om mig

16 juli 2016

08:30

Det här är min man.

När jag har ångest ligger jag bredvid honom i sängen, och bara att känna hans inneboende lugn gör att det blir bättre. När det brinner i min mage och jag vänder mig bort tvingar han mig att titta på honom, att göra plats för honom, lirkar med mig, drar ur mig allt det jobbiga. När det känns bättre säger han "Du kan ligga kvar här medan jag lagar mat". När jag sitter på ett Wayne's vid Odenplan och gråter över att jag råkat åka en timme för tidigt till vår date säger han "Jag kommer på en gång" och går direkt från jobbet.

När vi diskuterar politiska frågor övergår jag alltid i trams och överdriver mina ståndpunkter, raljerar över idioter när jag får slut på argument, medan han sakligt fortsätter att diskutera saken väldigt seriöst. Han förstår att jag ibland blir kär i andra också, men unnar mig det. Säger att han ser att jag blir glad.

På mornarna går han upp först och spelar tv-spel. När han är hungrig väcker han mig och frågar "Ska vi göra frukost?", men det är alltid han som gör frukost själv medan jag ligger kvar i sängen och vaknar till. När han jobbar och jag är ledig lägger han sig bredvid mig i sängen och pussar mig hejdå innan han går. Han somnar alltid först på kvällarna, och i sömnen letar han sig alltid närmare så att han ligger på mig och ger mig ont i ryggen.

Han vet vilken sked jag föredrar, och tar aldrig glas till mig när vi dricker burkcola (eftersom det är godast att dricka direkt ur burken). Han har världens mjukaste hud på armarna. Han tycker att det är gulligt att jag älskar mina plantor, att jag går runt och klappar på dem varje kväll och att jag byter sticklingar över internet. Han älskar att pussa mig i nacken, och det är typ det bästa jag vet. Hans lukt är den bästa i världen.

Det här är min man. Idag har vi varit gifta i ett år. Snälla låt det bli många fler.

Fotot är taget av Sofia på Fint foto.

feminism

Om att inte räcka till, privilegier och Bad feminist

08:30

Som vit och numera ganska medelklassig ciskvinna besitter jag ju en hel del privilegier. Självklart försöker jag vara en allierad till rasifierade, transpersoner, arbetarklass, funktionsvarierade osv, men jag märker ju att det blir fel ibland. Och det tycker jag är okej. Det måste få bli fel även om en vill väl. Jag tänker att nyckeln är att vara ödmjuk inför sina misstag, backa när någon påpekar dem och sen göra rätt nästa gång.

Och det är delvis det som Roxane Gays bok Bad Feminist handlar om. Hur vi gör fel gentemot andra ibland, hur vi gillar "fel" saker (som egentligen inte har speciellt bra representation eller som egentligen inte porträtterar kvinnor på ett vettigt sätt). 'Cause you know what? Don't try for perfect, it's never enough. Och det är jävligt svårt och jävligt jobbigt att försöka vända ut och in på sig för att vara perfekt. När Gay skriver om att vara feminist vill jag nicka mig igenom hela essän. För en kan liksom inte göra mer än sitt bästa, det måste alltid vara tillräckligt. Ingen kan veta allt eller lösa hela världens problem. Jag är ju en sån som gärna vänder mig till auktoriteter. Att Gay i egenskap av forskare i det här fallet bekräftar mina tankar känns tryggt. Vilket en väl får säga vad en vill om. Kalla mig gärna mes eller osäker eller vad ni nu tänker. Men sån är jag.

Det är för mig den största styrkan i den här boken. Det jag gillar näst mest är Gays mer personliga kapitel. Jag tycker till och med att det är intressant att läsa om Scrabble, trots att jag själv inte är något Scrabble-fan. Men hennes engagemang och språk gör att jag med glädje läser om de turneringar hon åker på.

Min enda invändning är egentligen att boken mot slutet blir lite lång, kanske mest på grund av att boken kanske hade behövt vara mer blandad och kanske ha några mer personliga essäer i mitten. Om en bara väljer att läsa en essä då och då fungerar den säkert bättre. I övrigt är den extremt lättillgänglig för att vara skriven av någon som faktiskt doktorerat. Nivån hålls lagom hög och en måste inte vara superpåläst för att förstå vad Gay pratar om.

Rekommenderar med andra ord den här boken till alla, oavsett om du är uttalad feminist eller inte riktigt känner att du vågar kalla dig för feminist men tror på Jämställdhet.

     Bad Feminist
     Roxane Gay
     400 s.
     Månpocket
     2016
     Goodreads


på engelska

Dark Matter, Michelle Paver

08:30

Efter att ha läst Michelle Pavers Thin Air och insett att hon skrivit en bok om Arktis också var jag helt enkelt tvungen att läsa den. Speciellt som Dark Matter enligt de flesta recensioner jag läst dessutom skulle vara bättre än Thin Air.

Medan Thin Air rör sig runt en bergsbestigning handlar Dark Matter då om en polarexpedition. Året är 1937. Jack halkar lite på ett bananskal in på en polarexpedition till Gruhuken. Han och fem andra ska mäta vädret varje dag i ett år. Problemet är bara att en efter en droppar de andra av. Jack stannar kvar själv för att fullfölja uppdraget. Det går bra så länge som solen går upp på morgonen och ned på kvällen, men as you know – när det blir vinter på nordpolen slutar solen gå upp på morgonen. Det blir bara dygnet-runt-natt. KUL, RIGHT???? Mvh mörkrädd. I alla fall. Långsamt tappar Jack greppet. Eller är det någon där ute på detta övergivna ställe? Någon som inte vill Jack och hans vänner väl.

Såååå, med tanke på hur mycket jag gillade Thin Air var ju då uppenbarligen förväntningarna skyhöga på den här. Kan nog inte riktigt säga att de infriades, även om jag ändå inte blev besviken. If that makes sense. Alltså jag fick ju en bra bok, men kan knappast påstå att den var fantastisk. Polerna är bland min mardrömmigaste landskap, så att göra det läskigt kändes inte så svårt – vilket väl i princip var grejen för mig med Thin Air också. Jag tycker att bergsbestigningar och polarexpeditioner är läskiga som det är. Att dessutom addera spöken för att göra det hela läskigare är nästan överflödigt. Evig natt räcker gott för mig liksom. Men well, mitt problem med den här är nog mest att stegringen i problem sker lite för plötsligt. Först sker det gradvis – men mot slutet tar det ett jättehopp, som om Paver kommit på att "ojdå nu blir det lite långt, vi klipper lite här bara". Hade gärna sett att det ökade lite snabbare i början och sen liksom accelererade litegrann. Nu känns det mest ojämnt och bara "shit vad hände här, hur kunde han gå från rädd till utom sig på typ två sidor????" (ahmen ni fattar även om jag överdriver).

Men ah, mest tyckte jag faktiskt att den var riktigt bra. Would totally recommend. Det som jag tycker är mindre bra är egentligen småpet. I övrigt är det en bra berättelse med "trovärdiga" skräckinslag (alltså det här är halvviktigt för mig. För överdrivna saker har jag svårt att köpa, då blir det liksom inte läskigt längre) i en unik och spännande miljö.

     Dark Matter
     Michelle Paver
     288 s.
     Orion
     2011 (2010)
     Goodreads

TBR

9 böcker jag tänkt läsa väldigt länge

08:30

Såååå, temat för veckans Top Ten Tuesday är egentligen serier en tänkt läsa, men inte gjort än. Jag valde att bredda temat lite och kör helt enkelt på böcker som jag velat läsa länge! Känns lite extra kul eftersom jag har flera hemma och dessutom måste välja ny bok att läsa nu när jag skriver det här. Plus jag rensade min TBR-lista på Goodreads. Gick från ~550 till ~250. Fortfarande många, men skönt! Hehe. Men här är alltså ett gäng böcker som stått på min mentala TBR ett tag!

1. Handmaid's Tale, Margaret Atwood Den här har jag i princip velat läsa sen jag började jobba på bokhandeln, och nu när jag börjat kolla serien känns den ju extra aktuell! Tror jag köper den vid lön. 2. Jurassic Park, Michael Crichton Alltså det känns ju lite cheesy, men har velat läsa den här himla länge. 3. V for Vendetta, Alan Moore & David Lloyd V for Vendetta har jag till och med börjat läsa en gång, men inte läst klart. men vill verkligen läsa den. Skyller på dåliga omständigheter i livet just då.
4. The Knife of Never Letting Go, Patrick Ness Har velat läsa något av Ness länge, men tror nog att min första Ness-bok kanske snarare kommer bli The Rest of Us Just Live Here eller Release. Men de är ju hyfsat nya. 5. Kroppspanik, Julia Skott Vill så gärna läsa den här boken. Lånade den till och med som e-bok under våren men kom aldrig till Skott (höhö). 6. We Have Always Lived in the Castle, Shirley Jackson Har börjat läsa den här kanske tre gånger men inte kommit längre än några sidor. Tror att jag liksom börjat läsa vid fel tillfälle varje gång, så himla dumt.
7. The Passage, Justin Cronin Ok, ljuger om jag säger att The Passage stått på listan länge, men har i alla fall sneglat på den ett bra tag och sen satte jag upp den på listan efter att ha läst Station Eleven i höstas. 8. The Time Traveler's Wife, Audrey Niffenegger Den här verkar så himla fin! Till 90% baserat på känslan på omslaget. Till 10% på recensioner. 9. Neverwhere, Neil Gaiman Jag köpte den här i nu-har-jag-gillat-Gaiman-ett-års-present, men har FORTFARANDE (ett år senare) inte läst en enda Gaiman-bok sen dess. Hur dåligt???? Borde läsa den här. Pronto.
Någon ni tycker jag ska läsa extra snart?

att växa upp

Tappa greppet, Katarina von Bredow

08:30

En av mina favoritförfattare när jag var yngre var Katarina von Bredow. Hon har alltid haft ett mästerligt sätt att fånga ungdomars känslor på. Syskonkärlek, Hur kär får man bli? och Expert på att rodna måste ju ändå ses som kanon om en snackar om svensk ungdomslitteratur. Därför hade jag extremt höga förväntningar på den här boken.

Jag vågade aldrig riktigt läsa Släppa taget när den kom, och har fortfarande inte gjort det. Tappa greppet spinner vidare på en situation från Släppa taget, där det kommer fram att Hampus är kär i sin bästa kompis Victoria. Vilket såklart skapar en massa problem. Förutom att Hampus fortfarande har kvar hjärtknipskänslan över att Victoria inte är kär i honom så är han helt plötsligt helt ensam. För det går liksom inte att ta tillbaka en sån sak bara. Det är försent att säga "Skoja ba".

Den här boken har verkligen sina toppar och dalar. von Bredows styrka ligger som vanligt i porträtterandet av ungdomars känslor, det är on point. Det tror jag inte ens vi behöver prata om. Mina problem ligger framför allt i detaljerna. Hampus spelar en hel det datorspel, vilket von Bredow trots research varken får inte naturligt eller helt korrekt. Det känns istället ärligt talat mest krystat.

Ett annat problem jag har med den här berättelsen är den EXTREMA KLYSCHAN SOM JAG ÄR SÅ OBESKRIVLIGT JÄKLA TRÖTT PÅ. FYI Katarina von Bredow: Det finns andra saker att skriva om än könsöverskridande vänskaper där de måste prova den romantiska biten ihop. Det här är en pet peeve som jag alltid hakar upp mig på, vilket är skitjobbigt eftersom det är så himla vanligt. Men jag vill ändå ge den plus för att det handlar om kärlek från en killes perspektiv, det gillar jag.

Stundvis blir boken alltså något stel och huvudproblemet är en tröttsam klyscha. MEN von Bredow gör allt det andra så himla bra – känslorna, problemet i skolan, strulet hemma – att jag ändå skulle rekommendera den. Inte en femma eller ens en fyra, men en väldigt stark trea.

     Tappa greppet
     Katarina von Bredow
     220 s.
     Rabén & Sjögren
     2017
     Goodreads

övrigt

Juni på bloggen

08:30

HEJ! Eftersom det inte är fars dag här i Sverige och eftersom det ändå är min bittraste högtid på året så har jag 0 lust att skriva om pappor i litteraturen. Istället tänkte jag faktiskt att vi ska slå ner på några kul inlägg jag skrivit i juni här genom åren! Ok? Ok!

Förra året hyllade jag ett fett underskattat band, hade en besviken författare som kommenterade en recension där jag sågade hens beteende, samt listade saker som är bättre med att bli gammal.

För två år sedan, 2015, blev jag Neil Gaiman-frälst!!!!! Jag var också sur över att jag valde böcker så himla kasst, ledsen över att Victor bodde i Malmö och arg över att killar och tjejer aldrig får vara kompisar.

2014 svarade jag på lite frågor om böcker.

2013 läste jag pärlan Francesca och skrev lite om böcker som växer efter att en läst dem.

2012 läste jag en annan fin pärla – Jellicoe Road. Fasen, jag tror jag måste läsa om den snart? FEM ÅR SEDAN! Insåg jag precis.

Sådär! Ses imorgon!

feminism

Om att vara ambitiös och Duktiga flickors revansch

08:30

Jag är barnet som tog mig hem själv från sena träningar och rep. Om någon frågade om jag hade läxor svarade jag "jag har redan gjort dem". När vi började med multiplikation kunde jag redan alla tabeller utantill. Jag var den som hoppade upp en klass för att jag var understimulerad. Jag fortsatte vara understimulerad. Jag hjälpte mina klasskamrater när jag var klar, men blev ofta anklagad för att "skryta" och vara mallig. I sexan tävlade jag och två klasskompisar om vem som kunde räkna ut matteboken först. Vi var alla klara till höstlovet. I samråd med våra föräldrar beslutade vår mattelärare att låta oss börja med sjuans mattebok. I sjuan läste vi åttans. I åttan bytte vi mattelärare. Hon tyckte inte att vi skulle läsa nians matte. Satte stopp, och gav oss "extra-matte". Bara för att det skulle vara "kul". Det var inte kul. Det var inte stimulerande. Det var totalt meningslöst. Jag ägnade åttans alla mattelektionerna till att räkna ut hur många iPod nano jag skulle kunna stapla i olika rum i byggnaden. Mätte med en 30-cm-linjal för att fylla ut så mycket av tiden som möjligt.

Jag har alltid blivit anklagad för att anstränga mig för mycket. "Varför pratar du som en vuxen?" frågade en i klassen under mig i högstadiet. Fick alltid höra att det var fel att vara ambitiös. I åttan fick jag en bok av mamma som handlade om hur duktiga tjejer jobbar sig in i väggen. Men jag har alltid varit ganska säker på att det inte varit mina höga ambitioner som varit problemet, utan att det jag gjort alltid avgjort värdet jag satt på mig själv. Och jag har nog känt mig ganska vilsen i det här.

Därför kände jag mig... befriad av att läsa Birgitta Ohlssons bok Duktiga flickors revansch. Även om jag knappast håller med henne om allt. Snabb recap: Boken cirkulerar kring duktiga flickors plats i samhället – hur vi konstant blir svikna av folk som istället borde uppmuntra vår duktighet. Hur lärare och andra drar i bromsen när de egentligen borde frikoppla och låta bilen rulla. Jag tycker att problemformuleringen är vettig. Folk måste sluta stoppa upp oss som vill allt, och hjälpa oss dit vi vill. Jag och flera av mina vänner har upplevt det här, och det är förjäkla sorgligt.

Meeeeeen. Hon är ju jävligt liberal asså (jag är ju då stadigt vänsterpack om någon missat det). Det är som att hon inte ser skogen för alla träd. Hon pratar om att alla ska ha samma möjligheter, men ser inte att vi inte kan lösa det här på individnivå. Duktiga tjejer kan inte hjälpas en och en. Och alla har inte samma förutsättningar. Jag var och lyssnade på henne i torsdags, och hon påpekade hur viktigt det är som liberal att alltid ha ett klassperspektiv och se att alla INTE har samma förutsättning. Och visst, ibland får hon till ett klassperspektiv – men lika ofta är det sorgligt klasslöst. Visst att medel/överklasskvinnor tjänar på RUT-avdraget för att de inte behöver tillbringa lika mycket tid i hemmet. Och visst att det är bra för kvinnor att slippa hämta tidigt på förskolan. Men jag anser det här snarare vara ett strukturellt/kulturellt problem. Lösningen är knappast att barnen ska behöva tillbringa MER tid på förskolan (FYI Ohlsson: "egentid" med pedagogerna är knappast eftersträvansvärt, speciellt inte om det innebär att barnen måste gå 10h+ på förskolan. Skulle du orka en sådan arbetsdag med ett gäng andra ungar skrikande runt dig? Nä, så utsätt inte dina barn för det då), eller att vi ska spendera skattepengar på något som bara höginkomsttagare har råd att utnyttja. Handlar det inte snarare om att vi måste ändra folks tankevanor och få dem att förstå att det inte i första hand är kvinnors jävla uppgifter att ta hand om hemmet eller att hämta barnen på dagis.

Ett annat problem jag har är när Ohlsson skriver om att basera det personliga värdet på prestationer. Visst nämner hon ibland att utan en stadig självkänsla går det åt skogen med att vara en duktig flicka – då sliter en lätt ut sig – men samtidigt skriver hon om hur individers värde bör baseras på meriter. Självklart är det bra om vi snackar hur vi bör inom en hel del områden – men vad händer i ett samhälle där en individs värde baseras på vad de kan prestera? Om vi ser utanför genusordningen och antar ett mer intersektionellt perspektiv för ett slag. Vad händer med folk med funktionsvariationer eller personer som av olika anledningar inte kan arbeta – eller för den delen med de duktiga flickor som redan bränt ut sig? Sure babe, när vi snackar arbete och ledning av landet är det självklart att det ska anställas efter den som har bäst meriter – nepotism och inkvotering av män (som alltså sker nu – att män väljs in i styrelser med massor av män pga att de är män) är inget vi vill ha. Men det jag tänker på är just hur Ohlsson använder ordet "värde". Vad händer med de som inte kan prestera?

Såååå, många av de politiska förslagen i den här boken har jag ärligt talat inte mycket till övers för, men jag tycker ändå att det är en vettig bok i ämnet. Det ÄR en fråga som behöver lyftas, och vissa saker har Ohlsson ändå rätt i. Jag har väldigt mycket mer respekt för henne efter att ha läst boken/hört henne prata.

     Duktiga flickors revansch
     Birgitta Ohlsson
     222 s.
     Forum
     2017
     Goodreads

lyssna

Några nya favoritpoddar

08:30

Hallå typ alla mina bästa poddar har tagit sommarledigt????? :((((((( Eller okej, inte alla, men typ två. Såatteh. Har blivit tvungen att hitta andra poddar att lyssna på, vilket ju ändå är ett ganska kul problem! Jag har sparat ett gäng som jag tänkt att jag ska provlyssna och meddela er om hur de är, så vet ni om ni ska lyssna på dem eller inte. Bra va? De första två som jag provlyssnat är båda riktiga hittar! Äsch, jag visar er bara.


Har SERIÖSA problem med att sluta lyssna på den här. Det är ett dokudrama där Alex följer dr Strand – en forskare som fokuserar på att debunka paranormala händelser. MEN trots hans övertygelse har han en hylla med några case han inte lyckats lösa – the black tapes. Alex bestämmer sig för att titta närmare på dessa, samtidigt som hon också utreder på dr Strands fru som försvann ett gäng år tidigare. Första säsongen är stundvis obehaglig, men andra är fan LÄSKIG. Alltså älskar den här podcasten. Det bästa är ju när en kommer in när det redan finns två hela säsonger och en kan binge-lyssna!

Ytterligare ett till dokudrama med skräckinriktning! Vid ett privat forskningsinstitut har några forskare kommit på ett serum som låter dem se en död persons sista syner i livet. Vilka är... disturbing. Minst sagt. Samtidigt är det en assistent vid institutet som inser att allt inte riktigt står rätt till, och råka komma en konspiration på spåret.

För övrigt – HUR BRA är inte den nya P3 serie????? Vi ska prata lite mer om det senare har jag tänkt!

Klicka på bilderna för att hitta poddarna i iTunes! Happy listening!

fantasy/sf

Jorden vaknar, Madeleine Bäck

08:30

Direkt när jag hade läst ut Vattnet drar var jag inte helt såld på den, men under månaderna som gick mellan den och att den här släpptes ökade tydligen peppen en del. Trots lite ljumna recensioner av kollegor ville jag faktiskt veta hur sjutton det skulle gå med den här berättelsen. (och, hehe, det är ju alltid a delight att läsa såhär snygga böcker)

I den här boken trappas spänningen naturligtvis upp en del. I slutet av första boken tror Gunhild att de lyckats binda det som vaknat i skogen. Tyvärr visar det sig att det inte alls fungerat. Beata tar sig hem till Celia – som hon tror är borta för alltid – och finner hennes lägenhet övertagen av... någonting levande. Oklart vad. Men det blöder. Och det försöker hålla kvar henne i lägenheten. Tillsammans med Gunhild och Krister måste Beata återigen försöker binda de urgamla krafterna.

En grej som jag verkligen tycker är till den här bokens nackdel är att den är så jäkla abstrakt. I och för sig speglar väl det vissa av karaktärernas kunskaper, men det är himla frustrerande. Ändå djupnar ens kunskaper tillräckligt mycket i den här boken för att det ska bli intressant. Ärligt talat läste jag ut den här ganska fort, eftersom jag hade problem med att sluta läsa.

Ett annat problem är fortfarande det här att karaktärerna är så. Trista. De har varken djup eller personlighet. Jag kan inte förutse en karaktärs reaktioner och handlingar – och det är inte för att de är oförutsägbara för att de är irrationella, utan snarare för att jag inte har tillräckligt mycket av dem att basera mina gissningar på. Vilket är ett dåligt sätt att skapa oförutsägbarhet på.

Nu har jag ju mest nämnt negativa saker, men som sagt. Egentligen gillar jag berättelsen. Jag har bara lite problem med vissa berättartekniska aspekter. Något som jag GILLADE är att Bäck inte drar sig för att döda centrala karaktärer. Det är positivt även i bemärkelsen att det frambringar reaktioner hos de andra karaktärerna och ger dem... karaktär. Hehe. Vilket ju då är en bristvara i övrigt i boken.

Och återkoppling till det jag skrev om Vattnet drar: Jag kommenterade bland annat att jag ville ha tydligare nivåer och att jag hade svårt att hålla uppe intresset under hela boken. Jag tycker att Bäck har förbättrat sig på båda punkter! Det märks verkligen hur hon har utvecklats som författare tycker jag. Även om jag fortfarande önskar lite mer.

Så, sammanfattning: Lite platta karaktärer, väldigt abstrakt, men rätt så spännande!

     Jorden vaknar
     Madeleine Bäck
     359 s.
     Natur och Kultur
     2017
     Goodreads

boktips

10 jävligt bra svenska böcker

08:30

Jag skippar Top Ten Tuesday idag, eftersom jag inte tyckte temat kändes speciellt inspirerande. Gillar ju listor ändå, så tänkte att vi kanske ska köra ett litet nationaldagstema och lista riktigt bra svenska böcker! Hoppas ni bifaller, för annars får ni gå någon annanstans! Ska försöka låta bli de mest uppenbara som Engelsforstrilogin, PAX och Du, bara tänkte jag. Eller andra som blivit hypade senaste tiden. Typ Ordbrodösen. Blir så trist annars.

1. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, Sara Ohlsson Alltså så jäkla skamligt att jag fortfarande inte läst Ohlssons nya bok???? 2. Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet, Linn Spross Vill att Spross ska skriva en ny bok! :( 3. Att vara jag, Anna Höglund Jag tipsar alltid om Om detta talar man endast med kaniner, så måste ju variera mig någon gång – right? Den här är också så bra!
4. Jag är ju så jävla easy going, Jenny Jägerfeld Allt jag har att säga är: Preach. 5. Flickan och skulden, Katarina Wennstam Har precis fått hem Flickan och skammen som jag är pepp på! Den här har 15 år på nacken men är fortfarande fett aktuell. 6. Onanister, Patrik Lundberg Så. Bra. 7. Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Åsa Asptjärn ALLTSÅ!!!! 
8. Någon i din säng, Andreas Roman Egentligen kommer jag nog ihåg hans Mörkrädd som lite bättre, men den här hade snyggare omslag, hehe. Men sjukt läskig skräck båda två. 9. Dagboksanteckningar från ett källarhål, David Wiberg Sjuk igenkänning för alla oss ångestiga. 10. Epidemin, Åsa Ericsdotter Alltså den här var såååå bra.

om mig

Saker jag finner tröst i

08:30

Den här veckan har varit jävligt tuff rent måendemässigt, men jag märker att jag (precis som förra våren) återkommer till enkla saker som ger mig tröst. Så påminner mig om att saker egentligen kan vara väldigt enkla. Och det går att samla alla i en kategori: Naturen.

Hur solens strålar värmer mot huden. Igår när jag var på väg till Rabén & Sjögren njöt jag av att vinden slet i håret. Skapade vita gäss på vattnet. Jag planterar om mina blommor och sticker ner fingrarna i jordpåsen och kramar jorden länge. Klappar på elefantörats alla nya blad. Känner genuin lycka över att min gullranka och min paraplyaralia skjuter nya skott på flera ställen efter att ha blivit toppade för några veckor sedan. Lägger handen mot Katniss supermjuka sommarpäls så fort hon är inom räckhåll. Tänker att om zamiakallan helt plötsligt kan få nya stänglar efter år av att se halvskruttig ut kan jag också. Kör bil en halvtimme bort fastän jag är gråtfärdig av trötthet, får några sticklingar och tänker att det är värt det. Det är fucking värt det. Och vad som mer gör allt värt det: Att det är grönt ute.

Förra våren gick jag en skogspromenad om dagen bara för att ladda batterierna. Som om jag gick på klorofyll och skogslukt. Jag tror jag gör det. För det mesta.

Och så har jag en hel hög med saker jag vill blogga om. Men det får vänta till en annan vecka. Samma med läsningen. Har så mycket böcker jag vill läsa (en hel hög nya!), men en annan vecka. En bättre vecka. Då ska jag läsa!

Puss, ha en trevlig helg!

utgivning

10 att längta efter

08:30

Jag måste erkänna att jag har sjukt dålig koll på utgivningen i år, har liksom för mycket andra saker i huvudet för att få plats med det. Dessutom har jag lite svårt för att uppbåda intresse för sånt på senare tid. Tänker att det är en prioriteringsfråga, att orken inte räcker till allt liksom. Temat för veckans Top Ten Tuesday är just sådant en ser fram emot som släpps under andra halvan av året, så jag fick helt enkelt suck it up och kolla runt lite. Jag nöjde mig med en snabbtitt och kompletterade med prenumerationer jag väntar på på bokhandeln!

1. Descender vol 4: Orbital Mechanics, Jeff Lemire & Dustin Nguyen Kommer 27 juni 2. Papperssjälar, Emma Johansson Kommer 7 september. Gillar att omslaget påminner om Som stjärnor i natten (eller är det bara jag?) 3. Hata Gustavsberg, Agnes Lindström Kommer 29 augusti 4. Visheten vaknar, Elin Säfström Kommer 13 september. Så pepp på den här, gillade verkligen En väktares bekännelser!
5. Paper Girls vol 3, Brian K. Vaughan & Cliff Chiang Kommer 8 augusti 6. Saker ingen ser, Anna Ahlund Kommer 17 augusti. Hoppas den är i alla fall hälften så bra som Du, bara! 7. Harrow County vol 6: Hedge Magic, Cullen Bunn & Tyler Crook Kommer 24 oktober. Fast först väntar jag förstås på volym fem som borde komma när som helst. Hehe.
Sen har vi några utan bilder som jag också väntar på. Volym tre av Moon Girl and Devil Dinosaur till exempel. Och volym tre av Clean Room. Och Sara Bergmark Elfgrens Norra Latin såklart!

Är det något ni ser extra mycket fram emot?

feminism

Varför jag älskade Girlboss

08:30

Sååå, det här med osympatiska tjejer, kan vi prata lite om det? Jag skrev lite om det i april, men kom att tänka på det igen när jag och min man satt vid frukostbordet en helgmorgon. Vi pratade lite om Netflix-serien Girlboss – eftersom jag hade kollat igenom hela serien ett par dagar tidigare – och framför allt om hur den recenseras.

Jag gillade serien så pass mycket att jag kollade på hela i kanske två eller max tre sittningar. Jag var totalt fast för den från redan första avsnittet. Självklart ser jag problem med den, men jag gillar den ändå.


Samtliga recensioner jag läst av serien har varit negativa eller på sin höjd neutrala (men det är också för att det är sådana recensioner jag letat upp), och samtliga nämner samma grej som anledningen till varför de inte gillat serien; Det faktum att seriens huvudperson Sophia är så jäkla unlikeable. Hon är självisk, tänker verkligen bara på sig själv, klumpig i relationer, dryg och bryr sig inte ett dugg om vad andra vill utan gör som hon själv vill.



Och visst, hon är allt det. Men det är en del av vad jag gillar med den här serien, och varför jag gillar Sofia som karaktär. För jag ser också en jävligt tuff brud som inte tänker någon annan trycka ner henne, som gör det hon vill, listar ut på egen hand hur hon ska kunna göra det hon vill. Hon kan be om ursäkt när hon handlat fel, hennes handlingar får konsekvenser och hon ser till att göra om och göra rätt. Hon lär sig av sina misstag och utvecklas under seriens gång. Hon är dynamisk och oförutsägbar och mänsklig. Och den här typen av kvinnor får vi se alldeles för lite av (och när vi får se dem har de en tendens att... inte gillas). Plus att jag älskar Britt Robertson som är grym i rollen som Sophia. Och så citatvänlig. Och så bad ass. Och:


Har ni sett? Vad tycker ni?

2:a VK

En väldigt aktuell bokserie

08:30

Igår satt jag vid min farmors lilla minibord på balkongen och frågade: "Kommer du ihåg En ö i havet, en bok jag fick av dig när jag var liten?" Hon var tveksam först. Jag förklarade att det handlade om två judiska flickor som kommer till Sverige under andra världskriget. Då förstod hon precis vilken jag menade. Vi pratade lite om den, hur aktuell den är fortfarande. Jag sa att jag läst den flera gånger, och att jag mindes att hon sagt en gång att jag bara skulle få böcker av henne som det går att läsa många gånger. Det har hon lyckats himla bra med måste jag säga. Kan ju inte direkt påstå att jag minns varenda bok jag fått av henne, men Godnatt mister Tom och Tordyveln flyger i skymningen är också sådana jag fått av henne och läst massor av gånger.

Nåja, vi går vidare. Som sagt, En ö i havet läste jag flera gånger som liten, men resten av serien har jag nog faktiskt bara läst en enda gång. Därför blev jag himla glad när jag såg att Bonnier Carlsen ger ut böckerna på nytt – dessutom med superfina omslag av Sara Edström (som gjort omslaget till Flora Wiströms bok Stanna!). Requestade på en gång recex, och fick. I fredags tänkte jag att nu är det dags att läsa om, och det slutade med att jag knappt kunde lägga ifrån mig böckerna förrän den sista boken var slut.

Klart jag mindes böckerna som bra, men jag hade verkligen glömt HUR bra de var. Allihopa. Vi får följa systrarna Steiner – Steffi och Nelli – två judiska flickor som får komma från Wien till Sverige strax innan andra världskrigets utbrott. De hamnar i olika familjer och måste lära sig ett helt nytt språk och lära känna helt nya människor. Det enda bekanta de har är varandra och foton av föräldrarna som är kvar i Wien. Efter krigets utbrott väntar de på att kriget ska ta slut, och på att återförenas med sina föräldrar igen. Och när kriget väl tar slut uppstår helt andra problem – ska de lämna liven de varit tvungna att skapa för sig, de relationer de byggt upp, för att återförenas med familjen i USA?

Jag känner att timingen för återutgivningen av dessa böcker känns perfekt. De behövs verkligen precis just nu, då de beskriver ur flyktingbarnens perspektiv hur det är att behöva bryta upp och komma till ett helt nytt, främmande land. Med tanke på den senaste tidens flyktingtjafs och den här grejen med att Sverigedemokraterna helt plötsligt verkar vara Sveriges näst största parti... Well. Låt oss bara säga att jag vill sätta den här boken i händerna på alla ungdomar i rätt ålder. Och hoppas att ni gör det också.

Annika Thor
285 s. / 243 s. / 240 s. / 281 s.
2017 (1996 / 1997 / 1998 / 1999)

barn

Lumberjanes, Gotham Academy och Throwaways

08:30

Lumberjanes vol 2: Friendship to the Maxvol 3: A Terrible Plan & vol 4: Out of Time

Alltså den här serien blir nästan bättre och bättre för varje volym tycker jag. Eller okejdå, volym två och fyra har varit mina favoriter hittills. Trean kändes liiiite som en mellanvolym som mest var "nu jobbar vi på nästa riktiga berättelse och stoppar in den här sålänge". Kan också ha att göra med att ett issue i volymen inte hör ihop med de andra, plus att det inte är rätt tecknare. Men älskade fyran. 


Tänker på hela tiden medan jag läser Lumberjanes att det är så fint och ovanligt att läsa om så många tjejer på samma gång och där ingen rivalitet dem emellan existerar alls. Kvinnlig vänskap ftw! Och att alla är nyanserade karaktärer och och och... Och så rolig! Och fin! Och bra! Älskar't.

Gotham Academy vol 1: Welcome to Gotham Academy

Hm, jag tycker lite för ofta att första-volymer av serier mest är startsträcka som en liksom måste ta sig igenom, men upplevde inte alls Gotham Academy på det sättet. En blir liksom ganska snabbt introducerad och det händer grejer, samtidigt som vi ändå får lära känna Olive ganska långsamt. Jag tycker den har otroligt bra och rimligt tempo. Plus att det är den här typen av liksom... mysgotiska stämningen som jag verkligen gillar. Får samma känsla som av ett barnprogram som gick när jag var liten som handlade om en läskig skola. Minns inte alls vad det hette. Fast Gotham Academy är väl ändå lite vuxnare än så.

Throwaways vol 1

Alltså jag är verkligen inte såld på Throwaways. Mest för att jag fattar typ nada. Seriously. Blir bara irriterad på att jag inte får veta vadfan som pågår och jag blir förvirrad och totalt ointresserad. Sådär blir jag när jag liksom får för lite information. Jag blir ointresserad. Dessutom har den trista karaktärer, är ganska fult tecknad och inte speciellt rolig. Såatteh. Ser inte riktigt poängen med den här. Kommer definitivt inte fortsätta läsa.

fantasy/sf

8 sommarböcker

08:30

Förra veckan fick jag en ganska spännande fråga i bokhandeln – nämligen: Väldigt mycket skräck och fantasy har mer höst- eller vinterkänsla, men vad sjutton ska en läsa för skräck/fantasy om en vill komma i rätt sommarmode? Det passar superbra ihop med veckans Top Ten Tuesday-tema, som nämligen är all about sommar. Jag har alltså valt att rikta in mig på fantasy/skräck/thrillers som passar bra som sommarläsning!

1. Ringar på svart vatten, Gull Åkerblom Det här är en spökhistoria som jag i alla fall har för mig utspelar sig under sommaren? Den kom väl i alla fall lagom till sommaren för två år sedan? 2. Vattnet drar, Madeleine Bäck Svensk fantasy med skräckinslag, med seriös hetta! 3. Asylum, Madeleine Roux Åh en till Madeleine! Det var inte meningen. Men i alla fall, här går de i sommarskola på ett gammalt asylum där det såklart händer en massa konstiga grejer. 4. I skuggen av Blå Jungfrun, Anna-Karin Andersson Låt er icke avskräckas av det fula omslaget, det här är faktiskt en rätt så trevliga spökhistoria på insidan! 
5. My Best Friend's Exorcism, Grady Hendrix Det här var en av dem jag tipsade kunden om, men kom på att jag liksom inte har en aning om ifall den utspelar sig under sommaren eller inte? När jag tänker på den tänker jag dock på nedvevade rutor och hög musik på bilstereon. Demonberättelse dårå! 6. Innan helgen är över, Kerstin L Hahn Det här är väl kanske en thriller/spökhistoria. Den utspelar sig i alla fall precis i slutet av sommaren och har some serious sommarkänsla! 7. Panic, Lauren Oliver Det här är en av mina all time favoriter alltså. Thriller som utspelar sig under ett sommarlov. Huvudpersonerna är med i en tävling där de ska göra en hel hög med livsfarliga grejer. 8. An Ember in the Ashes, Sabaa Tahir Det här är fantasy utspelar sig på ett väldigt varmt ställe med öken och shitz! 

om mig

Jo, jag ÄR hemma

08:30


Några grejer jag saknade med Stockholm när jag var i New York:
1. Kaffe.
2. Toapapper (alltså amerikanerna är sämst på bra toapapper).
3. Tystnad.
4. Rödvin.
5. Frisk luft.


Några bra ställen vi åt/drack på:
1. By Chloe (vegansk brunchställe, kedja).
2. Champs Diner (vegansk diner i Williamsburg. SÅ GOTT!).
3. Cinnamon Snail (finns både som foodtruck och permanent i foodcourt, vegansk streetfood, mackor och hamburgare och sånt).
4. Proletariat (nice ölställe där ni vet bartendern bjuder in sin kompis som sällskap och där kompisen erbjuder tarotkortsläsningar och djupa samtal).
5. Spice Symphony (indisk resturang med mycket veganskt + sååå gott!!! Alltså deras naan var guld).
6. Seamstress (vi drack bara drinkar här och de var GRYMMA! Alltså drack två var och det gick ju på $67 men såååå värda. Lite konstiga smaker, så inget för den som ogillar "vuxna" smaker)
7. Hangawi (koreanskt med allt veganskt!!! Inte ens fisk i kimchin!!!!! Plus för att en måste ta av sig skorna och sitta på golvet och sen får skorna framkörda som på fina ställen med parkeringsservice).
8. Stage Door Deli (tänkte att det skulle vara skitsvårt att hitta rimligt prissatt käk i Financial District efter att ha kollat in Ground Zero, men goda pizzor till rimligt pris!).
9. ILILI (såååå jävla dyrt och högljutt, men maten var heaven! Meze med mycket vegetariskt. Vi var fem pers och delade på åtta rätter. Blev så mätt att jag rullade ut).
10. GG's (hands down bästa pizzan jag ätit I MITT LIV. Ät här.).
11. Dun-Well Doughnuts (veganskt donut-ställe, finns både i Williamsburg och på Lower East Side)
12. two8two (topp tre bästa vegburgaren jag ätit i mitt liv. Väldigt enkla, men väldigt värda burgare. Omnom).


Lista över broarna över till Brooklyn i bästhetsordning:
1. Brooklyn Bridge.
2. Williamsburg Bridge.
3. Manhattan Bridge.


Nice:a saker vi gjorde:
1. Gick över alla broar ovan.
2. Promenerade i Williamsburg.
3. Hundspanade i Central Park (alltså New York-borna har verkligen en grej för Shih Tzu's).
4. Gick hela High Line, som är en park byggd på ett gammalt tågspår. Mycket fint och mysigt!
5. Fick mina tarotkort lästa. Och hade ett väldigt fint samtal efteråt med hon som läst. Jag är ju skeptiker, men kände mig faktiskt styrkt efteråt.
6. Åkte gratisbåt till Staten Island för att se Frihetsgudinnan + staden från vattnet.


Mindre nice:a saker vi gjorde:
1. Gick 30 000 steg på en dag.
2. Blev solbrända (eller vem försöker jag lura, jag var den enda som faktiskt brände mig).
3. Tappade bort mina solbrillor (så var tvungen att köpa nya).
4. Var aldrig ensamma (alltså jag behöver min ensamhet okej).
5. Spanade minnesmonument vid Ground Zero. Alltså satte först det här på nice:a saker pga så... stark grej. Blev helt ledsen, på ett fint sätt ändå, om ni fattar vad jag menar. Men hur kan det vara en bra grej att se och bli ledsen över ett minnesmonument över en terrorattack där nästan 3000 pers dog? Ah, ni fattar.


Böcker/seriealbum jag köpte:
1. Counting by 7s, Holly Goldberg Sloan
2. Goodbye Days, Jeff Zetner


T-shirtar jag köpte:
1. En med Frida Kahlo.
2. En klassisk Levi's, fast beige med orange tryck (se bild!)
3. "Death before Decaf".
4. En med katter som läser böcker och ligger framför en brasa.
5. En vit-blå-röd-randig.

Ni får se alla t-shirtar på instagram (svartlava heter jag där!). Plus andra bilder som jag lagt upp. Puss! Imorgon återgår vi till ordinarie uppdatering.

övrigt

Elope with me Miss Private and we'll sail around the world

21:45

HEJ!
Jag vill bara meddela en sak: Jag hade verkligen tänkt tidsinställa inlägg till nästa vecka meeeeeen annat kom emellan mvh ej stresstålig just nu. Och såhär är läget sörrni: Imorgon åker jag till New York. Så ni får leka utan mig nästa vecka. Det klarar ni va? Puss så hörs vi när jag kommer hem! *dålig photobooth-selfie at your service*


recension

Snotgirl vol 1: Green Hair Don't care

08:30

Alltså omslaget till den här. HERREJÄVLA GUD. Det är ca det snyggaste jag sett i livet (OBS överdrift, jag har sett snyggare saker, just sayin'). Och teckningarna är genomgående lika snygga. Synd bara att själva berättelsen inte kunde hålla samma kvalitet...

I Snotgirl får vi möta modebloggaren Lottie. På internet är hon stor, men irl har hon egentligen inga riktiga vänner. Mest bara folk hon omger sig med för att det ser snyggt ut. Hennes snubbe har övergett henne för någon yngre och snyggare brud. Och hon är allergisk mot ca ALLT.

Mitt största problem med den här serien är egentligen själva karaktären Lottie. Jag har skrivit lite om det här, men tänker skriva lite mer om det. Det jag stör mig på med Lottie är att hon är precis så som vuxna tror att 90-talister är. När jag läste O'Malleys Seconds kände jag att den var så himla spot on, men med den här känner jag det som väldigt ofta gör att jag rageare på äldre personer: Det blir helt enkelt för mycket medelålders man som försöker skriva en ung tjej. Jag fattar inte – är det här ironi? Ett skämt? Är det att föraktfullt driva med 90-talister? Jag förstår inte riktigt grejen. Jag kan bli så trött när äldre personer (oftast män) ska försöka beskriva vår generation men verkligen bara skrapar på ytan hela tiden. Tröttsamt.

Mitt andra problem med den här serien är att den vill vara för mycket. Samtidigt som den försöker vara någon sorts... contemporary YA coming of age eller vadfan ni kallar det, försöker den vara någon slags thriller – utan att göra något av det riktigt bra. Allt blir liksom halvdant. MEN ÄNDÅ ser jag utvecklingspotential. Och är lite fundersam över vad som verkligen hänt med hennes kompis. Så jag kan nog tänka mig att läsa en volym till. EN. Om inte den är bra får det vara.

     Snotgirl vol 1: Green Hair Don't Care
     Brian Lee O'Malley, Leslie Hung & Mickey Quinn
     144 s.
     Image Comics
     2017
     Goodreads

listor

10 snyggaste jag läst senaste året

20:03

Idag blev det lite sent inlägg, hade ovanligt jobbiga biverkningar igår när jag hade planerat att blogga... såatteh. Sårri. Eftersom jag inte kommit på något bra tema för dagens Top Ten Tuesday tänker jag helt sonika sno C.R.M. Nilssons tema – nämligen snyggaste böckerna jag läst senaste året!

1. The Bear and the Nightingale, Katherine Arden. 2. The Wolf Wilder, Katherine Rundell. 3. Snot Girl vol 1: Green Hair Don't Care, Bryan Lee O'Malley & Leslie Hung. 
4. Dark Matter, Michelle Paver. 5. Stanna, Flora Wiström. 6. Station Eleven, Emily St. John Mandel. 7. Epidemin, Åsa Ericsdotter.
8. The Beginning Woods, Malcolm McNeill. 9. Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg. 10. Thin Air, Michelle Paver.
Vilken gillar ni bäst?

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg