Ett litet fredagsinlägg

När Victor ba: "Hallå om du väntar på mig vid jobbet så käkar vi på tacostället!" Och en ba: "Sure babe" och sen kommer hem efter tre öl och stupar rätt i säng (efter att ha klämt en dammsugare) och inte hinner blogga... 

I alla fall! Den här veckan har inte speciellt mycket hänt, förutom att jag varit sjuk och hos doktorn (men det vet ni ju redan). Köpte en liten trave böcker i onsdags. Fick en reservplats på en kurs jag sökt och ska alltså plugga 7,5 hp Feministisk forskningskritik och kunskapssyn (kan vi prata om HUR KUL???). Idag är det fredag och då ska jag äta middag och dricka vin med en kompis. Imorgon är det lördag och då ska jag se Belle & Sebastian (mvh älskar Belle & Sebastian så mycket!!!!)!!!!!

Och ah, en annan kul grej: Victor tog ledigt och jag sa "Jag skulle vilja vara ledig 7-11 september, så om du kan låta bli att schemalägga mig så vore det superfint" till min chef. Så om två veckor firar vi helg i en helt annan stad än Stockholm. Då ska vi dricka billig öl på hemliga pubar, gå på knäppa museer och vara kära bland en massa gulliga hus. 

Jaja, hur har din vecka varit? Vad ska du hitta på i helgen? 

Trevlig helg, vi ses på måndag! Pusshej!

Monstress vol 1: Awakening


Okej, det här kommer bli en väldigt svepande sammanfattning av vad som händer i den här och vad som är förutsättningarna för berättelsen – EFTERSOM jag knappt förstår den. Det har varit ett krig. Människor och Arcanics har slagits mot varandra och hatar varandra fortfarande. Maika – som är en arkanisk (ja, nu översätter jag det så) tonårstjej ärrad av kriget – letar efter något som vi får reda på på typ sista sidan, så det tänker jag inte spoila. Hon råkar bli besatt av en uråldring demon och alla jagar henne för egen vinning.

Okej, jag skulle kunna stanna vid att säga det här: Jag fattar NADA, men den är ju förjävla snygg.

Alltså men seriöst. Det jag lyckas urskilja av ploten är... förvirrande. Och ställer mer frågor än vad de svarar på. Om det inte vore så andlöst vackert och finurligt gjort hade jag ärligt talat inte läst klart boken. Om du gillar att förstå förutsättningarna för berättelsen innan du läser bör du skippa den här. Jag har läst flera djupt förvirrande Image-album på senaste tiden och känner mig lite besviken. Liksom hey, ni hade kunnat göra något bra här. Varför kan ni inte bara förklara så en förstår? Och jag läste texten på Images hemsida nu och hela berättelsen makes SO MUCH MORE SENSE. Varför står inte det på baksidan? Alltså Images seriealbum har verkligen VÄRDELÖSA baksidestexter som säger INGENTING om vad det egentligen innehåller. /end of rant

I alla fall, om vi återgår till just DET HÄR albumet. Ord som skulle kunna användas till överdrift i denna recension: Snygg, vacker, fin eeeeeh stilig, skön, fager, söt, tjusig, grann, proper, välskapt, elegant, läcker, urläcker, ståtlig, dekorativ, praktfull, storslagen, tilldragande, förtjusande, intagande, ljuvlig, dejlig, täck, vän; klar, solig, strålande, behaglig; stor, ansenlig (ja, jag kopierade bara från synonymer.se nu).

Fan vad jag tappar spåret hela tiden, är visst lite ringrostig. I alla fall. Andra saker som jag gillar (utöver snyggheten), och som ändå talar för att jag kommer läsa volym två av den här:
★ ALLTSÅ HAR NI SETT DEN ELLER DEN ÄR SÅ SNYGG JAG DÖR (förlåt, förlåt, jag vet, jaaaag vet).
★ Världsbygget. Känns som en relativt unik dystopisk fantasyvärld. Eller i och för sig har jag inte läst så mycket dark fantasy, så jag kanske inte kan uttala mig. Men nice värld.
★ Jag älskar hur de har blandat väst och öst både i varelser, estetik och berättarteknik. Det är liksom som en art noveau-manga med vissa extremt tydliga traditionella fantasy-drag, vilket fungerar otroligt bra.
★ Matriarkat och kvinnlig vänskap måste en ju ändå alltid uppskatta.
★ Tar upp aktuella ämnen som typ vem som är ond och vem som är god, exploatering av människor och sånt.
★ Alltså den lilla rävungen jag dör så gulliiiiig är så kär lilla skruttungen, sdhdhhf.

Saker som talar för att jag inte kommer fortsätta läsa den här serien:
☆ Eh, som sagt fattar jag ju typ ingenting.
☆ Plotten är inte engagerande. Mest på grund av se ovan anledning.
☆ Svårt att sympatisera med huvudpersonen pga 100% blank karaktär. Hon har verkligen inga egna karaktärsdrag.
☆ Många karaktärer att hålla reda på, och jag förstod aldrig vem som var på vilken sida.

Men tja, jag tycker alltid att det är svårt att avgöra om det är en bra serie eller inte på bara en volym, så jag kommer nog ge den en till. Den kan ju knappast bli mer förvirrande än den första delen liksom.

Monstress vol 1: Awakening
Marjorie Liu & Sana Takeda
192 s.
Image
2016
Goodreads

Jag har fortfarande ont i armen men wth

Okej, nu har jag varit hos en läkare som säger att jag fått en lättare inflammation i armen. Ej tunga lyft, men normalt användande framöver. Och i normalt användande ingår i allra högsta grad datorskrivande. Ska dock försöka lägga av med min icke-ergonomiska ställning då jag gärna halvligger i soffan med fötterna på bordet och datorn i knät och sen lutar mig lite mot vänsterarmen. Inte bra.

Vad som dock ÄR bra är ju att jag kan blogga igen! Sen vi hördes senast har inget kul hänt. Vi skulle ha folk på middag men Victor blev sjuk (jag gjorde sån jävla god vegansk oreo- och hasselnötscheesecake ändå bara för att jag verkligen hade sett fram emot middagen så mycket). Sen när helgen var slut blev jag sjuk. Och för 47 minuter sen var jag hos doktorn med armen. That's about it. Eller jag har läst klart Monstress också. Annars går det dåligt med läsningen. 

Men äsch, är påväg till jobbet och tänker nu plocka upp min lelle bok och läsa den. Ordentligt inlägg kommer imörgon. 

Puss!!!

Jag vilar min arm och ni läser det här

Heh, jag har ett mycket olyckligt meddelande idag: Jag har sträckt en muskel i armen och har fått som rekommendation att INTE SKRIVA PÅ DATORN. Så bye uppsatsskrivande (som jag ändå inte gör) och bye bloggande. Om det kan göra min arm bättre så att jag kan klara mig igenom en hel arbetsdag utan att droga mig på en liten cocktail av paracetamol + ibuprofen + diklofenak blir jag mycket glad, och därför tänker jag i alla fall pröva avhållsamhet. Gå i skrivcelibat. Eftersom jag ändå är en väldigt snäll person kommer här några texter ni kan läsa medan jag inte bloggar!

1. "Därför mår du bättre av att sluta spela Monopol"
Tyckte det här var en skitintressant text, och jag insåg varför jag alltid hatat Monopol. Det är något med Monopol som gör att det kryper under huden på mig. Och you know what: Monopol är inte designat för en angenäm spelupplevelse. Kolla texten för förklaring och historia!

2. "När alla andra är så himla bra och du känner dig värdelös och överflödig"
Det här kom verkligen som på beställning, med tanke på mitt inlägg förra veckan. Louise på lugnochfin skriver lika bra och träffsäkert som vanligt.

3. Isabelle McAllister + Plantagen
Ok, detta är inte så mycket att läsa, utan mer att titta på. Har pinnat prick varje bild i det här inlägget till min hem-mapp på Pinterest. Så. Jävla snyggt. Lite såhär ser det ut:


4. "10 mat-lifehacks du måste kunna"
Den här typiskt bra personen har skrivit ett typiskt bra inlägg.

För övrigt: Har ni sett det här? Och det här? Jag som en gång respekterade Rowling för att hon inte mjölkade Harry Potter-världen på dess sista magi får nu äta upp allt jag tänkt om henne. Snälla Rowling, sluta innan det är försent.

Puss och hej och hoppas mina muskler samarbetar med mig snart. Kan vara nice att kunna skjuta en kundvagn framför sig och öppna tunga dörrar och sånt snart :))))

Ett litet inlägg om att märka ord

Okej, äter frukost på jobbet och catchar upp på the latest OS-news. Satt och läste en artikel och bara: "Jahaaa, är det DAMFOTBOLL de pratar om!"

Detta hemska ord – damfotboll – har naggat mig och andra feminister i ögon och öron länge. Och nu när Aftonbladet helt sonika skriver "OS-fotboll" istället för "damfotboll" fattar jag först inte vad det är vi pratar om. PRECIS SOM DET SKA VARA! Eftersom vi inte vill göra skillnad på män och kvinnor! 

En annan trevlig grej jag upptäckte i måndags: jag fick ett läsex av Women in Science på jobbet (sjukt nice och snygg bok för övrigt, kolla in den!). Granskade baksidan lite väl noggrant och såg att de satt en ny streckkod över den gamla. Med precis samma ISBN-nummer som det gamla. Men med skillnaden: genre ändrad från "Women's studies" till "science/reference". En sådan liten grej att inte sälja vetenskapskvinnor som kvinnostudier, utan som VETENSKAP, men faktiskt ganska stort ändå.

Och båda grejerna är sådana där saker som män brukar tycka är att "märka ord", eller "men det spelar väl ingen roll". Jo. Jo, det gör det. För genom att säga damfotboll säger vi att det inte är riktig fotboll. Och genom att märka något som Women's studies talar vi om att det inte är riktig vetenskap. Så jag märker ord. För damer spelar riktig fotboll. Och kvinnor ägnar sig åt riktig vetenskap. 

6 böcker du inte ska läsa om du är trött på Stockholm

Idag blir det en väldigt sen Top Ten Tuesday. Jag har haft min första dag ledig LEDIG (dvs utan att träffa en massa folk) på länge + firar en hel månad som gift! Woop! Har firat med att gå på massage, eftersom jag sträckt en muskel i min axeljävel (enda trevliga är att jag slipper bära en miljard lådor på jobbet. Tyvärr får jag även ont av att skjuta kundvagnar framför mig) och ska snart äta chokladpraliner och dricka prosecco!

I alla fall så har jag funderat lite under dagen på det här temat. Det var nämligen lite valbart. Tio böcker inom en viss – valbar – setting. Det enda jag kom på var saker som jag störde mig på. Här kommer därför ett gäng böcker för dig som är lika trött på Stockholm som jag är (alltså jag hatälskar Stockholm så mycket. Visst att det är här "allt händer" och sånt – rikt kulturliv yada yada – men alla infödingar vet att Stockholm är en enda stor incestfest och det är så hårt och kallt och bullrigt. Är storstadstrött <- trodde aldrig jag skulle bli det i livet, men längtar efter något mindre. I alla fall. Utsvävningar ftw)!

1. Det handlar om dig – Sandra Beijer
2. Nattsagor för sömnlösa – Johanna Wester
3. M varken mer eller mindre – Petra Backlund
4. Vill ha dig så illa – Gunnar Ardelius
5. Vi måste sluta ses på det här sättet – Johanna Lindbäck & Lisa Bjärbo
6. Vi är inte sådana som i slutet får varandra – Katarina Sandberg

OBS! Jag vill bara framhålla att flera av böckerna ovan är himla bra. Men är en trött på Stockholm så är en.

Och nu ska jag kramas med min man och dricka den där proseccon, så ni får hålla tillgodo med det här inlägget hela morgondagen också. Och fortsätt lista Stockholmsböcker jag ska hålla mig borta från! Ni har hela kommentarsfältet för er själva! Puss!

Hur jag känner inför Rowlings Wizarding World

En sak som jag har jävligt svårt för: författare som inte förstår när det är dags att sluta. En författare jag alltid respekterat för att hen haft vett att sluta i tid: J.K. Rowling.

*paus för sorgsna suckar*

Sen kom meddelandet om Fantastic Beasts. Sure babe, tänkte jag. Det kan jag absolut gå med på. Samma universum, inget att göra med Harry alls. Topp, det blir säkert skitbra. Sen kom The Cursed Child. Okej, jo, jag ställde mig skeptisk. Det gjorde jag. Men det hindrade mig inte från att förhandsboka, köpa måndagen efter den släpptes och sen läsa klart den i ett andetag. Och när det hela var slut var den enda klump jag hade i bröstet besvikelse (jag såg i grupper på Facebook att folk GRÄT när de läste slut den?!).

Inte på boken. Nej alltså, boken var allt jag förväntade mig att den skulle vara. Den var sämre än att inte veta. Inte hälften så angenäm som att spekulera och undra. Nej, jag är besviken på Rowling. För att hon helt plötsligt inte haft vett att sluta i tid, för att hon har blivit en av dem som pumpar mer substans ur saker som redan är färdiga. Som släpper förbi undermåliga verk i en serie som redan är komplett.

Så var The Cursed Child så dålig? Nä, det tycker jag inte. Men det här kan aldrig bli Harry Potter för mig. Jag vägrar erkänna The Cursed Child till min kanon – lika lite som jag anser fanfiction vara en riktig del av berättelsen. Och det är väl så jag ser det här. Som en spekulation i vad som kunde ha hänt 19 år senare. Inte någon sanning.

Och sorry J.K, men något gick sönder i vår relation efter det här. 

Saker jag önskar att jag kunde göra i bokhandeln

◇ Ge bort saker gratis (duh!).

◇ Avbryta män som bara pratar och pratar och pratar med ett "OM DU NÅGON GÅNG TAR OCH HÅLLER KÄFTEN KAN DU FÅ SVAR PÅ DIN FRÅGA!!!!".

◇ Bräcka prick varenda person som tror att tjejer inte kan nördiga grejer. Tyvärr – när de frågar om SF för vuxna (vilket just de kunderna oftast gör) måste jag skicka dem vidare till en kollega. Oftast en annan brud i och för sig. Det är tillfredsställande.

◇ Fråga kunder: "Hörrudu, kan vi inte dricka kaffe någon gång? Eller typ bara hänga lite? Dricka en öl? Två? Bli bästisar? Två öl i veckan resten av våra liv?????" Det har hänt kanske tre gånger att jag haft kunder som jag liksom bara BONDAT med. 2/3 gånger har det varit killar också, och även om jag inte är 100% straight så säger ju samhällsnormer att det är en date så fort två personer av motsatt kön dricker kaffe med varandra.

◇ Skriva min kråka på Jack Werners stämpelkort utan att skaka (mvh fangirl).

◇ INTE RODNA!!!! Jag rodnar superlätt. Om jag hör något fel, eller missförstår ett skämt eller... Eh, ja. Mina kollegor tycker detta är skitkul och jobbar hårt på att framkalla denna reaktion hos mig. FU.

◇ Säga standardfraser utan standardtonfall. Tänker alltid på att om någon skulle stå bredvid mig och lyssna på när jag har "vanliga" kunder (dvs: "249 kronor blir det, behöver du en påse? Har du ett utav våra stämpelkort? Skulle du vilja ha ett? Eh, du får en stämpel för varje 200 kronor du handlar för och när du fått tio stämplar får du 100 kronor rabatt på ett köp" alltid med eh:et där. Okänt hur det ens kom dit från början.  Nu vet jag inte vad jag ska säga om jag inte säger det först) skulle jag förmodligen låta som en robot. Blir så trött på min egen röst efter ett tag.

◇ Få alla kunder som står i vägen att helt magiskt flytta på sig.

◇ Adoptera gulliga barn som husmaskotar. Förra våren hade vi en fantastisk unge som önskade mest i världen att få ett bibliotek. Vi har en liten unge som är inne ganska ofta ensam och är helt magiskt artig. Jag har en grej för artiga ungar alltså. Den här säger alltid "tack så jättemycket" "ha en trevlig dag" och "jag skulle vilja ha".

◇ Slita telefonen ur handen på folk som pratar telefon i kassan. Tips: Om du skulle handla hos mig och prata i telefon samtidigt skulle du inte få något stämpelkort.

Get up off our knees

Alltså jag vill börja den här dagen med att tacka för de fina kommentarerna, blir helt bölig av hur fina (och långa!!!) kommentarer ni satt er att skriva?! Gårdagens inlägg var inte alls tänkt som någon typ av bekräftelsefiske, utan typ vad ni gillar att läsa om här, men alltså. Åh <3 Ska sätta mig ner och svara på alla kommentarer ordentligt sedan, men så ni vet så är jag superglad!

Idag är det FREDAG! Jag jobbar "kortdag", och kompar ut 1,5 h som jag jobbade extra i onsdags (yes, jag jobbade från 8:30-18:30...). Slutar alltså redan 16:45, och då ska jag åka hem och laga indisk mat och bara hänga för mig själv en stund (har typ inte varit ensam hemma sedan Victor kom hem från Gävle, för han kommer alltid innan mig...).

Åh, och jag måste även berätta detta: Jag provade att torka ut några citronkärnor och sätta dem i jord i små krukor. Av tio stycken satta har EN blivit en liten växt, men hallå så mysigt att få en liten planta av en köpe-citron! Mvh hon som älskar plantor.

Och här får ni lite fredagssoundtrack! Om ni inte orkar lyssna på alla låtar borde ni åtminstone lyssna på Get up off our knees, pga bästa pepp-låten!

Och plötsligt är jag inte alls pepp längre

Först: Åååååh, nu vill jag börja blogga igen!!!! Sen: Fan har ingen lust med något.

Alltså, luften gick lite ur mig. Främst pga en anledning: jag började läsa andra bokbloggar och känner att det är supertråkigt att blogga om samma sak som alla andra hela tiden. Och att läsa om samma saker hela tiden.

Det känns som att den gruppen av bloggare jag läser skriver om prick samma saker – jag själv inkluderat. Jag pallar inte se fler inlägg med prick samma tagg. Om The Cursed Child. Om Suicide Squad. Om De dödas röster. Känner inte ni andra bokbloggare också det här? Jag har tänkt på det här det senaste halvåret ungefär, att det känns oinspirerande att blogga när tio andra redan har bloggat om något, eller jag vet att tio andra kommer göra det efter. På vissa sätt inser jag ju att det är oundvikligt, men jag tänker också: Behövs JAG OCKSÅ? Vad kan jag tillföra här?

Jag har fasen haft många bloggkriser, men jag tror att den här är på riktigt. För det är liksom inget infall. Det är något som byggts upp under en lång period. Det senaste halvåret har jag alltså dragit mig för att publicera vissa inlägg. Det är böcker jag låtit bli att skriva om. Och de andra inlägg jag skriver blir liksom mest om psykisk ohälsa och andra saker som inte är böcker. 

Här skulle vi ju kunna avsluta med en liten utvärdering: Vad vill ni läsa om här egentligen? Vad förväntar ni er när ni klickar er in på min blogg?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...