Stanna, Flora Wiström

07:30


Stanna utspelar sig under ett år av Esters liv – ett år som ska bli tungt och avgörande. Hon blir kär i Eli, vars mamma är svårt sjuk. Esters bästa vän Hanin bråkar med sin mamma, och lillebrorsan Nicke har svårt att hitta kompisar. Ester försöker ge så mycket som möjligt av sig själv till alla andra, men glömmer helt bort sig själv.

Jag hade lite blandade förväntningar på den här boken. Jag läste Floras blogg ett tag, men tappade intresset delvis för att jag hade så svårt för hennes språk. Det personliga språk hon använder i bloggen har hon dock inte plockat med sig till boken, vilket innebär både fördelar och nackdelar. Jag har svårt att alls se hennes röst – eller ens EN röst – i det här språket. Däremot hade jag ju vissa förväntningar, och well. För att fatta mig kort: Jag är inte imponerad av den här boken.

Men här fattar vi oss inte kort, utan istället får ni full utläggning: Ester som karaktär är helt blank för mig. Hon verkar inte har några personlighetsdrag förutom att hon offrar sig för andra. Ibland säger hon och gör saker som verkar gå helt emot hennes karaktär – men kanske är det bara de där skymtarna av karaktärsdrag som en får se alldeles för sällan för att liksom knyta dem till själva karaktären. Jag kommer på mig själv med att bli förvånad över saker hon säger, för det liksom... MATCHAR inte.

Det känns som att en redaktör hade behövt vara lite hårdare här också. Boken är ungefär 100 sidor för lång för att jag ska orka hålla intresset uppe. Mitten blir mest en intetsägande massa. Hur länge går det egentligen att älta att Eli tar all hennes ork och att det blir seriösa problem i förhållandet? Länge, tydligen. Samtidigt innehåller boken massor av scener som absolut inte tillför någonting till själva berättelsen och som jag inte alls förstår poängen med.

Och sen vill jag ju fortfarande prata om det här med innerstadskids. Jag fattar inte ens längre varför jag läser sådana här böcker, blir ju bara besviken och trött på dem? CRED dock till Flora för att hon tar upp ett visst litet mini-mått av klassanalys i början av boken, det måste en ju gilla. Och plus för mångfalden. Alltså det FINNS ju saker jag gillar med den här boken också. Det är inget fel på själva grundploten i sig. Det här ÄR faktiskt inte your average innerstadsbrud som bara försöker hitta sig själv litegrann. Och det känns skönt och uppfriskande på ett sätt. Jag gillar också att Ester får vara en karaktär som gör helt fel ibland, utan att vara en totalt osympatisk karaktär som en inte står ut med (ja, Maj, jag tittar på dig).

Men ja, overall: Det här är faktiskt en bok ni kan skippa.

Stanna
Flora Wiström
376 s.
Bonnier Carlsen
2016
Goodreads

Du kanske också gillar

10 kommentarer

  1. När jag läste om denna bok tänkte jag på ditt inlägg om tristessen över innerstadstjejer. Höll med dig i tröttheten och tänkte att jag inte ska läsa denna bok. Tack för att du bekräftar mina tankar och avråder mig från att läsa den. (hm, känns lite konstigt att tacka för en sådan sak, men det är ju en del av bokbloggande också.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, äsch, det är väl också nåt att tacka för! Annars kanske någon annan skulle vara positiv och så skulle du ge efter och läsa den och slösa en massa tid. Shit vad många och i den där meningen. Men. Sammanfattning: Jag sparar på din tid!

      Radera
  2. Ska hämta boken på bibblan imorgon. Förväntar mig egentligen inte att jag kommer gilla den, men läser Floras blogg och är nyfiken på vad hon skrivit. Liksom du, har jag dock inte gillat någon av "innerstadstjejs"-böckerna. Det kommer dock inte hindra mig från att läsa Sandra Beijers nya heller..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, jag lär ju också läsa Beijers nya... Svårt att låta bli, även om jag börjar bli lite mätt på henne.r

      Radera
  3. Håller både med och inte. Under hela läsningens gång kände jag att något fattades och kände aldrig att det är riktigt riktigt bra. Och nu sätter du ord på många av sakerna jag nog också störde mig på - som att en aldrig riktigt får grepp om Ester och att språket är väldigt, jag vet inte, grått? Samtidigt läste jag den väldigt snabbt och gillade slutet så ja ... är typ mycket splittrad och skjuter upp på att recensera :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, jag streckläste i och för sig också hela på en enda dag. Men å andra sidan gjorde jag det med M varken mer eller mindre också, och den gillade jag ju inte alls. Jag tyckte den här flöt på väldigt bra och att den var behaglig att läsa även om den var ganska trist.

      Radera
  4. Jag gillade faktiskt denna. Men är också trött på innerstadstjejerna. På bokmässan fanns denna punkt: Landsbygden i barn- och ungdomsboken och jag tänkte bara va!? Vilken landsbygd? Utspelar sig inte varannan bok i Stockholm? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur... Hallå jag funderar på att åka på bokmässan nästa år! I så fall måste vi dricka kaffe om du också är där! Tycker jag :)

      Radera
  5. tack för denna spot on-recension!!!! Blir djupt provocerad av floras språk, i bok och på blogg. Tycker det är riktigt pretto och rätt kasst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jo, jag stör mig också sjukt mycket på det. Känner samma som du. Känner för övrigt att typ hela den här boken är så himla pretentiös.

      Radera

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg