Det första steget i arbetarrevolutionen är att höja proletariatet till härskande klass, erövra demokratin

08:30

Idag är ingen vanlig dag för idag är 1 maj – arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Eftersom jag har rött blod och hjärtat till vänster tycker jag att det är en av årets viktigaste dagar. Jag är själv uppvuxen i en lägre medelklass-familj, där ingen av mina föräldrar gått på universitetet till exempel. Vi har haft det bra stora delar av mina uppväxt, men ibland har vi också haft det jävligt dåligt. Det är något som jag nog känner påverkat mig mer nu när jag är vuxen – kanske för att jag reflekterar mer över det. En sak som jag tänker mycket kring det är att det är jävligt svårt att plugga på universitetet när en kommer från en familj som inte är akademiker. Så här kommer en liten text ang mina tankar kring att plugga på universitetet när en kommer från en arbetarfamilj – utöver den ekonomiska frågan:

Jag märker att många kids till föräldrar som pluggat på universitetet inte riktigt fattar vad de fått med sig, men det märks ganska stor skillnad mellan folk beroende på vad de har för bakgrund. Baserat på kulturellt kapital dårå. Akademikerbarn har redan förförståelse för maktstrukturer och är på ett helt annat sätt vana vid att reflektera och analysera än vad knegarbarn är. När en kommer till universitetet antas det att du redan ska ha en kunskapsgrund – problemet är att det är svårt att tillgodogöra sig den om en inte kommer från en familj där information eftersöks och reflekteras över. Vilket såklart både är ett kulturellt problem inom gruppen men också ett utbildningsproblem.

För den som saknar kulturellt kapital och inte vet hur en för sig inom mer medelklassiga kretsar väntar ärligt talat rätt så mycket utanförskap på universitetet. Självklart spelar ekonomiskt kapital in här också. Det är rätt hårt att vara den enda som inte har en MacBook, eller den enda som inte har pengar från sparkonto att lägga på öl sista dagen i månaden. Det är lite som att vara tonåring igen. Och: Så länge som klassförakt existerar kommer arbetarklassen se det som ett risktagande att läsa på universitetet (och jo, klassförakt existerar. Det är varje gång någon säger ”men det är bara” i ekonomiska frågor, eller varje gång någon klagar på lantisar eller varje gång någon använder uttrycket ”white trash”. Eller varje gång någon klagar på att folk i Paradise Hotel är idioter som fläker ut sig. Eller varje gång någon tycker att det är enkelt att handla ekologiskt/vara vegan/skänka till välgörenhet).

Det är svårt att göra något som ingen annan gjort tidigare – speciellt om en bor på en ort eller umgås i kretsar där universitetsstudier inte är ett alternativ. Det handlar om att totalt lämna sitt sociala sammanhang för att uppsöka ett nytt (där en dessutom med 100% sannolikhet inte passar in, se föregående stycken). När du väl gjort klassresan och lämnat det där andra bakom dig passar du aldrig in där igen. Eller jag känner mig i vart fall alltid som en främling eller ett svart får när jag kommer hem och känner flera som säger samma sak. De diskuterar saker som jag har vetenskapliga belägg för, men jag biter om det för att inte skapa osämja. Det är som när en växer ifrån sin bästa kompis. I mitt nya sociala sammanhang har ingen förståelse för ekonomiska svårigheter, eller ens min känsla av utanförskap i att komma till universitetet utan att förstå hur allt fungerar redan. Jag tänker på det lite som när en var tonåring och alla vuxna missförstod en och tyckte en överreagerade (nu hade ju jag en psykisk störning iofs också, så det var väl kanske rimligt av dem. Men you get my point).

Att göra en klassresa är fan det sämsta och bästa jag gjort. Sämsta pga känner mig begränsad i sociala sammanhang – jag passerar iofs nu som den medelklass jag är, men det är inlärt, inte injicerat intravenöst sen födseln. Bästa pga jag kan och vet så mycket mer och det är roligare att ha intellektuella än att ha dumma diskussioner.

Och här kommer såklart några boktips pga böcker är bäst: Onanisterna, Som eld, Eleanor & Park, Miriam om natten, Jag är ju så jävla easy going, Vi håller på med en viktig grej och Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet.

Berätta gärna vad ni tänker om det jag skrivit i kommentarsfältet! Puss och ha en fin 1 maj.
FRED MELLAN FOLK, KRIG MELLAN KLASSER!

Rubrikcitatet är lånat av Marx.

Du kanske också gillar

0 kommentarer

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg