Om att vakna mitt i natten av en mardröm

08:01

Det tar några sekunder innan jag förstår att jag vaknat. Eller, jag är fortfarande osäker på om jag är i drömmen eller inte. Men jag har lämnat stolen jag stod på, golvet är inte längre i konstant rörelse, benet svider inte längre efter bettet jag fått i drömmen. Jag andas stötvis. Är förlamad av skräck. Vågar inte röra på mig av rädsla för att jag ska känna något som inte ska vara där ligga bredvid kroppen. Jag väcker Victor. Jag är så rädd att jag mår illa. Jag ber honom hålla om mig, fastän jag redan är så svettig att lakanet, täcket, kudden, håret är fuktiga av svett. Svetten gör att det känns som att det kryper längs min kropp och jag tänker varje gång att "This is it, nu dör jag, nu biter den" och väntar på smärtan.

Egentligen är jag kissnödig, men jag vågar inte gå upp. Om jag sätter ner fötterna på golvet är jag död. Eller åtminstone i drömmen, och jag är fortfarande inte helt säker på att jag lämnat den. I drömmen är golvet fullt av ormar. Långa, tjocka, svarta och orangea. Små, smala, gröna. Jag tänker att jag ska framkalla en bild av något fint för att lugna ner mig själv. Det första som poppar upp är regnbågar och enhörningar. Det fungerar fram tills enhörningens horn trillar ner på marken och slingrar sig som en orm. 

Efter ett tag lyckas jag ändå fokusera på något annat. Andningen lugnar ner sig. Jag svettas mindre. Så rycker Victors finger till, och snuddar lätt vi min hals. För en kort sekund tror jag att det är en orm. Jag brister i gråt, allt börjar om igen. Jag vill vira täcket om mig, så det ligger tätt och stoppat inunder mig, men vågar inte för att jag tror att det ska ligga något mellan mig och täcket. Vågar inte se eller känna efter.

Nästa gång jag vaknar är det för att klockan ringer morgon. Jag är helt desorienterad, förstår inte varför klockan ringer på fel tid. Inte förrän den ringer fjärde gången förstår jag att den hela tiden ringt rätt tid. Medan jag skriver det här går Katniss under min stol och stryker svansen mot mitt ben. Jag hoppar till, för en gång drömde jag om en orm med päls. Jag är fortfarande skärrad, trots att det är dagsljus och trots att jag inte ligger i sängen längre.

Det händer ibland att jag vaknar av mardrömmar. Det handlar ALLTID om ormar. Oftast är golven i drömmarna fyllda med slingrande ormar. De är påväg upp på det jag står på. De hänger i lampor i taket, eller över andra saker. Alla är ute efter mig, och det finns ingenstans att komma undan. Och allt för att jag råkade trycka upp en instagram-bild som jag inte såg att föreställde en orm förrän den var stor. Note to self: Undvik instagram precis innan sänggående.

Du kanske också gillar

6 kommentarer

  1. Fy sjutton, vad obehagligt! Jag hatar när mardrömmar bitar sig fast och vägrar släppa taget. Förhoppningsvis kan dagsljuset jaga det lite på flykten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessvärre hänger det fortfarande kvar, men håller tummarna för att det släpper snart..

      Radera
  2. men fy :S hoppas den släpper taget snart!

    SvaraRadera
  3. Fy, det är verkligen vidrigt när drömmarna hänger sig kvar sådär. Jag har perioder då jag drömmer mycket mardrömmar. En dröm jag fortfarande kommer ihåg gjorde det smått omöjligt för mig att somna i några nätter efteråt för jag var livrädd att den skulle komma tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, jag drömde mycket mardrömmar när jag var liten. Nu gör jag det inte speciellt ofta längre, men tycker de blir värre och värre. När jag drömmer ormdrömmarna blir jag alltid så rädd att jag måste väcka Victor.

      Radera

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg