätt... verkligen inte. Till exempel det här att Merissa tänker att om hon var lika tjock som Nadia skulle hon skära sig i handlederna. Räknade ut Nadias BMI vilket säger ~20. Dvs lägre spannet av normalviktig.

Vattnet drar, Madeleine Bäck
Den här vill jag HELST läsa hela tiden, och ska försöka ta mig lite tid efter att jag bloggat klart (skriver alltså det här måndag kväll). Alltså jag hade verkligen superlåga förväntningar på den här men tycker att den är superspännande. Vill bara fortsätta läsa läsa läsa.

Runaways Complete Collection vol 1, Brian K. Vaughan, Adrian Alphona & Takeshi Miyazawa
Känns som att jag inte kommer någon vart i den här alls... Alltså den är ju liksom inte dålig, den har bara inte... tagit mig med storm. Plus att den är så himla tjock och otymplig. När jag är klar med Vattnet drar ska jag nog försöka ta tag i den här och läsa klart den.

Det var det dårå. Sen vill jag läsa Ur askan, Changers, The Wicked + The Divine vol 2, andra Hallahem-boken och Rebel of Sands som ligger här hemma och väntar... Varför finns det så mycket böcker?!

Ni som hemskt gärna vill se en Top Ten Tuesday här – håll ut, jag trooooor det kommer upp en idag, men lite senare!

Såååå, vad läser ni just nu?

om mig

Om mig

12:00

Hallå jag tänkte på en grej! Jag har ju en liten flik högst upp i menyn som heter Om mig där jag skriver vem jag är och sånt. Den uppdaterar jag ju lite då och då när jag känner för't – senast för några veckor sedan. MEN ni som är gamla trogna läsare klickar er förmodligen inte in där speciellt ofta. Och då går ni ju miste om saker ni kanske vet eller inte vet om mig. Såhär ser det i alla fall ut just nu:

Jag som skriver den här bloggen 
heter Anna Lagerqvist.
är 23 år gammal.
läser sedan HT15 till en master i littvet.
jobbar ibland på SF-bokhandeln i Stockholm.
bor med en sambo och en katt och ett piano och för få bokhyllor.
längtar efter en hund.
har ett väldigt passionerat förhållande till hamburgare, koriander och öl.

Jag tror på att
djur är kompisar och inte mat.
katten Katniss är min bästa kompis i livet.
en aldrig behöver bli vuxen och därmed får tramsa hur mycket som helst.
skjortor är världens bästa plagg.
en aldrig behöver ha tråkigt så länge en har en bok.
patriarkatet kan (och bör) krossas.
musik är bättre ju skränigare den är.

övrigt

Fyra böcker om året, är det verkligen rimligt?!

07:30

I julas någon gång när jag själv satt med mitt excel-dokument (ja, jag har ett sånt. För jag tycker att det är roligt att se när på året jag läser och hur det skiljer sig från år till år i grafer. Ja. I grafer) började jag räkna på hur många böcker min sambo läser per år. Jag tror fasen jag har bättre koll än vad han har. Förra året läste han följande: Fight Club. Good Omens. Mistborn. Dregen-boken. Slut. Fyra stycken alltså. FYRA?!


Jag köpte en liten invisible shelf åt honom att ha bredvid sängen för att han skulle slippa ha sin att läsa-hög (som till 100% består av MINA böcker...) på golvet. På denna lilla hylla ligger The Well of Ascension (den läser han as we speak. Började i januari ungefär och har kanske 1/3 kvar), Jag och Earl och tjejen som dör (fick honom att vilja läsa denna! Win!), Galveston, samt tegelstenen Alla älskar dig när du är död.

Så, under förra året läste han fyra böcker (jämför med mina 130). Och han har fyra böcker på sin lilla TBR-hylla. Sannolikt kommer det alltså ta HELA DET HÄR ÅRET för honom att beta sig igenom den där högen. Fast om vi tänker på att det är fler sidor än böckerna han läste förra året är ju risken att det tar ännu längre tid. Och tänk vad många nya böcker det kommer i år? Och sen finns det ju FLER Mistborn-böcker. Alltså jag blir stressad. Å hans vägnar. Han har ju inte vett att bli stressad själv, så NÅGON måste väl bli det åt honom. HUR sjutton ska han hinna med alla dessa böcker han potentiellt skulle vilja läsa när han läser FYRA böcker OM ÅRET. Kommer seriöst aldrig förstå mig på folk som inte läser eller som läser såhär långsamt. Och tänk – den här snubben hade jag tänkt vara ihop med resten av livet?!

Själv läser jag just nu Vattnet drar och gillar den mer än jag trodde att jag skulle göra! Recension kommer antingen i slutet på denna vecka eller nästa :) Fnular fortfarande på den där recensionsveckan jag snackade om... Hm. Drar mig lite bara för att det känns som att jag glömt hur en gör. Ska se om jag kan få det att släppa.

magisteruppsats

Bekräftelse

07:30

Här kommer det fjärde och sista inlägget i veckans mini-inläggsserie! Alltså, det är ju förstås inte det sista inlägget jag skriver om min magisteruppsats, men den liksom avslutar den här veckan, okej? Nåja, i tisdags bloggade jag om dagsläget, i onsdags om svenskt vs anglosaxiskt och igår om erkännandet. Idag ska det handla om bekräftelse, för det är något som kommer in i de flesta av böckerna jag läst till den här uppsatsen.


Som jag skrev igår hänger ju det här med erkännandet också ihop lite med bekräftelse. En icke-tjock person som uttrycker att den är så tjock säger det för att söka bekräftelse. Och bekräftelse är ju en sån där grej som de flesta har mer eller mindre behov av eller åtminstone uppskattar.
          De flesta av de karaktärer jag undersökt har dålig självkänsla, föraktar sig själva och sin kropp och tror inte på sig själva. Oftast slutar böckerna med att karaktärerna mår bättre, är gladare och tycker mer om sin kropp än tidigare. Det brukar bero på antingen att 1. Karaktären i fråga förlikar sig med sin kroppsform, 2. Karaktären går ner i vikt eller 3. En kombination av de båda. Jag tänkte att vi idag skulle prata lite om punkt 1 och 3. För den största anledningen till att karaktärerna förlikar sig med sin kroppsform är att de får bekräftelse från någon annan, och ser sig själva ur en annan persons perspektiv. Om det är kvinnliga huvudkaraktärer handlar det nästan alltid om manlig bekräftelse. Vi tar några exempel så ni är med:
          I slutet Blendas bekännelser befinner sig Blenda på slutet på semesterresa till Aten. Sista kvällen bestämmer hon sig för att ta på sig sin enda fina klänning och sätta sig på en uteservering. Där blir hon uppraggad av en man som hon sedan följer med hem till. De har sex (det är Blendas första gång) och även om det här inte är det enda som gör att Blenda ser annorlunda på sitt liv, så är det den sista avgörande punkten. Det – och det faktum att hon under resan gått ner 4 kg. Dessa två avgörande händelser gör att hon förlikar sig med sin kropp (som nu alltså är 4 kg lättare) och bestämmer sig för att söka in på musikal-utbildning. Hon bestämmer sig för att "visa att tjejer på hundratio och ett halvt var något att räkna med" (s. 214).
          Minna i Andas och räkna till tre berättar i slutet att hon mår bättre. Eftersom det ändå finns två andra personer som tycker om henne spelar det ingen roll att andra inte gör det. Alltså inte att om hon tycker om sig själv är det okej att andra inte gör det, utan om dessa två andra personer tycker om henne är det okej. Och ja, en av dem är en kille.
         Martha i Vad hatet gör kan ingen fatta börjar också tycka att hon själv är ganska okej när hon kan erkänna att hon är kär i sin manliga kompis, och han är kär tillbaka. I Marthas fall handlar också delvis om prestation – hon gör något bra och tycker att hon själv är bra.
          Sarah i Lee Watchers Skuggan skyller sin övervikt på sin försvunna mamma. När hon hittar tillbaka till mamman och får en typ av bekräftelse från mamman släpper hon sina aggressioner. Hålet hon tidigare försökt fylla med mat fylls nu av mamman. Då upphör också helt magiskt hennes tröstätande. Ingen kille inblandad i den här boken däremot.
         Okej, men det här är ju bara tjejer? Alltså, faktum är följande: I ungdomslitteraturen verkar det inte vara speciellt många killar som är överviktiga. Det finns ju några stycken, och Hugo i April, April är en av dem. Meeeeeen precis som tjejerna är han också slav under bekräftelsen. Alltså, när jag läser dessa böcker verkar det som att det är hel oMÖJligt att bara vara tillfreds i sig själv. Hugo kan nämligen också förlika sig med sin egen kropp först efter att han 1. Fått vänner och 2. Blivit ihop med en tjej (har ni hört!!!! Kvinnlig bekräftelse! Det gör mig ändå lite glad).

Okej, om jag ska gå utanför forskarrollen nurå och gå in och bli subjektiv och värderande och allt sånt. Jag tycker rent ärligt att det är hemskt att så många litterära brudar ska vara beroende av snubbars bekräftelse för att gilla sig själva. Detta är väl intet nytt under solen. Men ändå. Jag köper att bekräftelse över lag kan vara en första väg till bättring, men just genusaspekten blir så trist. För grejen är ju att slutsatserna av egentligen alla dessa böcker blir följande: 1. Att (tjocka) tjejer bara är värda det som män tycker de är värda. 2. Alternativt att tjocka helt enkelt är bättre lite smalare. 3. Att tjocka personer inte har något egenvärde, utan bara det värde som andra tillskriver dem alternativt bara har ett prestationsvärde.

Och låt mig väldigt inte forskarobjektivt säga detta: Det är fanimig förkastligt.

magisteruppsats

Erkännandet

07:30

Dags för inlägg nummer tre i den här veckans minimaraton i uppsatsskrivning! Första inlägget pubbades i tisdags och handlade om var jag ligger till just nu. Andra kom upp igår och handlade om skillnaden mellan svensk och anglosaxisk övervikt. Dagens inlägg handlar om Erkännandet.

First: Some theory! Jag läste en studie om skeva flickor i ungdomslitteratur – Ett flicklaboratorium i valda delar av Maria Margareta Österholm. Den borde ni läsa om ni är intresserade av psykisk ohälsa i ungdomslitteraturen! Den är relativt lättläst för att vara akademisk text och i mitt tycke också väldigt intressant. Österholm skriver i alla fall bland annat om hur det bara är tjejer som inte är tjocka på riktigt som beklagar sig inför sina vänner om att de är tjocka. För en smal person är det meningen att fungera som en bekräftelse då dennes kamrater säger "nej det är du inte, du är jättefin!", MEN för en tjock person blir det där "åååh, jag är så tjock" ett erkännande om att en är medveten om ens egen tjockhet och därmed också fulhet.
          För ett exempel kan vi ta Sandor slash Ida. Följande scen utspelar sig: Ida och hennes två kompisar Susanna och Therese är hemma hos henne och festar. Susanna säger: "Å, jag önskar att jag hade din rumpa! [...] Ja, du vet, jag kan inte ha såna brallor. Det går bara inte. Jag är för fet. Det är bara att inse. Jag är ett fetto." Ida vet vad hon förväntas säga: "Ida orkar inte säga 'du är inte fet', hon vill verkligen inte." Enligt Österholm är Susannas repliker ett tecken på att hon inte är tjock. Att hon i en senare scen lånar kläder av Ida känns ju som en bekräftelse på den misstanken. Det förhindrar dock inte att Susanna genom boken konstrueras som en tjock karaktär. Med andra ord: Hon är inget sexobjekt, hon är den töntig i gänget som är lite utanför och sådär.
          Efter att ha läst Österholms text tänker jag ganska mycket på det här med erkännandet, och det dyker upp ganska ofta. Ett exempel är Minna i Andas och räkna till tre som inte vågar erkänna att hon bantar – bara smala tjejer kan banta. Martha i Vad hatet gör kan ingen fatta vägrar visa sin kropp i trikåer och att duscha tillsammans med andra i omklädningsrummet, för det skulle ju vara att framhäva allt det hon vill gömma.
          Men ännu vanligare än erkännandet är att karaktärerna tidigt avväpnar ämnet om deras övervikt och själva gör narr av den. Jag tänker att det är ett "om jag redan tidigt narrar min egen övervikt kan ingen annan göra det och skada mig". Men det är ju såklart min psykologisering av karaktärerna och sånt sysslar jag egentligen inte med. Eftersom karaktärerna inte är riktiga personer. Både till exempel Hugo i April, April och Blenda i Blendas bekännelser skämtar ständigt bort sin övervikt. I Hugos fall handlar det om dialogen med de andra karaktärerna, medan Blenda snarare gör det som berättare i texten. Genom att i samma hast som de erkänner övervikten också förnedra den kan de liksom visa att "jo, jag tycker också det är dåligt". Fuck, nu psykologiserar jag igen, jag har en tendens att göra det för mycket. Det här är en sådan typisk grej som jag behöver fundera mer över, och jag funderar och funderar och funderar.

Varför jag fastnat för det här mer erkännandet är nog för att det så mycket under min uppväxt varit elefanten i rummet med mina kompisar (jag var alltså väldigt överviktig hela min uppväxt, men har gått ned mycket i vikt de 2,5 senaste åren). Det var liksom ingen som kommenterade min tjockhet, och jag har alltid mått skitdåligt när mina smala kompisar börjar med "guuuud, jag är så tjock, kolla på det här fettet" och man ba: "Eh, men har du ens SETT MIG?! Om DU är tjock, hur enorm är inte JAG då?".
          En sak som jag blev helt sjukt stött av under mitt första år på gymnasiet var en så jäkla larvig facebook-grej. Det gick runt en grej där en kunde svara på frågor om sina facebookvänner. Till exempel: "Är x snäll?" "Vem är snyggast av y och z?" osv. Och såklart: "Tycker du att x är tjock?" En av mina klasskompisar på högstadiet hade svarat nej om mig. NEJ. Alltså, sorry, men det faktum att jag var tjock var fan oundvikligt. Ingen kunde undgå att märka det. Ändå har hon mage att svara nej, för att om hon hade svarat ja hade den vanliga västerländska konnotationen av ordet "tjock" varit: "Ja, och du är också ful." Vilket också är anledningen till varför Ida i Sandor slash Ida förväntas säga "Du är inte fet", istället för "Det spelar ingen roll, du är fin oavsett". Och ärligt talat, det här är varför jag skriver den här uppsatsen, och det är därför det här är viktigt för mig. För tjock ≠ ful. Tjock ≠ äcklig. Tjock ≠ misslyckad. Tjock ≠ dåligt. Nu blev det ju lite mer personligt än jag hade tänkt mig, men äsch. Det måste en ju ändå gilla.

Om ni gillar att läsa det här lika mycket som jag gillar att skriva det får ni gärna lämna en liten kommentar. Om ni vill läsa tidigare uppsatsinlägg bör ni också ta en liten titt på etiketten magisteruppsats. Ni får gärna klicka er in här imorgon också, då kommer det handla om bekräftelse! Stay tuned!

magisteruppsats

Skillnaden mellan svensk och anglosaxisk övervikt

07:30

Hej och välkommen till del nummer två i den här lilla miniserien som jag utlovade igår! Idag ska vi prata om hur överviktiga karaktärer skiljer sig mellan svenska och anglosaxiska böcker, kul va! Om ni vill läsa mer om vad det är jag skriver om vad eller vad det är jag pysslar med precis just nu i uppsatsarbetet kan ni klicka er in på gårdagens inlägg. Om ni vill läsa mer om förarbete eller följa mitt uppsatsarbete mer generellt är det etiketten magisteruppsats ni ska bege er till.

Det finns en ganska tydlig skillnad mellan hur den överviktiga karaktären används i svenska vs anglosaxiska böcker. Svenska böcker tenderar att vara mer socialrealistiska, medan amerikaner och engelsmän verkar kunna stoppa in överviktiga i lite alla möjliga sorters böcker. Thrillers, deckare, humor... Har bara en australiensare med, och den är i och för sig också socialrealistisk.

Något annat som jag tycker gå att se är det här hur karaktärerna ställs upp. I amerikanska och brittiska böcker handlar det kanske mer om sorgliga karaktärer – som i att deras övervikt får symbolisera alla deras misslyckanden. Det är till exempel Heather Wells i Ett oemotståndligt begär som är en avdankad popstjärna vars pojkvän var otrogen och morsa stack med alla hennes pengar. Och inte bara det utan hon är DESSUTOM TJOCK. Det är liksom bara deras egna fel att de är tjocka. I svenska böcker är det mer flera olika problem som kantar det hela. Karaktärerna vill nästan aldrig vara tjocka, men ofta handlar det om sjukdom, mobbing, frånvarande föräldrar eller liknande som gör att det liksom är synd om dem. Ett exempel på det är till exempel Hugo i April, April, vars mamma är fysiskt frånvarande, pappa psykiskt frånvarande och Hugo har inte direkt några vänner. Säkert dock i alla böcker är att övervikt har konsekvenser. En ska fan inte kunna gå runt och tro att en bara är lite tjock här inte.

Jag märker också att vad som är stort betraktas på helt olika sätt. I tidigare nämnda Ett oemotståndligt begär är storlek 12 (US)/44 (EU) "jättestort" (trots att huvudkaraktären ständigt upprepar att det inte alls är stort, utan amerikanska kvinnors medelstorlek) (stör mig för övrigt på att det i boken översatts till storlek 42... vilket alltså inte stämmer), medan en del svenska karaktärer verkar vara lite större än så. Men överlag är författarna i flera böcker väldigt noga med att skriva ut antingen storlek eller vikt på karaktären. Alltså... Det är inte som att ungdomar behöver höra "det här är tjockt"?! Speciellt som det i en av böckerna handlar om en karaktär som ändå inte är mycket tyngre än vad jag är, och jag skulle nog säga att jag inte skulle betraktas som enorm på något sätt (jag tror till och med att jag – även om mått och vikt säger annat – skulle passera som normsmal), vilket den karaktären gör. Jag kanske inte är pinnsmal, men jag kommer förfan i normala storlekar).

Imorgon har jag förberett ett inlägg om "erkännandet". Vad det är får ni veta om ni klickar er in här imorgon. Puss och hej!

magisteruppsats

Några tankar kring några överviktiga karaktärer

07:30

Igår kväll klickade jag mig glatt in på The Broke and the Bookish för att kolla temat för veckans Top Ten Tuesday. Kände att fan, idag, då jävlar ska jag blogga. Nu gäller det. Som fan. Och så ba: Ten Bookish People You Should Follow On Twitter/Instagram/Youtube/Snapchat/Facebook. Men fy fan så jävla oinspirerande att skriva om. Om jag ska skriva om instagram-konton ska det åtminstone vara djur. Och ja, jag har planer på ett nytt instagram-inlägg med djurkonton. PRUHMISS!


Istället tänkte jag att jag ska tynga ner er med lite uppsatsprat! Såhär är det: Jag skrev ett inlägg som blev skitalångt, men insåg att det kanske är bättre att jag delar upp det hela i flera inlägg. Så därför har jag skrivit ihop en liten inläggsserie som kommer komma upp den här veckan, där ni bara får lyssna på saker om min uppsats. Då har jag istället möjlighet att fördjupa mig lite mer i varje del, och ni kanske faktiskt också läser det hela. Det här är ju faktiskt också superbra för mig för jag får chansen att utveckla mina tankar lite och skriva om dem utan att de är helt klara och kan hålla mig till ett mer vardagligt språk. Ok? Shit pommes vad bra att ni är med. Eller alltså inte för att ni har något val.

För er som har missat detta skriver jag just nu magisteruppsats i Litteraturvetenskap. Jag har valt att skriva om överviktiga karaktärer i ungdomslitteratur utgiven på svenska under 2000-talet. Jag håller just nu på att gå igenom och läsa alla böcker till uppsatsen med teorier i hjärnan och försöker samtidigt hålla ett lite övergripande öga. Det är förstås skitsvårt när jag har ca en miljard böcker att försöka hålla ihop, men det fungerar ändå ganska bra. Det jag kollar på då är förstås motiv som återkommer, eller om någon bok kanske skulle avvika från ett motiv som är vanligt i de andra böckerna. Helt enkelt: Jag letar mönster och avvikelser.

Samtidigt försöker jag hålla en medvetandenivå på följande fyra områden: karaktärernas förhållande till den egna tjockheten, deras förhållande till mat, sex- och kärleksrelationer samt förhållandet mellan fysiskt och socialt platstagande. Så jag sitter med mitt lilla block och boken och stryker under saker jag tycker är viktiga, skriver upp i mitt block vilken sida det handlar om och eventuellt någon liten kommentar, kanske relaterat till någon annan bok jag läst. Till exempel har jag skrivit på en uppslagen sida "Ser smala som lyckade, känner sig bättre med deras misslyckande. Plum, Blenda, Jenny etc".

En sak som slagit mig som är för kort för ett eget inlägg: Djurliknelserna. Det är flodhästar och valar och grisar och elefanter mest. Och oftast är det karaktärerna som tillskriver dem sig själva, och inte andra som kallar dem det.

Nåja. Under onsdag, torsdag, fredag kommer det alltså komma tre saker som slagit mig hittills i mitt läsande av dessa böcker. Det kommer med stor sannolikhet inte bli det sista ni läser om min uppsats, men den här veckan blir det lite sammandraget! Och glöm inte bort att ni alltid kan klicka er in på etiketten som heter magisteruppsats (ja, den har bytt namn). Hoppas ni tycker det här är lika kul som jag gör!

övrigt

Nej, det är inte ni som behöver nya glasögon

23:57

Jag har stört mig på skiiiiitlänge att texten på min blogg är så stor och så jobbig att läsa, vilket ju helt klart är ett minus när en vill skriva lite längre inlägg. Dessutom ser det ut som att inläggen liksom är fem mil långa, vilket ju kan vara lite avskräckande. Och det här med serifer. Det gör sig ju helt enkelt inte på skärm. As you can see blev texten i sidan och kommentarerna plutteliten, och det ska jag lösa en dag som inte är idag.

Men eftersom jag är så pass ödmjuk som jag är tänker jag rådfråga lite: Tycker ni det är läsvänligt nu? Det jag gjort är alltså att byta typsnitt till en sans-serif, gjort texten ett par storlekar mindre samt minskat radavståndet ett par storlekar. OBS på att jag inte kommer dra upp storleken på texten. Så långt tänker jag inte sträcka mig. Ni får för fan ctrl-plussa i så fall. Eller cmd-plussa om ni är fancy pants. Jag får för fan ctrl-minusa på vissa jäklar bloggar så jag inte ska få ont i ögonen av att läsa så stor text.

Har för övrigt aldrig tänkt på förrän nu att jag matchat in bilden på mig själv så himlarns bra färgmässigt? Vit skjorta med grå katter, svart kofta och orange hår. Vitt, grått, svart och orange på bloggen.

(Ja, det är sånt här jag gör klockan fem i tolv på natten. Ja, jag har till och med druckit ett glas vin. Jag är student. Jag är dekadent och gör vadfan jag vill)

övrigt

En liten lägesuppdatering

07:30

Yoyoyo!
Jag är fortfarande sjuk och vågar inte lova någon fet uppdatering den här veckan heller. Men vi får hålla tummarna och hoppas. Jag trooooor nog att det kommer lösa sig dethära va. Men här kommer en liten uppdatering på min kulturkonsumtion just nu:

Jag fritidsläser fortfarande Runaways, och lyckades klämma fyra uppsatsböcker förra veckan. Känns ju rimligt ändå, speciellt med tanke på att måndagen var jobbdag, att jag spelade tv-spel hela fredagen och att jag hade 38+ grader i temp typ alla andra dagar. Slutade alltså på 18 lästa böcker förra månaden, vilket jag tror måste vara någon form av personligt rekord. Hörni, btw, ska vi inte ta och köra en recensionsvecka nästa vecka? Jag har liksom orecenserade böcker så det skulle räcka till två reccar om dagen...

MEN, det här var det bästa som hände förra veckan:
Jag: "Jag vill spela speeeeel men har ingen dator att spela på"
Victor: "Alltså vi har ju ett playstation 4, det är ju inte som att det är synd om dig..."
Jag: "Joooooo, för jag har inget spel jag kan spela själv på playstationet!!!!!" (vi spelar alltså några coop-spel)
Victor: "Men du har väl pengar på kontot, det är ju bara att köpa ett spel..."
Jag: "Men jag vill spela något kul!!!!!"
Victor: "...ja?"
Jag: "Ja, något där en inte behöver skjuta och vara snabb och grejer." (Kuriosa: Jag provade spela GTA V på PS3, slutade med att allt jag använde spelet till var att köra taxi. Vilket i och för sig var SÅ VÄRT)
Victor: "Men köp Rayman då?"

Och sen i lördags kväll åkte han på kalas hos sin jobbarkompis. När han kom hem sju timmar senare hade jag rört mig ur soffan endast för att 1. Hämta vin och ostbollar. 2. Hämta mer vin och ostbollar. Blev fett förvånad när han kom och undrade varför han var hemma så tidigt. Han: "Klockan är ju ett..." Tänkte också att jag kanske skulle göra ett litet inlägg om tv-spel för oss som är värdelösa på tv-spel.

Hörni, hur har ni haft det i helgen? Hoppas den varit ytterst angenäm, för det har min varit. Även om jag knappt kunnat stå upp pga blodtrycksfall och sjukmatthet. Men det betyder ju andra sidan att det är ok att spela så mycket tv-spel att en får ont i tummarna. Ja, jag har fortfarande ont.

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg