om mig

Kolla jag har läst böcker!

21:53

Vilket announcement på en bokblogg, right? (det här att jag av misstag råkade skriva bokbluff istället för bokblogg...) De förvarnade oss innan om att när en börjar den här rehabiliteringen jag går blir en oftast lite sämre i början, och ändå så hade jag liksom avfärdat det. Jag hade fett med bloggplaner och läsplaner och så ba "nah". Återgick ett tag till att bli superdupertrött när jag läste och inte kunna koncentrera mig alls, men idag har jag läst! Jag har liksom provat att byta böcker för att lura igång hjärnan – ett seriealbum kanske? En jag älskade som yngre? Kanske om jag koncentrerar mig bara på skräck (ja, skräcksuget har kickat in hårdare än någonsin i år. Jag försöker tillfredsställa det med poddar och tv) – men istället för att komma igång med läsningen har jag bara slutat upp med tre halvlästa böcker.

Betyder det här att jag börjar läsa ordentligt igen? Eller att jag kommer tillbaka och börjar blogga som vanligt? Nja, jag vet inte. Vi får se. Ärligt talat behöver jag min tankeverksamhet till annat just nu när jag tydligen inte har så mycket. Men kanske snart igen. Vi borde ju prata mer skräck i år också – right?

lyssna

Ett spännande poddtips

12:52

Hej, jag gick visst ner i en svacka igen, har inte läst någonting på alldeles för länge... Däremot lyssnar jag to the max alltså. Åh, poddar, om jag inte hade haft er alltså. Därför kändes det extra kul när jag fick ett mejl tidigare i veckan med frågan om jag ville förhandslyssna på P3s nya serie som släpps idag! Alltså, ingen har väl glömt De dödas röster som Sara Bergmark Elfgren skrev för P3 serie? Vet inte om ni lyssnat på Darknet, men den tyckte jag också var himla bra. Idag släpps alltså en ny serie i samma anda som De dödas röster.

Den nya serien heter Himmelsberg och är åtta delar om 10-15 minuter styck. Serien handlar om tre gymnasieungdomar – Fanna, Viktor och Miranda – som ska göra en podd om skolan de går på. De bestämmer sig för att jobba kring skolans historia och olika vandringssägner som finns kring skolan. Det hela leder dem till en mörk hemlighet. På 30-talet experimenterade en forskare på kvinnor som ansågs psykiskt sjuka på grund av att de var promiskuösa. Men det är också något konstigt med auditoriet där de spelar in podden. När de lyssnar på poddinspelningarna i efterhand hörs konstiga störningar och melodier. Vad är det som finns där?

Jag gillade den här jättemycket, det faller liksom precis in i den poddgenre jag gillar bäst. Lyssnade faktiskt på hela under en enda kväll (den är ju i och för sig inte så himla lång, men ändå). Kan dock känna att upplägget är lite fööööör likt De dödas röster, men att det inte är riktigt lika läskigt. Jag hade velat ha mer läskigheter. Men jag gillar verkligen det här med att samtidigt som vi har lite poltergeists (poltergeistrar?) så berättas den hemska historien om 30-talets psykiskt sjuka kvinnor. Så det här är definitivt ett poddtips om ni letar efter något nytt att lyssna på! Plus för väldigt kort!

Finns i Sveriges Radio-appen plus i podcaster-appen och var en nu lyssnar på poddar i Android.

För övrigt: HUR pepp är ni inte på Stranger Things säsong 2????? Jag är pepp. Dödspepp.

om mig

När jag hittade en bit av mig själv

08:30

Att tillfriskna från en utmattningsdepression är lite som att pussla ihop mig själv igen. Och att kasta bort de bitar som aldrig riktigt passade innan, utan som jag pressade in i alla fall. Och sen såga till nya som fungerar bättre. På vissa ställen är det hål, för några pusselbitar verkar ha försvunnit och jag minns knappt ens vad de föreställde. Allt de lämnat efter sig är ett tomrum. I lördags hittade jag en av dessa pusselbitar. På en liten biograf på Östermalm.

I ett halvår har jag när någon frågat mig vad jag helst vill göra svarat "Plugga klart. Doktorera. Forska". Men inombords (och hemma, med Victor) har jag funderat på vad jag verkligen vill göra med livet. Funderat på att sadla om till programmerare. Eller utbilda mig så jag kan jobba i handelsträdgård. Yrken som behövs, där jag inte behöver slåss om jobb, där jag kan känna mig trygg. Men med andra har jag svarat per automatik, det jag brukade vilja – trots att jag glömt varför jag en gång velat det.

I lördags var vi på biografen Zita, där skräckfilmsfestivalen Monsters of Film håller till. Morgonens program var en frukost tillsammans med Jack Werner. När jag hörde honom prata om vandringssägner och skräckhistorier på internet, den nästan livslånga fascinationen och hur de fungerar som tidsdokument – då mindes jag. Jag brukade prata precis likadant om litteraturvetenskap. Det är det här jag har saknat. Det är det som lämnat ett gapande tomrum som gjort mig så förvirrad de senaste två åren. Jag brukade känna precis så där.

Jag vet inte om jag är redo att lägga den här biten i mitt pussel än. Förmodligen inte. Jag är för trött. Måste kanske lägga ramarna klart först. Måste hitta en inställning till livet som fungerar, en rutin som gör att allt känns värt det igen. Men nu vet jag vad den föreställer, och jag vet var den finns. När det är dags kan jag plocka fram den igen. Och vem vet – när tiden är inne kanske jag har fyllt det där hålet med en annan pusselbit. Men jag tror inte det. För det är en av de pusselbitar som alltid passat bäst in – och hur ska jag kunna överge det?

instagram

Ytterligare 13 djurkonton ni verkligen borde följa på Instagram

10:53

Eftersom det är fredag tycker jag att vi gör det lite lätt för oss och kollar in det där djurinsta-inlägget jag lovade att posta förra veckan, hehe. För att hitta alla dessa gullon på insta klickar du bara på bilden och vips! Sorry not sorry att jag älskar cavvies och corgis så det blir fett många såna, men hur kan en inte när de är ca gulligast i Sverige (OBS läs: världen)????














Här är mina tidigare tips:
11 djurkonton ni verkligen borde följa på Instagram
9 till djurkonton ni verkligen borde följa på Instagram

att växa upp

Visheten vaknar, Elin Säfström

08:30

Visheten vaknar var en av de böcker jag såg fram emot mest den här hösten. I En väktares bekännelser får vi stifta bekantskap med Tilda som är väktare. Hon har till uppdrag att hålla koll på Stockholms alla rådare – det vill säga typ tomtar och troll och andra övernaturliga väsen. Och de har MYCKET DUMT för sig. Eller ok, det är typ en underdrift. Om de inte hade haft Tilda och hennes mormor hade det seriöst varit total mayhem. I Visheten vaknar börjar trollen upphetsat förbereda sig för något, men eftersom de inte är så himla smarta är det inte riktigt någon som vet vad det är som komma skall. Tilda lyckas i alla fall luska fram att en jungfru ska offras. Och sen är det en vittra som försvunnit. Och vänskapen med Imane blir lidande. Och Hakim – det är trevligt att vara kompis med honom, men vill Tilda verkligen att de ska vara ihop? Och Natta bestämmer sig för att flytta till Frankrike. Allt på en gång, med andra ord. Eller kanske: Tilda försöker vara en normal tonåring, samtidigt som några himla troll ska offra en himla jungfru.

Jag tänker börja i slutet: Jag kände stor tomhet när den här boken tog slut. Att vistas i den här boken är – även det är sjukt kaosigt – så sammankopplat med värme för mig. Tilda blir som en vän en ogärna vill skiljas från. Elin Säfström lyckas liksom inte bara skriva väldigt vettig urban fantasy, utan dessutom göra det med en stor dos humor och samtidigt göra en riktigt bra tonårsskildring. Och jag får liksom en känsla av att författaren verkligen gillar sig huvudkaraktär och känner för henne?

Om ni hakat upp er på ordet "kaosigt" här uppe som negativt tolkar ni mig fel. Det är just kaoset jag uppskattar och som jag upplever gör den så otroligt annorlunda jämfört med många andra ungdomsböcker. Det är mycket hela tiden, allting händer vid fel tillfällen och tempot är megahögt genom hela boken. Och jag gillar verkligen att fantasy OCKSÅ får vara såhär! Inte bara seriöst och allvarligt och ett relativt stadigt händelseförlopp där saker faktiskt går åt rätt håll ibland. Här kastas läsaren fram och tillbaka – jag gillar verkligen att den är mer oförutsägbar än förra boken. Här känns det som att Säfström verkligen har steppat upp sitt game, och planteringar och sådant sker inte riktigt lika tydligt som i En väktares bekännelser.

Med andra ord: En uppföljare som är ännu bättre än den första boken, vilket jag tycker en ser himla sällan alltså. Jag säger bara: way to go Elin Säfström, om du fortsätter åt det här hållet kommer jag personligen söka upp dig och be dig på mina bara knän om att aldrig sluta skriva den här serien.

     Visheten vaknar
     Elin Säfström
     288 s.
     Gilla Böcker
     2017
     Goodreads

bra saker

Bra saker september 2017

08:30

Alltså jag tänkte att jag skulle börja med en ny typ av sammanfattningsinlägg. Skriver ju inte längre om vad jag läst pga tycker att sådana inlägg är rätt trista. Men! Har börjat skriva tre bra saker varje dag i en liten skrivbok, och tänkte att jag skulle dela med mig av det jag skrivit under september månad. Inga saker är för små eller förstora, det här är som en del i min terapi för att jag ska försöka tänka mer positivt/lära mig att uppskatta saker i livet. Med tips från Headspace. Siffran innan är alltså datum!


10.
Att Victor är en så himla fin och förstående man.
Lyckades skicka in ett arbetsprov.
Min nya jacka är så fin!

11.
Alltså rågkusar med smör och ost och te till!
Har börjat läsa en bok och det går inte jättetrögt.
Var på jobbet och det var ändå skönt att komma ut och göra något.

12.
Gjorde långa Headspace igår och det var så skönt!
Hann prata några ord med en kollega imorse, hen får mig nästan alltid på bättre humör.
Stod i kassan i 1/2 h utan att dö skakdöden. Great success!

13.
Victor är i Malmö, men ringde på kvällen.
Katniss är gullig!
Började kolla på en ny dokumentärserie imorse som handlar om dömda som menar att de gett falska erkännanden. Intressant!

14. 
Katniss kom och låg i mitt knä en stund!
Läste ut The Midnight Star. Den var bra!
Åt så sjuuuuuuuukt god mat till middag! Pasta med champinjoner och grönkål i créme fraîche.

15.
Victor är hemma igen!
Att äta gårdagens pasta till både lunch OCH middag.
Hämtade ut ett paket med ett efterlängtat recex.

19.
Läste ut Warcross igårkväll, sjuk bra!
Fått så mycket stöd på ett blogginlägg jag skrivit, blir så glad! (Är förstås det här jag pratar om.)
Mina palettblad i karantän o badrummet visar än så länge inga mer tecken på trips (peppar peppar).

26.
Ännu fler tecken på att mina palettblad inte har trips!
Var hos kiropraktorn idag, älskar känslan efter när allt är ordentligt utknäckt.
Att äta probimage har verkligen gjort min mage så sjukt mycket bättre.

27.
Belle & Sebastian!
Äpple- och mynta-te!
Mina nya jeans är så gosiga.

28.
Vår grupps fysioterapeut är rolig och verkar bra. Tror jag kommer gilla henne.
Fick höra idag att jag har "ett drag av känslighet". Tar det som en komplimang (det var i alla fall sagt som en komplimang).
Har blivit lovad en stickling på en så sjukt cool växt. Alltså SJUKT cool.

29.
Var på ölmässa!
Hade en snyggdag.
Drack saffransöl som var weird men nice.
(Glömde tydligen skriva här att jag BOKADE BILJETTER TILL BELLE & SEBASTIAN OK???????)

30.
Träffade Sofia och det var så fint!
Hade min nya fina tröja med broderade blommor.
Hade en till snyggdag.

Ok, så det här är de bra grejer jag skrivit upp den här månaden. Funderade först på om jag bara skulle plocka upp höjdpunkterna, men alltså. Sen tänkte jag: Fasen, jag vill visa att det ibland bara finns små saker att glädja sig över och att de är precis lika mycket värda. Ibland är Belle & Sebastian och te och nya jeans det enda bra som hänt på en hel himla dag, och då får det vara så. Och tänkte först ba "pinsamt att erkänna att jag är fett glad över att känna mig snygg", men sen "screw that, klart jag får vara glad över det!". 

Hoppas att ni tycker det här är fint och vill läsa fler sådana här inlägg. I så fall får ni gärna lämna en liten kommentar här nere så jag vet, hehe. Ni får också berätta om era finaste/bästa grejer i september. Eller bara små saker som ni har uppskattat väldigt mycket den senaste tiden! Puss!

funderingar

Ok, Bokmässan, vad menar ni egentligen?

08:30

Okej, här kommer några tankar från en rätt febrig skribent, men kan inte riktigt hålla i fingrarna. Och min man är för trött för att lyssna på mig när jag rantar såatteh. Here goes.

Som ni förstår (med tanke på mitt allmänna hälsotillstånd) besökte jag inte Bokmässan i år. Dels för att jag blev fett opepp över att behöva dela den med folk som önskar inskränkningar av demokratin, dels för att jag ät utmattad och shitz. Har inte heller varit speciellt intresserad av allas uppdateringar och sånt, men en livefeed har jag suttit med i helgen. Eller två rå. DNs och SvDs livar från nazistdemon. Jag tänker inte prata så mycket om den, jag tror ni fattar att jag tycker det hela är horribelt. Det jag vill tala om är ett facebookinlägg Bokmässan gjorde i slutet av dagen.

Jag finner det djupt beklämmande att Bokmässan inte har vett att uttrycka sig bättre än såhär. Det är nämligen så himla tvetydigt att jag inte ens fattar vad sjutton de syftar på. Det öppna samhället har angripits för att nazisterna attackerade journalister? För att de inte "fick" demonstrera (för att de bröt mot reglerna)? För att nazister som inte vill ha ett öppet samhälle ens fick tillåtelse att demonstrera? Visade att det fria ordet är störst av allt – menar de att stå upp för de journalister som blev attackerade eller menar de att nazisterna ska få komma till tals på en demonstration i centrala Göteborg? Och dessutom: Det här är uttryckt av någon som inte tycker att Bokmässan över huvud taget har haft något ansvar i det som hänt, när de visst kan hållas ansvariga för att normalisera rasistiska ståndpunkter. Om inte Nya Tider hade släppts in på mässan hade nazisterna aldrig fått vatten på sin jävla kvarn att genomföra tidernas jävla största nassedemo (jag vet att det inte är tidernas största, jag bara gillar att överdriva, ok) just den här lördagen.

Och alltså. Jag fattar kanske innerst inne att Bokmässan vill väl med att skriva det här inlägget. Men när de uttrycker sig på det här sättet – som alltså lika delar skulle kunna vara till stöd för nazisterna som för journalisterna – och dessutom anser det vara "djupt beklämmande" när de i hög grad är ansvariga för situationen. Då blir jag faktiskt fett lack och känner att det var ett bra beslut att inte gå på Bokmässan i år.

Och dessutom: Nästa års tema är alltså antirasism. Jag har bara en enda fråga, och jag blir lite irriterad över att journalisten här inte ställt den: Kommer Nya Tider vara välkomna nästa år också? För i så fall är det fan högsta gradens hyckleri.

listor

10 TBR hösten 2017

08:30

Okej, ska försöka mig på ett sånt där inlägg när jag kanske inte behöver tänka så mycket? Hehe. Närmare bestämt en Top Ten Tuesday med tema höst-TBR. Borde ju inte vara såååå svårt. Har redan hunnit med några av mina målböcker. Till exempel hade jag kvar The Midnight Star från förra hösten som jag vill få läst nu innan jag satte igång med Warcross. Och Visheten vaknar stod också på min lista (kändes så tomt när den tog slut!!!!!). Och Warcross läser jag nu. Pepp! Meeeen har min läsplatta fylld med så jäkla mycket bra grejer nu! Plus att jag har en bok påväg hem till mig (Ingrid Olssons Den här veckan är min. Glömde tydligen tillfälligt bort den medan jag letade upp böcker i min läsplatta, heh).

Har så himla mycket med fina omslag nu som jag är sugen på (ehehe), så tänker mest låta omslagen tala för sig själva och länka till Goodreads. Ok? Ok!

1. Suicide Notes from Beautiful Girls, Lynn Weingarten 2. The Princess Diarist, Carrie Fisher 3. Stray, Elissa Sussman 4. Imaginary Girls, Nova Ren Suma 5. This Side of Salvation, Jeri Smith-Ready 6. The Comet Seekers, Helen Sedgwick 7. Monstrous, MarcyKate Connolly 8. Tease, Amanda Maciel 9. The Psychopath Test: A Journey Through the Madness Industry, Jon Ronson 10. A Little Something Different, Sandy Hall
Någon du är sugen på eller tycker att jag borde läsa snartast?

om mig

Do you spend you day second guessing faith?

08:30

Okej, här kommer en lägesuppdatering. Jag har inte riktigt vågat skriva såhär personliga inlägg på ett tag, eftersom jag använder min blogg i jobbsökande och sånt. Men nu kommer jag nog inte söka speciellt mycket jobb på några månader, så då kan jag lika gärna skriva av mig lite.

Såhär är det: Jag har fått en ny diagnos. Jag var på bedömningssamtal hos en KBT-mottagning för några veckor sedan, och har nu fått diagnosen utmattningssyndrom (äntligen). Anledningen till varför det blev så tyst här förra veckan var för att jag helt enkelt glömde bort under veckan innan att jag liksom typ är UTMATTAD OCH SÅNT och därför tog ut mig helt. Det är nämligen skitsvårt att komma ihåg att jag inte orkar gå två dagar på festival. Eller förstå att det är jobbigt att jobba ens bara två timmar efter att ha varit sjukskriven i sju veckor. För det har jag varit. Sjukskriven i sju veckor. Och nu är jag fortsatt sjukskriven på 75%, jobbar ingen tid alls i butik (thank god!!!!) och kommer vara det resten av den här terminen.

Ok, jag vill försöka förklara hur det känns i min kropp: När jag gjort för mycket blir den så tung att jag ibland inte orkar lyfta armen för att dra åt mig filten ens. Jag orkar inte ens vara i soffan utan måste gå och lägga mig i sängen och inte göra någonting. När jag är som tröttast börjar jag nästan gråta av att lyssna på en podd eller musik till och med, bara för att intryck tröttar ut mig så himla mycket. Att åka tunnelbana eller sitta i ett väntrum på vårdcentralen är fucking exhausting. Det är jobbigt när det är för mycket ljus, för mycket människor, för mycket prat och ljud. Jag kan inte över huvud taget minnas senast jag var pigg. Förra söndagen försökte jag skriva ett arbetsprov och det BRANN i mitt huvud. Tankarna ville inte alls samla sig. Det känns som att försöka fiska upp äggskal när en knäckt ägg i en bunke. Så fort en petar på dem så glider de undan. Jag får träningsvärk i hjärnan. Jag blir frustrerad och vill ha tillbaka min hjärna. Jag vill kunna tänka och analysera, minnas saker ordentligt.

Och det här känns som ett så stort nederlag. Ni vet för ett år sedan, då blev jag ju utskriven från psyk. Så glad över att få klara mig själv. Och nu är jag helt plötsligt sjukare än jag liksom någonsin varit? Det är så himla weird. Så dumt. Och så jävla orättvist. Att jag som har en sån livlig himla hjärna med högt IQ inte ska få ha kapaciteten att använda den jäveln. Så frustrerande att det helt enkelt bara inte fungerar. Det känns som att jag liksom pajat mitt liv, att inget kommer lösa sig igen. Att det jag vill allra allra mest (dvs att plugga klart och doktorera) inte kommer gå för att det just nu känns som att min hjärna aldrig aldrig kommer återhämta sig.

MEN. Jag ska alltså få börja i KBT. Och statistiken säger att jag kommer bli frisk. Att jag kommer vara sjukskriven lång tid, men att jag kommer bli frisk. Tills dess jobbar jag fyra timmar i veckan, går hem och sover och vilar vilar vilar och försöker författa blogginlägg i varierande frekvens. Det är liksom så det är just nu. Jag försöker acceptera det och att inte ta ut mig. Som jag gjorde förrförra veckan och fick sota för förra veckan. Det kommer gå. Men just nu känns det så jävla jävla hopplöst.

Rubrikreferens: Belle & Sebastian - Ever Had A Little Faith.

Du kanske också vill läsa:
En grej som suger när en är utmattad
Allt du velat veta om utbrändhet

övrigt

September på bloggen

08:30

I juni skrev jag ett inlägg med inlägg jag postat i juni genom åren. Det blev superpopulärt och fick väldigt många sidvisningar, så jag tänkte att vi gör väl om'et! September verkar ha varit en produktiv bloggmånad för mig ganska många år, men här kommer några av mina favoritinlägg under åren!

Förra året skrev jag väldigt mycket i september, men i alla fall. Då var min lillasyster med om en bilolycka i slutet av augusti/början på september (minns inte exakt datum, men det var där i skiftet) – dagen innan jag skulle åka till Prag. Det skrev jag om när jag kom hem från Prag. Jag skrev också om något lättsammare – nämligen nio djurkonton på instagram (om ni gillar dessa inlägg får ni hålla utkik nästa vecka, hint!)! Några andra grejer som dök upp var mina tio favoritskivor, en guide till att börja läsa serier och några tankar kring skrivande.

2015 hade jag en jävligt dålig dag då allt gick snett, spelade jag in en videoblogg, utnämnde jag mig till bokhyllerensningsmaster och skrev en rensningsguidefunderade kring problematiska böckerföljde upp vad jag tycker nu om gamla favoriter, blev jag bortvald i bokhandeln till förmån för min manliga kollega samt rage:ade kring svaga kvinnor (fast inte på det sätt ni tror). Pjuh. Produktiv månad I tell ya.

2014 intervjuade jag mig själv plus var på bokmässan och snabbsammanfattade det hela.

2013 dog Kristian Gidlund och jag bekände saker.

2012 provocerades jag av trasiga böcker på bibblis.

2011 skolkade jag en eftermiddag för att få Just Kids signerad av Patti Smith och listade jag mina fem bästa karaktärer från Harry Potter.


Instagram

Populära inlägg