feminism

Om att inte räcka till, privilegier och Bad feminist

08:30

Som vit och numera ganska medelklassig ciskvinna besitter jag ju en hel del privilegier. Självklart försöker jag vara en allierad till rasifierade, transpersoner, arbetarklass, funktionsvarierade osv, men jag märker ju att det blir fel ibland. Och det tycker jag är okej. Det måste få bli fel även om en vill väl. Jag tänker att nyckeln är att vara ödmjuk inför sina misstag, backa när någon påpekar dem och sen göra rätt nästa gång.

Och det är delvis det som Roxane Gays bok Bad Feminist handlar om. Hur vi gör fel gentemot andra ibland, hur vi gillar "fel" saker (som egentligen inte har speciellt bra representation eller som egentligen inte porträtterar kvinnor på ett vettigt sätt). 'Cause you know what? Don't try for perfect, it's never enough. Och det är jävligt svårt och jävligt jobbigt att försöka vända ut och in på sig för att vara perfekt. När Gay skriver om att vara feminist vill jag nicka mig igenom hela essän. För en kan liksom inte göra mer än sitt bästa, det måste alltid vara tillräckligt. Ingen kan veta allt eller lösa hela världens problem. Jag är ju en sån som gärna vänder mig till auktoriteter. Att Gay i egenskap av forskare i det här fallet bekräftar mina tankar känns tryggt. Vilket en väl får säga vad en vill om. Kalla mig gärna mes eller osäker eller vad ni nu tänker. Men sån är jag.

Det är för mig den största styrkan i den här boken. Det jag gillar näst mest är Gays mer personliga kapitel. Jag tycker till och med att det är intressant att läsa om Scrabble, trots att jag själv inte är något Scrabble-fan. Men hennes engagemang och språk gör att jag med glädje läser om de turneringar hon åker på.

Min enda invändning är egentligen att boken mot slutet blir lite lång, kanske mest på grund av att boken kanske hade behövt vara mer blandad och kanske ha några mer personliga essäer i mitten. Om en bara väljer att läsa en essä då och då fungerar den säkert bättre. I övrigt är den extremt lättillgänglig för att vara skriven av någon som faktiskt doktorerat. Nivån hålls lagom hög och en måste inte vara superpåläst för att förstå vad Gay pratar om.

Rekommenderar med andra ord den här boken till alla, oavsett om du är uttalad feminist eller inte riktigt känner att du vågar kalla dig för feminist men tror på Jämställdhet.

     Bad Feminist
     Roxane Gay
     400 s.
     Månpocket
     2016
     Goodreads


på engelska

Dark Matter, Michelle Paver

08:30

Efter att ha läst Michelle Pavers Thin Air och insett att hon skrivit en bok om Arktis också var jag helt enkelt tvungen att läsa den. Speciellt som Dark Matter enligt de flesta recensioner jag läst dessutom skulle vara bättre än Thin Air.

Medan Thin Air rör sig runt en bergsbestigning handlar Dark Matter då om en polarexpedition. Året är 1937. Jack halkar lite på ett bananskal in på en polarexpedition till Gruhuken. Han och fem andra ska mäta vädret varje dag i ett år. Problemet är bara att en efter en droppar de andra av. Jack stannar kvar själv för att fullfölja uppdraget. Det går bra så länge som solen går upp på morgonen och ned på kvällen, men as you know – när det blir vinter på nordpolen slutar solen gå upp på morgonen. Det blir bara dygnet-runt-natt. KUL, RIGHT???? Mvh mörkrädd. I alla fall. Långsamt tappar Jack greppet. Eller är det någon där ute på detta övergivna ställe? Någon som inte vill Jack och hans vänner väl.

Såååå, med tanke på hur mycket jag gillade Thin Air var ju då uppenbarligen förväntningarna skyhöga på den här. Kan nog inte riktigt säga att de infriades, även om jag ändå inte blev besviken. If that makes sense. Alltså jag fick ju en bra bok, men kan knappast påstå att den var fantastisk. Polerna är bland min mardrömmigaste landskap, så att göra det läskigt kändes inte så svårt – vilket väl i princip var grejen för mig med Thin Air också. Jag tycker att bergsbestigningar och polarexpeditioner är läskiga som det är. Att dessutom addera spöken för att göra det hela läskigare är nästan överflödigt. Evig natt räcker gott för mig liksom. Men well, mitt problem med den här är nog mest att stegringen i problem sker lite för plötsligt. Först sker det gradvis – men mot slutet tar det ett jättehopp, som om Paver kommit på att "ojdå nu blir det lite långt, vi klipper lite här bara". Hade gärna sett att det ökade lite snabbare i början och sen liksom accelererade litegrann. Nu känns det mest ojämnt och bara "shit vad hände här, hur kunde han gå från rädd till utom sig på typ två sidor????" (ahmen ni fattar även om jag överdriver).

Men ah, mest tyckte jag faktiskt att den var riktigt bra. Would totally recommend. Det som jag tycker är mindre bra är egentligen småpet. I övrigt är det en bra berättelse med "trovärdiga" skräckinslag (alltså det här är halvviktigt för mig. För överdrivna saker har jag svårt att köpa, då blir det liksom inte läskigt längre) i en unik och spännande miljö.

     Dark Matter
     Michelle Paver
     288 s.
     Orion
     2011 (2010)
     Goodreads

TBR

9 böcker jag tänkt läsa väldigt länge

08:30

Såååå, temat för veckans Top Ten Tuesday är egentligen serier en tänkt läsa, men inte gjort än. Jag valde att bredda temat lite och kör helt enkelt på böcker som jag velat läsa länge! Känns lite extra kul eftersom jag har flera hemma och dessutom måste välja ny bok att läsa nu när jag skriver det här. Plus jag rensade min TBR-lista på Goodreads. Gick från ~550 till ~250. Fortfarande många, men skönt! Hehe. Men här är alltså ett gäng böcker som stått på min mentala TBR ett tag!

1. Handmaid's Tale, Margaret Atwood Den här har jag i princip velat läsa sen jag började jobba på bokhandeln, och nu när jag börjat kolla serien känns den ju extra aktuell! Tror jag köper den vid lön. 2. Jurassic Park, Michael Crichton Alltså det känns ju lite cheesy, men har velat läsa den här himla länge. 3. V for Vendetta, Alan Moore & David Lloyd V for Vendetta har jag till och med börjat läsa en gång, men inte läst klart. men vill verkligen läsa den. Skyller på dåliga omständigheter i livet just då.
4. The Knife of Never Letting Go, Patrick Ness Har velat läsa något av Ness länge, men tror nog att min första Ness-bok kanske snarare kommer bli The Rest of Us Just Live Here eller Release. Men de är ju hyfsat nya. 5. Kroppspanik, Julia Skott Vill så gärna läsa den här boken. Lånade den till och med som e-bok under våren men kom aldrig till Skott (höhö). 6. We Have Always Lived in the Castle, Shirley Jackson Har börjat läsa den här kanske tre gånger men inte kommit längre än några sidor. Tror att jag liksom börjat läsa vid fel tillfälle varje gång, så himla dumt.
7. The Passage, Justin Cronin Ok, ljuger om jag säger att The Passage stått på listan länge, men har i alla fall sneglat på den ett bra tag och sen satte jag upp den på listan efter att ha läst Station Eleven i höstas. 8. The Time Traveler's Wife, Audrey Niffenegger Den här verkar så himla fin! Till 90% baserat på känslan på omslaget. Till 10% på recensioner. 9. Neverwhere, Neil Gaiman Jag köpte den här i nu-har-jag-gillat-Gaiman-ett-års-present, men har FORTFARANDE (ett år senare) inte läst en enda Gaiman-bok sen dess. Hur dåligt???? Borde läsa den här. Pronto.
Någon ni tycker jag ska läsa extra snart?

att växa upp

Tappa greppet, Katarina von Bredow

08:30

En av mina favoritförfattare när jag var yngre var Katarina von Bredow. Hon har alltid haft ett mästerligt sätt att fånga ungdomars känslor på. Syskonkärlek, Hur kär får man bli? och Expert på att rodna måste ju ändå ses som kanon om en snackar om svensk ungdomslitteratur. Därför hade jag extremt höga förväntningar på den här boken.

Jag vågade aldrig riktigt läsa Släppa taget när den kom, och har fortfarande inte gjort det. Tappa greppet spinner vidare på en situation från Släppa taget, där det kommer fram att Hampus är kär i sin bästa kompis Victoria. Vilket såklart skapar en massa problem. Förutom att Hampus fortfarande har kvar hjärtknipskänslan över att Victoria inte är kär i honom så är han helt plötsligt helt ensam. För det går liksom inte att ta tillbaka en sån sak bara. Det är försent att säga "Skoja ba".

Den här boken har verkligen sina toppar och dalar. von Bredows styrka ligger som vanligt i porträtterandet av ungdomars känslor, det är on point. Det tror jag inte ens vi behöver prata om. Mina problem ligger framför allt i detaljerna. Hampus spelar en hel det datorspel, vilket von Bredow trots research varken får inte naturligt eller helt korrekt. Det känns istället ärligt talat mest krystat.

Ett annat problem jag har med den här berättelsen är den EXTREMA KLYSCHAN SOM JAG ÄR SÅ OBESKRIVLIGT JÄKLA TRÖTT PÅ. FYI Katarina von Bredow: Det finns andra saker att skriva om än könsöverskridande vänskaper där de måste prova den romantiska biten ihop. Det här är en pet peeve som jag alltid hakar upp mig på, vilket är skitjobbigt eftersom det är så himla vanligt. Men jag vill ändå ge den plus för att det handlar om kärlek från en killes perspektiv, det gillar jag.

Stundvis blir boken alltså något stel och huvudproblemet är en tröttsam klyscha. MEN von Bredow gör allt det andra så himla bra – känslorna, problemet i skolan, strulet hemma – att jag ändå skulle rekommendera den. Inte en femma eller ens en fyra, men en väldigt stark trea.

     Tappa greppet
     Katarina von Bredow
     220 s.
     Rabén & Sjögren
     2017
     Goodreads

övrigt

Juni på bloggen

08:30

HEJ! Eftersom det inte är fars dag här i Sverige och eftersom det ändå är min bittraste högtid på året så har jag 0 lust att skriva om pappor i litteraturen. Istället tänkte jag faktiskt att vi ska slå ner på några kul inlägg jag skrivit i juni här genom åren! Ok? Ok!

Förra året hyllade jag ett fett underskattat band, hade en besviken författare som kommenterade en recension där jag sågade hens beteende, samt listade saker som är bättre med att bli gammal.

För två år sedan, 2015, blev jag Neil Gaiman-frälst!!!!! Jag var också sur över att jag valde böcker så himla kasst, ledsen över att Victor bodde i Malmö och arg över att killar och tjejer aldrig får vara kompisar.

2014 svarade jag på lite frågor om böcker.

2013 läste jag pärlan Francesca och skrev lite om böcker som växer efter att en läst dem.

2012 läste jag en annan fin pärla – Jellicoe Road. Fasen, jag tror jag måste läsa om den snart? FEM ÅR SEDAN! Insåg jag precis.

Sådär! Ses imorgon!

feminism

Om att vara ambitiös och Duktiga flickors revansch

08:30

Jag är barnet som tog mig hem själv från sena träningar och rep. Om någon frågade om jag hade läxor svarade jag "jag har redan gjort dem". När vi började med multiplikation kunde jag redan alla tabeller utantill. Jag var den som hoppade upp en klass för att jag var understimulerad. Jag fortsatte vara understimulerad. Jag hjälpte mina klasskamrater när jag var klar, men blev ofta anklagad för att "skryta" och vara mallig. I sexan tävlade jag och två klasskompisar om vem som kunde räkna ut matteboken först. Vi var alla klara till höstlovet. I samråd med våra föräldrar beslutade vår mattelärare att låta oss börja med sjuans mattebok. I sjuan läste vi åttans. I åttan bytte vi mattelärare. Hon tyckte inte att vi skulle läsa nians matte. Satte stopp, och gav oss "extra-matte". Bara för att det skulle vara "kul". Det var inte kul. Det var inte stimulerande. Det var totalt meningslöst. Jag ägnade åttans alla mattelektionerna till att räkna ut hur många iPod nano jag skulle kunna stapla i olika rum i byggnaden. Mätte med en 30-cm-linjal för att fylla ut så mycket av tiden som möjligt.

Jag har alltid blivit anklagad för att anstränga mig för mycket. "Varför pratar du som en vuxen?" frågade en i klassen under mig i högstadiet. Fick alltid höra att det var fel att vara ambitiös. I åttan fick jag en bok av mamma som handlade om hur duktiga tjejer jobbar sig in i väggen. Men jag har alltid varit ganska säker på att det inte varit mina höga ambitioner som varit problemet, utan att det jag gjort alltid avgjort värdet jag satt på mig själv. Och jag har nog känt mig ganska vilsen i det här.

Därför kände jag mig... befriad av att läsa Birgitta Ohlssons bok Duktiga flickors revansch. Även om jag knappast håller med henne om allt. Snabb recap: Boken cirkulerar kring duktiga flickors plats i samhället – hur vi konstant blir svikna av folk som istället borde uppmuntra vår duktighet. Hur lärare och andra drar i bromsen när de egentligen borde frikoppla och låta bilen rulla. Jag tycker att problemformuleringen är vettig. Folk måste sluta stoppa upp oss som vill allt, och hjälpa oss dit vi vill. Jag och flera av mina vänner har upplevt det här, och det är förjäkla sorgligt.

Meeeeeen. Hon är ju jävligt liberal asså (jag är ju då stadigt vänsterpack om någon missat det). Det är som att hon inte ser skogen för alla träd. Hon pratar om att alla ska ha samma möjligheter, men ser inte att vi inte kan lösa det här på individnivå. Duktiga tjejer kan inte hjälpas en och en. Och alla har inte samma förutsättningar. Jag var och lyssnade på henne i torsdags, och hon påpekade hur viktigt det är som liberal att alltid ha ett klassperspektiv och se att alla INTE har samma förutsättning. Och visst, ibland får hon till ett klassperspektiv – men lika ofta är det sorgligt klasslöst. Visst att medel/överklasskvinnor tjänar på RUT-avdraget för att de inte behöver tillbringa lika mycket tid i hemmet. Och visst att det är bra för kvinnor att slippa hämta tidigt på förskolan. Men jag anser det här snarare vara ett strukturellt/kulturellt problem. Lösningen är knappast att barnen ska behöva tillbringa MER tid på förskolan (FYI Ohlsson: "egentid" med pedagogerna är knappast eftersträvansvärt, speciellt inte om det innebär att barnen måste gå 10h+ på förskolan. Skulle du orka en sådan arbetsdag med ett gäng andra ungar skrikande runt dig? Nä, så utsätt inte dina barn för det då), eller att vi ska spendera skattepengar på något som bara höginkomsttagare har råd att utnyttja. Handlar det inte snarare om att vi måste ändra folks tankevanor och få dem att förstå att det inte i första hand är kvinnors jävla uppgifter att ta hand om hemmet eller att hämta barnen på dagis.

Ett annat problem jag har är när Ohlsson skriver om att basera det personliga värdet på prestationer. Visst nämner hon ibland att utan en stadig självkänsla går det åt skogen med att vara en duktig flicka – då sliter en lätt ut sig – men samtidigt skriver hon om hur individers värde bör baseras på meriter. Självklart är det bra om vi snackar hur vi bör inom en hel del områden – men vad händer i ett samhälle där en individs värde baseras på vad de kan prestera? Om vi ser utanför genusordningen och antar ett mer intersektionellt perspektiv för ett slag. Vad händer med folk med funktionsvariationer eller personer som av olika anledningar inte kan arbeta – eller för den delen med de duktiga flickor som redan bränt ut sig? Sure babe, när vi snackar arbete och ledning av landet är det självklart att det ska anställas efter den som har bäst meriter – nepotism och inkvotering av män (som alltså sker nu – att män väljs in i styrelser med massor av män pga att de är män) är inget vi vill ha. Men det jag tänker på är just hur Ohlsson använder ordet "värde". Vad händer med de som inte kan prestera?

Såååå, många av de politiska förslagen i den här boken har jag ärligt talat inte mycket till övers för, men jag tycker ändå att det är en vettig bok i ämnet. Det ÄR en fråga som behöver lyftas, och vissa saker har Ohlsson ändå rätt i. Jag har väldigt mycket mer respekt för henne efter att ha läst boken/hört henne prata.

     Duktiga flickors revansch
     Birgitta Ohlsson
     222 s.
     Forum
     2017
     Goodreads

lyssna

Några nya favoritpoddar

08:30

Hallå typ alla mina bästa poddar har tagit sommarledigt????? :((((((( Eller okej, inte alla, men typ två. Såatteh. Har blivit tvungen att hitta andra poddar att lyssna på, vilket ju ändå är ett ganska kul problem! Jag har sparat ett gäng som jag tänkt att jag ska provlyssna och meddela er om hur de är, så vet ni om ni ska lyssna på dem eller inte. Bra va? De första två som jag provlyssnat är båda riktiga hittar! Äsch, jag visar er bara.


Har SERIÖSA problem med att sluta lyssna på den här. Det är ett dokudrama där Alex följer dr Strand – en forskare som fokuserar på att debunka paranormala händelser. MEN trots hans övertygelse har han en hylla med några case han inte lyckats lösa – the black tapes. Alex bestämmer sig för att titta närmare på dessa, samtidigt som hon också utreder på dr Strands fru som försvann ett gäng år tidigare. Första säsongen är stundvis obehaglig, men andra är fan LÄSKIG. Alltså älskar den här podcasten. Det bästa är ju när en kommer in när det redan finns två hela säsonger och en kan binge-lyssna!

Ytterligare ett till dokudrama med skräckinriktning! Vid ett privat forskningsinstitut har några forskare kommit på ett serum som låter dem se en död persons sista syner i livet. Vilka är... disturbing. Minst sagt. Samtidigt är det en assistent vid institutet som inser att allt inte riktigt står rätt till, och råka komma en konspiration på spåret.

För övrigt – HUR BRA är inte den nya P3 serie????? Vi ska prata lite mer om det senare har jag tänkt!

Klicka på bilderna för att hitta poddarna i iTunes! Happy listening!

fantasy/sf

Jorden vaknar, Madeleine Bäck

08:30

Direkt när jag hade läst ut Vattnet drar var jag inte helt såld på den, men under månaderna som gick mellan den och att den här släpptes ökade tydligen peppen en del. Trots lite ljumna recensioner av kollegor ville jag faktiskt veta hur sjutton det skulle gå med den här berättelsen. (och, hehe, det är ju alltid a delight att läsa såhär snygga böcker)

I den här boken trappas spänningen naturligtvis upp en del. I slutet av första boken tror Gunhild att de lyckats binda det som vaknat i skogen. Tyvärr visar det sig att det inte alls fungerat. Beata tar sig hem till Celia – som hon tror är borta för alltid – och finner hennes lägenhet övertagen av... någonting levande. Oklart vad. Men det blöder. Och det försöker hålla kvar henne i lägenheten. Tillsammans med Gunhild och Krister måste Beata återigen försöker binda de urgamla krafterna.

En grej som jag verkligen tycker är till den här bokens nackdel är att den är så jäkla abstrakt. I och för sig speglar väl det vissa av karaktärernas kunskaper, men det är himla frustrerande. Ändå djupnar ens kunskaper tillräckligt mycket i den här boken för att det ska bli intressant. Ärligt talat läste jag ut den här ganska fort, eftersom jag hade problem med att sluta läsa.

Ett annat problem är fortfarande det här att karaktärerna är så. Trista. De har varken djup eller personlighet. Jag kan inte förutse en karaktärs reaktioner och handlingar – och det är inte för att de är oförutsägbara för att de är irrationella, utan snarare för att jag inte har tillräckligt mycket av dem att basera mina gissningar på. Vilket är ett dåligt sätt att skapa oförutsägbarhet på.

Nu har jag ju mest nämnt negativa saker, men som sagt. Egentligen gillar jag berättelsen. Jag har bara lite problem med vissa berättartekniska aspekter. Något som jag GILLADE är att Bäck inte drar sig för att döda centrala karaktärer. Det är positivt även i bemärkelsen att det frambringar reaktioner hos de andra karaktärerna och ger dem... karaktär. Hehe. Vilket ju då är en bristvara i övrigt i boken.

Och återkoppling till det jag skrev om Vattnet drar: Jag kommenterade bland annat att jag ville ha tydligare nivåer och att jag hade svårt att hålla uppe intresset under hela boken. Jag tycker att Bäck har förbättrat sig på båda punkter! Det märks verkligen hur hon har utvecklats som författare tycker jag. Även om jag fortfarande önskar lite mer.

Så, sammanfattning: Lite platta karaktärer, väldigt abstrakt, men rätt så spännande!

     Jorden vaknar
     Madeleine Bäck
     359 s.
     Natur och Kultur
     2017
     Goodreads

boktips

10 jävligt bra svenska böcker

08:30

Jag skippar Top Ten Tuesday idag, eftersom jag inte tyckte temat kändes speciellt inspirerande. Gillar ju listor ändå, så tänkte att vi kanske ska köra ett litet nationaldagstema och lista riktigt bra svenska böcker! Hoppas ni bifaller, för annars får ni gå någon annanstans! Ska försöka låta bli de mest uppenbara som Engelsforstrilogin, PAX och Du, bara tänkte jag. Eller andra som blivit hypade senaste tiden. Typ Ordbrodösen. Blir så trist annars.

1. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, Sara Ohlsson Alltså så jäkla skamligt att jag fortfarande inte läst Ohlssons nya bok???? 2. Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet, Linn Spross Vill att Spross ska skriva en ny bok! :( 3. Att vara jag, Anna Höglund Jag tipsar alltid om Om detta talar man endast med kaniner, så måste ju variera mig någon gång – right? Den här är också så bra!
4. Jag är ju så jävla easy going, Jenny Jägerfeld Allt jag har att säga är: Preach. 5. Flickan och skulden, Katarina Wennstam Har precis fått hem Flickan och skammen som jag är pepp på! Den här har 15 år på nacken men är fortfarande fett aktuell. 6. Onanister, Patrik Lundberg Så. Bra. 7. Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Åsa Asptjärn ALLTSÅ!!!! 
8. Någon i din säng, Andreas Roman Egentligen kommer jag nog ihåg hans Mörkrädd som lite bättre, men den här hade snyggare omslag, hehe. Men sjukt läskig skräck båda två. 9. Dagboksanteckningar från ett källarhål, David Wiberg Sjuk igenkänning för alla oss ångestiga. 10. Epidemin, Åsa Ericsdotter Alltså den här var såååå bra.

om mig

Saker jag finner tröst i

08:30

Den här veckan har varit jävligt tuff rent måendemässigt, men jag märker att jag (precis som förra våren) återkommer till enkla saker som ger mig tröst. Så påminner mig om att saker egentligen kan vara väldigt enkla. Och det går att samla alla i en kategori: Naturen.

Hur solens strålar värmer mot huden. Igår när jag var på väg till Rabén & Sjögren njöt jag av att vinden slet i håret. Skapade vita gäss på vattnet. Jag planterar om mina blommor och sticker ner fingrarna i jordpåsen och kramar jorden länge. Klappar på elefantörats alla nya blad. Känner genuin lycka över att min gullranka och min paraplyaralia skjuter nya skott på flera ställen efter att ha blivit toppade för några veckor sedan. Lägger handen mot Katniss supermjuka sommarpäls så fort hon är inom räckhåll. Tänker att om zamiakallan helt plötsligt kan få nya stänglar efter år av att se halvskruttig ut kan jag också. Kör bil en halvtimme bort fastän jag är gråtfärdig av trötthet, får några sticklingar och tänker att det är värt det. Det är fucking värt det. Och vad som mer gör allt värt det: Att det är grönt ute.

Förra våren gick jag en skogspromenad om dagen bara för att ladda batterierna. Som om jag gick på klorofyll och skogslukt. Jag tror jag gör det. För det mesta.

Och så har jag en hel hög med saker jag vill blogga om. Men det får vänta till en annan vecka. Samma med läsningen. Har så mycket böcker jag vill läsa (en hel hög nya!), men en annan vecka. En bättre vecka. Då ska jag läsa!

Puss, ha en trevlig helg!

Etiketter

2:a VK 30 dagar A-Ö-boktaggen analys apokalyps att växa upp barn biografi Bokbloggsjerka Bokmässan 2014 boktips Böcker jag minns citat dagbok David Levithan Deliriumtrilogin design Divergent djurrätt droger drömmar dystopi döden Engelsfors-trilogin fakta fantasy/sf favoriter feminism film filosofi Finast i bokhyllan framtiden Fredagssvammel funderingar genus grekisk mytologi gråtvarning Harrow County Harry Potter Haruki Murakami hbtq hemlöshet historia humor Hungerspelen hänt på riktigt Ingrid Olsson intervju Jag är såld på Jandy Nelson jobba i bokhandel John Ajvide Lindqvist Joyce Carol Oates Kane-krönikan Kaosutmaningen 2015 katastrof klass klassiker Korpringarna krig kriminalitet Kurs i Biblioteksvett kärlek Lauren Oliver Legendtrilogin Leigh Bardugo listor litteraturvetenskap Lunar Chronicles lyssna Läser just nu magi magisteruppsats makt Marie Lu mat Melina Marchetta Miss Peregrine's Peculiar Children Mistborn mitt i-utvärdering mobbing mode musik mytologi Neil Gaiman Nick Hornby nordisk mytologi noveller Nytt i bokhyllan Olympens hjältar om mig omslag Patrik Lundberg PAX Percy Jackson Philip Pullman poddar politik psykisk sjukdom på engelska på svenska Rainbow Rowell Ransom Riggs rasifiering recension religion och existens Rick Riordan robotar rymden sagor samhällskritik sammanfattning serier sex Siri Pettersen skriva skriverier skräck språk Star Wars Stephen King Stockholm superkrafter syskon TBR The Grisha thriller Throwback Thursday Top Ten Tuesday true crime tv-serier Twilight ungdomar som får ligga ungdomar/YA utgivning utmaningar vampyrer Veronica Roth videoblogg vill läsa vuxna vänskap zombier ångest ångesthantering övernaturligt övervikt övrigt

Instagram

Populära inlägg