om mig

I just want you to know that it's hard to let you go

16:19

För några timmar sedan satt jag i ett beige mottagningsrum i Fittja centrum och sa: "Jag kan inte göra skillnad på om jag behöver gå här eller om jag bara inte klarar av att släppa taget".

När psykiatern sa att hon inte kan se någon sjukdom längre tappade jag andan. Kippade kippade kippade efter luft. Försökte andas ut trycket över bröstet, försökte svälja bort klumpen i halsen.

Femton år efter den första kontakten är jag officiellt utskriven från psyk. Idag var sista gången jag var där. Och ja, visst har det varit så på senare tid att jag inte riktigt vet vad jag behöver från dem. Men ändå pressas överkroppen ihop vid tanken på separationen. Det är 100 gånger värre än att flytta hemifrån. Kanske för att det är en identitetskris som jag helt plötsligt måste ta tag i. Visst, jag har gått igenom en liknande kris förut, men nu måste jag liksom släppa det sista.

För helt plötsligt är jag inte sjuk, för jag är högfungerande. Jag har ångest ibland, men jag vet hur jag gör för att hantera den. Inte själv. Men det stöd jag behöver finns inte på en psykmottagning. Det stöd jag behöver finns hos min man, min katt, min mamma, resten av min familj, hos mina vänner. Jag är svår, inte sjuk. Bara annorlunda. Inte som du är van vid i relationer. Jag kräver mer tydlighet. Jag kräver mer närhet. Ibland behöver jag att någon säger att det inte är en katastrof. Ibland behöver jag att någon bara håller mig kvar i det viktiga lite. Ibland behöver jag bara vara i ett tyst och lugnt rum där jag inte blir anfallen av intryck. För jag kan inte sålla ut det viktiga.

Ibland – eller ofta – är jag osäker i nya relationer. Osäker på om du ska klara av att jag har ångest, för vi kan inte vara vänner utan att du vet och förstår det. Att jag har ett känslomässigt ben som viker sig ibland. Att det händer att jag reagerar för mycket. Att jag inte svarar på dina meddelanden eller inte klarar av att ses för att min hjärna spökar. Men jag är kanske också den mest tillgivna vän du haft. Jag vill lova att jag är värd besväret. För jag har 100 kvaliteter som väger upp för det som är mindre bra. Vem har inte det?

Ibland mår jag dåligt över att inte kunna prestera. Är rädd för att inte klara av. Men vem har inte ett dåligt knä, eller känslig mage utan att det klassas som sjukdom? Jag kan leva normalt nu, jag behöver inga kryckor att gå med eller någon som visar mig vilka övningar jag ska göra för att bli starkare. Jag kanske inte kan jobba heltid, och kanske aldrig kan det. Eller så blir jag starkare, och orkar med även det. Jag kanske inte klarar av att plugga just nu. Men det är ingen katastrof. Det löser sig.

Och tja, jag kanske inte fungerar till 100 % som vem som helst. Ibland är min hjärna taskig mot mig. Men psykvården, jag behöver inte dig längre. It's time to let you go.

Nu ska jag gråtande städa hela lägenheten till Belle & Sebastian. Och sen ska jag njuta av hur fucking långt jag kommit. Över att jag har fyra år på universitetet i ryggen, att jag inte längre vill ta livet av mig, inte längre skär mig, inte längre ligger i sängen fram till fyra på eftermiddagen. Över att jag vill gå upp ur sängen på mornarna. Jag är inte sjuk. Jag är bara lite knepig. Jag har problem på fel ställen. Det känns inte som en katastrof faktiskt.

Rubrikreferenser: Oh Laura – Fine Line

övrigt

Ett nytt bottennapp

09:16

Okej. Jag insåg just att AUGUSTI ÄR SLUT. Och att jag hann läsa två böcker. Ja, TVÅ. Kan någon tala om för mig vad som fucking händer??? Eller varför läsning INTE händer? 


Nu håller jag i alla fall på att läsa en efterlängtad goding som släpps först på lördag! Jag ska nämligen skriva om den till en månadstext på jobbet. Det är lite som Beedle the Bard fast för en annan serie än just Harry Potter. Den som gissar rätt på bok får virtuella kakor. Den som inte gissar rätt får också virtuella kakor pga that's just how internet works, honey.

I alla fall: kan vi återgå? Jag har såååå mycket böcker hemma nu som jag vill läsa och blogga om (eftersom jag vill tro att de är bra och eftersom jag inte sett någon som bloggat om dem. Blir alltid pepp på att blogga om bra böcker som ingen annan bloggat om bara för att det är så kul att få lyfta fram bra böcker!). Så varför kan jag liksom inte komma in i en bok? Det slutar med att jag lyssnar på poddar och spelar mobilspel/Sims istället för att läsa böcker... Vi fick en Apple TV i bröllopspresent och det är ca det sämsta som hänt mig, eftersom det går att lyssna på poddar direkt i högtalarsystemet hemma utan att tjuvkoppla telefonen (ja, någon gång ska vi skaffa bluetooth-högtalare. Någon gång). Sämst. 

Men okej, vilket år som helst ska jag tycka det är kul att läsa igen. Snart. Snart snart. 

Ett litet fredagsinlägg

09:23

När Victor ba: "Hallå om du väntar på mig vid jobbet så käkar vi på tacostället!" Och en ba: "Sure babe" och sen kommer hem efter tre öl och stupar rätt i säng (efter att ha klämt en dammsugare) och inte hinner blogga... 


I alla fall! Den här veckan har inte speciellt mycket hänt, förutom att jag varit sjuk och hos doktorn (men det vet ni ju redan). Köpte en liten trave böcker i onsdags. Fick en reservplats på en kurs jag sökt och ska alltså plugga 7,5 hp Feministisk forskningskritik och kunskapssyn (kan vi prata om HUR KUL???). Idag är det fredag och då ska jag äta middag och dricka vin med en kompis. Imorgon är det lördag och då ska jag se Belle & Sebastian (mvh älskar Belle & Sebastian så mycket!!!!)!!!!!

Och ah, en annan kul grej: Victor tog ledigt och jag sa "Jag skulle vilja vara ledig 7-11 september, så om du kan låta bli att schemalägga mig så vore det superfint" till min chef. Så om två veckor firar vi helg i en helt annan stad än Stockholm. Då ska vi dricka billig öl på hemliga pubar, gå på knäppa museer och vara kära bland en massa gulliga hus. 

Jaja, hur har din vecka varit? Vad ska du hitta på i helgen? 

Trevlig helg, vi ses på måndag! Pusshej!

dystopi

Monstress vol 1: Awakening

07:30


Okej, det här kommer bli en väldigt svepande sammanfattning av vad som händer i den här och vad som är förutsättningarna för berättelsen – EFTERSOM jag knappt förstår den. Det har varit ett krig. Människor och Arcanics har slagits mot varandra och hatar varandra fortfarande. Maika – som är en arkanisk (ja, nu översätter jag det så) tonårstjej ärrad av kriget – letar efter något som vi får reda på på typ sista sidan, så det tänker jag inte spoila. Hon råkar bli besatt av en uråldring demon och alla jagar henne för egen vinning.

Okej, jag skulle kunna stanna vid att säga det här: Jag fattar NADA, men den är ju förjävla snygg.

Alltså men seriöst. Det jag lyckas urskilja av ploten är... förvirrande. Och ställer mer frågor än vad de svarar på. Om det inte vore så andlöst vackert och finurligt gjort hade jag ärligt talat inte läst klart boken. Om du gillar att förstå förutsättningarna för berättelsen innan du läser bör du skippa den här. Jag har läst flera djupt förvirrande Image-album på senaste tiden och känner mig lite besviken. Liksom hey, ni hade kunnat göra något bra här. Varför kan ni inte bara förklara så en förstår? Och jag läste texten på Images hemsida nu och hela berättelsen makes SO MUCH MORE SENSE. Varför står inte det på baksidan? Alltså Images seriealbum har verkligen VÄRDELÖSA baksidestexter som säger INGENTING om vad det egentligen innehåller. /end of rant

I alla fall, om vi återgår till just DET HÄR albumet. Ord som skulle kunna användas till överdrift i denna recension: Snygg, vacker, fin eeeeeh stilig, skön, fager, söt, tjusig, grann, proper, välskapt, elegant, läcker, urläcker, ståtlig, dekorativ, praktfull, storslagen, tilldragande, förtjusande, intagande, ljuvlig, dejlig, täck, vän; klar, solig, strålande, behaglig; stor, ansenlig (ja, jag kopierade bara från synonymer.se nu).

Fan vad jag tappar spåret hela tiden, är visst lite ringrostig. I alla fall. Andra saker som jag gillar (utöver snyggheten), och som ändå talar för att jag kommer läsa volym två av den här:
★ ALLTSÅ HAR NI SETT DEN ELLER DEN ÄR SÅ SNYGG JAG DÖR (förlåt, förlåt, jag vet, jaaaag vet).
★ Världsbygget. Känns som en relativt unik dystopisk fantasyvärld. Eller i och för sig har jag inte läst så mycket dark fantasy, så jag kanske inte kan uttala mig. Men nice värld.
★ Jag älskar hur de har blandat väst och öst både i varelser, estetik och berättarteknik. Det är liksom som en art noveau-manga med vissa extremt tydliga traditionella fantasy-drag, vilket fungerar otroligt bra.
★ Matriarkat och kvinnlig vänskap måste en ju ändå alltid uppskatta.
★ Tar upp aktuella ämnen som typ vem som är ond och vem som är god, exploatering av människor och sånt.
★ Alltså den lilla rävungen jag dör så gulliiiiig är så kär lilla skruttungen, sdhdhhf.

Saker som talar för att jag inte kommer fortsätta läsa den här serien:
☆ Eh, som sagt fattar jag ju typ ingenting.
☆ Plotten är inte engagerande. Mest på grund av se ovan anledning.
☆ Svårt att sympatisera med huvudpersonen pga 100% blank karaktär. Hon har verkligen inga egna karaktärsdrag.
☆ Många karaktärer att hålla reda på, och jag förstod aldrig vem som var på vilken sida.

Men tja, jag tycker alltid att det är svårt att avgöra om det är en bra serie eller inte på bara en volym, så jag kommer nog ge den en till. Den kan ju knappast bli mer förvirrande än den första delen liksom.

Monstress vol 1: Awakening
Marjorie Liu & Sana Takeda
192 s.
Image
2016
Goodreads

Jag har fortfarande ont i armen men wth

08:47

Okej, nu har jag varit hos en läkare som säger att jag fått en lättare inflammation i armen. Ej tunga lyft, men normalt användande framöver. Och i normalt användande ingår i allra högsta grad datorskrivande. Ska dock försöka lägga av med min icke-ergonomiska ställning då jag gärna halvligger i soffan med fötterna på bordet och datorn i knät och sen lutar mig lite mot vänsterarmen. Inte bra.


Vad som dock ÄR bra är ju att jag kan blogga igen! Sen vi hördes senast har inget kul hänt. Vi skulle ha folk på middag men Victor blev sjuk (jag gjorde sån jävla god vegansk oreo- och hasselnötscheesecake ändå bara för att jag verkligen hade sett fram emot middagen så mycket). Sen när helgen var slut blev jag sjuk. Och för 47 minuter sen var jag hos doktorn med armen. That's about it. Eller jag har läst klart Monstress också. Annars går det dåligt med läsningen. 

Men äsch, är påväg till jobbet och tänker nu plocka upp min lelle bok och läsa den. Ordentligt inlägg kommer imörgon. 

Puss!!!

Harry Potter

Jag vilar min arm och ni läser det här

07:30

Heh, jag har ett mycket olyckligt meddelande idag: Jag har sträckt en muskel i armen och har fått som rekommendation att INTE SKRIVA PÅ DATORN. Så bye uppsatsskrivande (som jag ändå inte gör) och bye bloggande. Om det kan göra min arm bättre så att jag kan klara mig igenom en hel arbetsdag utan att droga mig på en liten cocktail av paracetamol + ibuprofen + diklofenak blir jag mycket glad, och därför tänker jag i alla fall pröva avhållsamhet. Gå i skrivcelibat. Eftersom jag ändå är en väldigt snäll person kommer här några texter ni kan läsa medan jag inte bloggar!

1. "Därför mår du bättre av att sluta spela Monopol"
Tyckte det här var en skitintressant text, och jag insåg varför jag alltid hatat Monopol. Det är något med Monopol som gör att det kryper under huden på mig. Och you know what: Monopol är inte designat för en angenäm spelupplevelse. Kolla texten för förklaring och historia!

2. "När alla andra är så himla bra och du känner dig värdelös och överflödig"
Det här kom verkligen som på beställning, med tanke på mitt inlägg förra veckan. Louise på lugnochfin skriver lika bra och träffsäkert som vanligt.

3. Isabelle McAllister + Plantagen
Ok, detta är inte så mycket att läsa, utan mer att titta på. Har pinnat prick varje bild i det här inlägget till min hem-mapp på Pinterest. Så. Jävla snyggt. Lite såhär ser det ut:


4. "10 mat-lifehacks du måste kunna"
Den här typiskt bra personen har skrivit ett typiskt bra inlägg.

För övrigt: Har ni sett det här? Och det här? Jag som en gång respekterade Rowling för att hon inte mjölkade Harry Potter-världen på dess sista magi får nu äta upp allt jag tänkt om henne. Snälla Rowling, sluta innan det är försent.

Puss och hej och hoppas mina muskler samarbetar med mig snart. Kan vara nice att kunna skjuta en kundvagn framför sig och öppna tunga dörrar och sånt snart :))))

feminism

Ett litet inlägg om att märka ord

08:33

Okej, äter frukost på jobbet och catchar upp på the latest OS-news. Satt och läste en artikel och bara: "Jahaaa, är det DAMFOTBOLL de pratar om!"


Detta hemska ord – damfotboll – har naggat mig och andra feminister i ögon och öron länge. Och nu när Aftonbladet helt sonika skriver "OS-fotboll" istället för "damfotboll" fattar jag först inte vad det är vi pratar om. PRECIS SOM DET SKA VARA! Eftersom vi inte vill göra skillnad på män och kvinnor! 

En annan trevlig grej jag upptäckte i måndags: jag fick ett läsex av Women in Science på jobbet (sjukt nice och snygg bok för övrigt, kolla in den!). Granskade baksidan lite väl noggrant och såg att de satt en ny streckkod över den gamla. Med precis samma ISBN-nummer som det gamla. Men med skillnaden: genre ändrad från "Women's studies" till "science/reference". En sådan liten grej att inte sälja vetenskapskvinnor som kvinnostudier, utan som VETENSKAP, men faktiskt ganska stort ändå.

Och båda grejerna är sådana där saker som män brukar tycka är att "märka ord", eller "men det spelar väl ingen roll". Jo. Jo, det gör det. För genom att säga damfotboll säger vi att det inte är riktig fotboll. Och genom att märka något som Women's studies talar vi om att det inte är riktig vetenskap. Så jag märker ord. För damer spelar riktig fotboll. Och kvinnor ägnar sig åt riktig vetenskap. 

Stockholm

6 böcker du inte ska läsa om du är trött på Stockholm

19:25

Idag blir det en väldigt sen Top Ten Tuesday. Jag har haft min första dag ledig LEDIG (dvs utan att träffa en massa folk) på länge + firar en hel månad som gift! Woop! Har firat med att gå på massage, eftersom jag sträckt en muskel i min axeljävel (enda trevliga är att jag slipper bära en miljard lådor på jobbet. Tyvärr får jag även ont av att skjuta kundvagnar framför mig) och ska snart äta chokladpraliner och dricka prosecco!

I alla fall så har jag funderat lite under dagen på det här temat. Det var nämligen lite valbart. Tio böcker inom en viss – valbar – setting. Det enda jag kom på var saker som jag störde mig på. Här kommer därför ett gäng böcker för dig som är lika trött på Stockholm som jag är (alltså jag hatälskar Stockholm så mycket. Visst att det är här "allt händer" och sånt – rikt kulturliv yada yada – men alla infödingar vet att Stockholm är en enda stor incestfest och det är så hårt och kallt och bullrigt. Är storstadstrött <- trodde aldrig jag skulle bli det i livet, men längtar efter något mindre. I alla fall. Utsvävningar ftw)!

1. Det handlar om dig – Sandra Beijer
2. Nattsagor för sömnlösa – Johanna Wester
3. M varken mer eller mindre – Petra Backlund
4. Vill ha dig så illa – Gunnar Ardelius
5. Vi måste sluta ses på det här sättet – Johanna Lindbäck & Lisa Bjärbo
6. Vi är inte sådana som i slutet får varandra – Katarina Sandberg

OBS! Jag vill bara framhålla att flera av böckerna ovan är himla bra. Men är en trött på Stockholm så är en.

Och nu ska jag kramas med min man och dricka den där proseccon, så ni får hålla tillgodo med det här inlägget hela morgondagen också. Och fortsätt lista Stockholmsböcker jag ska hålla mig borta från! Ni har hela kommentarsfältet för er själva! Puss!

funderingar

Hur jag känner inför Rowlings Wizarding World

07:30

En sak som jag har jävligt svårt för: författare som inte förstår när det är dags att sluta. En författare jag alltid respekterat för att hen haft vett att sluta i tid: J.K. Rowling.


*paus för sorgsna suckar*

Sen kom meddelandet om Fantastic Beasts. Sure babe, tänkte jag. Det kan jag absolut gå med på. Samma universum, inget att göra med Harry alls. Topp, det blir säkert skitbra. Sen kom The Cursed Child. Okej, jo, jag ställde mig skeptisk. Det gjorde jag. Men det hindrade mig inte från att förhandsboka, köpa måndagen efter den släpptes och sen läsa klart den i ett andetag. Och när det hela var slut var den enda klump jag hade i bröstet besvikelse (jag såg i grupper på Facebook att folk GRÄT när de läste slut den?!).

Inte på boken. Nej alltså, boken var allt jag förväntade mig att den skulle vara. Den var sämre än att inte veta. Inte hälften så angenäm som att spekulera och undra. Nej, jag är besviken på Rowling. För att hon helt plötsligt inte haft vett att sluta i tid, för att hon har blivit en av dem som pumpar mer substans ur saker som redan är färdiga. Som släpper förbi undermåliga verk i en serie som redan är komplett.

Så var The Cursed Child så dålig? Nä, det tycker jag inte. Men det här kan aldrig bli Harry Potter för mig. Jag vägrar erkänna The Cursed Child till min kanon – lika lite som jag anser fanfiction vara en riktig del av berättelsen. Och det är väl så jag ser det här. Som en spekulation i vad som kunde ha hänt 19 år senare. Inte någon sanning.

Och sorry J.K, men något gick sönder i vår relation efter det här. 

jobba i bokhandel

Saker jag önskar att jag kunde göra i bokhandeln

10:00

◇ Ge bort saker gratis (duh!).

◇ Avbryta män som bara pratar och pratar och pratar med ett "OM DU NÅGON GÅNG TAR OCH HÅLLER KÄFTEN KAN DU FÅ SVAR PÅ DIN FRÅGA!!!!".

◇ Bräcka prick varenda person som tror att tjejer inte kan nördiga grejer. Tyvärr – när de frågar om SF för vuxna (vilket just de kunderna oftast gör) måste jag skicka dem vidare till en kollega. Oftast en annan brud i och för sig. Det är tillfredsställande.

◇ Fråga kunder: "Hörrudu, kan vi inte dricka kaffe någon gång? Eller typ bara hänga lite? Dricka en öl? Två? Bli bästisar? Två öl i veckan resten av våra liv?????" Det har hänt kanske tre gånger att jag haft kunder som jag liksom bara BONDAT med. 2/3 gånger har det varit killar också, och även om jag inte är 100% straight så säger ju samhällsnormer att det är en date så fort två personer av motsatt kön dricker kaffe med varandra.

◇ Skriva min kråka på Jack Werners stämpelkort utan att skaka (mvh fangirl).

◇ INTE RODNA!!!! Jag rodnar superlätt. Om jag hör något fel, eller missförstår ett skämt eller... Eh, ja. Mina kollegor tycker detta är skitkul och jobbar hårt på att framkalla denna reaktion hos mig. FU.

◇ Säga standardfraser utan standardtonfall. Tänker alltid på att om någon skulle stå bredvid mig och lyssna på när jag har "vanliga" kunder (dvs: "249 kronor blir det, behöver du en påse? Har du ett utav våra stämpelkort? Skulle du vilja ha ett? Eh, du får en stämpel för varje 200 kronor du handlar för och när du fått tio stämplar får du 100 kronor rabatt på ett köp" alltid med eh:et där. Okänt hur det ens kom dit från början.  Nu vet jag inte vad jag ska säga om jag inte säger det först) skulle jag förmodligen låta som en robot. Blir så trött på min egen röst efter ett tag.

◇ Få alla kunder som står i vägen att helt magiskt flytta på sig.

◇ Adoptera gulliga barn som husmaskotar. Förra våren hade vi en fantastisk unge som önskade mest i världen att få ett bibliotek. Vi har en liten unge som är inne ganska ofta ensam och är helt magiskt artig. Jag har en grej för artiga ungar alltså. Den här säger alltid "tack så jättemycket" "ha en trevlig dag" och "jag skulle vilja ha".

◇ Slita telefonen ur handen på folk som pratar telefon i kassan. Tips: Om du skulle handla hos mig och prata i telefon samtidigt skulle du inte få något stämpelkort.

musik

Get up off our knees

08:38

Alltså jag vill börja den här dagen med att tacka för de fina kommentarerna, blir helt bölig av hur fina (och långa!!!) kommentarer ni satt er att skriva?! Gårdagens inlägg var inte alls tänkt som någon typ av bekräftelsefiske, utan typ vad ni gillar att läsa om här, men alltså. Åh <3 Ska sätta mig ner och svara på alla kommentarer ordentligt sedan, men så ni vet så är jag superglad!

Idag är det FREDAG! Jag jobbar "kortdag", och kompar ut 1,5 h som jag jobbade extra i onsdags (yes, jag jobbade från 8:30-18:30...). Slutar alltså redan 16:45, och då ska jag åka hem och laga indisk mat och bara hänga för mig själv en stund (har typ inte varit ensam hemma sedan Victor kom hem från Gävle, för han kommer alltid innan mig...).

Åh, och jag måste även berätta detta: Jag provade att torka ut några citronkärnor och sätta dem i jord i små krukor. Av tio stycken satta har EN blivit en liten växt, men hallå så mysigt att få en liten planta av en köpe-citron! Mvh hon som älskar plantor.

Och här får ni lite fredagssoundtrack! Om ni inte orkar lyssna på alla låtar borde ni åtminstone lyssna på Get up off our knees, pga bästa pepp-låten!

övrigt

Och plötsligt är jag inte alls pepp längre

08:41

Först: Åååååh, nu vill jag börja blogga igen!!!! Sen: Fan har ingen lust med något.


Alltså, luften gick lite ur mig. Främst pga en anledning: jag började läsa andra bokbloggar och känner att det är supertråkigt att blogga om samma sak som alla andra hela tiden. Och att läsa om samma saker hela tiden.

Det känns som att den gruppen av bloggare jag läser skriver om prick samma saker – jag själv inkluderat. Jag pallar inte se fler inlägg med prick samma tagg. Om The Cursed Child. Om Suicide Squad. Om De dödas röster. Känner inte ni andra bokbloggare också det här? Jag har tänkt på det här det senaste halvåret ungefär, att det känns oinspirerande att blogga när tio andra redan har bloggat om något, eller jag vet att tio andra kommer göra det efter. På vissa sätt inser jag ju att det är oundvikligt, men jag tänker också: Behövs JAG OCKSÅ? Vad kan jag tillföra här?

Jag har fasen haft många bloggkriser, men jag tror att den här är på riktigt. För det är liksom inget infall. Det är något som byggts upp under en lång period. Det senaste halvåret har jag alltså dragit mig för att publicera vissa inlägg. Det är böcker jag låtit bli att skriva om. Och de andra inlägg jag skriver blir liksom mest om psykisk ohälsa och andra saker som inte är böcker. 

Här skulle vi ju kunna avsluta med en liten utvärdering: Vad vill ni läsa om här egentligen? Vad förväntar ni er när ni klickar er in på min blogg?

klassiker

10 böcker jag tvingades läsa

07:30

Kollade upp vad det var för Top Ten Tuesday-tema, och kände att det ju ändå är ganska nice att få välja ett gammalt tema istället för att vara bunden – nu när det är första efter semestern. Jag valde ett från januari 2014 – nämligen böcker jag "tvingats" läsa.

1. The Lord of the Flies – William Golding
Alla som INTE tvingats läsa den här räcker upp en hand. Näää, tänkte väl det ;) Nejmen, jag tror att jag är en av få som blivit tvingad att läsa den i skolan och som faktiskt GILLAT den. 'Cause I did.

2. Flyga drake – Khaled Hosseini
Om min engelsklärare Pernilla från första året i gymnasiet – ja, innan jag började på Rytmus, när jag fortfarande gick kvar på Globala – läser min blogg vill jag bara säga: Det blev ju mänska av mig mä. Trots att jag totalt missat uppgiften att läsa denna på engelska och brände igenom den på svenska på en eftermiddag för att kunna diskutera den dagen efter. Och så vill jag hälsa att jag läser ganska mycket böcker på engelska nuförti'n. Så inte behöver du vara orolig för mig inte. Jag pluggade till och med en termin engelska på högskola.

3. Ett öga rött – Jonas Hassen Khemiri
Förlåt farmor, men genom åren har du faktiskt tvingat mig att läsa en himla massa böcker jag inte fattat poängen med. Den här – bland andra. Jag vet att du också tvingade på mig Godnatt, mister Tom och Tordyveln flyger i skymningen – böcker som jag läst om och om och om igen och är väldigt tacksam för att du prackade på mig. Men det här var kanske inte ditt bästa boktips.

4. I taket lyser stjärnorna – Johanna Thydell
Det jag minns bäst från läsandet av den här boken var min frustration över att jag inte fattade hur jag skulle svara på analysfrågorna. Till den svenskläraren vill jag tala om att jag numer pluggar litteraturvetenskap.

5. Hon går genom tavlan ut ur bilden – Johanna Nilsson
Saker jag minns från den här boken: Nada. Eller jo, det fula omslaget. Men jag vet att jag har läst den.

6. 1984 – George Orwell
Det här var helt jag själv som tvingade mig. Eller ok, kanske lite peer pressure. Eller lite en-persons-tryck. För det var nog bara Victor som tjatade. Eller räknas ögonen på det äckliga omslaget jag har som personer? I så fall peer pressure. Det här äckliga har jag. 

7. En dag – David Nicholls
Denna "tvingades" jag läsa för att jag var på bokcirkel om den. Helt ok tvång, pga mycket bra bok.

8. Northanger Abbey – Jane Austen
Alltså som littvetare tvingas en ju läsa en jäkla massa böcker. Sällan behöver vi i och för sig läsa hela böckerna, men den här är en sådan som jag läste hela av. Det är fortfarande den enda Austen-bok jag läst (Emma blev aldrig färdigläst i våras, och jag tycker nog inte att Stolthet och fördom och zombier riktigt räknas...), men jag minns den som riktigt bra!

9. Vinterviken – Mats Wahl
Ännu en littvetar-bok, men denna gillade jag INTE. Var dessutom besatt genom hela boken av att fundera på vilken jävla höjd med en skog som han gömde pistolen på. Bor nämligen själv i Tumba och har så många gånger kört mellan Tumba och Alby och funderat på just det här. Är det den närmast Ica Maxi? Eller den med el-ljusspåret? Eller den precis vid Hågelby? Eller den efter? Gissar att det är den precis vid Ica Maxi, eftersom det är på cykelavstånd från Alby även för en liten unge.

10. The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
Alltså en jobbig grej: Om ni skrivit kandidatuppsats i littvet är mitt största tips till allmänheten att plugga första terminen engelska. Ni kommer inte alls bli skitfrustrerade på alla som ba: "Ahmen han säger ju det här i boken" och jag ba: "Aaa, fast vi har ju PRECIS konstaterat att berättaren är opålitlig. Betyder det att vi kan lita på att det han säger i boken är sant?! NEJ!!!!!" :))))) (Ok, jag vet att jag är elitist, men det är skitjobbigt att plugga med folk som inte har någon universitetsvana när en själv har det. Kände mig som hela klassens mamma för att folk bara: "Till när ska vi ha gjort det här? Var får en tag på texter?" osv, och jag inte: "MEN LÄS INSTRUKTIONERNA", utan istället: "Det ska vi ha gjort till då och här hittar du alla texter". The curse of being me)

fantasy/sf

Stranger Things

07:30


Twin Peaks möter Lovecraft möter X-Files möter Stephen King – kan det vara något som låter lockande?

En kollega på bokhandeln tipsade mig om Stranger Things – en Netflix-serie i åtta delar – och det är jag jävligt glad för. Tror detta kan vara en av Netflix' bästa proddar hittills (tror kanske att it's a tie mellan denna och Orange is the New Black).

I en amerikansk småstad försvinner en kille på väg hem från en kompis. En tjej i samma ålder rymmer från livstid i fångenskap. Han har blivit indragen i en parallell verklighet, och hon är den enda som kan kommunicera med honom. Om ni gillar 80-tal, monster och mysterier är det här definitely it. För att göra det hela komplett är Winona Ryder med på ett hörn också. Alltså allt känns verkligen sjukt genomtänkt – hela vägen ut till vinjett och stämningsmusik.

Dessutom fungerar serien som utmärkt underlag för diskussioner kring typ klass och genus och synliggör maktstrukturer på ett ganska subtilt, men väldigt snyggt sätt.

Alltså ni måste se det här – ok?

om mig

11:21

Ok, bara för att den här personen har varit min man i tre veckor nu, och för att vi fick bilderna från fotografen i torsdags:

 photo S55A0272_zpsxknmo0jj.jpg  photo S55A0148_zpsqmbbcsud.jpg  photo S55A0653_zpsz4zrp9wy.jpg

Nu blir ju kvaliteten lite dödad, men den superba fotografen är Sophia på Fint Foto! Älskar också att vi faktiskt pratar med varandra på den sista bilden, tror jag berättar något för Victor här. I alla fall. Är så bubbligt nykär just nu. Så fantastiskt att få känna såhär efter att ha varit ihop i tio år. Ihp.

film

Suicide Squad och Marvel-komplexet

07:30


Jag tror vi alla kan enas om att Marvel lyckats hundra gånger bättre med hela sin filmgrej än vad DC har. Alltså visst, jag gillar ju Dark Knight-trilogin, men överlag är dark & gritty inte alls min grej (vilket väl är anledningen till att jag inte är speciellt intresserad av DC's serier heller. Förutom Suicide Squad dårå. Superman can go f himself för det är fasen den mest ointressanta superhjälten i världshistorien). Så när Suicide Squad annonserades tänkte jag att fasen, DC goes Marvel. Det kan bli riktigt bra.

Men som sagt – att DC har svårt att mäta sig med Marvels filmuniversum märks tydligt – även om det märks lika tydligt att de åtminstone försöker ta upp kampen. Desperat (en person bakom mig på bion sa något under eftertexterna som sammanfattar det hela ganska bra: "Varför går folk? Har de aldrig sett en Marvel-film tidigare?" Den som sett både Suicide Squad och Batman v Superman vet att DC placerar sina mid-credits och inte post-credits).

Suicide Squad blir dock inte så himla mycket mer än rätt så hjärndöd action. Till exempel finns det ju potential att diskutera om ändamålen helgar medlen och vilka som egentligen är the bad guys – något som touchas lite lätt på genom ca ETT enda SKÄMT. Sen fattar jag inte varför alla action-sekvenser är så jävla långa? Är det verkligen någon som tycker att det är kul att titta på när de bara... Slåss? Det är vid sådana tillfällen jag önskar en fick plocka fram sin mobil på bion.

Sen har en hel hög av karaktärerna bara tappat karaktärsdrag. De reduceras till små detaljer i deras personligheter, vilket också gör att jag har svårt att komma ihåg vilka karaktärer som ens var med. Harley Quinn och Deadshot är egentligen de enda som inte reduceras till 100% ensidighet. Alla andra har ett personlighetsdrag som de sedan håller fast vid filmen ut. När jag googlade fram bilden ovan frågade jag Victor: "Vemfan var Slipknot?" och ingen kunde komma på vem det var förrän vi googlade fram en spoiler.

Sååå, totalt utan djup, men ändå underhållande. Alltså jag tycker ju att den är fett värd bara för Margot Robbie som Harley Quinn. Och ögongodiset Cara Delevingne. Och den skiiiiiitsnygga karaktärsdesignen av både Harley Quinn och The Joker. Gillar skarpt hur de använt drag från deras tecknade karaktärer för att göra dem till riktiga personer. Alltså det HADE ju gått att göra de precis lika typ, men detta är sjukt awesome. Vet att många var upprörda över The Jokers tatueringar efter teasern som släpptes förra sommaren(?), men jag tycker bara det är nice. Dels på grund av när en stör folk lite (på bra sätt OBS OBS).

Alltså slutsatsen är att jag tycker ni kan se den. Bra film liksom. Men förvänta dig inget mer än att bli underhållen och att snarka dig igenom för mycket actionscener. Då blir det nog bra. 

om mig

HEJ!

07:30

Nu känns det som att jag börjar bli redo att kicka igång det här stället igen! Jag tänkte vi mjukstartar med en liten uppdatering om vad jag faktiskt gjort på min "semester" (that is semester från bloggen) – ok?


– Vi börjar med det viktigaste: jag är nu fru till världens bästa himla person. Yep. Så är det. Rätt så fantastiskt faktiskt. Bröllopet blev motsatsen till allt jag var rädd för. Trodde att alla skulle ha tråkigt, att bordsplaceringen inte skulle fungera, att folk skulle klaga på att behöva äta veg-käk + veg-tårta osv. Det verkar faktiskt som att alla hade kul, bordsplaceringen fungerade superbra och även mina mest militanta köttätarsläktingar åt tre portioner av maten. SCORE! Så förutom att jag inte fick på Victor ringen pga svullna fingrar och att ett vinglas gick sönder uppstod inga större missöden. Och vad är en fest utan ett trasigt vinglas liksom?

– Jag och Victor har ingen gemensam semester, men vi tog ändå en dag på hotell tillsammans i stan och passade på att vara Stockholms-turister. Tog en prommis på Djurgår'n bort till Rosendals trädgård och käkade där. Drack dyra drinkar och spelade Pokémon på kvällen. Somnade i ett vitt hotellrum i en 1600-talsbyggnad, vaknade till frukostbuffé. Win alltså.

– Muminmuggssamlingen har ökat med fem stycken nya Muminmuggar. Årets sommarmugg, Muminhuset, Såsdjuret, Håll Sverige Rent I (hade redan II) och Lilla My!

– Jag har kapitulerat och läst En man som heter Ove. Jag grät.

– Vi har hängt på Storsjöyran! Har saknat Östersund. Såg Refused. Väldigt efterlängtat och ände mötte de prick alla av mina förväntningar. Plus lite till. Jag hade övat på att anlägga en obrytt butter min innan, för det har jag sett att en gör på hardcore-spelningar. Var ju totalt onödigt. Fånlog hela spelningen. Hängde på samma efterfest som Dennis Lyxzén och han verkar supertrevlig (baserat på att vi inte pratade ett ord med varandra) pga dansade till typ allt hela tiden i två timmar (dock mer entusiastiskt till punkklassiker än till Beyoncé. Bara säger). Hm, såg också Vintage Trouble och bob hund. Vintage Trouble var svinbra, de bord ni lyssna på. bob hund var bob hund och jag hatar bob hund för att de inte har vett att skriva sitt jävla bandnamn med stora bokstäver i början på orden.

– Jag har läst serier och sett tv-serier jag vill skriva om! Woop!

– Idag ska jag se Suicide Squad!!!!!!!! Pepp!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hörninini, vad har ni haft för er? Tell me all about it!


Harry Potter

Den fördömda boken

22:45

Ok. Ja, jag ska blogga bättre en annan dag. Jag ska samla mina tankar och skriva något vettigt. Jag ska jag ska jag ska. Men det här är min första spontana tanke efter att ha läst klart Harry Potter and the Cursed Child: Var det verkligen fucking värt det?

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg