Allt som blir kvar, Sandra Beijer

07:30


I början på juli blir Matilda dumpad. Hennes kompis Miron bestämmer de ska ta juli till att flippa ur totalt – göra allt som är förbjudet utan att någon ska döma eller komma med pekpinnar. Vad Matilda än säger att de ska göra måste Miron säga ja. När juli i slut ska Matilda under inga omständigheter vara ledsen med. Allt ska vara bra. Men Matilda upplever att Miron inte finns där på det sättet hon velat. Så samtidigt som hon famlar runt på Stockholms gator efter den där välbekanta kroppen som var hennes ex, känner hon sig stundvis också ensam och övergiven av Miron.

Som bekant föll jag som en fura för Beijers första bok, Det handlar om dig. Förutom Beijers språk har dock Allt som blir kvar väldigt få likheter med debuten. Här har vi en betydligt mörkare och högre – kanske mer litterär – berättelse som förlorar sig i helt känslor. Så pass mycket att jag ibland tappar bort vad boken handlar om. Tyvärr tycker jag – trots att detta alltså är Beijers andra bok – att det hela ibland blir lite amatörmässigt. Det känns inte som att det finns någon tanke kring hur berättelsen är uppbyggd – ingen stegring, ingen ordentligt fattbar tidslinje och rätt så osammanhängande.

Jag får heller ingen känsla för vem karaktären Matilda är, och ärligt talat skiter jag i vad som händer med henne. Kanske är det för att hon liksom inte blir något annat än ledsenhet. Att vara trasig är hennes enda karaktärsdrag, och utanför den blir hon liksom ingenting. Det blir så himla ointressant på något vis.

Dessutom: Fattade nada och ingenting av deras vänskap. Tyckte verkligen det var skitkonstigt. Och så mycket droger. Så galet mycket droger. Och en annan sak som inte made sense: Slutet. Förstod ingenting av slutet. Det här att (spoiler, markera för att läsa) [Miron explicit säger att han sabbat Matildas och Olivers förhållande och att hon ba "Sure whatevs" när hon kräkts upp allt hon ätit i typ en månad för att hon varit så ledsen.]. Och så blev jag så jävla arg när de sprang över tågspåret med taxen. Skiter väl i hur det går för Matilda och Miron, men varför riskerar de livet på en liten tax? Och stör mig på att ingenting någonsin får konsekvenser, förutom att hon blir av med jobbet.

Okej, såhär: Jag tyckte inte den här boken var SKITdålig. Kanske inte ens dålig. Den var mest ett stort "MJEH" *rycker på axlarna*. Om jag skulle läsa den med det jag visste om den nu? Nä. Om jag fick välja om skulle jag välja en annan bok.

Allt som blir kvar
Sandra Beijer
206 s.
Natur & Kultur
2016
Goodreads

Du kanske också gillar

9 kommentarer

  1. Känns så väldigt konstigt att jag inte sett en enda positiv rec på denna. Om en jämför med Det handlar om dig liksom. Och så tråkigt för fick nyss hem den och den är så fin men allt

    SvaraRadera
  2. Ugh råkade publicera redan ...
    Men alltså nu känner jag mig ju inte alls sugen mer, skulle jag skriva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har typ inte ens sett några recensioner på denna? Det finner jag ännu konstigare. Kan inte minnas att en enda blogg jag följer har reccat denna. Men ja, nej, jag tyckte tyvärr inte att den var någon höjdare...

      Radera
  3. Tycker detta var så spot on skrivet. Fattade typ inget, och älskar egentligen Sandra. Skulle dock gärna höra henne förklara/försvara sina karaktärer, för undrar om hon själv har koll på hur de funkar. Boken kändes ganska ofärdig på något vis, som en skiss liksom. Roligast i din text var det vitmarkerade, spoilern. Så sant faktiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, sant, det skulle jag också vilja höra. Bara för att de är så oklara och framför allt för att det är omöjligt att få något grepp om dem. Känns inte som att de har några fasta karaktärsdrag förutom typ ett var (som mer är en känsla de håller fast vid) och sen bara reagerar på saker på måfå. Känns inte genomtänkt alls.

      Radera
  4. Blev också så himla irriterad när dom sprang med hunden!!! Vad fan liksom. Tyckte Matilda var en så himla osympatisk karaktär, förstår inte varför någon vill hjälpa henne överhuvudtaget? MEN språket var enligt min mening väldigt fint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag tyckte inte heller hon verkade speciellt trevlig. Ang språket tyckte jag att det väl var fint, men också att det blev lite väääääl krystat ibland...

      Radera
  5. Den här recensionen sätter ord på mycket av det jag kände när jag läste, TACK! Gillar också SB egentligen och tyckte att hennes förra bok var ljusår bättre. För mig tror jag att mycket av problemet låg i att det känns som att den här boken VILL så mycket, men språket och vägarna dit har inte mognat det minsta. Det är exakt samma romantisering av droger och fest fest fest i Stockholms innerstad som i den förra boken. Men det håller inte för mig när det inte längre handlar om nykära nyfikna 15åringar, det blir bara ointressant och bortskämt. Ville bara fräsa åt M att bli deprimerad på ett lite mer konstruktivt sätt, hehe. Liksom, att tycka att man är asball för att man springer över tågspår och snattar!? Wtf!? Väntade typ bara på att dom skulle göra "thug life"-tatueringar också. Så besviken :(((

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har sjukt svårt att se någon målgrupp för den här boken? Tyckte också de kändes som femtonåringar som helt plötsligt flyttat hemifrån och ska klara sig själva. Blir mer och mer negativt inställd till hela grundkonceptet med boken. Förstår liksom inte riktigt poängen med det hela. Vissa bäcker växer ju efter att en har läst, men den här tycker jag bara sämre om ju mer jag tänker på den...

      Radera

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg