Descender vol 2-3,
Jeff Lemire & Dustin Nguyen


Okej, efter att ha läst första volymen av Descender kände jag mig inte 100 % tillfredsställd. Något jag ofta upplever med Images serier är att de första volymerna är alldeles för röriga och vaga för att jag ska fastna på riktigt (undantaget Saga dårå). Visst går det ofta att se potential, men ska det vara så jäkla mycket begärt att få bli fångad från första sidan? Därför brukar jag försöka läsa åtminstone två volymer innan jag ger mig – såvida det inte är något som jag verkligen tänker från början att jag inte gillar. Till exempel Ody-C...

I alla fall. Den här är jag i alla fall glad att jag gav mig på andra ändå, var inte attackförälskad efter första, men föll helt klart för volym två. Vi behöver inte längre blir introducerade till alls, berättelsen gör inte lika konstiga hopp, det blir inte lika jobbigt när nya karaktärer introduceras. Etc. Ni vet ju hur det fungerar att läsa en ny bokserie liksom. Även om det fortfarande finns en del filosofiska inslag så tänker jag också att den andra volymen blir liiiite mer actiondriven – vilket enligt mig är en bra grej. Det blir en bättre balans mellan det tankeväckande och det underhållande, vilket är det jag liksom helst vill ha av en bok.

Den som är spänd på att veta vad som händer efter cliffhangern som volym två slutar med får vänta till fjärde volymen, dock. För här görs nämligen en paus där vi får lära känna några andra karaktärer på djupet – Effie, Andy, Driller och Tim-22 till exempel. Jag stör mig inte speciellt mycket på det, utan tyckte nog till och med att det var ett ganska nice avbrott. Jag störde mig på de kortare berättelserna i tredje volymen av Harrow County, men här fungerade det faktiskt riktigt bra. Samtidigt som en får lära känna karaktärerna bättre får en djupare förståelse för hur de handlat under volym ett och två samt ledtrådar om hur berättelsen kommer fortsätta.

Den här berättelsen är to be honest ingen attackförälskelse hos mig, men tempot och teckningarna gör att jag ändå verkligen ser fram emot att fortsätta läsa. Eller well, åtminstone när jag är mitt i den. Jag tycker att det är svårt att ta sig "tillbaka in" efter att jag lagt ifrån mig albumet en stund. Det är inte den mest lättillgängliga serie jag läst om vi säger så. Men om jag i recensionen av volym ett skrev "Den här kan ni läsa, den är ganska trevlig. Eller så kan ni skippa den för det finns så mycket annat bra att läsa. Eller jag vet inte." så vill jag nog ändra mig nu och säga: Jo, men den här kan ni verkligen läsa. Den är som en mysig bubbla av eskapism, med mjuka färger att linda in sig i. Do it.

Descender vol 2: Machine Moon / vol 3: Singularities
Jeff Lemire & Dustin Nguyen
116 s. / 128 s.
Image Comics / Image Comics
2016 / 2016
Goodreads / Goodreads

Listan om 2016

Den här har dykt upp på några bloggar jag läser, så jag gör också en. Är så så så glad över att det här året är slut snart, även om jag typ har panik över att tiden går (eh, vilket är skitdumt, för det gör den ju). Men som sagt, jag har en bra känsla inför nästa år. Jag tror det kan bli bra. Orkar dock typ inte ens tänka på hur lite jag läst i år? Kommer inte nå mitt Goodreads-mål, men försöker tänka att det är okej. Det är bra att lyssna på musik och poddar och spela mobilspel också så länge jag mår bra av det. Men ok, vadfan, vidare:


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Gifte mig, hehe. Annars: lät bli att plugga. Missade poäng på universitetet.

Höll du några av dina nyårslöften?
Eh, minns inte om jag hade några? För nästa år tänker jag i alla fall: Lyxigare helgfrukostar.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 
Nix, ingen nära vän till mig i alla fall. Har sett att en eller två facebookpolare klämt ur sig knoddar, men ingen som jag liksom pratar med.

Dog någon som stod dig nära?
Nja, Victors mormor dog, men vi stod inte varandra speciellt nära.

Vilka länder besökte du? 
Tjeckien! Eh and that's it.

Vilken kändis var du mest sugen på? 
Hmmmmm, Margot Robbie i somras, Julian Casablancas typ alltid och någon mer som jag inte ens minns just nu. Får alltid en varm känsla i magen av Stuart Murdoch och Annika Norlin, men tänker att det inte alls är på det sättet, utan mer "Dessa personer kan säga precis hur det känns"-sättet.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid minnas, och varför?
16 juli såklart. Pga sa ja till världens bästa person då :)

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Har varit extremt psykiskt utmattad hela året, och dessutom svinmycket sjuk. I slutet på augusti skadade jag en axel när jag skulle lyfta en låda på jobbet (hey kids, slarva inte med att lyfta ergonomiskt!!!!!!! Jag har fortfarande ont och kan icke bära...). Efter det har jag haft allmänt dålig kropp (eller tror att jag alltid haft det, bara att jag inte märkt det när jag inte jobbat såhär mycket fysiskt) med ont i ryggen, nerver i kläm, ont i nacken osv. Sämstigt år för kroppen och psyket.

Bästa köpet? 
Macbook pro, alright!!!!

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, grejer till hemmet (har bytt soffa, skaffat en till Billy, en hylla till vardagsrummet, ett sybord osv). Typ så. 

De bästa nya människorna du träffade?
Har fått två nya jobbarkompisar som är så jäkla awesome! Har bondat lite mer med den ena än med den andra, men är så pepp på att lära känna båda mer. Tror det typ är de enda nya personer jag lärt känns i år? Mycket pga utmattad + social fobi så var knappt ute något på hela första halvan av året.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2016?
Thirteen med Big Star pga vår bröllopslåt, Fredrik med Säkert! pga har totalt spelat sönder den pga så bra text. Alltså har funderat så himla mycket på det här med att vara en allmänt snäll person under den här hösten. Jag tänker att jag är det, och the curse of being just a nice person är ju att ingen kommer ihåg en pga ändå bara de roliga och karismatiska som blir ihågkomna.

Vad har du tittat på?
Har börjat se om Friends för tredje gången på lika många år, Luke Cage, Don't Trust the B---- in Apartment 23, Lovesick (så jävla bra!!!!) i serieväg. Superhjältar, Miss P, Fantastic Beasts och Rogue One i biofilmsväg. Bland annat.

Årets roligaste fester? 
Har varit på såhär många fester: Typ inga. Fast vi hade ett jävligt trevligt julbord och en grym AW lite mindre än en vecka efter.

Vad fick dig att må bra?
Victor. Musik. Att jobba i bokhandeln (på hösten, under sommaren var det hemskt. Sen blev det lite förändringar och nu älskar jag den här arbetsplatsen igen). Att lyssna på poddar på skogspromenader när livet blir för mycket.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej, känns som slöseri med energi att hata folk.

Största musikaliska upptäckten?
Hm, Big Star kanske? Alltså Thirteen har varit min favoritlåt typ since forever, men har aldrig lyssnat ordentligt på dem. Och har återupptäckt Säkert! och börjat lyssna lite på Hello Saferide. Alltså Annika Norlin är så jävla grym. 

Årets bästa film?
Svårt att säga, Fantastic Beasts kanske?

Vad gjorde du på din födelsedag och hur många år fyllde du?
Jag har inget minne alls av vad jag gjorde på min födelsedag. Tror inget speciellt? Fick en grattishälsning på italienska och en på danska, det är typ allt jag minns. Fyllde 23 i alla fall. Om typ två veckor fyller jag 24 och har sån jäkla ångest att jag inte ens vill fira.

What I wish for this year

Såatteh, för någon månad sedan började ju folk önska sig önskelistor och shitz. Det har varit svårt för mig att önska mig prylar i år. Allt jag vill ha är liksom mer ork och en bättre kropp som inte gör ont jämt. För ärligt talat – trots att det på vissa sätt varit ett fantastiskt år har det också hälsomässigt varit ett kasst år (både fysiskt och psykiskt). Vilket gjort att jag önskat mig en date och en ny huvudkudde i memoryskum istället för böcker och sånt.

Jag önskar mig också: Att få fortsätta ingå i den fantastiska gemenskap som julhandeln inneburit för mig. Att jag får fortsätta odla nya bekantskaper och att nya vänskapsband får djupna och hålla länge. Mer kärlek. Att den här lyckovågen jag rider på för tillfället får hålla i sig länge. Att min magisteruppsats blir klar. Att jag får lust att läsa böcker. Att jag orkar blogga. Fler frilansuppdrag.

De senaste veckorna har ändå varit fina. Trots stundvis rejäl ångest och trots att jag ofta har känt mig så jäkla nedbruten har jag också gått runt med en jävla lyckoklump i magen. Till 100 % tack vare alla fantastiska människor jag har runt mig. Det får mig att tänka att vad jag gör spelar mindre roll så länge jag får göra det tillsammans med så här grymma personer. Och jag önskar att det här håller i sig 2017. Jag har en bra känsla i magen ändå.

Egentligen tittade jag in för att hälsa god jul och gott nytt år. Jag vet inte när jag ska ta hand om den här platsen igen, men jag hoppas snart.

Puss till alla er som fortfarande tittar in här trots bristande uppdatering. Här fick ni i alla fall ett väldigt sentimentalt inlägg. Hoppas ni får världens finaste julafton. ♥

Spotify, we need to talk

Okej, jag har ju obsessat lite tidigare år över Spotifys lyssnar-stats. Älskar, älskar, ÄLSKAR när det är dags. Screw julafton, när Spotify öppnar årets Year in Music är decembers höjdpunkt. I år har jag några grejer som jag liksom vill... opponera mig mot.

The Wolf Wilder,
Katherine Rundell


Jag har dreglat över The Wolf Wilder i flera veckor i bokhandeln. I princip varje gång jag gått förbi nyhetshyllan har jag varit tvungen att hålla i den en stund. Något med bokens hela uppenbarelse gör den så tilltalande – en kombination av omslag, illustrationer inuti, tyngden, formatet, finishen på omslaget... Om vi ska vara materialistiska (och det ska vi) så vill du INTE läsa denna som ebok. För läsa den – det vill du.

En annan grej jag fastnade för var Philip Pullman-blurben på framsidan. Visserligen sa den inte så mycket, men His Dark Materials är ju bland mina favoriter, och det är precis något sådant jag har saknat att läsa den senaste tiden. Att Rundell är extremt inspirerad av Pullman märks tydligt, trots att The Wolf Wilder egentligen inte innehåller ett endaste uns övernaturligheter (eller ok, det är ju frivilligt om en vill se huvudpersonens band till vargarna som magi eller inte).

Boken handlar om Feo. Hon bor i den ryska skogen tillsammans med sin mamma. Tillsammans tar de hand om adelns "avlagda" vargar och försöker lära dem att leva i vildmarken igen. Isoleringen gör att vargarna pretty much är hennes enda vänner – fram till den dag hon träffar Ilya. Ilya är en soldat i hennes egen ålder. Han har fått order om att skjuta vargarna så fort han ser dem, men hans fascination för dem gör att han inte kan. Istället kommer han tillbaka till Feo och vargarna dag efter dag. Självklart går det hela snett och general Rakov upptäcker det hela. Han fängslar Feos mamma och sätter ett pris på Feos huvud.

Alltså historisk korrekthet är det sådär med i den här boken (according to min jobbkollega), men om en inte är speciellt kunnig (som undertecknad) är det ganska lätt att se mellan fingrarna med sånt (i alla fall om en inte läser den som en historiebok. Vilket du inte gör. Eftersom den är skönlitterär. Författaren verkar inte kunna speciellt mycket om vargar heller, men wth det är inte en naturdokumentär så I honestly don't care). Om du vill ha något magiskt sagoinspirerat men utan faktisk magi är det här definitivt din grej. Jag slogs av ungefär halvvägs in i boken av att det här är en lika lös retelling av Rödluvan som till exempel Cinder är av Askungen. Fast i Ryssland. Och i extrem kyla. Vi snackar -40 här. Och jag gillar det som fasen alltså. Är det bara jag som känner att Ryssland eventuellt kan bli morgondagens trend? Helt klart med Leigh Bardugo som vägledare.

Shit, jag pratar bara om Ryssland trots att den här boken har flera andra kvaliteter.
Stark kvinnlig huvudkaraktär – alltså älskar henne?! Vill ni ha en tjej som inte är rädd för NÅGOT, har värsta mördarinstinkten, är ett strategiskt geni och allmänt bad ass – here you got her. I form av ryska rödluvan
Könsöverskridande vänskap – i och för sig är de typ 11, men sweet ändå.
Brytande av normativa könsroller – hon cool och kompis med de vilda djuren, han drömmer om att dansa balett
En bra story – bra tempo med action och långsammare bitar blandat samt bra blandning av nederlag och framåtrörelse.
Lagom mycket hjärtekross – no spoilers!!!!
Svinsnygga illustrationer – alltså seriously, kolla bara ovan.

Jag tycker definitivt att du ska kolla in den här om du gillar Philip Pullman eller är ute efter en mysig, vintrig bok med sagoinslag. Du skulle också kunna checka in Beastkeeper som har lite samma stämning.

The Wolf Wilder
Katherine Rundell
256 s.
Bloomsbury
2016
Goodreads

En viktig bok om fittor



Idag är det den 2 december och jag får äran att stå för dagens viktiga bok! Eller tja, min bok är faktiskt ett seriealbum. Vi ska nämligen snacka lite fittfakta. Ja, som i det där typ hälften av världens befolkning har mellan benen. Hur mycket av det du lärde dig om alla fittbärares underliv på sexualkunskapen i skolan eller genom broschyrer på ungdomsmottagningen eller i sexspalten i Frida tror du är vetenskap färgat av patriarkatet? Om du säger ”Men vetenskap ska vara objektivt, det kan en ju inte sätta sig emot” måste du omvärdera. Visst ska vetenskap vara objektivt, men det färgas också av kunskapsgrund och såklart den mänskliga faktorn. Hur många av er fick inte lära er om mödomshinnan, att alla fittbärare inte kan få orgasm eller att penetrationssex var det enda viktiga i skolan? Och personligen var jag femton (låt mig upprepa: FEMTON) innan jag ens VISSTE att fittbärare kunde få orgasm eller vad det var. Jag hade då varit sexuellt aktiv i två (låt mig upprepa: TVÅ) år!!! Skyller detta till 100% på skolan och ungdomsmottagningen och Frida.

Därför är det så himla bra när folk liksom tar på sig att på ett enkelt och lättillgängligt sätt tar på sig att bilda. Det gör Liv Strömquist i Kunskapens frukt.

Här är en lista över vad som är så bra med Kunskapens frukt:
- I och med att den är i serieform är det hela så himla lättförståeligt. Du måste inte ta dig igenom tunga textmassor. Lite text + mycket info = yay!
- Strömquist är noga med att alltid källhänvisa, så om någon vill ifrågasätta fakta kan de läsa källorna.
- Dessutom är det ROLIGT.
- Strömquist belyser vår nuvarande kultur och maktordning genom att peka på historiska tankar som lett fram till det hela.
- Och om det inte var nog med att det smockas in historia, fakta och humor så jobbar hon även med att skittydligt visa på strukturerna som möjliggjort all felinformation.

Det var några grejer. Eftersom jag fått en så tidig dag har ni ju också god tid på er att beställa julklappar. Det här råkar vara en grym presentbok, så om ni har
1. Någon tonårig fittbärare med undermålig sexualundervisning eller
2. Någon vuxen fittbärare eller
3. En jävligt ignorant kukbärare eller
4. En kukbärare som ni som fittbärare ligger med och som ni vill ska veta mer om era underliv
– då borde du definitivt kika in den här (åh, även om du råkar vara en fittbärare som vill köpa julklappar till dig själv)! Det är mitt bästa julklappstips.

Missa inte heller Sofies lucka som var igår! Imorgon får ni kika in hos Elin! Hela schema hittar du här!

Julhandelsetikett

Hörni, imorgon är det första december och julhandeln har redan börjat så smått. Det här att folk verkar tappa all vett och sans så fort de blir kunder i julhandeln är ett vetenskapligt bevisat faktum (källa: mina egna högst vetenskapliga undersökningar). Här kommer därför en liten lista med dos and don’ts i julhandeln – såhär gör du för att underlätta mitt arbete, ge mig mindre stressextrem och färre missnöjda kunder:

1. Kolla gärna upp innan vad du vill ha. Det är jättesvårt för mig att veta vilken bok du menar om du kommer med ett ”Den hette någon med dragons”. Jaha. Hälften av våra fucking böcker heter något med fucking dragons. Och seriöst: Julhandeln är inte ett tillfälle att gå in och ”bara kolla lite”, för det är fucking mayhem i butiken. Om du gillar att typ kunna… gå utan att bli skuffad, då ska du inte in i min bokhandel i jul.

2. Har du sett något på vår hemsida? Ta en screenshot! Helst så jag ser artikelnumret. Att få artikelnumret serverat är GULD. Det gör att mitt arbete att kolla upp om/var vi har varan tar ca tio sekunder istället för tio minuter. Hur du inte ska göra: ”MEN JAG SÅG DEN PÅ ER HEMSIDA OCH DET STOD ATT NI SKA HA DEN INNE SÅ DÅ SKA NI BARA HA DEN!!!!!” AHMEN FÖRLÅT NÄSTA GÅNG EN KUND KÖPER NÅGOT DU KANSKE EVENTUELLT SKULLE VILJA HA SKA JAG SÄGA ”APAPAP DEN DÄR SKA EN ANNAN KANSKE KÖPA SENARE SÅ DET GÅR INTE!!!!!”

3. Säg till om du råkar ha sönder något. Tro mig – vi VET att olyckor händer, speciellt när det är trångt och folk är stressade. Under mina två år på bokhandeln har det hänt en enda gång att vi tvingat en kund betala för något, och det var uppenbar vårdslöshet (svingande okontrollerat med en stor och tung ryggsäck). Mest troligt kommer vi inte ha sett vad som hänt så om det känns skämmigt kan du säga "Någon råkade ha ner den här, eller jag hittade den här trasig på golvet". Det som kommer hända om du kommer med en vara du råkat ha sönder är att vi säger: ”Ojdå, hoppsan det var tråkigt! Tack för att du sa till! Jag knackar ut den!” och sen kan du återgå till din julshopping och har sparat oss en hel del arbete!

4. Ha plånbok redo när du kommer fram till kassan. Om du har stått i kö i ett par minuter och bara väntat – hur kan det då komma sig att din plånbok ligger längst ner i väskan och det tar två minuter för dig att rota fram den? Tid som JAG får stå och vänta medan kunderna bakom blir irriterade.

5. Flytta pengar mellan konton innan du kommer fram. Den här julen tänker jag vara stenhård. Den som säger ”Oj vänta jag måste flytta pengar mellan konton” kommer jag säga ”Okej, då får du flytta lite på dig så jag kan ta nästa kund så länge” till. Återigen: DU HADE KUNNAT GÖRA DETTA MEDAN DU STOD I KÖ.

6. Klaga inte över att vi inte slår in paket. Alltså seriöst, märkte du hur kort tid du behövde stå i kö fastän den var mer än tio meter lång? Förra året var min första jul i kassan och jag fick höra flera gånger om dagen från kunder att de var imponerade över hur snabba vi var. Om vi skulle slå in allas julklappar skulle vi behöva tumma på två saker som för oss är mycket mycket viktigare: Nämligen dels effektiviteten i kassan – att folk ska slippa vänta. Men kanske ännu viktigare: Vi skulle inte ha tid att hjälpa så bra och boktipsa om vi dessutom måste slå in paket. Den tid det tar att slå in paket lägger jag hellre på att hjälpa en farmor att leta efter den perfekta boken till hennes barnbarn.

7. Stå still medan du får hjälp. Det är skitmycket folk i julhandeln. Vet du hur många personer vi träffar och pratar med varje dag? Om du inte har ett extremt säreget utseende (och tro mig, det är svårt att ha det i min bokhandel. Med turkost hår och piercingar är du en i mängden) så STÅ STILL. Or I will never find you again.

8. Om du tycker att jag gjort ett bra jobb – säg gärna det. Julhandeln är skitstressig och extremt energikrävande. Att få höra att vi är effektiva i kassan eller att jag kommit med bra boktips eller något annat ger en extra skjuts energi. Jag kräver inte dricks. Det kostar ingenting att tacka för ett bra jobb, men ger desto mer till mottagaren.

Nu kan jag bara avsluta med: Happy Hunger Games.
Tycker ni jag glömt någon punkt?

En viktig bok


Alltså hörni, den här veckan tar november slut???? Känns som att jag ägnat den här månaden åt att 1. Vara sjuk. 2. Vara allmänt trött. 3. Vara allmänt sur och deppig. Hoppas på att december kan ändra på det. Jag hoppas också på att december ska kicka igång mig från min lässvacka, och det tänkte jag använda den här grejen till. Sofie anordnar nämligen julkalenderstafett i år igen! Tjoho!

Såhär ser deltagarlistan ut:

1. Sofies bokblogg
2. Sagan om sagorna
3. Elin,Bokslukaren
4. C.R.M. Nilsson
5. Hanneles bibliotek
6. Agnes bokblogg
7. Emeli, Boozen Books
8. Breakfast book club
9. Sincerely Johanna
10. Camilla, Vad vi läser
11. Rebecca, Bokintresse
12. Emmelie, Bokmumriken
13. Anna, Stories from the City
14. Hanna, Den läsande kaninen
15. Lysans noblesser
16. Lisa, Pantalaimone
17. Lakritsboken, Bokskåpet
18. Elvira, TheWorld I Live In
19. Gabriella
20. Sizzens blogg
21. Sofie Schander
22. Liza, I regnet
23. Boktanken
24. Lilla bus

Mig hittar ni med andra ord redan på fredag! Då ska jag skriva om något sjukt bra som jag INTE bloggat om tidigare! :)

Några andra ställen ni kan hitta mig på

Jag är precis tillfrisknad efter nästan två veckor feber. Jag läser inga böcker. Det går förjävla dåligt med det. Sämre än sämst faktiskt. Jag saknar lite att blogga dock. Men svårt att hitta saker att skriva om när allt jag orkar göra är att spela Sims och kötta The 100 och Top Model... Något jag dock var tvungen att tvinga mig att göra medan jag var sjuk var att skriva klart två grejer som inte alls skulle till bloggen.

Den ena kan ni läsa på en gång. Tidningen K gjorde en liten mejlintervju med mig om hur svensk ungdomsfantasy mår för tillfället. Tycker visserligen att de klippt lite väl mycket i vissa av mina svar, men det är sånt en får leva med. Kul hursom.

Den ena får ni vänta på ett tag till. Jag har skrivit mitt första frilansartikel! Yay me! En superrolig text att skriva eftersom den riktar sig till en väldigt annorlunda målgrupp än jag är van vid – nämligen barn. Den handlar förstås om sånt jag kan bäst (det vill säga barn- och ungdomslitteratur i kombo med fantasy och SF). Okej sårri, jag borde kanske tala om var ni hittar min text: I nummer två av tidningen Koko – ett supersuperfint magasin för barn upp till 13. Så alla ni som har kids hemma: Ni borde verkligen kolla in den här tidningen. Jag vet inte riktigt när "mitt" nummer kommer ut, men om ni prennar så får ni ju alla nummer. Och jag vet inte om det här bör ses som ett samarbete, eftersom jag fått betalt för att skriva artikeln till tidningen (dock inte detta blogginlägg), och jag KANSKE är smått partisk: Men seriously, denna tidning hade varit min bästa kompis när jag var i den åldern. SÅ FIN och så himla bra texter i det första numret. Här på hemsidan kan ni i alla fall teckna prenumeration, eller köpa bara ett nummer om ni vill det.

Station Eleven,
Emily St. John Mandel


Ett Star Trek-citat får vara ledordet i Emily St. John Mandels Station Eleven. En epidemi har dödat 99% av jordens befolkning. Här får vi möta några personer försöker deala med katastrofen. Det är Kirsten som bara var åtta år gammal när epidemin utplånade större delen av människorna. Nu åker hon runt i det som brukade vara USA och spelar Shakespeare. För att bara överlevnad inte är tillräckligt. När de drar runt bland olika byggnader håller hon alltid utkik efter skvallertidningar. Då och då stöter hon på artiklar om Arthur Leander – den kände skådespelaren hon spelade mot den sista kvällen då allt ännu var som vanligt. Genom artiklarna försöker hon pussla ihop vem Arthur var.

Vi får också möta Jeevan – Jeevan som försökte rädda Arthur den där sista kvällen då han fick en hjärtattack på scen. Jeevan som får rådet av sin bästa vän att fly från stan innan det är försent, men som väljer att gardera sig hemma hos sin bror istället. För hur ska Jeevan kunna fly när brodern inte kan följa med?

Den tredje personen vi får följa på nära håll är Clark, Arthurs bästa vän medan han fortfarande var i livet. Påväg till Arthurs begravning nödlandar planet på en helt annan flygplats. Tjugo år senare har han byggt ett museum med prylar vi skulle anse vara vardagliga och praktiska – men som i det postepidemiska samhället är värdelösa. Det är kreditkort, mobiltelefoner, bilmotorer, laptops. Samtidigt flätas Clarks, Jeevans och Kirstens liv ihop, både efter epidemin och innan den.

Även om det här inte var lika mindblowing känsloattackerande läsning som Ensam kvar var för mig gillade jag verkligen denna skarpt. Jag tror att jag måste börja omvärdera min syn på vuxenböcker, för jag märker att jag dras mer och mer till sånt här. Det vill säga långsamt, litterärt, relationsdrivet. Det är inte så förutsägbart hela tiden. Det leder till och med till aha-upplevelser ibland. Och en enorm tillfredsställelse när St. John Mandel lyckas knyta ihop allt på ett logiskt och ack så snyggt sätt.


Författarens finurlighet visas inte bara i själva berättelsen, utan även i språket. Hon säger så otroligt mycket i det hon inte säger. Citatet ovan är taget från ett tillfälle då Jeevan får höra historien om Bens första dagar efter epidemiutbrottet. Hela Bens familj har dött. Han själv är fortfarande vid liv, trots att han vårdade familjen hela tiden medan de var sjuka. Och vad är det för liv att leva när alla en älskar är döda? Ändå finns det ju någonting där som gör att Ben fortsätter, en överlevnadsinstinkt som alla bokens karaktärer besitter. De skapar liv för sig själva. Försöker fortsätta. Jag tänker på förhand att jag inte vet om jag skulle ha den styrka som krävdes, men tänker också att en nog bara fortsätter ändå i en sån situation. Först på ren automatik. För att en alltid fortsatt. Och sen för att göra något vettigt av hela skiten.

Kort sagt en väldigt tankeväckande bok. Fantastiska personporträtt med karaktärer som får vara riktiga och dynamiska. Snygga sammanvävningar. Fint språk. Litterära referenser. Helt enkelt: Väldigt mycket att gilla.


Station Eleven
Emily St. John Mandel
333 s.
Knopf
2014
Goodreads
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...