Vad som petar på mina ömma punkter

07:30

Det finns få saker jag tycker är så tungt som avsked. Ju mer oåterkalleliga, desto jobbigare. När jag vet att det dröjer lång tid till vi ses. Eller ännu värre de där som innebär slutet. När jag vet att det avslutar något fint och bra. Det är skitsvårt för mig. Eller jag antar att det är jobbigt för alla personer såklart. Men jag är alltid den som inte kan hålla masken. Som får en sten i bröstet som kräver att jag sätter mig på golvet. Jag är den som gråter på tågperronger.


I alla fall. Igår läste jag med andan i halsen det sista ur Ensam kvar av Alexandra Oliva. Och jag hade sån total ångest. Sån extrem ångest att jag grät helt hejdlöst i en kvart efter att jag avslutat boken. Den inte bara petade på min allra allra ömmaste punkt. Den stack i en kniv, hela bladet fram till skaftet och sen vred den om. Jag var helt oberedd på den totala smärtan och blev helt överväldigad.

Så vad har den här boken med avsked att göra – egentligen? Allt, skulle jag vilja säga. Zoo ska delta i en reality show där det gäller att överleva själv i vildmarken. Hon åker ifrån sin man för att få her mind straight om huruvida hon ska säga till sin man att hon aldrig vill ha barn eller inte. Medan hon befinner sig i skogen utan möjlighet att kontakta omvärlden drabbar en stor epidemi hela USA och en väldigt stor del av befolkningen dör. Utan att veta om det letar Zoo efter ledtrådar, och tror att de för henne hem. Hon går och går och går, arg på sig själv för att ha äventyrat sin relation med sin man bara för att hon inte förstod att han är allt hon vill ha.

Jag har ju inga barn, men kan tänka mig hur skithårt det kommer bli. Redan nu applicerar jag allt sånt här på min man istället. Jag tänker att det är Victor som överraskar mig med en hund. Går hemma och väntar. Ligger ensam hemma sjuk i sängen och dör utan att jag ens vet om det. Att jag säger hejdå och på återseende och att vi aldrig ses igen. Och det gör så ont. Känslan av hopplöshet liksom återvänder så fort jag tänker på det. Och det är därför jag måste tala om för honom att jag älskar honom varje dag innan han går till jobbet. För att om det är sista gången vi ses så måste han veta att det var det sista jag sa till honom.

Fyfan, jag kan inte ens tänka på det mer utan att helt tappa andan. En recension av Ensam kvar kommer nästnästa vecka, för då har den recensionsdag!

Du kanske också gillar

2 kommentarer

  1. men gud jag får andsnörp bara av att läsa din text om boken..! blev ändå, konstigt och paradoxalt, SUGEN på att läsa den?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men alltså jag skulle inte vilja ha den oläst. Att få såhär starka känslor är ju halva grejen med att läsa!

      Radera

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg