Gröna Lund, klockan 19:24 den 30 maj 2016

07:30

Det är trångt och väntmusiken är löjligt förutsägbar. Så förutsägbar att till och med de bra låtarna blir tråkiga. "OMG jag älskar den här låten" utropar tjejen framför mig och börjar spontandansa samtidigt som hon sjunger demonstrativt för att visa sina kompisar att hon kan texten utantill. Grattis, du har hört Search and Destroy. Den mest kända Stooges-låten av de alla. När Stooges är slut tar Sheena is a Punk Rocker vid och det är ett gäng gubbar som tycker det är fresh med långt flottigt hår och skinnjackor i 20 grader värme som sjunger högt. De hytter med nävarna i takt till musiken. De är för gamla för det. Dessutom är inte Sheena is en bra nävhyttarlåt. När de sjungit klart tar de en grupp-selfie. De är för gamla för det med. Jag står precis bakom och vägrar lägga om mitt sura ansiktsuttryck, utan kastar en mördande blick rakt in i kameran. 


En överförfriskad kvinna tränger sig fram och står och knölar bredvid mig. KAN HON SLUTA KORVA SIG ELLER? Varför kan inte fulla personer bete sig på konsert?! "Titta där uppe står de bra, ni!!!!" skriker hon och pekar på balkongen. Obvious thing is obvious. Varför måste folk säga saker som är uppenbara? Det går mig fan på nerverna. När det blir en liten lucka framför mig släpper jag glatt förbi henne, bara för nöjet att slippa hennes jävla skruvande och skrikande kommentarer om saker som alla ser. 

Så går det till slut ändå upp ett gäng gubbar på scen. Folk busvisslar, applåderar, ställer sig på tå, hoppar. Jag vägrar röra mig ur fläcken trots alla knuffar, fortsätter ha armarna i kors och Grumpy Cat som min största utseende-förebild. Jag bara iakttar vansinnet runtomkring mig. Slås av: Är det ens någon som har HÖRT det här bandet? Förmodligen inte. De svåra småtjejerna vill se kvinnomisshandlar'n, gammelgubarna vill se skräckrockar'n. Antar att jag räknas till småtjejerna i och för sig. Vilket ju i och för sig i och för sig är rätt pinsamt.

Redan i introt till den första låten tänker jag att de är för gamla för hockeykörer (det är inte ens den sortens hockeykörer som är acceptabla i musiksammanhang). Jag behåller mitt ansiktsuttryck genom de två första låtarna. När en jävligt stel 20th Century Boy kör igång tittar jag på Victor och himlar med ögonen. Han mimar att det är dåligt och undrar om vi ska gå efter nästa låt. Jag nickar. Faller för frestelsen att ställa mig på tå. Om jag var't här och trängts kan jag väl i alla fall få se gubbjäveln så jag kan säga att jag sett depp-Johnny live. Och det har jag, men jag har fan ingen aning om vem som var han. 

När de drar igång en pinsamt undermålig version av Pinball Wizard tittar vi på varandra och börjar unisont röra oss mot utgången av publikhavet. Jag blickar föraktfullt på alla som har mage att dansa medan Hollywood Vampires fullständigt slaktar The Who. Musikmord, och folk tycker att det är dansant. Den tanken får mig att släppa skepsisen i blicken och ett skratt bubblar upp. Det är fan förjävla sorgligt. Att ett band som låter som vilket lokalt pub-cover-band som helst får Grönan att fyllas så pass att de stänger insläppet.

När vi kommer ut från området kollar vi snabbt på varandra och skrattar åt hur penibelt dåligt det var. Jag vill säga till alla som står och väntar att de ska vända, gå hem, cirkulera, här finns inget att se. Inget annat än det ni kan se på O'Leary's i Huddinge centrum i helgen. Fast med ännu mer av samma jobbiga klientel.

Aaah, just det: vad är det med folk och att inte kunna njuta av en konsert? Sjukt oskönt att filma hela tiden så att ingen annan ser något. Ska börja anordna spelningar med mobilparkering utanför så vi som vill titta på en konsert och inte andras mobiler kan få göra det. 

Och om ni undrar varför jag trängdes med astrista och störiga människor i typ 35+ min innan bandet ens började spela, för att sedan lyssna på tre låtar med gamla gubbar som uppenbarligen skulle behöva ta några vändor till i repan (eller helst inte lämna den)? JAG VET INTE!!!!

Kvällens bästa: båtturen ut till Djurgården. Båtturen tillbaka till Slussen. Att ta mina squats-ömma lår och vandra därifrån. Att det vid halv tio fortfarande var varmt nog för t-shirt och kimono.
Kvällens sämsta: Att folk är idioter. Att folk inte kommer i tid till konserter. Att det va nå jävla band som spela.

Såååå, gårdagskvällen påminner mig om varför en mest bör hänga på mindre punkspelningar. Inte fan skulle jag ge mig in i en moshpit, men där vet jag i alla fall att jag får en hög trevlig energi levererat. Inte folk som ska filma hela tiden, som ska trängas, som skiter i alla andra – utan folk som säger "förlåt" och "gick det bra?" efter en knuff och som räcker en hand till de som trillat. Då vet en liksom att även om bandet är kasst kommer värmen i publiken vara värt det.

Du kanske också gillar

0 kommentarer

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg